Negativ energi på väg, ducka!

Jag undrar om det var gossen från skolan som bidrog till detta, men jag känner mig riktigt nere. Jag har ingen som helst lust att gå utanför dörren eller umgås med mina vänner.. jag vill bara ligga i sängen och sova. Mest dåligt samvete får jag över att jag inte kan hänga med Madde och hennes kompisar ut ikväll, då jag hade feber förra helgen när de behövde mig som hejarklack i deras femkamp. Lite dåligt samvete har jag väl även för att Tobias får sova ensam ikväll, men med lite tur överlever han ;)

Ikväll försökte jag istället sy för att muntra upp mig själv och tjaa.. gick det bra? Jag försökte mig på min julklänning och den blev fullkomligt underbar, tills dess att sista dm i blixtlåset skulle sys. Maskinen fick för sig att tugga upp halva tyget och klänningen blev totalförstörd. Jag var superarg eftersom jag kämpat i över 3 timmar med att klippa tyget rätt då de i affären klippt det hackigt. Moo-hoorr. Bara att sprätta upp och börja om antar jag... ack ack ack.




Do I need en kram? Troligtvis :)

Någon som vill lära mig hur man blir en otrevlig bitch så jag slipper sånt här?

Jag är seriöst så himlans less på att random killar kommer fram till mig och framförallt är jag trött på att jag aldrig lär mig att handskas med dem. Idag vände killen framför mig i rulltrappan på vägen till universitetet sig om och hälsade på mig och bad mig sedan hjälpa honom att hitta huset dit han skulle, naturligtvis hjälper jag honom gärna som den idiotiskt artiga människa jag tydligen är. Grabben börjar sedan berätta sitt livs historia och frågade om vi kunde vara vänner, jag trodde att han sa det på ett skämtsamt sätt och skojade med honom. Han var inte oseriös. Jag är numera hans enda vän som skall hjälpa honom och plugga och bla bla och till råga på allt har han mitt nummer. Hur fick han mitt nummer? Jag utövade min numera vanliga teknik att be om hans nummer istället när vederbörande frågar om mitt. Jag fick hans nummer, varpå killen tar mobilen ifrån mig, jag antog att han skulle skriva dit sitt namn, men istället ringer han upp sitt eget nummer och vips har han mitt telefonnummer.

Innan vi skiljdes åt insisterade han på att få bjuda mig på middag efter skolan, jag avböjde och skyndade vidare till min lektion där jag rådfrågade Karin om hur jag skulle ta mig ur den här situationen. Karin föreslog att jag skulle låtsas att jag använt mammas telefon eller helt enkelt byta nummer. Jag tyckte "byta-nummer-alternativet" verkade bra och efter lektionen ringde jag således upp mamma och frågade relativt högt  "vad kostar det att byta nummer, jag råkade ge ut det till någon..." och helt plötsligt kommer killen fram bakom mig. Han har stalkat upp mitt klassrum och satt sig utanför för att vänta på mig efteråt och trots att han måste ha hört att jag frågade om hur mycket det kostade att byta nummer kommer han fram och vill fortfarande bjuda mig på middag?! Herre guu.. jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta alltså. Fy fan, varför händer detta alltid? alltid alltid alltid. Jag behöver en ny taktik, helt klart. Gosh.. hjälp mig någon.




  
Det som piggar upp mig idag är att mamma köpte en julkalender till mig
för första gången sedan jag var cirka 10 år.
Tycker ni ändå att jag ser trött ut?
Well.. en viss gosse vid namn Tobias bär ansvaret för det,
han höll mig uppe halva natten igår trots att jag var supertrött.
Grr på honom? ;)

I tygernas och hamburgarnas värld.

Efter en lång lektion i språkstruktur, där vår misstänkta klimakteriekärring till lärare hade en bra vecka och var nära på trevlig, mötte jag upp mamma inne i stan för att besöka diverse butiker. Dock hann vi egentligen enbart med en butik ordentligt, vilket var syaffären, då jag totalt försvann in i drömmarnas värld där inne. De hade sådana fantastiska tyger, knappar och blixtlås att jag blev halvt svimfärdig och ville köpa upp halva affären, men lyckades nöja mig med 4 tyger, 10 knappar, ett blixtlås och 2 rullar tråd. Ett av tygerna ska jag bland annat använda när jag syr Tims sidenkallingar, så jag hoppas att han gillar det ;D ...och att jag är kapabel till att sy i sådant tyg.

Vid 1 var det dags att möta upp Kjelle och Robin, vilket jag gjorde. Vi hamnade på Max för att äta hamburgare och jag kände mig otroligt nyttig som ätit där 2 gånger inom loppet av en halv vecka, heja Vivvi! Kjelle försökte förklara ett "non-stop-skämt" för mig som jag inte alls fattade förrän gossarna förklarat det 100 gånger. "Han åt en non-stop och ändå kvävdes han". Hur skulle jag kunna veta att det hade med non-stops namn att göra? :p

Vi hade dock överlag riktigt trevligt, då mina skratt plötsligt byttes mot gäspningar och jag kände mig tvungen att ila hem innan jag somnade och fick således överge gossarna. Det är inte bra för mig att gå upp så himlans tidigt alltså ;p Blir ni förvånade om jag säger att jag föll i sömn så fort jag kom hem föresten? ;D haha!


     
Kjelle och Robin står modeller idag :D

Sex framför en kamera?

Förutom att Elena gödde mig med en Calzonepirog idag, som hon egentligen hade köpt till sig själv och som jag på något mystiskt sätt lyckades lägga vantarna på, fick jag ett erbjudande som förstås satte igång en massa funderingar i mitt huvud. Det var en viss gosse, jag tror jag låter bli att publicera hans namn då vederbörande redan tycker att jag gjort honom tillräckligt ledsen idag, som tyckte att jag borde komma över till honom i helgen och spela in en porrfilm. Jag anser att det är ganska intressant, då det är himlans vanligt (vet inte om andra upplevt samma sak, men med tanke på mängderna av erbjudanden jag mottagit från diverse pojkar i mina dagar antar jag helt enkelt att andra också gjort det) att killar gärna spelar in porrfilmer och därmed tänkte jag viga detta inlägg åt just porrfilm. Finns det några tjejer som läser min blogg, förutom kanske Linda (som är ovanligt vettig för att vara tjej), bör ni med andra ord blunda nu.

Jag tror personligen inte att jag skulle ha något emot att spela in en porrfilm om synen på porr var annorlunda, faktum är att mitt drömyrke givetvis skulle vara porrstjärna om det inte just var så att samhället har andra åsikter gällande sex än vad jag har. Det är bara äckliga, förtappade människor (eller ska jag säga tjejer?) som gör porrfilmer, för inte kan det väl vara så att det finns någon där ute i porrbranschen med högt iq som helt enkelt valt att bli porrstjärna just för att vederbörande njuter av sex? - Nää!

Om jag ska snabbspola fram till det jag vill ha sagt är det faktiskt så att jag anser att man, åtminstone som tjej, ska vara himlans försiktig med att spela in porrfilmer eller ta erotiska bilder på sig själv eller tillsammans med sin partner. Ni som känner mig eller läst min blogg länge vet att jag är så långt ifrån en feminist man kan komma och som absolut inte är för allt himlans jämställdhetstjafs och förmodligen finns det säkert även en logisk förklaring för detta (precis som varför kvinnor inte har lika hög lön och allt sådant): men det är skillnad att vara av kvinnligt kön när det kommer till erotik.

Det finns flertalet skräckexempel jag kan dra upp, men det som jag blev mest illa berörd över var när en av mina killkompisar berättade att han satt och asgarvade åt en bild han precis fått skickad till sig av en annan kompis. Bilden i fråga föreställde en annan kompis exflickvän som hade ansiktet fullt med sperma efter att ytterligare en annan kompis haft sex med denna tjej, valt att avsluta i hennes ansikte och sedan tagit en bild. Det som gjorde mig så illa till mods är att de inom det här killgänget skickade runt bilden till alla de kände och kallade denna tjej för riktigt fula saker eftersom hon hade legat med sin pojkväns kompis och sedan blivit så "ägd" att hon gått med på att låta honom komma i hennes ansikte. Inte en enda gång nämndes det att killen, som valt att ha sex med sin kompis flickvän, hade gjort något fel. Det är hans sperma som finns i hennes ansikte, men han är inte äcklig för det, han har inte gjort något fel i att ha sex med sin kompis flickvän heller, utan det är enbart hon som är den vidriga slampan. Helt sjukt - men så resonerar världen.

Likaså visade en annan manlig bekant till mig en film där en ung tjej tillfredställer sig själv. Han berättade efter att jag bett honom stänga av filmen att denna tjej spelat in det till sin pojkvän i födelsedagspresent, varpå han skickat runt det till sina kompisar som i sin tur skickat runt det till alla sina kompisar etc etc och detta resulterade i att samtliga i tjejens skola och bekantskapskrets kände till detta klipp och hon tog således sitt eget liv. Jag vet faktiskt inte vad som är sjukast - att pojkvännen visar upp det för alla han känner - eller att folk faktiskt tittar på denna filmsekvens trots att de vet om att denna tjej mått så dåligt över den att hon valt att ta sitt eget liv.

Jag anser att sexlivet bör vara privat, men långt ifrån alla tycker det. Mitt senaste ex t.ex. hade nakenbilder på sin kompis gravida flickvän och delade dessutom med sig av samtliga detaljer kring hans förra ex och deras sexliv till mig, jag vill inte ens veta hur mycket han berättat om det sexliv vi hade. Där har vi föresten kanske förklaringen till att tjejer anses som äckliga när killar inte gör det - mitt exs ex gick nämligen tillbaka till honom och förlät honom trots att hon visste att han sagt att hon var helt värdelös i sängen och den enda ställningen han ville använda med henne var doggy-style, då han slapp se hur tjock hon var och det dessutom var svårt att få in den i andra ställningar just för att hon var så tjock och inte kunde raka sig där nere ordentligt. En kille skulle förmodligen aldrig mer vilja se tjejen i fråga om hon hade sagt samma sak om honom, eller har jag fel?










Är det värt det? 
Jag tänker då inte chansa och ta reda på det.


Nu är det illa, jag drömmer om Pizzabagare.

Idag är det Madde som bestämmer över mig, då jag helt enkelt upptäckt att det är ett väldigt effektivt sätt att slippa plugga på. Madde beordrade mig att blogga (egentligen mer svarade "jaha, men blogga nu då?" när jag berättade att jag inte hade gjort det ännu, men det är ju nästan samma sak). Så, vad ska jag förtälja?


Jag har sovit himlans mycket efter skolan idag, detta beroende på att jag låg vaken hela natten och spanade på filmen "loverboy". Den var naturligtvis sjukt het och handlade om någon pizzagosse som mer eller mindre omedvetet blev en fullfjädrad gigolo och det var nästan så att jag känner för att prova att beställa en pizza med "extra sardeller" här nerifrån och se om de har snappat upp detta vinnande koncept. Det låter säkert hur skumt som helst, men det finns faktiskt en riktigt het pizzagubbe där nere på torget.

Hahah huuur som haver (hörde nästan själv hur sjukt det där lät) så dags att övergå till berättelse nummer 2 denna dag. Bång, som den ängel han är, hjälpte mig att få ned den efterlängtade filmen "sid and nancy" igår och jag ska försöka se den nu i veckan (när jag väl får för mig att göra klart allt plugg innan). Stort tack till honom och där bör jag kanske även sätta punkt innan jag låter fantasin skena iväg med något ännu värre än pizzagubbar ;p haha!




Jag tänkte att jag borde publicera en bild på min chef för dagen, så tadaa, här har ni Madde.
Groupies hänvisas till msn för vidare detaljer. ;)

No hemos pimplado nada.

Förutom att jag är varm som en kamin känner jag mig på grund av x antal treosar, ganska bra och jag tänkte därför passa på att blogga om gårdagen. Det var ju meningen att jag och Madde skulle på premiären av någon nattklubb på Malmskillnadsgatan och Andreas påstod då att han skulle ta hand om allting och allt skulle flyta på hur smidigt som helst. Som ni kanske listat ut av tonläget blev det inte riktigt så och kanske borde jag ha nappat på mitt exs, som också sammanträffande nog heter Andreas, erbjudande när han bad om att få klippkort för mina tjänster efter att ha hört att jag skulle spendera kvällen på Malmskillnadsgatan.

Hur som haver, kanske bör jag ta kvällen från början. I Ropsten träffade jag en tjej från klassen, tror hon heter Anna, och vi sällskapade till T-centralen och egentligen var det väl inte så mycket mer med det, men det var förstås intressant att se henne utanför skolan också. Sedan gick jag upp vid Åhlens för att möta upp Madde och innan hon kom hann en kille sjunga mig en serenad på ett främmande språk och dessutom lyckades Oliver snappa upp mig. Oliver var en kille på 2 meter som absolut försökte övertyga mig om att det var ödet att vi träffades på det viset. Personligen kunde jag inte vänta tills Madde skulle dyka upp och befria mig från honom.

När Madde väl kom tänkte vi att vi skulle säga hejdå till Oliver, men det tänkte dock inte Oliver. Snubben förföljde oss till Malmskillnadsgatan och trots att Madde lurade i honom att vi skulle köpa prostituerade, att jag var en läskig stalker och att vi egentligen inte blev vänner förrän jag skickat chokladaskar till henne i två år ville denna Oliver absolut ha mitt nummer. Jag lyckades dock övertala honom att ge mig sitt nummer istället och efter att Madde fått spader på honom och sagt att vi ville ut och festa och inte lyssna på hans hemmasnickrade teorier om att det i en kvinna egentligen bor två kvinnor lyckades vi äntligen bli av med honom. TACK MADDE! :D

Sedan visade det sig i alla fall att Andreas sagt fel till oss och han sade åt oss att gå till ett annat ställe. Där fick vi betala 100 kr i inträde som alla andra (även om det egentligen brukar råda 20årsgräns där, så det var ju liite tufft att vi kom in) och sedan upptäckte vi att ölen kostade 52 kronor och inte 30 som Andreas utlovat. Vi slog oss ned vid ett bord och försökte roa oss så gott vi kunde när det plötsligt slog sig ned ett killgäng bredvid oss och började satsa pengar på vem av dem som hade störst chans att "fixa henne" samtidigt som de extremt charmerande kastade saker på oss och log mellan varven. De var såå nära på att "fixa" oss båda två må ni tro. I samband med att ölen/drinken var slut fick det bli droppen och jag och Madde drog vidare till St. Eriksplan, där krogen vi skulle in på stängde precis när vi kom fram och kvällen slutade istället med hamburgare på Max. Tack och lov för att Madde är ett sådant trevligt sällskap, annars hade jag varit ännu mer sur än vad jag redan är ;D


Just nu sitter Andreas och påstår att JAG dissade HONOM :D och jaa.. detta kräver en bild på honom i bloggen idag. Punkt slut. Nu börjar dessutom treosarna att släppa, så är nog dags att återvända till sängen. Tjingeling :)



 


Andreas, som är ensam om att ha lyckats lura in mig
och Madde i Stockholms ökända horkvarter.
Är bilden redigerad? Mjaa.. han ser nog ut så, egentligen ;)

¿Vamos a pimplarnos?

Det blev inget bevittnande av Mattes föreställning för min del, då jag lade mig ned för att vila och sedan somnade. Innebandyn kunde jag ju förstås inte bara missa och därför stoppade jag i mig treo och vandrade iväg. Jag har som bekant inte utfört något konditionskrävande träning, förutom sex då möjligtvis, på 3 år och stundvis var det faktiskt rätt kämpigt. Framförallt var det dock ofantligt kul och himlans trevliga människor! Jag träffade bland annat Sara, som jag inte sett sedan grundskolan och allt var kort sagt frid och fröjd. Jag har verkligen saknat den där sporten och trots att mina hälsenor blev totalinflammerad igen kunde jag ju inte kliva av - utan blev av Fredrik inkastad i mål istället. Sjukt härligt och trots att jag redan börjar känna träningsvärken längtar jag tills nästa gång, haha! ;D

Nu ska jag snart iväg och möta upp Madde innan vi ska våldgästa Stockholms nattliv och jag vill verkligen inte veta hur jag kommer må imorgon. Feber - illamående - träningsvärk och eventuell baksmälla? Huuva.. räkna inte med tidig uppdatering i bloggen imorgon säger jag bara! ;D haha!



 


<3<3<3<3 = Fjortislöööve. Men detta är äkta kärlek så msnlöööve (L).. typ :)
De där starkölen märks inte ännu va? eller? :o

Skräck.

Igår var absolut sista gången jag lät Micke välja film utan att själv ta reda på vad det är för typ av film. Han ordnade biljetter på 3e raden (!) till filmen "mirrors." Det blev 2 timmar av total terror, jag skrek till och med högt i biosalongen och trots att jag enbart minns att jag gjorde det en gång påstod Micke att det var flera. Det var helt galet äckligt just eftersom det onda fenomenet befann sig i speglar, som ju finns överallt, vilket gjorde att det aldrig blev en lugn stund i filmen utan att det hela tiden hoppade fram varelser.

Har jag otur kan detta innebära att Micke inte vill gå på bio med mig något mer, då han behövde rehabilitera mig cirka en timme efteråt och följa med mig till Ropsten eftersom jag var rädd för reflektionerna i tunnelbanans fönster. Jag tog bort smink, borstade tänderna och dylikt utan att se mig själv i spegeln en enda gång och jag undrar hur länge det dröjer innan jag faktiskt törs titta in i en spegel igen. Ni anade nog redan att hissfärden på väg upp i huset blev rena rama skräckupplevelsen, då hissen är superliten och ändå innehåller en enorm spegel. Uscha, detta ska Micke helt klart få igen för, men då det förutom skräcken var en riktigt trevlig kväll, tack Micke! :D

Jag vaknade vid 7 någon gång och kunde inte somna om. Har som feberfrossa och har konstigt nog även illamående, helt fel dag att vakna upp så på. Virran påminde mig bara för en liten stund sedan om att Matte skulle ha uppvisning klockan 12 idag, det hade jag dåligt nog glömt. Sedan är det innebandy som gäller klockan 16 och på kvällen utgång med Madde och en kompis till henne. Usch, jag hoppas verkligen att jag känner mig bättre, snart, så att jag hinner med allt jag vill göra :/





Hoppas att ni inser vilket trauma jag gick igenom
när jag letade efter den här bilden enbart för er skull :D



Den här bilden är till Martin,
som tycker att jag borde ta mer seriösa bilder
nu när jag har en seriös kamera.
Hoppas du lägger märke till att jag använde..
ehm.. vad heter det nu igen?
Den där blom-inställningen du pratade om i alla fall :D


 
kollade på bilderna från igår
och insåg att jag inte såg sådär överdrivet
pigg ut då heller. Kanske håller på att bli sjuk? :/ nejje!

Pluggredogörelse.

Den mytomspunna redovisningen är över. Det gick till och med bra, förutom att läraren gav mig ett "C" i betyg enbart för att jag pratade för snabbt. Det enda jag fått höra sedan jag kom till universitetet är att jag måste prata snabbare för att låta som en spanjorska och när jag väl lyckas drar det ned mitt betyg? Han föreslog dock att jag skulle lämna in en uppsats på 2 sidor för att få A eller B i betyg, men i ärlighetens namn vet jag inte. Plugget och betygen känns inte lika viktiga för mig längre, när man blir äldre får man ett annat perspektiv på livet och inser vilken liten del plugget egentligen behöver ha i det. Sedan jag gått ett år på Norra Real fick det i alla fall mig att inse att jag verkligen inte ville spendera resten av mitt liv på ett jobb med den sortens människor.
 
Intelligens i all ära, men det är faktiskt viktigare att man har kul. Vad vill man helst kunna minnas på ålderdomshemmet? Att man pluggade varje ledig stund för att ha bästa betyg i allt, att man fick tag i ett välbetalt jobb med tråkiga arbetskamrater som man sedan blev fast med i 30 år och att man precis hunnit inreda det perfekta hemmet innan man hamnade på ålderdomshemmet eller att man upplevt de mest galna äventyren, provat på diverse konstiga yrken, träffat massor av intressanta människor och sett de mest intressanta platserna?

Hur som haver, nu har jag helg och det ser ut att bli en bra sådan, men just nu är jag för hungrig för att delge detaljer och jag tänker således bege mig av mot la cocina :D Adiós!



Igår blåste det förfärligt och vinden gillade tydligen att styla mitt hår.
Låt oss säga att jag inte tänker betala vinden för den här kreationen ;)

En fråga: varför?

Förutom att Madde lärde mig att göra "jakande sugljud" under lektionen idag har det inte hänt sådär överdrivet många roliga saker och när jag dessutom fått en del frågor kring varför jag klagar så mycket på röda ögon och inte bara photoshopar bort dem känner jag att det kanske kan vara dags för ytterligare ett försök till en antikampanj mot photoshop. Kul va? ;)

De flesta av er vet säkert sedan tidigare att jag absolut är emot all form av retuschering på sitt eget utseende. Jag förstår verkligen inte vitsen med det hela, då det inte finns några genvägar till "skönhet". Naturlig skönhet är för visso en helt annan sak, för den föds man antingen med eller så gör man det inte (även om det ju förstås även finns de som hävdar att alla är vackra på sitt sätt). Är du tjock, finnig, tunnhårig eller guu vet vad det är för komplex man väljer att bättra på i photoshop skulle jag verkligen vilja veta varför du väljer att retuschera bilderna. Mår du bättre av att dra folk (på Internet?!) bakom ljuset och låta dem tro att du ser 10 kilo smalare ut och har en mycket rakare näsa? Eller har du helt enkelt själv börjat tro att du faktiskt ser ut som på de photoshopade bilderna och därmed undviker speglar och hävdar att kameran ljuger och att din retuschering enbart görs för att du ska bli mer "lik" dig själv?

Bottom line är som sagt att det inte finns några genvägar. Är du missnöjd med din vikt - gå ned i vikt. Lev för guds skull inte på banandiet ett halvår och tappa hakan när du sedan åker upp över din ursprungsvikt så fort du börjar äta normalt igen. Photoshopa inte dina bilder och tänk inte "såhär skulle jag ju faktiskt kunna se ut om jag bara tränade lite mer och åt lite mindre så det är inte fel att jag fuskar med photoshop." Ändra livsstil. Likaså om du har komplex för andra saker, som kanske inte går att fixa lika enkelt som din vikt. Lär dig leva med dem och lär dig uppskatta dig själv trots dina brister, de försvinner inte när du photoshopar dem. Är du nöjd med dig själv och mår bra får du automatiskt självförtroende och andra kvalitativa egenskaper som garanterat även kan få andra att bortse från dina komplex. Vem älskar t.ex. inte Rowan Atkinson och vem märker att Patrika Darbo är tjock när man blir helt förblindad av hennes utstrålning?


Anledningen till att jag inte photoshopar mina ögon är för att de inte är mina då. De blir döda, de ser till och med mer levande ut som röda och därför väljer jag att behålla dem på det viset även om t.ex. Robin och Martin redan varit hjälpsamma nog att försöka få liv i dem som svarta. Jag vill inte se ut som en porslinsdocka med perfekta svarta pupiller och helvita ögonvitor. Så ser inte levande varelser, och framförallt inte jag, ut. Punkt slut.


  
Patrika Darbo och Rowan Atkinson.



Förfärligt sorgligt.

Vårdslös pluggteknik?

Jag har pluggat helt utan uppehåll sedan jag steg upp ur sängen och det blev en himlans kontrast att vakna upp från drömvärlden med Stolle och sedan direkt sätta sig och försöka förstå sig på Mayafolkets räknesystem. Nu har jag hur som haver min första paus idag och jag tänkte således försöka inta mat innan jag fortsätter med läxan i språkstruktur tills imorgon. Huua!


Innan jag går och tvingar min kära mor att laga mat med mig måste jag visa upp hur brutal jag är. Jag har verkligen inget tålamod alls när jag ska klä av eller på mig, vilket ofta resulterar i att jag sliter sönder kläderna. Idag föll mina strumpbyxor offer för detta och ja, fråga mig inte hur jag lyckades förstöra dem så pass mycket. Jag har ingen aning.



     

Bilden i mitten blev som ni ser dessvärre rödögd,

men det var förmodligen för att jag hade självutlösaren på.

Måste lära mig att ställa in den rätt så fixar det sig nog :D


Förstörda lyckorus.

Ibland undrar man varför man delger människor saker överhuvudtaget. Igår satt en viss gosse, nämner inga namn då vederbörande bett om ursäkt alldeles för många gånger redan, och skulle till varje pris bevisa att min nya kamera visst skapade röda ögon på bilderna. Där satt jag och började väl inte direkt undra om jag borde ha köpt en annan kamera, men mitt lyckorus försvann förståeligt rätt fort och så kändes min superfina kamera bara medioker helt plötsligt.

Något liknande hände idag. Jag hade inlett dagen med att kolla resultatet på tentan som gick åt helvete och jag blev minst sagt chockad när jag såg att jag fått ett "E", godkänt alltså. Jag har fått godkänt på en grammatiktenta på universitetet utan att plugga till den och dessutom hade jag migrän när jag skrev den. Sedan träffade jag på Veronica från förra skolan som jag inte sett sedan vi slutade och det var naturligtvis roligt även det. Att tjejtjaffset sedan verkar ha löst sig mer eller mindre var förstås skönt det också, men det som var allra roligast var nog att jag stötte ihop med min gamla innebandytränare på tbanan på vägen hem. Han tog min mail och skulle höra av sig om jag var intresserad av att börja spela igen, visserligen enbart med ett kompisgäng, men fruktansvärt roligt om det blir av nu när jag gått och saknat sporten i flera år!

All denna glädje försvann idag när jag inledde med att berätta nyheten om tentan för Max. "Jaha.. gör man inte alltid så på alla prov, att man inte pluggar?" Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Varför skall man vara så elak och förstöra andras glädje hela tiden? Jag vet inte om det var den huvudsakliga avsikten i de båda fallen, men den här dagens lyckorus kan jag också se mig i månen efter. Tack hörrni! :)



För att lätta upp den relativt tunga stämningen i inlägget tänkte jag publicera
mästerverket som Madde gjorde på lektionen då vi skulle låtsas sälja "Eterno".
Hon var minst sagt generös när hon gav bort detta fantastiska verk till mig
och jag tycker förstås därför att även ni ska få ta del av det. Taack Madde! :D

Jag är euforisk.

Underbar. Oslagbar. Himmelsk. Oavsett hur många klyschiga synonymer jag slänger ut skulle de aldrig täcka min kamera. I en fotografs ögon är den säkert inte mycket för världen, men jag tycker mig se en enorm skillnad mot mina kodak-ar. Resultatet av den första omgången bilder följer nedan :)

Innan jag lägger upp diverse egopics måste jag bara passa på att tacka Martin som lite halvt guidat mig genom kameradjungeln innan och lärt mig vad jag ska hålla utkik efter, att jag sedan glömde bort alla hans goda råd så fort jag såg den rosa färgen är förstås en annan femma ;D haha! Det verkar dock bli bra ändå, inga röda ögon, finnar och guu vet vad syns precis som de är och för första gången tycker jag faktiskt att jag känner igen mig själv på bilderna. Wohoo! :D



        
No more red eyes :D



Blir rätt bra bilder utan blixt i halvmörker också :D

Aggressivitet, cs och rosa tillskott :D

Tjafset i gruppen trappades upp ytterligare ett steg idag när Pamela, medlemmen som de andra tjejerna petade, ringde upp mig och berättade att hon fortfarande trodde att hon skulle vara med i gruppen eftersom ingen berättat för henne att de raderat hennes namn ur gruppen. Så nu är intrigerna i full fart enbart på grund av att mina älskvärda gruppmedlemmar missat livets lektioner i kommunikation. Lovely!

Aja, nu ska jag inte börja tjafsa vidare om det, behövde enbart skriva av mig en snabbis. Igår hjälpte det däremot inte enbart med att skriva och när aggressiviteten kickade in tvingade jag således Kirre att hjälpa mig installera cs. Det var hur effektivt som helst och de som påstår att yoga och sådant trams är bäst för att lindra stress kan slänga sig i väggen. Dessutom blev jag erbjuden ett kk-förhållande i Lund mitt under en match och hade det varit brist på killar här i Stockholm hade jag kanske nappat, men det kan jag nog inte direkt påstå att det är ;p sorry!

Förutom att tjafsa i telefon hela dagen idag har min minst sagt snälla far slussat med mig till Solna centrum för att lämna igen min kamera. När jag sedan skulle köpa en ny var killarna i butiken minst sagt vänliga och rekommenderade mig en kamera var. En av killarna var dock en aning smartare än de övriga och föreslog en rosa kamera, som jag förstås inte kunde åka hem utan. Den var dessvärre betydligt dyrare än min förra kamera så förutom pengarna jag fick för den returnerade produkten fick jag även tömma mitt sparkonto och sedan mottaga ett alltför generöst bidrag av pappa. Han är helt klart min favoritperson idag, tusen tack pappa! :D




Då den nya kameran behöver laddas innan den används får ni nöja er med en suddig printsceeen från igår.
Jag vet inte om ni ser statsen, men jag ledde i alla fall utan att ha dött en enda gång :D fantastiskt!
Kanske borde jag bli cs-elit i alla fall? ;D haha!

Jag har nog pluggat spanska för länge nu :p

Emil ringde igår och meddelade att han var i Stockholm och att han dessutom hade för intention att förstöra min helg som jag ville ägna åt att fixa rummet och göra läxor. Nu föll det sig inte bättre än att mina extremt älskade gruppmedlemmar skickat x antal mail fram och tillbaka om diverse tjafs om grupparbetet vi har om Aztekerna och Mayafolket och jag blev således tvungen att skriva ihop ett mail för att försöka strukturera upp saker och ting och sedan sätta igång med arbetet. Kontentan av det hela är hur som haver att Emil får åka tillbaka till Motala utan att ha träffat mig och jag måste begrava mig i mer plugg än beräknat. Hårt!

Hade jag inte blivit så extremt sugen på godis igår att jag förätit mig på godsaker i flera år framåt skulle jag förmodligen ha bakat en äppelkaka som tröstmat. Nu känner jag föresten hur nördig jag är, för just när jag skrev "ha bakat" tänkte jag på vilken slags tempusform det var och hur det skulle ha böjts på spanska. Herre guu, jag måste därifrån snart känner jag ;p hahaha!


Kanske borde jag även kommentera bloggdesignen innan jag avslutar. Det är ett par stycken som sagt att den är grå och helt enkelt tråkig och ja, vad ska jag säga? Jag håller med er ;D haha! Det var en nödgrej för att slippa den förra designen och jaao.. när grupparbetet är redovisat och klart kanske jag får tid  och ork över till att göra en ny. Låt oss hålla tummarna för det, right? ;D




 


Som ni ser kommer jag inte ens ifrån datorn för att posera för en bild idag. Tyypiskt!

No färg available.

Jag blev faktiskt himlans utless på allt krångel det var med den andra designen så jag försöker mig på en ny. Hoppas att den fungerar bättre och att den inte ser helt förskräcklig ut på era skärmar ;D

Jag kanske även bör passa på att snabbt summera dagen. Jag skulle egentligen ha dejtat Patrik idag, men så blev det inte. Jag fick "kalla fötter" över att träffa en person från nätet. Jag har inte gjort det särskilt många gånger, men har ändock blivit avskräckt från det. Så nu får jag leta upp filmen "Sid and Nancy" på egen hand och se den. Dessutom tycker jag faktiskt att det är riktigt skönt att vara hemma en hel helg och bara gå runt och fixa, så det ser jag faktiskt framemot. Kanske kan jag komma igång med den där klänningen jag ska sy eller allt plugg som behövs göras? ;D Hmm.. kanske inte, det känns ganska lockande att bara smyga runt i mjukisbyxor och filosofera, haha! :D




Grååttt :D

Micke goes inspektör, den fruktade Hubbe returns och jag har inga problem att hitta 5-i-3-ragg.

Min spanskagrupp hade idag privilegiet att vara lediga och jag spenderade således större delen av dagen på det sätt jag gillar allra bäst: sova. När jag sedan till slut vaknade tog jag tag i den här eländiga designen, men kunde för mitt liv inte förstå vad som var fel. Tack och lov har jag vänner som är betydligt mer tekniska än jag och idag är nog både jag och ni läsare extra glada över att jag har Linda som vän, då det var hon som fick bukt på designen igen. Tack! :D

Sedan fick jag superbråttom till utsatt dejtingtid med Micke för att gå och spana lägenhet. På vägen till lägenheten mötte vi på den välkände Hubbe som jag varit livrädd för sedan kvällen då han hoppade ut ur Lidingötåget med bergssprängare på axeln för att delta i grillkvällen som senare resulterade i att jag sade upp bekantskapen med mitt tjejgäng från nian. Det är dock ett kraftigt sidospår och för att relatera till nuet måste jag erkänna att han verkar ha förändrats en hel del, han var till och med så pass trevlig att jag ett tag tvivlade på att det var samma Hubbe. Kanske var det inte det föresten? :o Får fråga Micke :D

Hubbe följde hur som haver med oss tillbaka till lägenheten, som han också hade varit och spanat på (lagom stor slump?) och medan Micke inspekterade stället väntade vi utanför och skvallrade om Mickes knoge som han tydligen skall operera nästa fredag. Någon som vill rekommendera Micke ett knogjärn till nästa slagsmål? ;)

Ingen av killarna verkade dock särskilt imponerad av lägenheten och den dagen då jag får för mig att skaffa lägenhet måste jag faktiskt ta med mig Micke. Han verkar ha ett särskilt öga för inspektioner, då han lade märke till både sprickor och mögel som ingen annan verkade ha gjort och vi vet ju att jag knappast skulle ha upptäckt mögel om badrummet t.ex. innehöll rosa kakel? ;D

På vägen hem gick jag förbi lokalkrogen här nere som konstigt nog alltid har besökare på vardagskvällar likväl som helgkvällar. När jag passerade uteserveringen drog en kille in mig till kanten och viskade "wow, kom hit" i mitt öra och även om han såg bra ut vandrade jag inte helt oförståeligt vidare och låtsades som om min mp3 var på för hög volym för att jag skulle kunna höra det. Det som chockade mig mest var att jag var helt osminkad, inte ens i närheten av uppklädd och hade dessutom tovigt och ofixat hår. Killar är knäppa.



     
Micke ogillade som vanligt att jag fotade honom, så jag fick fota en massa irrelevanta
ting för att fylla ut dagens blogginlägg. Det var i Åkeshov som vi fick vänta på tåget
och sedan Mickes halvt hemmasnickrade karta som han påstod var Eniros.

Universitetet är sannerligen hårt.

Ungefär samtidigt som jag bestämt mig för att hoppa av till nästa termin meddelade en av tjejerna i skolan, Annie, idag att hon skulle hoppa av redan nu. Det är ganska många som droppat av i vår grupp, men när Annie med tårar i ögonen berättade om sitt beslut insåg jag verkligen hur tuff den här kursen är. Universitetet är så pass långt ifrån gymnasiet att det ör omöjligt att föreställa sig innan man kommer dit, en kurs i spanska på heltid lät ju hur enkelt som helst. Jag hade tänkt skaffa deltidsjobb och leva loppan innan jag insåg att det är helt omöjligt att ha ett jobb parallellt med kursen om man dessutom ska försöka umgås med kompisarna, som jag kommit att prioritera. Om man ska se det från den positiva sidan lär jag mig grymt mycket, de som enbart läst gymnasiespanska kan inte komma långt i Spanien när man nu inser hur mycket det finns kvar att lära. Huua!

Livet är kort sagt fullt av överraskningar och i ärlighetens namn är jag glad för dem, det är de som får mitt liv att bli så oförutsägbart. Hade allt gått på räls enligt de tankar jag hade i 7an-8an hade jag förmodligen varit på väg att bli en utbildad psykolog med studieskulder upp över öronen och en alldeles för dyr lägenhet som betalades med hjälp av ett superenkelt extrajobb. I nuläget undrar jag om jag någonsin kommer fastna tillräckligt mycket för något som kan hålla mig kvar i flera år och i ärlighetens namn hoppas jag att det inte gör det. Jag vill vara fri och göra olika saker varje dag, precis som en äkta skytt bör.









Jag har haft julstämning den här veckan
och druckit en kopp glögg om dagen.
Igår tog den dock slut och
nu får jag väl vänta på decemberkänslan
precis som alla andra. :( ååh!

Eterno, någon? :)


Designkatastrof: Efter att jag formaterat om datorn får jag av helt oförklarliga anledningar inte in explorer 7.0 och då jag blivit tvungen att använda en äldre variant av webbläsaren har jag till min förskräckelse upptäckt att designen ser helskräpig ut. Gör den det för er också? :/


Sådär ser den ut på min skärm, med ett vitt streck
och profilbilden och det längst ned :S


Dagens datum har inte erbjudit alltför mycket material till intressant läsning för er, men jag skall försöka knåpa ihop ett ordentligt inlägg i alla fall. På lektionen fick vi idag i uppgift att i grupper marknadsföra valfri produkt på spanska och bortsett från incidenten hemma hos Matte, tillsammans med just Matte och Kjelle, har jag nog aldrig skrattat så fasligt mycket. Ann-marie kom på att vi skulle marknadsföra ett naturläkemedel. Madde ritade en perfekt avbild av Prinsessan Viktoria som då, tillsammans med min extremt fina "före-" och "efterbild" av hennes pojkvän Daniel, skulle sälja vår extremt uttänkta medicin "Eterno". Helt klart lyckat på alla vis!

Avslutningsvis kan jag även förtälja att T-banekillen fortfarande inte gett sig. Han skickade sms till mig och påstod sig inte veta vem jag var och då passade jag förstås på att låtsas vara en kille så att han skulle sluta höra av sig. Tror ni det fungerande? - Nej! Dåå minns han heelt plötsligt vem jag är "Jo, vänta, vi träffades i Gamla stan. Du skulle till skolan och ta studenten. Du är blond och heter Veronika." Visserligen är jag 1/3 blond, men mitt namn stavas verkligen inte med k och denna grabb börjar bli relativt irriterande. Jag tog för bövelen studenten för ett halvår sedan, ge dig människa!

Huua.. nu ska jag försöka laga mat inom kort och sedan ta tag i en ordentligt mastig läxa tills imorgon. Som tur är bestämde jag och Madde oss för att göra hälften var, annars vet jag inte riktigt hur jag skulle ha hunnit med allt :p haha! Egentligen bör tjejen även ha en extra eloge för att hon skickat diverse låtar till mig det senaste dygnet som definitivt sätter sig på hjärnan: feliz navidad... feliz navidad prospero año y felizidad... na na na...




Idag är jag så trött att jag inte ens orkar hålla i kameran själv :D hihi!

Stormvarning.

Jag är väl medveten om att jag redan har bloggat idag, men nu när Dogge varit här är jag tvungen att dela med mig av bilder som vittnar om vad jag och mamma får stå ut med när han kommer över. Vi har det vanligtvis väldigt lugnt och skönt här hemma, men när Dogge kommer förbi är det sannerligen som om en orkan drog igenom rummet. Han spelar gräslig musik högt som tusan, småbråkar, drar en i håret, drar fram snusdosan så att än otroligt äcklig odör lägger sig i hela rummet och så vidare och så vidare. Jag låter bilder tala för sig själva (utifall ni undrar varför det är blandat svart/vita och färgbilder så är det för att Dogge kom åt kameran x antal gånger).


     
Först tyckte mamma att det var lite kul att Dogge snodde datorn från mig
och terrade mina msnkontakter, men sedan gick det långsamt utför.



         
Diverse miner à la Dogge.


  
Sedan försökte Dogge även styla mitt hår.
Och jag snodde då hans mössa, som helt klart inte passade mig.




Mamma blev förstås tvungen att vara på sin vakt hela tiden.

Introduktion av nya bekantskaper, kameraproblem och kollektioner.

Det var på tok för mycket intressant folk på msn igår för att jag skulle kunna gå ifrån och läsa den där himlans boken. Klockan hade just passerat midnatt när jag framförallt skällde ut Patrik, en supertrevlig kille jag plockade upp från min gamla msn häromdagen, för att han höll mig kvar vid datorn och sedan vemodigt begav mig av till sängen för att läsa. Efter 2 timmar med sms-pauser inräknade var jag mirakulöst nog klar och även om sista-minuten-plugg inte bör rekommenderas måste jag säga att det är himlans nice när det går timmar fortare än vad man förväntat sig :D

Jag måste även passa på att nämna att det är oerhört roligt att se att så många läsare hittat tillbaka till min blogg trots att den varit nedlagd. Speciellt roligt är det förstås att folk verkligen uppmärksammat att jag börjat sy och jag har således redan mottagit två beställningar. Tim vill ha ett par sidenkallingar och Max vill ha en hel kollektion som jag beslutat att kalla "Maxat", om den nu någonsin blir av. Kan ju vara ett smart sätt att lura av er pengar på och dessutom slippa jobba? ;D

Grannen lämnade tidningarna idag och han lovade att komma med flera om jag sade till. Det är nog ett perfekt sätt för mig att fortsätta utveckla spanskan. I ärlighetens namn lutar det mer och mer åt att jag hoppar av till nästa termin, jag vill ut och jobba en del innan jag fortsätter känner jag, men så vet man som sagt aldrig med mig. Jag ändrar mig som bekant mer än vädret :D


Snart kommer Dogge över och jag tror inte att det blir fullt så svårt att slita mig från msn idag som igår kväll. Just nu sitter t.ex. Gullden och hotar med att komma upp till Stockholm om jag klär av mig naken och lägger mig på ett bord. Jag behöver nog inte ens skriva att den fantasin nog stannar i hans huvud, right? ;D





Som ni ser börjar den nya kameran också muppa med röda ögon och konstiga ljuseffekter
som jag inte bett om. Tyvärr blir jag väl tvungen att lämna tillbaka den och köpa en ny från
något annat märke då det inte hjälper att trixa med inställningarna. Buhuu.. jag som gillar den ju ;(

Nu börjar min garderob bli full må ni tro.

Eftersom bokaffärsvärlden uppenbarligen anser att det är onödigt att köpa in tillräckligt många exemplar av nobelpristagaren Gabriel García Márquez's bok "relato de un Naufraugo" har jag lovat att låna ut mitt exemplar till Madde imorgon så att hon också kan få godkänt på den uppgiften och detta innebär i sin tur förstås att jag måste läsa ut boken idag. Jag kände mig förfärligt duktig när jag började läsa redan klockan 14, men efter en dryg kvart kunde jag verkligen inte fokusera längre på grund av att en viss flanellkjol vägrade försvinna ur mina tankar.

Jag kom nämligen över världens härligaste tyg som jag sedan råkade klippa en aning för kort och sedan dess har den blivit liggande i min syhög i väntan på bättre tider. Helt plötsligt fick jag för mig att försöka förlänga den och sedan sy klart den och när jag väl får mina infall går de inte att stoppa. Kjolen blev just klar och även om det inte är den snyggaste kjolen jag har lyckades jag helt klart rädda upp den till ett användbart plagg. När blir boken utläst? I morgon bitti tippar jag på, någon som vill sätta emot?




Snart klar :D


  
Framifrån och bakifrån :)

Sängläge: vertikalt.

Det var ju tänkt att jag skulle över till Hökarängen för att fira Lindas födelsedag efter tentan, men livet ville annorlunda. Jag vaknade upp med influensaliknande symptom och fick avbryta tentan efter en halvtimme. Får jag annat än F på den blir jag överraskad må ni tro, men med tanke på att det enda jag gjort för att förbereda mig var att läsa ett häfte på vägen till skolan idag kan jag nog inte förvänta mig annat.

Det känns dock riktigt trist att inte kunna närvara vid Lindas festligheter och framförallt att gå miste om smörgåstårtan, men vi får försöka ses snart igen istället så att hon kan få sin present och jag höra detaljer om firandet jag gick miste om. Jag betvivlar inte att hon har kul utan mig i alla fall :)


Faktum är att det är många andra som skickat sms och berättat hur kul de har och jag måste erkänna att jag är smått avundsjuk, men samtidigt himlans glad över att må bättre nu när jag sovit bort hela dagen.  Jag antar att Bryggan blir halvt galen om han läser det här och inser att jag kände mig bättre utan att ringa honom, då han absolut ville ses ikväll, men jag får väl helt enkelt publicera lite bilder som vittnar om mitt tillstånd så att han kan förlåta mig :)



     
Såhär glad blev jag när mamma försökte få upp mig till middagen.
Mamma hade dock kul och tog fram kameran och ja, lite kul ser det väl ut måste jag erkänna.

En tårta utan defekter, hur är det möjligt? :o

Om några timmar ska jag skriva tentan, så jag borde antagligen sätta mig och plugga nu. Till saken hör att jag mår grymt illa och jag vet inte om det beror på the Baileys, tårtan eller det faktum att jag sovit på tok för lite, men något sista-minuten-plugg på morgonen ser det inte ut att bli. Dock var det nog rätt kört redan från början och med tanke på hur gårdagen artade sig var det helt klart värt att strunta i plugget då också.

Tårtbaket gick riktigt bra, jag höll på att förstöra tårtbottnarna redan från första början, men det lyckades Olaani och Kjelle rädda upp genom att kasta bort mig från de stackars bottnarna. Sedan flöt det helt enkelt på, gossarna kände till min bakningsteknik sedan tidigare och såg därför till att jag gjorde så lite som möjligt på tårtan och det visade sig vara ett vinnande koncept.

Eftersom jag länge tjatat om att fira jul i förtid i år fick det bli en tårta med vinterlandskap och jultema och jag tyckte förstås att det vore genialt att riva vit choklad över tårtan. Nu föll det sig inte bättre än att Willys "ljusa choklad" är som deras "mörka choklad" fast en nyans brunare. Jag blev förbannad, har någon sett brun snö någon gång? Nej, vet ni vad, svara inte på det.

Efter att ha kalasat i oss tårtan föreslog Olaani film och det slutade med att vi såg "boogeyman." Killarna hävdade att det enda läskiga i filmen var att jag satt och skrek hela tiden samt att jag snodde deras kuddar. Olaani erbjöd sig att sätta sig bredvid mig i soffan för att kunna mata mig med popcorn så att jag skulle hålla tyst, men efter att Kjelle förrått mig genom att skrämma mig hela 2 gånger vågade jag inte släppa någon i närheten av soffan. Urgh... tur att jag slapp mardrömmarna inatt i alla fall, för även om killarna erbjöd sig att stanna för att jag inte skulle sova själv var jag ju tvungen att kasta ut dem med sista tåget hem p.g.a. tentan. Olaani ville särskilt stanna efter att jag hoppat i vattenpölar hela vägen, enbart för att demonstrera hur vattentäta mina höstskor är, och hans "neej"-skrik är numera legendariskt just på grund av detta. Fantastiskt om du frågar mig, en blivande pokémonattack om du frågar Kjelle och ett riktigt misslyckande om du frågar Olaani.




Tårtan i dramat :D


  
Konstruering och ät-tajm :D


     
Efter filmen snokade Olaani runt i mitt rum och fann Mickes studentpresent.
Den råkade Kjelle genast ut för när Olaani låste fast honom,
och även om Kjelle blev besviken över att inte själv ha upptäckt
att det finns en säkerhetsspärr som gör att man får upp dem lätt på egen hand
såg han glad ut över att vara fri :)




Efter att ha misslyckats med att försöka fängsla mig
till mina egna fötter lyckades Olaani fängsla sig själv.
Skills! :D

Omkastade planer och utbytta vänner.

Det var idag tänkt att jag skulle plugga på förmiddagen och sedan åka över till Samir och fira Rosaafton. Riktigt så blev det inte. Jag följde med min far med bilen för att hämta min mobil som de påstår sig ha lagat nu och lämna in min kamera som blivit knasig med batterierna på sista tiden. Tyvärr ansåg butiken att det inte fanns något att göra så jag fick pengarna tillbaka och den lilla krabaten som varit en av mina bästa vänner i snart ett år var plötsligt borta. Det hela var naturligtvis förfärligt sorgligt, tills dess att jag hittade en ny kamera som såg exakt likadan ut fast med bättre pixlar och silvrig färg. Jag tror att vi kommer trivas bra ihop :)

Sedan stötte jag på en annan kär vän, nämligen min förre detta sjukgymnast Åke.  Jag måste säga att även om det syns lång väg att den människan jobbar alldeles för hårt var han som vanligt väldigt upplyftande att prata med. Han var dock besviken över att jag inte gick i högre skor "skulle du ha riktigt höga klackar skulle ingen tjej i världen kunna konkurrera med dig". När jag sedan påtalade att han sagt åt mig att inte träna för hårt och välja skor med omsorg pga mina hälsenor skrattade han och sade "mja, du ska inte spela innebandy som du gjorde, det är galet. Men dansa duger de mycket väl till och springa efter killar, fast de springer nog mer efter dig må jag tro." Haha, jag kanske borde börja hos honom igen? ;D

Ikväll blir det heller ingen rosaafton föresten, men jag hade förstås stora problem med att ställa in tårtbaket. Därför är det nu bestämt att Kjelle och Olaani kommer över och bakar med mig istället. De är bra modiga som ställer upp när Vivvi erbjuder köksaktiviteter med tanke på vilket kaos de brukar sluta i ;D En stor eloge till de grabbarna!


  
Min nya bästa kompis :) Heeej!

En del människor växer aldrig upp och andra växer hela tiden.

Det är svårt att skriva ett inlägg efter det föregående utan att låta okänslig, men tyvärr är det ju så pass sorgligt att livet måste gå vidare. Så ja, till att börja med kan jag berätta att jag åkte hem från universitetet riktigt förbannad. Igår fick vi veta att vi fått en till medlem i vår grupp, vilket vi kom överens om inte var något problem. Efter lektionen idag meddelande en av tjejerna i gruppen att hon pratat med läraren om att den nya medlemmen inte fick plats i vår grupp och att han då hade strukit henne och nu var det upp till oss att säga åt den nya medlemmen att söka upp läraren för information om gruppbytet. När missade jag att vi gick i lågstadiet och inte på universitetet? Är det så jävla svårt att kommunicera med oss andra i gruppen och framförallt med den nya tjejen? Idiot.

När jag kom innanför ytterdörren grät jag. Dock inte på grund av att jag var förbannad eller för att några fulla killar på tunnelbanan kallat mig lammkött, utan för att jag var rörd. Jag stötte på grannen ovanför mig i porten och han frågade då hur det gick med spanskan. Sedan frågade han om jag var intresserad av att läsa den spanska veckotidningen "hola", han hade nämligen regelbundet fått den av en bekant och skulle nu lägga den i min brevlåda. Det är sannerligen rörande att han tänker på mig mitt i sin sorg och med tjejen i skolan i åtanke: vilken skillnad det är på folk och folk!

Sedan fick jag även höra att chokladtillställningen visst ägde rum på lördagen. Ay ay ay! Hur ska jag hinna med allt? Framförallt borde jag väl fokusera på att få lite plugg gjort idag eftersom jag fortfarande inte pluggat något tills på lördag och morgondagen kommer förmodligen att gå åt till att hämta mobiler, lämna in kameror och baka tårta. Mja, jag får nog räkna med ett stort F på nästa tenta ändå :D Enligt Hänt Extras horoskop gör jag dock helt rätt i att prioritera vänner "efter en lång period av stress." Ni som påstår att deras horoskop inte stämmer kan slänga er i väggen :D




Jag impulsköpte en rosa mp3spelare häromdagen och visst klär den mig? :D

Världen tycks gråta med oss.

Idag fylls himlen av mörka moln, både bokstavligt och bildligt talat. Lidingö kyrka håller begravning idag. Jag ska inte närvara själv, då kyrkan kommer att vara alldeles fylld av poliser från hela Sverige från golv till tak. I ärlighetens namn kände jag honom inte särskilt väl heller, men Jim har ända sedan jag var liten varit en slags idol för mig. Berättelserna om hur han alltid var den som druckit mest coca cola och kaffe, tränat längst, festat hårdast och fångat flest bovar på fritiden blev aldrig tråkiga. Jag vill därför ägna honom och framförallt hans familj en tanke under denna svåra dag. Hade någon klarat av att besegra bukspottskörtelcancern hade det varit denna polis som, av vad jag har förstått, var nutidens Spartacus, men antalet överlevande i sjukdomen är fortfarande 0% och jag antar att det nu verkligen är officiellt att den sortens cancer inte går att bota. Det är hemskt tragiskt för alla som kom honom nära, men självklart tänker jag extra mycket på min pappa som har mist en av sina mest omtyckta kollegor och vänner. Livet är inte rättvist.


För att citera Bång: Pimp my Kjol.

För att ha ytterligare en ursäkt till att inte plugga valde jag att sy om en av kjolarna jag köpte uppe i Dalarna. En Vivvi bör ha en rosa kjol, right? :D Resultatet följer hur som haver nedan:



  
Före-bilder :D

     
Och eefter :D

Förlåt mig.

Så hände det som inte får hända.. igen. Linda fyllde år igår och inte en enda gång under dagen tänkte jag på det. Jag är en hemsk människa och jag sitter just nu och ber på mina bara knän för att Linda ska förlåta mig och det hoppas jag verkligen att hon gör, för annars går jag ju miste om smörgåstårtan på lördag :o Haha, nej jag måste nog erkänna att jag inte bara umgås med Linda för att hennes mamma gör god smörgåstårta, men om jag räknar upp alla bra egenskaper hon har kommer hon bara få storhetsvansinne och tro att hon är bättre än mig så jag skippar det :D Grattis i alla fall Linda, nästa år ska jag banne mig införskaffa en födelsedagskalender så jag har koll :D



Linda kommer nog älska mig för att jag lägger upp den här bilden :D hihihiih!

Nu fattas bara scrubs för att kvällen ska bli fulländad :D

Nu kommer ni säkert tro att jag totalt misslyckat med min pluggning eftersom jag bloggar och i ärlighetens namn trodde jag också att jag gjorde det ett tag då jag inte satte igång förrän vid 19.30. Vid 21-tiden var jag dock klar och ofattbart nog hade jag energi till att städa upp mitt rum, aktivera studentkortet och skicka efter mönster till mina kjolar. Annars är det rätt magert på energifronten måste jag erkänna, min skoltrötthet börjar göra sig påmind och när en kille erbjöd mig jobb på vägen hem idag var jag bra lockad att tacka ja utan att ens veta vad det var för jobb. Kanske bäst det med tanke på hur finurlig han såg ut när han frågade om jag var intresserad? :o

Hur som haver. Det finns en gosse som förtjänar extra uppmärksamhet idag och det är Robin. Det är som bekant honom ni har att tacka för att ni läser detta utan att ha behövt skriva in mitt otroligt svårknäckta lösenord först och förutom den bedriften har Robin även lyckats med att rädda min kväll. Han sitter nämligen i detta nu och skickar en massa bra musik till mig och jag kommer således dyrka marken han går på i cirka en vecka framåt. Tack grabben! :D



Robin-oo :D

Practice makes perfect.

Då det har blivit lite si och så med pluggningen på sista tiden kommer jag förhoppningsvis att ha så pass mycket självdisciplin att jag kan sitta hela kvällen för att göra klart morgondagens läxor och jag tänkte således passa på att blogga redan nu. Micke skickade sms imorse och påminde mig om att jag lovat att även umgås med honom den här helgen, men med bara söndagen ledig fungerade inte detta eftersom Micke var upptagen då. Ungefär samtidigt kom jag på att jag även lovat Kjelle att gå på något chokladjippo och jag hoppas verkligen att inte det också var i helgen, haha! Jag förstår inte riktigt hur jag lyckas med sådana massiva dubbelbokningar, men det är kanske dags att börja skriva ned alla dejter? ;D

Hur som haver. Jag har stora problem på musikfronten, jag har tröttnat på exakt all musik jag har och börjar bli riktigt galen på det hela. En av låtarna jag tröttnat på är förstås även låten som rullar i bloggen och när jag imorse kom över riktigt bra musik i form av "Cute is what we aim for" tänkte jag byta ut den. "Practice makes perfect" erbjuds alltså numera i bloggen och jag tänkte även publicera texten till låten, då jag anser att den är väldigt skickligt skriven. Det är möjligt att det kan bli jobbigt att läsa till den låten, men då vet ni ju att ni kan stänga av den nere till höger :) Enjoy!




Lyrics | Practice Makes Perfect lyrics

Hej människor!

Många av mina vänner har uttryckt saknad över min blogg och när jag sedan lade in lösenord tyckte en del att det var krångligt att logga in. Även om min blogg numera mestadels skrivs för dokumentationens skull känns det ändå inte kul att ni läsare är missnöjda och när Robin nu skrev på msn och sade att han saknade den fick det var nog på missnöjet! Jag har därför valt att ta bort lösenordet och göra bloggen publik igen. Har jag tur har diverse copycats och andra människor som inte har i min blogg att göra droppat av för gott, kan livet vara så underbart? :D

Då det enbart bör vara vänner till mig som läser bloggen har jag valt att ta bort kommentarfunktionen, av vad jag har förstått föredrar ni ändå att kommentera via andra forum så då fungerar det ju utmärkt. Skulle det mot förmodan komma personer utifrån med funderingar publicerar jag min mailadress till höger. Hoppas att allt kommer fungera smidigt nu och att alla blir nöjda! :D



Guu vad skönt att kunna publicera bilder på mig själv
utan att mina exs ex blir superavundsjuka
och känner sig tvungna att skriva menlösa kommentarer:D woo!

Upp upp upp!

Det senaste dygnet har inneburit en del insikter för min del. Först och främst lyckades jag med hjälp av både Max och Samir lokalisera två stressmoment och med dem identifierade känner jag mig inte alls lika nedstämd längre. Faktum är att det känns lite som det klyschiga uttrycket "en sten har lättat från mitt hjärta" trots att jag inte ens börjat bearbeta problemen ännu. Det är hur som haver hur härligt som helst att vara på rätt köl igen eftersom jag bröt ihop och grät så fort jag kom hem till all stress igen :p

Sedan bidrog även en annan person till ytterligare insikt. Jag träffade nämligen på grannen ovanför mig, som nyss mist sin livspartner, på vägen ned till tåget. Jag stannade upp för att höra hur han mådde och vederbörande log brett mot mig och sade "jo, jag mår bra, jag träffade på din pappa häromdagen föresten och han berättade att du pluggar spanska på universitetet nu, vad roligt!" Jag blev helt förbryllad faktiskt. Här går jag runt och besvärar mina vänner med ytterst små bekymmer när denna man uppträder som om han inte hade någonting alls att vara nedstämd över trots att hans livs kärlek just gått bort. Jag måste erkänna, jag skäms.

Ibland kanske det just behövs sådana där insikter och i kombination med detta insåg jag att jag verkligen måste sluta stressa över bagateller. Jag har en stor tenta på lördag som jag inte har pluggat till alls och jag tänker ändå fira rosaafton med Samir och Max och sedan fira Lindas födelsedag i helgen och jag tänker inte ha ett dugg dåligt samvete om det inte faller sig bättre än att jag dyker upp bakfull och helt utan kunskaper på den tentan. Livet är viktigare än att prestera bra på en tenta som är över på några timmar (i mitt fall blir det väl förmodligen till och med minuter ;D haha!)




Tycker nästan att det syns på mig att jag redan nu är gladare. Eller har jag fel? :D

Nu är det dags för nya tag i nya kläder ;D

Hemkommen från Dalarna. Jag hade det hur bra som helst däruppe och jag lyckades till och med smita ifrån utekvällen med Hoback ;D Däremot stoppade hans pappa (som är polis) bussen för en ordentligt kontroll på vägen upp och orsaken till detta kan man förstås enbart spekulera i, men uppenbarligen ges konsekvenser om man dissar dalmasar på det viset ;p

Hur som haver lyckades jag vila upp mig riktigt ordentligt och blev dessutom tusenlappar fattigare och nära på en hel garderob rikare. Speciellt glad blev jag nog över det röda velourtyget mormor var snäll och köpte åt mig så att jag kan börja sy på min julklänning snart. Ska bli spännande att se hur jag lyckas/misslyckas med det projektet! ;D


 Detta är förstås ingen modeblogg och jag har därför valt att begränsa bilderna till 4 av mina många inköp och då det inte hände så särskilt mycket mer intressanta saker där uppe tror jag att jag låter bilderna avsluta detta inlägg. :)



 Knästrumpor hittade jag 2 par, här är det ena paret.






Nätstrumpor har jag ju letat efter länge och
dessa var otroligt nog tillräckligt långa för mig :D









Sedan hittade jag ett rött läppstift som får mig att likna en rysk callgirl.
Jag tror jag begränsar användandet till jul ;D









Sedan var även pappa och Dogge över.
Dogge mottog hoodtröjan han har på sig.


Hasta la vista.

Om någon timme ska jag börja dra mig mot skolan och efter det bär det direkt av till Dalarna. Jag behöver verkligen komma bort ett tag och det enda som lite smått bekymrar mig däruppe är Hoback. Han är nämligen helt inställd på att dra med mig ut på "fest" på lördagen och med tanke på hur dalmasar ser på "fest" är jag osäker. Att köra runt i en bil, dricka hembränt och stanna då och då för att garva åt att en del druckit för mycket är med mina mått mätt inte särskilt festligt. Att Hoback sedan spenderar många av sina "fester" framför datorn och snackar med mig på msn gör mig ytterligare nervös. Vi får väl helt enkelt se hur det blir, det känns dock rätt obehagligt att inte kunna ta sig hem när man vill då han bor i Falun som ligger en bra bit ifrån mitt lilla Rättvik.

Aja, so long mina få, men ändå viktiga, läsare :D Hoppas att ni, liksom resten av Stockholm saknar mig och att jag kommer hem i ett helt stycke! ;D haha!



Dit pilen pekar ska jag :D så se upp Rättvik, för Vivvi är på krigsstigen!

Strid mot stressen.

Kort efter att jag skrivit föregående inlägg drabbades jag av migrän och det blev således ingen dejt med Samir. Migrän är ett tecken på långt framskriden stress hos mig och jag måste faktiskt göra något åt det nu.


När jag blir stressad föredrar jag nämligen att vara ensam och i och med detta skjuter jag oavsiktligt bort mina vänner, vilket förstås inte under några som helst omständigheter får förekomma allt för länge. Jag är dock oklar över vad det är som stressar mig så förbannat, men när mina kompisar ringer några gånger om dagen för att kolla att jag verkligen ska med blir det för mycket för mig med allt annat. Jag blir stressad av att folk undrar när vi ska ses, om vi fortfarande ska ses, vad vi ska hitta på osv och det är ju helt sjukt egentligen, för det ska man förstås inte bli. Jag kom dessutom på mig själv med att bli förbannad på mamma igår för att jag inte fick diska ifred, för att det inte gick tillräckligt snabbt om hon stod bredvid och pratade.

Jag stressar alltså även över disk - som egentligen mamma ansvarar för och som jag inte ens blivit tillfrågad att ta hand om. Något måste helt klart göras och har jag tur blir vändpunkten Dalarna, dit jag ska fara imorgon. Annars vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, jag kan omöjligt irra runt som ett känslomässigt vrak och oroa mig över saker som inte ens är min sak att oroa mig över särskilt länge till. Uscha, kanske var jag inte helt redo att tackla universitetet direkt efter den mardrömslika tiden på Kunskapsgymnasiet? =/



Uösch.. rädda mig.

RSS 2.0