Ilska resulterar alltid i bra saker i slutändan! :D

Jag fick ett mycket underligt samtal igår runt midnatt, där någon enbart tryckte ned knappar på telefonen så det tjöt i luren. Efter att ha jämfört telefonnumret med några sms visade det sig att denna "någon" var Jocke. Jag vet att detta börjar bli tjatigt för er läsare att läsa om, men jag är så fly förbannad att jag inte vet vad jag ska göra av alla aggressioner förutom i bloggen.

Jag dumpade honom för snart 4 månader sedan tror jag och har sedan dess avspisat honom flertalet gånger och som den otroligt överbegåvat mogna stalkern han uppenbarligen är ger han sig inte. Jag ringde upp pappa och frågade vad som behövdes för att anmäla honom och han berättade att några av de sakerna han gjort redan går under brottet ofredande och eftersom konversationer och sms är sparade kan det styrkas i en utredning. Det verkar ju helt sjukt att behöva dra det så långt, men då detta börjar kännas tämligen påfrestande och som ett nästan lite (kanske inte så lite föresten) psykiskt osunt beteende blir jag väl dessvärre tvungen om han fortsätter höra av sig. Varför kan han inte nöja sig med den där, av honom grovt baktalade, exflickvännen? I mina ögon förtjänar inga varandra lika mycket som de två gör.

Dessvärre resulterade detta i alldeles för lite sömn och psykisk press, vilket i sin tur ledde till att jag kände mig inkapabel till att åka till Ejes land. Eje är verkligen en underbart bra vän som är både förstående och stöttande. Jag hoppas sannerligen att jag får fler tillfällen att åka till hans land för det är dags att sluta låta den där patetiska barnungen till ex reta upp mig så förbannat mycket.

Istället blev jag inspirerad av våra grannar som flyttar ut och lämnar kvar sonen i huset. Jag har nämligen storstädat hela mitt rum och röjt runt i varje liten låda och vrå. Det känns sjukt skönt nu när allt är klart, förutom att bokhyllan ser en aning tom ut och det luktar parfym överallt efter att jag provat de miljontals parfymflaskor som enbart blivit stående under åren. Numera är det hur som haver Ingen risk för att dammallergiker går åt fanders där inne i alla fall, men hur länge jag lyckas hålla det så återstår förstås att se, haha!


 


Nu ska jag leta fram Pantzars forna kärleksbrev som han skickade till mig
för att försäkra honom om att de inte är kastade och sedan blir det till att se en film.
Jag hoppas att den är en aning bättre än den vi såg sist, men det är nog svårt att
vara sämre än en film som enbart involverar två människor i vatten under hela speltiden, haha!

Nattsudd OCH hemmasudd?

Jag fick uppenbarligen smak för att vara hemma och vila upp mig efter de där 3 dagarna, för det var precis det jag gjorde igår. Jag hann med att se filmen "open water", som var en stor besvikelse och nog faktiskt en av de mest långdragna filmer jag någonsin sett. Det är dock inte många som delar min filmsmak, så om ni kära läsare ser den lär ni förmodligen tycka att den är värd en Oscar ;)

Innan jag beordrats av Stolle i säng hade jag hunnit med att avstyra ett bråk med Niclas, lyssna på ena riktiga rövarhistorier i vent tillsammans med Pantzar och hans bekanta och planera morgondagen med Spejje. Det är nämligen tänkt att jag ska åka ut till hans landställe och Eje meddelade att han hade för avsikt att hämta upp mig i Norrtälje, vilket ju vore jättesnällt av honom. Dessutom hade han tänkt följa med mig på bussen hem sedan och även om det också låter trevligt blir jag alltid en aning nojig när saker och ting planeras i detalj, så vi får se hur det blir helt enkelt. Jag uppskattar hur som haver hans inbjudan :)

Dagen har spenderats med en viss far som var här och fikade en snabbis och sedan kom även två förnäma herrar över för att jag och mamma skulle kunna bevittna en underskrift. Det kändes rätt mäktigt med tanke på att jag, trots att x antal månader förflutit sedan jag blev 18, aldrig skrivit på något så viktigt förut. Nu är jag officiellt stor, coolt! :D





Eftersom Pantzar vägrar ställa upp på bild,
på grund av konkurrensförhållanden påstår han,
är jag tvungen att lägga upp den här bilden.
Jag förstår dock inte vad han pratar om för konkurrensförhållanden.
Jämför hans blogg med min så förstår ni vad jag menar,
Han är utkonkurrerad för länge sedan :)

Vad hände med bakdrottningen Vivvi?

Efter min lunchdejt med Bryggan hade jag planerat att sova, men efter att ha slängt lystna blickar på en av mormors studentpresenter i form av en bok om kladdkakor bestämde jag mig istället för att pröva ett av recepten därifrån. När jag nämnde detta för Micke var han snabb att göra mig sällskap och någon timme senare hade han hittat hit med bilen och ja, vad gjorde jag då? Jag hade förstås somnat, trots att jag skulle hålla mig vaken. Vivvi i ett nötskal eller? :D

Jag blev dock snabbt yrvaken när Micke ringde och väckte mig för att jag skulle gå ned och öppna porten och trots att jag med mina oändliga dramatikskills försökte låtsas som om det regnade lyckades den smarta killen genomskåda min sömndruckna röst. Detta innebar dock inga problem, förrän bakningen började. Jag minns inte riktigt vad som gick fel först, att jag råkade knäcka äggen över bordet istället för i byttan eller att jag råkade tappa halva burken med vaniljsocker i vår omsorgsfullt gjorda vaniljkräm, men Micke insåg nog snart att bakningen inte skulle gå lika smärtfritt som vi trott. Nu kan det ju inte bli värre skulle man tycka, men tro mig, det blev det.

Vi (Micke påstår att det var jag, vaar han nu kan ha fått den uppfattningen ifrån) lyckades även halvt bränna vid vaniljkrämen, klumpa chokladen till smeten och precis när jag och Micke på ett extremt elegant sätt fått in smeten i kladdkake-muffinsformarna kom Micke på att jag (varför får jag alltid skulden?! :D) glömt bakpulvret. Nu hade jag gärna velat säga att jag räddade upp det hela genom att röra i lite bakpulver efteråt, men tyvärr finns det bildbevis på att det är Micke som gör detta medan jag äter upp den resterande smeten. Hur kunde jag bli tagen på bar gärning sådär? :o

Sedan kan ju både konsistensen och smaken på bakelserna diskuteras, men Mickes specialdesign lyfte helt klart utseendet på dem i alla fall. Det vart dock ingen hit och efter ikväll vill jag aldrig mer se choklad, aldrig aldrig aldrig mer. Tur var det att vi hade glass i frysen, vilken vi åt istället, men dessvärre innehöll även den choklad och efter varsin minimal bit gick vi istället och spelade Mario Party. Vid det laget hade jag kvicknat till och jag vill ju inte skryta eller så, men.. JAG VANN JAG VANN JAG VANN JAG VANN JAG VANN :D ...bara så ni vet :)




Bildbeviset på vem som var hjärnan bakom det hela
och vem som kommer bli tjock efter att ha ätit för mycket smet. Attans!



  
Något annat som var minst sagt förbryllande var att receptet utlovade 15 muffins,
vi fick ihop 4 st av smeten. Hmm?
Som ni kan beskåda ser de mycket godare ut på utsidan
än på insidan och exakt så var det också!



Sedan öppnade jag min försenade studentpresent av Micke
och jag vill inte gärna favorisera,
men färgen på dem lyfter helt klart presenten till en topp5-placering. TACK! :D

Pizza till frukost känns helt okej i Bryggans sällskap.

Max väckte mig vid halv 9 imorse och efter att ha diskuterat hans jobb och dygnsrytm över sms hade jag svårt att somna om trots att jag på något märkligt vis fann mig sittandes uppe halva natten och pratade med ett visst ex, herr Pantzar. Vi hade inte hört av varandra på något år tror jag och det kändes bra att rensa luften och sedan hade vi riktigt trevligt över msn tills vi båda var tvungna att sova vid 4 på morgonen. Hur som haver är kontentan av det hela att jag var helt död när jag vaknade, men beslöt mig ändå för att gå upp och göra mig i ordning. Oerhört tappert av mig, va? ;D

Det visade sig dock att det var tur att jag hade gått upp så tidigt, då jag senare somnade om och vaknade av ett sms från Bryggan, där han meddelade att han kom loss en timme tidigare än vad som var tänkt. Killar alltså, men som sagt, Max hade ju räddat mig så det var inga problem. Tack Max (även om du är för onördig för att använda internet till att läsa min blogg ;p)!

Efter att ha mött upp Bryggan vid stationen här nedanför började vi vandra mot Oskars pizzeria och det slog mig att vi inte setts sedan en Djurgårdsmatch för en herrans massa år sedan. Medan vi blev serverade våra pizzor, min i påtagligt miniformat, kunde jag konstatera att Bryggan förändrats rätt mycket sedan vi sågs sist. Han hade blivit rätt pessimistisk och även en aning aggressiv, vilket han skyllde över på målaryrket, bristen av sömn och bratsen här på ön. Så ni som funderar på att bli målare och arbeta på Lidingö bör helt tänka om! ;D

Hans härliga leende och humor hade han dock kvar, vilket jag lyckades locka fram då och då. Efter att ha promenerat till min gamla skola och suttit där och samtalat ett tag följde jag med honom till tåget. Det var väldigt kul att se honom igen efter alla dessa år och jag hoppas att Bryggan håller med mig när jag säger att målaryrket förde med sig något positivt trots allt, vår lunchdejt. Jag vill passa på att tacka Bryggan för intressanta upplysningar om kondomer, ännu intressantare förslag till yrke åt mig: bl.a. porrstjärna, fina komplimanger om mitt hår, hjälp med att dra ned min kjol och slutligen en trevlig början på dagen helt klart! :)



     
Bryggan busade även järnet på skolgården och ristade in sitt namn i bordet, wooO! ;D
Sedan vill jag tillägga att tallriken som pizzan ligger på är en normalstor tallrik,
så då förstår ni kanske hur rånad jag blev med tanke på dess minimala storlek.


Utförlig beskrivning av min dygnsrytm, intresseväckande värre!

Nu har jag varit hemma i 3 dagar och det har känts underbart att bara vara, samla krafter, se film och läsa ut boken "flyga drake" som jag fick av farmor. Även om jag fortfarande är måttligt skeptisk till innehållet i den måste jag ge författaren cred för sin berättarteknik, det är trots allt den första boken jag frivilligt läst på flera år och även den första boken jag läst sedan jag fastnade i Virginia Andrews-träsket. Fantastiskt med tanke på att jag hånade titeln i en knapp timme efter att ha hört om den på tv-reklam för ett tag sedan, tycker ni inte? ;D

Imorse väckte Bryggan mig vid halv tio och efterlyste upplysningar om Lidingös snabbmatutbud. Då Lidingö är en ö bebodd av "finsmakande" snobbar har vi dock inga som helst hamburgerkedjor, men vi har faktiskt en pizzeria som tar cirka 200 kr pizzan och fyller dem med äkta blåmusslor med skal. Finsmakare eller inte, men att ha sådana pizzor anser jag personligen är helt oacceptabelt när de dessutom smakade riktigt illa sist jag provade dem. Hur som haver, my point is att jag faktiskt vaknade vid halv 10. Jag var överlycklig och tänkte ungefär "wiihoo nu ska jag vända tillbaka dygnet" och sedan somnade jag, vaknade halv 3 och började halvt gråta över att jag vaknade ännu senare än vanligt. Fan ta Bryggan!

Det är nämligen även så att det imorgon är Bryggans sista arbetsdag på Lidingö innan han far vidare och detta skall förstås firas med lunchdejt. Bryggan meddelade idag att han kommer och hämtar upp mig vid 12 och frågan är nu hur fan detta skall gå med tanke på att min dygnsrytm avsevärt försämrats och inte förbättrats. Spännande fortsättning kanske följer, beroende på om jag vaknar eller inte helt enkelt :D



  
Jag vet att jag utlovade sminkade bilder,
men det känns en aning onödigt att kleta på sig smink
när jag ändå bara ska över till pappa och se fotboll om någon timme.
Innan jag sticker över dit vill jag dock tacka alla vänner för ert fina stöd,
ni är bäst som alltid!

Lektion nr 2 för er killar: Ber jag er fara och flyga menar jag det.

Jag som äntligen trodde att jag blivit av med tunnelbanekillen igår, när han hörde av sig... igen. Jag har inte svarat på hans sms sedan 3 veckor tillbaka och han fortsätter ändå? Tror han halvt seriöst att jag helt plötsligt skulle ångra mig och bli överlycklig över hans sms? Det är väl knappast första gången en kille har svårt att förstå att jag inte vill ha något mer med honom att göra, men igår var nog första gången två killar höll på samma kväll.

Mitt extremt omtyckta ex hörde nämligen av sig igår, efter x antal månader, genom att gå in och skriva på msn helt plötsligt. Jag hade tagit bort honom för länge sedan, precis som hans nummer och han erkände igår att det var han som skickat ett av de sms jag fick från okända nummer på midsommar. Han hade nu kommit på att han inte kunde hitta en finare tjej än mig och att han var ledsen för att han betett sig så pass svinigt som han hade gjort, varpå han försökte skylla över hela skulden på sitt ex som bland annat "tvingat" honom att läsa min blogg och ibland kommentera den. Lite roligt var det väl att han trodde att det skulle göra mig helt imponerad och ta tillbaka honom. Att den där photoshopade smällfeta exflickvännen till honom inte kunde mäta sig med mig borde han väl ha listat ut för länge sedan, precis som att jag inte är särskilt förtjust i pojkar som ljuger och låter sig styras av, enligt hans tidigare utsago, psyksjukt ex.


Det jag tycker är så abnormt stört är att pojken i fråga är den jag verkligen lagt ned mest tid och energi på att förklara att jag aldrig mer vill ha med grabben att göra och han förstår ändå inte. Han föreslog att vi skulle träffas så att jag kunde få tillbaka mina grejer och när jag sedan bad honom posta dem och lämna mig ifred svarade han bara "något säger mig att jag inte ska lämna dig ifred". Baserat på det hotet undrar jag om det kanske är dags att begära besöksförbud för hans del.

Eric, som var en underbar kontrast till denna odåga till ex, läste igenom konversationen och ville att jag skulle hälsa Jocke att han är en tönt utan dess like. Tyvärr kommer jag aldrig att kunna framföra denna hälsning, då jag innerligt hoppas att varken Jocke eller hans ex läser min blogg längre (då den är avsedd för mina vänner och inte förflutna fadäser) och jag hoppas även på att Jocke åtminstone har en aning antydan till IQ så att han förstår att han inte har något att hämta här och därmed aldrig mer hör av sig. I dagsläget känns det förstås dumt att hoppas på för mycket, framförallt med det skrivna hotet i åtanke. Det känns hur som haver extremt bra att ha vänner som lyssnar och förstår, en osedvanligt stor eloge till dig, Eric! :)













Tusen tack
 för ditt stöd och dina
underbara kommentarer! :)

Gosse i fokus: Casper.

Den prestigefyllde äran att få inneha huvudrollen i detta blogginlägg ger jag idag till Casper. Vederbörande kommenterade nämligen min blogg igår och klagade på att jag ännu inte nämnt honom och med hans födelsedag i åtanke är det faktiskt rätt skandalöst av mig. Så ja, vad säger man? Grattis på födelsedagen, om än i efterskott, förstås! ;D




Jag vet att jag utlovade en bild på mig själv iförd smink,
men ni måste ju bara se Casper och därför får bilden på mig vänta! ;D

You can't be no one else.

Jag måste erkänna att jag aldrig tröttnat så fort på en låt förut, kanske är det för att jag totalt lyssnade sönder den under högstadiet då jag och mina tjejkompisar (ja, tro det eller ej, men jag har faktiskt haft ett par stycken tjejkompisar) nötte filmen "Cruel Intentions" till förbannelse. Hur som haver Placebo - every you every me ryker nu.

Vad kommer det spelas för låt i bloggen istället då? Jo, jag satt och funderade ett tag tills jag hittade den perfekta låten. Under praktiskt taget hela mitt liv har tjejer apat efter mig och min stil, vilket inte helt outgrundligt resulterat i att jag utvecklat ett enormt hat mot de tjejer som inte kan stå för vilka de är och skapa en egen stil. Ni kan försöka kopiera mig hur mycket ni vill, ni kommer ändå aldrig ens i närheten av mig, precis som ni inte kommer att komma i närheten av andra personer ni har för avsikt att plagiera. Vi kan ju alla hoppas att ni kacklande kopior någon dag växer upp och mot alla odds lyckas skaffa er en egen identitet.

Anyway, här kommer Oasis - Supersonic. 
"You need to be yourself, you can't be no one else."



Hade Patrick fortfarande läst min blogg vet jag att han hade jublat nu,
vi duellerade  nämligen alltid kring huruvida Oasis gjorde musik eller inte.
Hade han fortfarande läst bloggen hade jag dock inte lagt upp den alls,
jag kan ju inte erkänna att jag har fel! :D


Jack-jakt?

Nu har jag väntat uberlänge på att blogga och detta enbart för att jag försökt komma på en fantasifull bild att ha i slutet av inlägget. Detta löste sig dock efter ett tag när jag mindes att Stolle utlovat bilder på sitt nyklippta hår. Det slutade dock med att jag fick ta bilderna själv eftersom grabben var för lat för att fotografera, nå väl, man kan inte få allt!

Om jag skall övergå till dagens händelser så drog jag med mig Eric till stan för att göra ett sista desperat försök till att hitta en jacka. Vi pulsade Drottninggatan fram i ösregn utan resultat, men jag måste erkänna att det på något vis kändes ganska mysigt med allt regn ändå. Undrar just varför jag börjat gilla regn så mycket på sista tiden?

Jag lessnade hur som haver på att irra runt planlöst i olika affärer och när vi passerade min favorit-tygaffär stod jag inte ut längre, nu skulle jag banne mig sy min egen jacka! Det var grymt mycket folk där inne och med enbart två expediter såg det ut som om jag och Eric skulle få stå i kö outhärdligt länge. Vi hade dock tur, för det visade sig att de övriga konsumenterna inte varit smarta nog att sno åt sig nummerlappar och vi lyckades därför placera oss före alla andra i kön, sjukt nice! Till slut visade det sig att det tyvärr inte var mycket att göra utan jackan som jag glömt hemma ändå, men expediten lovade att hjälpa mig om jag kom tillbaka med jackan så det blir förmodligen mitt sommarprojekt. Jag är sjukt exalterad! ;D

Jag och Eric, eller i alla fall jag (vet inte hur nöjd Eric var efter att jag släpat in honom i alla möjliga affärer i ösregn), gick lyckliga därifrån och satte oss på donken med en milkshake, respektive kaffe i högsta hugg. Innan vi begav oss hemåt hann jag även lura i Eric kokosnötsläsk som jag hade för mig var hur gott som helst. Med facit i hand kunde vi dock båda konstatera att mina smaklökar må ha varit redigt värdelösa och jag tippar på att Eric inte ens förmådde sig att dricka upp den 12kronor dyra burken. Förlåt mig, Eric! ;(



Notering: En viss Ante reagerade igår kraftigt på min blogg med orden "jag vill inte se mina vänner sådär" och refererade då till bilderna på min bikini. Jag kände därför att jag måste förtydliga detta, ifall det har undgått fler av er, att det är exakt så jag ser ut på badstranden också. Det är inga utvik och jag måste säga att det är trist att Ante inte klarar av att se mig så, för det betyder ju att vi aldrig kan bada eller sola tillsammans. Ack, är det fler där ute som inte klarar av att se mig strandklädd får ni gärna höra av er så börjar jag stryka namn på listan över potentiella badkompisar! ;)





Stolle var för övrigt den enda som hade något konstruktivt att säga om min Bikini.
Nästa gång köper jag nog därför en enfärgad, tack Stolle! ;)

Dålig badare, dålig solare, vad ska jag ta mig till? :D

Mitt uppe i all uppståndelse glömde jag nästan bort mitt löfte om att bada. Typiskt nog var det molnigt och vattnet kändes förfärande kallt, trots att termometern visade 20 grader. Jag undrar om jag blivit en badkruka på senare år, jag menar, har jag badat i 7 grader bör jag fan klara av 20 utan problem. Jag antar att mitt smeknamn "delfinen från Larsberg" som Björn myntade en gång i tiden är ett minne blott snart? ;p


Jag hade dock bestämt mig och skulle till varje pris ned i vattnet. För att göra det hela enklare försökte jag locka med mig folk ned till bryggan, men farmor var förstås den enda som var modig nog att bada med mig. Jag tror det tog mig en 5-10 minuter att komma i vattnet medan farmor kom i på en halv minut så nu får jag skämmas ordentligt här, haha! Nå väl, det känns inte alltför skämmigt att förlora mot min farmor, hon är trots allt en värdig vinnare ;D




Jag tror att det var Dennis som längtade efter att se bilder på min bikini
och eftersom jag vill vara er läsare till lags, varsågoda! ;D
Jag måste dock ta och lägga upp en bild med smink snart
efter alla osminkade bilder från helgen.
Ni kan ju faktiskt tro att jag ser såhär trött ut jämt! ;D

  
Jag upptäckte idag varför jag aldrig blir brun,
för att jag tröttnar på att ligga still efter någon minut.
Ack! :D

Fotboll, fotboll, fotboll och glömda blommor.

Min midsommar artade sig en aning annorlunda mot vad jag planerat. Engan däckade tydligen innan 21 igår och det blev ju därför relativt svårt att få honom att åka hit och hämta mig med båten. Istället övertalade pappa mig att följa med över till grannen, som jag som tidigare nämnts inte är alltför förtjust i. Jag måste dock motvilligt erkänna att jag ändrade uppfattning om både honom och några av grannpojkarna igår, det förekom inget som helst skryt och vi hade riktigt trevligt när vi satt där och drack öl till den minst sagt dramatiska matchen mellan Turkiet och Kroatien. Jag vet inte om det berodde på att min eländiga bror inte behagade att dyka upp här på landet eller att vi allihop mognat till oss, men det var helt klart en positiv avslutning på midsommaraftonen.

Idag hade jag ju tänkt åka med Eje till Fejan, men det verkade tyvärr bli rätt krångligt för mig att ta mig dit så Spejje och jag bestämde att jag får åka med honom till Björkö och åka därifrån en annan gång istället, vilket ju faktiskt inte låter helt illa det heller! Istället drog jag med mig farmor för att agera åskådare till den årliga fotbollsmatchen mellan vårt hood - Klohammaren - och Nenninge. Som vanligt var min far med i startfemman och jag måste säga att han spelade riktigt skickligt trots att han skadade knäet. Ni som läst bloggen ett tag minns säkert att jag redan förra året antydde att det dock finns en annan person på planen som jag bevakar ännu hårdare än min far och det märktes onekligen när jag kollade igenom bilderna jag tog. 70-80% bestod av bilder på en viss nummer 8 som jag försökt att diskret smygfota, men med facit i hand lär han ju ha märkt det med tanke på hur grymt många bilder som enbart tagits på honom. Skäms Vivvi!

Det riktigt tråkiga var dock att vi förlorade och kanske skulle laget ha följt Niklas pappas råd om att hälla i sig öl istället för vatten. Det är nog första året på sjukt länge, om ens någonsin, som vi förlorat och jag måste erkänna att det känns riktigt surt. Kanske borde jag hoppa in nästa år? hahah!

Slutligen är ni alla säkert ubernyfikna på huruvida jag drömde om Eje igen eller inte och tyvärr måste jag spoliera denna spänning med att berätta att jag helt glömde bort att lägga blommorna under huvudkudden efter att jag kommit hem mitt i natten. Jag anser dock att detta är ganska tur då det under natten säkerligen figurerade 20-30 killar i min dröm och det hade känts ganska jobbigt att bli tvungen att gifta sig med dem allihop. Ibland ska man ha tur!



     
Vår oförståeligt grymma målvakt, på 60+, i mitten och några av grannpojkarna på bild 1 och 3.


  
Favorit-8an och min far in action ;D

     
Efter matchen bjöd farmor på sin urgoda jordgubbstårta
och det är förstås den jag och pappa väntar på här.

Bilder istället för text, vad ledsna ni måste bli! :p

Jag fick beskedet om att de antingen skulle fixa en ny mp3-spelare eller ge mig pengarna tillbaka precis innan vi åkte och det var med andra ord en glad Vivvi som anlände till landet igår. Pappas envishet lönar sig onekligen och om jag har ärvt bara hälften av den förmågan kan jag nog skatta mig lycklig. Nu fick jag precis höra att det snart är dags för mat så jag får se till att avrunda detta lite snabbare än vad jag önskat, men nå ja!

Istället får jag väl kompensera detta med lite bilder, varsågoda!




Regnet dansade på plåttaket igår när jag skulle sova,
vilket ju var hur mysigt som helst!
Nästa gång får jag nästan lura med mig en pojke alltså ;D


  
Jag och farmor tar paus i blomplockandet inför huvudkudden inatt.
Det ska bli spännande att se om jag drömmer om Spejje i år igen
 när det faktiskt är blommor under kudden, som det ju ska vara.


     
Farfar har dagen till ära dekorerat den ena altanen med björkris. Mysfaktor igen!

Referat och uppdatering.

Snabbreferat från gårdagen i antågande.

13.00 Jag blev väckt av Jacob, som vanligt sover jag alldeles för länge de dagar jag har bokat upp dejter.
15.23 Jag skulle stå i gamla stan och möta grabben, men tåget tyckte att det var lägligt att stå still vid östermalmstorg.
16.05 Vi lyckas äntligen nå fram till varandra, varpå vi börjar vandra runt i staden.
16.30 Jacob måste dra sig till jobbet och vi tar farväl med löftet att ses snart igen.
Sammanfattning: Jacob är nog bland de trevligaste människorna jag vandrat runt i gamla stan med och jag hoppas verkligen att det inte dröjer ett halvår tills vi ses igen, tack för de oerhört uppskattade 25 minuterarna, Jacob! :D

20.45 Efter att tumult utbrutit i mitt eget hem blev jag utkastad till pappa, där vi såg matchen.
23.00 Kom jag hem och insåg att jag inte ens var förvånad över att Sverige förlorade mot Ryssland. Lagerbäck, gå och lägg dig! Fast lite cred ska han förstås ha för att Källström fick spela mer än 10 minuter igår. Yay!
Sammanfattning: Avsätt Lagerbäck så blir jag glad :D


Nu ska jag fara till landet och så får vi se vad som händer där. Jag måste erkänna att jag inte har någon koll på hur jag ska ta mig till Fejan för att träffa Eje och jag vet heller inte hur stabilt det är att tro att Engans "lilla skitbåt" ska hitta in till min brygga för att hämta upp mig på midsommarafton. Nå väl, det löser sig väl på ett eller annat sätt, i värsta fall blir jag väl tvungen att sitta och lyssna på grannens skryt om hur rik han är. Woohoo!


Föresten finns det numera mobilt bredband på mitt land eftersom den mest tekniskt intresserade människan i min släkt fixat det, med andra ord, Farmor. Detta betyder att jag kan blogga hej vilt medan jag är där, så nu är förstås både jag och ni läsare evigt tacksamma gentemot min farmor! :D




Jag lyckades även få Jacob att lova mig 70% av hans inkomst när han blivit rockstar,
och med den här bilden i åtanke bör det därmed inte dröja länge innan jag är miljardär.
Tack igen, Jacob! :D


 


Svårflirtad dag, tur att Spejje muntrade upp den!

Det var tänkt att jag och min favoritpappa (som om det fanns några fler att välja på ;D haha) begav oss in till stan för att försöka reklamera min mp3spelare. Jag tog således extra lång tid på mig framför sminkspegeln, det vill säga 4 istället för de vanliga 2 minuterarna, då det förstås brukar gå mycket bättre att reklamera saker till datorkillar om man ser en aning översminkad ut. Det hade jag dock ingen som helst nytta av då vi självklart råkade bli assisterade av den enda närvarande homosexuella mannen i personalen, mycket illa må jag säga!

Han tog hur som haver reda på att garantin enbart var på 1 år och min spelare var köpt för cirka 1,5 år sedan. Killen försökte dock flirta lite med sin chef för att låta oss reklamera den i alla fall, men utan resultat. Som tur är har jag en far som aldrig ger sig och efter att ha blivit hänvisade till tillverkaren skrev pappa snabbt ihop ett brev till Korea och ett till återförsäljaren i Sverige. Man kan ju tycka att en mp3spelare för 1900 kr borde hålla i mer än 1,5 år och med lite tur håller koreanerna med om detta, spännande fortsättning följer.

Efter besöket på webbhallen rådslog jag en snabbis med Eje och några minuter senare var jag på väg ut till Näsby Park igen. Där möttes jag upp av Spejje och vi inledde dejten med att gå och handla. Det tog väl en 2 minuter innan jag lyckats tappa bort grabben och genast lade en turist vantarna på mig och bad mig hjälpa till att leta efter anis (som för er med otroligt snuskig humor och mindre omfattande allmänbildning är en krydda och inget annat :P). När jag lyckats hitta kryddan i fråga hittade jag snart Eje igen och så vandrade vi upp mot hans lägenhet där vi smaskade i oss de nyinköpta jordgubbarna. Jag ansåg att de var godast hittills, men Spejje påstod att han ätit godare, undrar vart han handlar sina specialgoda gubbar? ;D

Sedan fick vi för oss att gå på promenad och i hissen ned fick jag stifta bekantskap med Ejes omtalade grannar. Jag hade svårt att tro honom när han sade att de flesta grannarna var rätt asociala och sällskaprädda, men efter en extremt pinsam tystnad i hissen efter att jag sagt "hej" till någon liten kille behövde jag ingen mer övertygelse, Spejjes grannar suger. Något som däremot inte suger är omgivningen som omger Ejes hus, de har till och med ett litet utomhusbad som jag blev grymt sugen på att bada i, men ack! Får nog fan se till att bada till midsommar, det är ju faktiskt skandal att jag som annars alltid är först i inte badat i år ännu.

Sedan hann vi även med att se sista chucky-filmen, "seeds of Chucky", som om möjligt var ännu mer flippad än den vi såg igår. Sådana borde alla skräckfilmer vara! Dessutom hann vi (egentligen Spejje) med att laga mat, se lite av Italien - Frankrike och "Clerks". Jag måste säga att jag gillar killens filmhumor, den äger! ;D Tack för ytterligare en trevlig dag och all god mat, Spejje! :D

Hemfärden var dock inte lika trevlig, även om jag mottog underhållande sms från Eje. Jag blev fast på östermalmstorg i över 40 minuter utan information från SL innan jag insåg att det inte var någon idé att stå kvar där och hänga läpp över att tåget aldrig kom. Därför ringde jag pappa för att tigga skjuts, men han var förståeligt nog på väg att gå och lägga sig och kunde därför inte. Han ändrade dock uppfattning när jag avslöjade att jag tänkte gå hem då han inte kunde komma och hämta mig. Jag antar att det är fördelen med att ha en pappa som är polis, han vet vad som kan hända och vill därför förhindra det. Mycket bra! :D Hur som helst: hedersutnämnelse till min far som plockade upp mig vid stadion, bjöd på ahlgrens bildäck och körde mig hem, annars hade jag förmodligen fortfarande varit på väg. Tusen tack! :D



Den där blicken funkade inte på den datorkillen, attans!

Skräckscenario gånger tusen.

Jag var otroligt trött och seg hela dagen och lyckades till och med ofrivilligt somna framför tvn när jag egentligen skulle laga mat och sedan röra mig mot Spejje. Från början var det väl tänkt att jag skulle åka dit vid 13-14, men det slutade med att jag dök upp runt 20.00. Well, bättre sent än aldrig antar jag? Hoppas verkligen att Spejje resonerar så i alla fall, haha! :D

När jag kom dit var det uppenbarligen inte väder för vår planerade promenad, utan vi tänkte istället se en av fotbollsmatcherna på tv. Detta ogillade dock Spejjes tv som började råvägra att visa några kanaler överhuvudtaget ungefär en kvart innan domaren skulle blåsa igång spelet, stygg tv!

Det gick dock ingen nöd på oss, jag fick världens städmani av okända anledningar och fick för mig att bädda Spejjes säng, flytta om stekpannorna, torka av spisen och diskbänken. Tänk om jag ändå kunde få sådana infall när jag väl är hemma hos mig själv! Efter ett tag antar jag hur som haver att Spejje tröttnat på att jag gick runt och rotade/städade i hans hem och beordrade mig således att sätta mig ned, vilket jag gjorde i en av hans djurgårnbeklädda sängar. Där fick jag höra om de mest intressanta historier som han upplevt i Gambia när han var där med sin klass och det är nog första gången jag faktiskt lyckats hålla tyst och bara lyssna. Pluspoäng till Spejje för hans berättelseförmåga! :D

Sedan hade vi förra gången lovat varandra att se någon av Chucky-filmerna nästa gång jag kom dit och eftersom Spejje inte är någon mupp som inte håller vad han lovar såg vi därmed "The bride of Chucky". Förutom allt blod måste jag säga att det nog är den roligaste skräckfilmen jag någonsin sett och det känns faktiskt som om jag måste ta mig tid att se de andra filmerna också. Grymt bra val, Spejje! ;D

Slutligen följde Spejje, snäll som han är, med mig till stationen och jag tog sista tåget hem. Jag träffade faktiskt inte på en enda rolig/konstig människa, vilket jag däremot gjorde på ditvägen när en liten fjortistjej halvt råkade strypa sin hund och sedan skrattade i 5 minuter åt eländet. Hunden såg ut att vara en valp och jag befarar att den inte finns till så mycket längre. Det som dock skrämde mig mest idag var spindeln som fått för sig att bygga nät i min port. Om jag ska vara riktigt ärlig måste jag motvilligt erkänna att mamma fick komma nedspringandes och ta bort den innan jag tordes gå in. Hyfsat tjejigt, jag vet och jag skäms :(



  
Nere vid stationen föreslog Spejje att jag skulle fota det rosa huset som jag avgudar.
Han visste nog inte att han skulle bli tvingad att ställa upp som modell själv,
men thats life! ;D hihi!

"Varningsstyrka 6" på Vivvi :o

Det första som åtgärdades, i samma minut som det förra inlägget i bloggen publicerades faktiskt, var att min bilddagbok rök. Jag tror att det var Ante som för ett par dagar sedan frågade om jag inte tröttnade på alla kommentarer jag fick där och när jag tänkte efter insåg jag att det är precis vad jag gjort. Random killar som går in och skriver exakt samma saker, "sööt, snygg, heet, sagolik" you name it, började faktiskt kännas omåttligt värdelöst. När jag dessutom skaffade den för Tomtens skull och vederbörande inte känns lika intressant längre, plus att bilddagbokens medelålder ligger på 14 år, var valet ganska enkelt att göra. De vettiga personerna där har ju allihop tillgång till min blogg, så de kan lika gärna läsa här faktiskt. Ingen som har något att invända mot det va? ;D

Vidare kan jag berätta att det uppstått ett stort dilemma. Ante har erbjudit mig att följa med honom till Helsingborg, vilket jag tycker vore hur kul som helst. Dessvärre har den bångstyriga grabben fått för sig att han måste åka just på midsommarafton, då jag planerat att infinna mig ute på landet och eventuellt även träffa Engan och hans "lirare", som han själv uttrycker det. Så, Helsingborg eller landet? Kan inte någon bara bestämma åt mig?! :D hahahaha!

Avslutningsvis vill jag även hänga ut Niclas eftersom det är hans fel att jag fått 2 varningar på Fragbite med "varningsstyrka 6". Fy fan vad coola fragbitenördar det finns alltså, "varningsstyrka 6", låter som något en dagisunge på krigsstigen uppfunnit, men fine. Lite typiskt är det väl även att jag fick just 6 som varningsstyrka va? ;D ahhah! Hur som haver, poängen är att det är Niclas fel och Niclas bör således straffas. Några förslag på bestraffning? :D


 

När jag gick ut på balkisen
hade jag sällskap av den här
 urcoola katten, haha!


Nu åker skräpet ut.

Idag är första gången sedan studenten som jag frivilligt stannar hemma för att ta det lugnt och samla mina tankar. På sistone har jag börjat acceptera det faktum att människor enbart är människor, de gör misstag och det är dags att lära sig att förlåta detta och gå vidare. Jag har aldrig varit mycket för att ge människor en andra chans, men jag kände att det kanske var dags att släppa mina höga krav på min umgängeskrets. Det är kanske inte hela världen att de skiter i att ringa när de ska, de kan ju faktiskt glömma. Kanske är det inte hela världen att de vid tillfällen lackar ur på en själv enbart för att deras bil gått sönder, alla kan ju faktiskt ha en dålig dag. Kanske är det inte hela världen att de inte håller vad de lovar, förutsättningarna kan ju ändras. Ursäkta uttrycket, men vilket jävla bullshit.

Det var nog egentligen när jag halvlåg i soffan hemma hos Matte, efter att ha skrattat sådär hysteriskt åt ingenting, som det gick upp för mig. De här killarna och även resten av Solnagänget har jag känt i hur många år som helst känns det som nu och hur många gånger har jag blivit förbannad på dem? Aldrig, aldrig någonsin på någon av dem. Sedan insåg jag att det är betydligt fler människor som jag aldrig heller blivit förbannad på och jag önskar att jag kunde nämna allas namn här, men jag är alldeles för rädd för att glömma någon. Faktum är hur som haver att de som "glömmer" att ringa just har bevisat hur viktig du är för dem, de som lackar ur på dig p.g.a. att deras bil gått sönder har just bevisat hur socialt inkompetenta de är och de som inte håller vad de lovar har just bevisat vilka jävla opålitliga lögnare de är.

Alla är inte sådana. Jag hoppas att jag aldrig glömmer det igen och det gör jag nog inte, ty det finns alltför många som ständigt påminner mig om hur genuint underbara individer ser ut. Spejje som aldrig slutar le åt mig trots sina problem är ett exempel, Eric som riskerar sin vänskap med en annan nära vän för att avlasta mina tunga axlar är ett annat, Bång som alltid leder mig rätt eftersom han känner mig bättre än jag känner mig själv, Linda som faktiskt hjälpte mig igenom 2 års helvete med sin underbart klockrena humor och sina åsikter, Max som alltid lyckas höra av sig vid exakt rätt tillfälle för att muntra upp mig, ja herre guu vad listan kan göras lång. Jag tror att jag slutar där, även om många andra som t.ex. Ante, Micke, Stolle, Niclas, Hedemark, Alex, Jacob, Carlos, Troels, Engan och förstås familj och släkt borde nämnas. Tack för att ni sätter sådana höga ribbor i min bekantskapskrets och jag hoppas att ni vet att ni är guld värda i mina ögon.


 


De människor som inte tillför något bör man bevisligen inte ha kvar i sin bekantskapskrets,
den regeln har jag haft sedan jag gick i 8-9an och jag hade tydligen rätt redan då.

Hur är detta mööjligt?

Först visste jag inte vem jag kände för att hata mest, Zlatan som leker gipskatt eller Lagerbäck som råvägrar att ge Källström en chans. Nu kan jag ju lugnt säga att jag tror att Lagerbäck är den lyckliga vinnaren av den prestigefyllda titeln "Sveriges syndabock." Vad fan är det för mening med att byta in en spelare när det återstår mindre än 10 minuter av matchen? Hur fan skall Källström kunna prestera då? Som om inte Källströmhatet från Lagerbäcks sida vore nog börjar jag undra vad fan han indoktrinerar laget med. "Ni klarar er inte utan Zlatan, ni är värdelösa jävlar som skall försöka maska på alla möjliga sätt. Spela aldrig bollen framåt, utan spela den hela tiden på samma kant eller bakåt för ni fixar i alla fall inte att göra mål"? Ååh, hur fan kan han fortfarande upprätthålla sin position?

Sedan ska vi inte ens gå in på försvarsspelet, det var ju så grymt sorgligt att jag förmodligen skulle ha gråtit floder om inte tårarna sinat under skrattsessionen vi hade igår. Sverige har tydligen helt glömt bort vad ordet "markering" betyder och alla ser ut att titta på, alternativt planlöst irra runt efter, bollen, precis som p96or gör. Detta försvaras med ett jävla tjat om att Sverige nog var ganska trötta eftersom matchen pågått ett tag. Har inte matchen pågått lika länge för Spanien, eller har jag missat något? Just nu vet jag fan inte vart jag ska ta vägen, allting är bara så extremt otroligt jävla patetiskt.

Jag hörde just att kommentatorerna sa något med "gryymt nära", det var ta mig fan inte ens i närheten. Vi hade tur att Spanien inte gjorde fler mål och att domaren missade en hel del onödiga tacklingar och nedmejningar från t.ex. Elmander. Ytterligare en känga skulle jag vilja utdela till Rosenberg. Han ligger ned mer än vad Ljungberg gör och spelar man i landslaget bör man för fan vara kapabel till att stå på benen någon gång då och då och spela på tills domaren blåst. "Meen Zlaaataan var ju inte meeed", man kan fan inte hänga upp ett helt landslag på en spelare, som i det här fallet dessutom råkar vara en riktig jävla turnisse och ingenting mer. "Zlatan hade lite känningar i knät", jag må säga att det är enda gången under matchen som jag jublade. Jag vill inte se den flotthåriga nissen på plan något mer, även om han råkar ha turen att få in ett mål då och då. Sätt vem som helst på hans plats, ge honom instruktionerna "nu står du bara här, ser dryg ut, fixar med ditt hår och petar in bollen när samtliga lagkamrater passar dig" och så har vi en given målgörare á la Zlatan igen.

Det blev visst en jävla massa kritik som jag inte ens själv räknat med, men fan vad avdankat allt känns. Avsätt Lagerbäck, avsätt Zlatan, se till att Källström får spela från start och sluta med taktiken "att passa bakåt och maska järnet leder till slut till mål" för det gör det ta mig fan inte.




Beviset för att Lagerbäck faktiskt är helt clueless?



Om han åtminstone kunde klippa sig någon gång?!


Idag har jag nya magmuskler efter allt skrattande!

Igår spenderades kvällen i Solna tillsammans med Kjelle och Matte. Innan jag åkte dit hade både Joel och Max föreslagit att jag skulle ta med killarna och möta upp dem inne i stan för att partaja när vi tröttnat på vårt tv-spelande. Det visade sig dock att vi inte tröttnade förrän vid 4 på morgonen och vid den tidpunkten hade vi haft grymt kul hela kvällen och jag hade därmed helt glömt bort att ens fråga grabbarna om de ville hänga med ut.

Vi inledde kvällen med sällskapsspelet "vilda affärer", vi visste redan från början att Matte skulle vinna eftersom han har sådan extrem tur jämt. Självklart var gårdagen inget undantag, Matte lyckades med, till synes, helt omöjliga saker och kammade hem miljoner på miljoner medan jag och Kjelle sakta men säkert gick mot konkurs. Jag tror att Matte fuskade på något vis, jag vet inte hur eller varför, men någon annan förklaring kan jag inte hitta på att han alltid vinner i allt. Morr!

Jag och Kjelle fick dock vår revansch när vi övergick till tv-spelande i form av "super smash bros". Matte blev en aning irriterad på att hans tur onekligen svikit honom och hävdade att spelet gick alldeles för snabbt och därför var rätt pointless. Någon gång vid 4 tröttnade vi som sagt och vid det laget hade vi hunnit med en hel del saker, bland annat hade Matte försett mig med något chokladströssel för mackor från Holland och Kjelle hade totalt ägt sönder Matte på spelet. Det var då det riktigt roliga började, jag minns dock inte hur, men resultatet blev att vi låg och flabbade helt hysteriskt i mer än 20 minuter utan uppehåll. Jag antar att vi var en aning övertrötta?

Sedan gick vi och lade oss en halvtimme senare och även om det kändes lite halvtaskigt att låta Kjelle sova på golvet nedanför mig måste jag erkänna att jag sov grymt bra i Mattes soffa efter att Kjelle stoppat om mig med en filt. Det vill säga tills Matte kom och skrämde livet ur mig på morgonen när han skulle väcka mig. Detta skapade i sin tur en kedjereaktion, då Kjelle blev hyfsat skrämd av mitt skrik klockan 7 på morgonen. Hur grannarna reagerade på abnormt långa skrattattacker och morgonskrik antar jag att Matte lär bli varse om inom kort, haha!



  
Matte läser en godnattsaga för mig och Kjelle installerar tv-spelet
eftersom varken jag eller Matte förmodligen är särskilt tekniska.

Vivvsaaan tar en shoppingtur i Täby Ceentruum.

Min andra tur med Roslagsbanan blev av idag. Mamma hade nämligen ett möte i Täby centrum och eftersom jag är i akut behov av bland annat en ny jacka beslöt jag mig för att följa med. Jag hade helt glömt bort hur stort det var där och med mitt usla lokalsinne gick jag nästan vilse ett par gånger, lyckligtvis hade de installerat praktiska touchtavlor med vägbeskrivningar som jag nyttjade flitigt. Sådana tavlor borde finnas överallt om ni frågar mig! ;D haha!

Täby centrum hade dock, trots den fina titeln "Sveriges största köpcentrum", ingenting i jackväg som jag ville ha och därmed börjar jag bli smått desperat och funderar på att försöka sy min egen då den jag använder nu bokstavligen håller på att falla sönder efter 4 års flitigt användande. Mamma tror förstås inte att jag som är relativt oteknisk klarar av det och just därför blir jag nu nästan ännu mer motiverad att försöka. Ja, det tåls helt klart att tänkas på!

Efter att ha smaskat i oss de godaste friterade räkorna jag någonsin ätit på Sawadee begav vi oss hemåt. På vägen hem blev min vagn omåttligt underhållna av en kille som med seg röst rytmiskt upprepade stationernas namn och kommentera dessa. "Österskääär, tåget ska åka till Österskääär, men jag vill inte ååka till Österskäääär" var nog min favoritreplik som fick mig att brista i fullständigt okontrollerat skratt eftersom vi var på väg åt helt andra hållet egentligen. Sådana killar borde finnas med på alla tåg och vagnar! ;)

Obs! För att förstå humorn i rubriken måste man minnas radioreklamen som gick för flera år sedan, där Babsan figurerade och sjöng just "Babsan tar en shoppingtur i Täby centrum". Men det visste väl mina allmänbildade läsare redan? ;) haha!


 


Då jag försov mig imorse hann jag inte fixa håret.
Det var grymt länge sedan jag lät lockarna visa sig
och om jag ska vara ärlig hade jag nästan glömt bort
hur permanenten såg ut. Läskigt!

Instead of stressed I lie here charmed.

Jag har själv funderat på att lägga upp en ny låt i bloggen, men inte riktigt kommit mig för det. Nu har dock Spejje framfört klagomål och min intuition säger mig att han inte är ensam om att ha lessnat på Neverstore - LYD. Därför kan ni som använder Explorer numera lyssna på Placebo i min blogg. Enjoy!


Woohoo! :)

Farmor är busigare än mig! :o

När jag såg ut genom fönstret innan jag gick ut imorse såg det ut att vara uppehåll och därför valde jag att inte ta med mig ett paraply. När jag väl kom ut insåg jag dock att anledningen till att det såg ut som uppehåll var att det spöregnade så tätt att man inte såg något. Ni kan ju gissa hur detta slutade, jag kunde vrida ur mina kläder och mitt hår innan jag gick på lidingötåget in på mot stan. Bra jobbat med väderkunskaperna där, Vivvi!

Inne på Östermalm, där jag mötte upp farmor, regnade det i alla fall inte och eftersom jag aldrig åkt spårvagn (är inte det lite lustigt att man aldrig åkt spårvagn trots att man bott i Stockholm i 18,5 år så säg) bestämde vi oss för att åka med den. Vi hoppade av vid Djurgården och beställde mat på ett underbart mysigt ställe, Blå Porten. Förutom att en äldre herre hade fått i sig lite för mycket och halkade på de hala stenarna hände inget extraordinärt som ni bör veta om, däremot hade jag och farmor riktigt trevligt och efter lite vin försvann vi glada ut mot Grönan.

Där fick farmor för sig att vi skulle planka in bakvägen för att roffa åt oss sockervadd. Farmor skötte snacket och lyckades flirta in sig hos killen som stod vakt där, så hon fick minsann komma in gratis, men inte jag! Har ni hört på maken? Då beslöt jag och farmor oss för att dissa Gröna Lund och begav oss istället vidare till Skansen, det är ju ändå bara fjortisar som går till Grönan tyckte vi. Vid det laget hade vi tröttnat på att försöka planka in för sockervaddens skull och istället gick vi in i "Skansen Museum Shop" och klämde lite på fåglarna där. Vi garvade nog högre än vad barnen som var där gjorde åt oss och efter att personalen kollat snett på oss x antal minuter beslöt vi oss för att köpa lite godis och gå därifrån innan vi skämt ut oss totalt. Farmor tyckte dessutom att jag såg ut som en utomordentlig mungigespelerska och köpte mig därför en mungiga. Hon är tokig min farmor!

Efter att ha tagit spårvagnen till Norrmalmstorg, fått lite flashbacks från studenten via farmors mobil och skrattat hysteriskt under resans gång var det dags att åka hem. Jag måste verkligen umgås med min farmor oftare, livet känns så lätt när man är med henne, det är bara att skratta och ha kul. Ja, jisses, jag har verkligen världens bästa farmor. :)



     
Såhär fint satt vi och åt.
Ni får bortse från mitt av regnet totalförstörda hår och smink. :D

Så spejjar man fotboll med Spejje ;D

Efter att ha blivit upphämtad av Spejje tog det enbart några få sekunder innan jag kände hur mungiporna sköt i höjd. Den killens leende är så grymt smittsamt och eftersom han ler precis heela tiden blir man sjukt glad när man umgås med honom, haha! Hade jag inte vetat om att han har haft och fortfarande har det rätt tufft med sjukhusvistelser och mediciner hade jag aldrig kunnat gissa det. Grabben är så grymt positiv och tar sig även tid att oroa sig över oss andra och våra, i jämförelse små problem, som mina skoskav t.ex. Beundransvärt!

Det var även grymt kul att se hur han bodde, djurgårdsgrejer precis överallt och efter att jag rotat igenom allt jag kommit över bjöd Spejje på hallonsoda och så satte vi oss ned för att invänta den stora matchen. Innan den började hann jag dock snabbläsa tidningen högt. Det stod faktiskt inte så himla roliga saker i nyheterna och därför gick vi över till att läsa kontaktannonserna, de var minst sagt underhållande, mina favoriter var nog "Man, 65 år, söker ung kvinna från Asien" och "Mamma och 9årig dotter söker annan mamma och dotter för att ha kul", jag vill nog inte veta vad de har för avsikter.

När matchen började var både jag och Spejje eniga om att Lagerbäck var värdelös, mest för att han vägrade låta Källström spela. Att Zlatan fortfarande får spela tyckte dock Spejje var helt okej, medan jag fortfarande hävdar att han mest tappar bollen framför mål och då och då kan ha sådan tur att han råkar tappa bollen åt rätt håll och in i mål. Usch, Zlatan är så grymt överskattad!

Matchen slutade som bekant 2-0 och till min stora förtret stod faktiskt Zlatan för ett av dem målen, jävla tur han har! Efter att ha suttit och snackat skit i en halvtimme efteråt följde Spejje mig ned till tåget, väldigt gulligt av honom med tanke på att han har strikta order från sjukhuset att ta det lugnt. Tusen tack för det och för en trevlig kväll, Spejjis! :)

På vägen hem satt en kille och summerade Spanien och Rysslands match för mig och konduktören. Det hade jag verkligen inget emot med tanke på att jag missade den matchen och att det tydligen skulle ha varit en bra match. Hur stor koll killen hade kan dock diskuteras eftersom han envisades med att säga att Ryssland var nära att göra mål 2 gånger så att det kunde ha stått 2-2. Slutade inte matchen 4-1? Hmm.. kanske inte ska lita alltför mycket på medresenärers sportreferat?

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka Spejje igen för att han försökt övertala mig att joina "anonyma ja-sägare" eftersom jag inte tycks vara kapabel till att säga nej till killar som vill ha mitt nummer. Sedan gav han mig även några tips på hur jag ska dissa killar, genom att bara säga "nej". Jag skall prova det nästa gång istället för att säga "ehm.. aoo, jag vet inte om jag hinner, eller jag menar jag vill inte.. eller alltså, jag har pojkvän!" hahah aah, tack igen Spejje! :D


Heja Heja Källström! :D


Släktsamling, Skedschema och Fotboll ;D

Min kära mormor var just på besök efter att hon och morfar hade köpt en bostadsrätt två längor bort. Det florerar även rykten om att min farmor och farfar funderar på att köpa en bostadsrätt i området och jag kan inte tolka ut detta mönster på annat sätt än att jag (och självklart inte min bror eller någon annan släkting som bodde här innan) är omåttligt populär. Fast det kan ju inte ha varit någon nyhet? ;)

Nej nu ska jag sluta skryta om mig själv och övergå till något helt annat. Jag var nämligen på väg att ta mig till duschen när Hedemark distraherade mig något enormt. Efter att ha föreslagit att vi skulle skeda ihop någon dag uppdagades det att vi än en gång hade delade meningar kring hur vi skall umgås och hur skedningen skulle gå till. För att förtydliga min ståndpunkt gjorde jag ett schema över hur skedningen skulle komma att se ut och till min stora förvåning kontrade Erik med sitt eget schema. Jag må säga att den gossen minst sagt är svårtämjd!

Nu måste jag dock hoppa in i duschen om jag ska hinna äta och ha mig innan jag beger mig av till Spejje för att bevittna Sveriges match mot Grekland. Även om fotboll förstås alltid är underhållande måste jag säga att huvudattraktionen i mina ögon ändå är att träffa Spejje. Vi räknade igår ut att vi inte setts på ett helt år, galet långt! Ikväll blir det dock ändring på det och nu håller vi alla tummarna för att Sverige vinner, va? ;D



Vems schema låter bäst?
Jag måste säga att jag gillar mitt :D

Grillning utan grill?

Att döma av inlägget nedan behövs det helt klart skrivas ett seriöst så att ni läsare inte tappar all respekt för mig. Det är uppenbarligen farligt för mig att lyssna på Spejje när jag druckit, men eftersom han är en sådan trevlig prick är det svårt att låta bli!

Så, vad hände igår? Jo, vid t-centralen möttes jag upp av Edde, hans tvillingbrorsa och en annan kompis till dem, vi slog oss ned i humlegården och senare anslöt även deras kusin. Vi hade som tidigare sagts planerat att grilla, men i ärlighetens namn såg ingen av oss skymten av en grill någonstans under hela kvällen. Däremot var Edde vänlig nog att bjuda mig på öl och jag har nu insett att den enda gången jag behövt köpa min öl själv var när jag var ute med Tomten. Hoppas du känner en enorm skam nu när du blir uthängd i min blogg på det här sättet! ;)

Under grillningen försökte pojkarna indoktrinera mig med massa kunskaper om... jag tror att det var RnB (om man ens stavar det så?) Ja, som till synes föreföll grabbarna inte ha någon framgång på det planet och vi fortsatte istället att lyssna på Sabaton. Sedan erbjöd sig Edde att leta upp ett kisställe åt mig eftersom det ställe där killarna gick bestod av ett litet buskage intill fjortonåringarnas favoritplace, skateboardrampen. Med erfarenheter från Motala hade jag ingen lust att kissa där och istället hittade vi ett bättre buskage intill vägen. Mycket mindre risk att bli sedd där förstås, haha, kanske inte.

Nej, efter ett sådant osmakligt långt stycke om kisställen tror jag faktiskt att jag avslutar med att tacka för en trevlig kväll, tack! ;D Jo, jag måste även få tillägga att jag är grymt less på blogg.se som fått för sig att det numera ska vara kö till publiceringen av inlägg också. Alltså kommer detta förmodligen publiceras om en halvtimme. Gah, vad sopigt!



Vad är jag rädd för?
Att jag kan skriva sådana fjortis-aktiga inlägg som nedan förstås! ;D

Hej?

Spejje bille att jag skulel blogfa. Jag är full, ajg är glad, jag skrive rimrogon. Puss! :D

Kvälls.. eller ehm nattpromenad med fiskinslag.

Efter att ha parkerat bilen på en av pappas parkeringsplatser begav jag och Edde oss iväg mot vattnet. Under tiden berättade han om sina lumparerfarenheter och sina planer kring muckandet om 2 månader. När vi inspekterat stranden fick vi syn på ett par fiskare som vi plötsligt hyste en oförklarlig lust till att kommunicera med. En av dem visade sig vara extremt social och snackade på riktigt bra innan han avslöjade att han egentligen inte tillhörde fiskarsällskapet utan enbart flytt ifrån sin familj en stund. Så vad han fiskade efter antar jag att vi aldrig får veta?

Jag måste dock säga att jag tyckte att snubben var riktigt trevlig och han hann även med att ge mig ett par goda råd om jobbsökande. Jag är dock inte säker på att jag vill söka jobb innan jag bestämt mig angående universitetet, men råden kommer ju definitivt att komma till pass någon gång. Innan vi försvann bort från stranden upptäckte vi även att fiskarna slängde alla småfiskar de fick upp, men inte ville ha, bland stenarna. Detta upprörde Edde något förfärligt och som den hjältemodiga kille han uppenbarligen är klättrade han ned bland de hala stenarna för att kasta tillbaka fiskarna i Östersjön. Snacka om civilkurage!

Helt plötsligt blåste det upp till något som liknande storm och därmed lämnade jag, Edde och vår nyfunna vän fiskarna och begav oss hemåt i olika riktningar. På vägen tillbaka mot bilen var skräckfilmer på tapeten och efter det föreslog Edde att jag skulle följa med och grilla imorgon. Jag måste säga att det låter minst sagt lockande och när fötterna dessutom verkar funka rätt bra fortfarande verkar det ju som om det blir så, framförallt efter att Edde lärt mig att det är ölen och inte korven som är det väsentliga vid grillningar, hahaha!




Tänk att den killen räddar små fiskar va? :D

Dags att sluta blekna bort? :D

Jag fick just klagomål från Eric om att jag inte hade bloggat idag och vi vill ju inte ha missnöjda läsare, eller hur? Så till att börja med kan jag informera om att tunnelbanekillen vägrar att ge sig. Trots att jag inte svarat på hans sms sedan jag skrev att jag hade pojkvän fortsätter han att med jämna mellanrum skicka sms som t.ex. "sover du? Ska vi ses? Har du Kille?" Jag totalignorerar dig men självklart vill jag träffa dig igen, självklart! :D wiiie! Gah, varför lyckas jag alltid attrahera knäppgökar?

Som tur var hade jag betydligt trevligare killar som också skickade massa sms igår. En av dem var Max som sympatiserade med mina fötter eftersom hans egna också blivit förstörda av hans studentskor. Vi deppade tillsammans ett tag och utväxlade mycket givande tankar om framtiden. "Se till att läka dina fötter så ska du se att allt annat går vägen" var Maxs hetaste tips och jag tror faktiskt att han har rätt. Läker inte fötterna blir det dock betydligt mer bekymmersamt, haha! ;)


Jag börjar dock bli extremt trött på att sitta hemma och bli ännu blekare medan alla andra är ute i solen och upplever världen och därför bestämde jag mig idag för att provgå med fötterna. Efter en fem minuters snabbpromenad kändes fötterna fortfarande okej och jag beslöt mig därför för att tacka ja till Eddes erbjudande om kvällspromenad. Så det är det jag gör nu, väntar på att han ska få tillgång till sin bil och svischa hit och medan jag väntar på honom tänkte jag passa på att tacka Jewhan. Han lärde mig nämligen en ny sexställning igår, en mycket fascinerande sådan till och med. Tack, grabben! ;)



  
Efter att ha varit ute 5 minuter insåg jag att ligger
rätt efter med solningen alltså.
Men ack, jag passar att vara blek.. eller? *hoppas*

Någon som vill byta fötter med mig?

När jag checkade mina fötter igår upptäckte jag att de blivit värre istället för bättre. Jag antar att värmen gör sitt till och det hela resulterade tyvärr i att jag inte kunde gå ut igår heller. Ante hade bjudit med mig på någon skogsfest i Skanstull och jag måste säga att det är minst sagt sorgligt att något alltid kommer emellan när jag och grabben försöker ses, riktigt illa!

Inställd blev även krogrundan med Micke, men den minst sagt omtänksamma grabben tog istället bilen förbi för att underhålla mig ett tag. Eftersom jag vid den tidpunkten var utsvulten efter sällskap babblade jag sönder honom vid mackorna vi mycket avancerat tillagade. Micke verkade dock inte ha så värst mycket emot det, utan passade istället på att hitta fel i mina uttalanden. Jävla naturare att upptäcka så himla små fel, som t.ex. att jag sa "ni naturare har bara förstört för oss, människorna var lyckligare när vi levde i tron om att jorden var rund." Självklart menade jag platt! Grr... typiskt att den gossen alltid ska ha rätt.

Sedan påstod han även att jag fuskade sönder på Mario Party enbart för att jag snodde alla stjärnor han med sin tur lyckades roffa åt sig. Behöver jag avslöja att det i slutet var jag som vann? Dessvärre hakade spelet upp sig sista rundan och Micke hävdade därför att det inte gick att avgöra vem som vann, men som den sammare jag är drog jag en ubersnabb analys och kom inte helt otippat fram till att jag vann ändå. Tillåt mig att tillägga MAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA. Okej, klar :)

Jag måste dock tillägga att det var väldigt gulligt av Micke att åka hit och stanna tills midnatt innan han drog vidare, helt klart en grymt bra kompis även om han är naturare och glömde bort min studentpresent. Hmm? ;)



Jag är obesegrad mästare i detta spel och den som hävdar något annat har drömt! :)

Nytt liv, Ny design.

Jag kan inte påstå att jag hade tröttnat på den förra designen, eller att jag tycker att den nya är bättre. Jag hade bara lust till förändring med tanke på att sommaren faktiskt är här, jag har tagit studenten och påbörjar ett nytt stadie i livet. Det blev en simplare, aningen friare blogg. Precis som mitt liv är nu: simpelt, men i frihet.



Wiio! :D

Sned vändning på mina första dagar i frihet.

Jag hade planerat att jag skulle sova ut, sträcka på mig och tänka "nu är jag student, nu är jag fri, nu gör jag vad jag vill." Riktigt så blev det inte. Jag blev väckt av mamma vid 10tiden och meddelades att vi skulle med pappa och Dogge till Slagsta Strand för att fixa en duglig dator till mig. Efter en del om och men var jag uppe och snart begav vi oss av mot datorhimlen.

På vägen skickade Kjelle ett sms och frågade om jag skulle med till Mattes mottagning och därmed sade jag till mina päron att skynda så att jag hann hem i tid. Dessvärre märkte jag att mina fötter inte bar mig när vi väl kom ut. Jag vet inte exakt hur jag lyckats, men jag har skavsår på hälsenorna, på tårna och på ovansidan av foten och eftersom detta gjorde extremt ont har jag dragit slutsatsen att jag inte kan ha några skor på mig de närmsta dagarna. Första fria dagarna måste med andra ord spenderas inomhus, wiie?


Kjelle den urgulliga saken erbjöd sig dock att bära mig till Solna, men med tanke på att jag faktiskt väger 70 kg (ja, tro det eller ej, jag vet själv inte vad det är som väger med tanke på att jag är hyfsat smal) vill jag inte utsätta hans rygg för det. Tack ändå Kjelle! :)

Idag fick jag även ett vykort av Micke från Portugal, vilket jag uppskattade väldigt med tanke på hur fullt upp han hade med alla tjejer där nere. Får se hur länge vi svenskar lyckas hålla kvar Micke här eftersom han verkade ha grymt kul där nere, men han har lovat att bjuda mig på en krogrunda på fredag så jag får väl dra mitt strå till stacken då i alla fall! ;) haha!

Sedan skickade även tunnelbanekillen från igår ett sms som löd "hör av dig, vill träffa dig sötis!" och hur trevligt det än lät har jag ju inte särskilt många bra erfarenheter av tunnelbaneragg och därför beslöt jag mig för att skicka tillbaka ett sms där jag skrev att jag var tvungen att kolla med min pojkvän att det var okej först. Jag brukar inte ljuga, men efter min kära stalker förra året kändes detta nödvändigt den här gången. En timme senare fick jag tillbaka ett argsint sms som löd "alltså, seriöst varför ger du ut ditt nummer om du redan har kille?" Jag antar därför att jag gjorde rätt i att ljuga med tanke på hur lack han verkade bli och det är ju inte direkt lättare att spisa dem när man träffat dem igen. Jag börjar lära mig, om än sakta! ;)

Jag kom över bilderna som pappa tog igår också,
nedan följer ett urval av dessa :)


Det sista skolan såg av mig, jag bjuder på den! ;D

        
Taggade supportrar, jag i antågande, 2 meter lång skyltbärare
och alla utspringssupportrar minus pappa och Kjelle.  

FÖR JAG HAR TAGIT STUUUDEEENTEEEN...

Vägen till Studenten. Eftersom jag förmodligen skulle vara i ett rätt osäkert skick när jag kom hem passade jag på att ha modevisning för min kamerakvinna (mamma) innan jag for iväg till skolan för att ta studenten. När detta var gjort begav jag mig av mot bussen med mobilen i högsta hugg. Linda påminde mig precis innan jag skulle gå på bussen om champagnefrukosten som jag helt glömt bort och därmed även glömt att medtaga egen skumpa. Herre guu vilken katastrof, studenten utan skumpa!



  
Modellandet pågår!



Jag hann dock inte tänka så mycket mer på det för precis när jag skulle gå av tunnelbanan för att byta i gamla stan började en kille snacka med mig och frågade efter mitt nummer. Jag ansåg inte att jag hade tid att ge honom det, utan hoppade av. Till min stora förvåning hoppade han fram när tåget gått och förklarade att han ansåg att det var värt att hoppa av tåget för att få mitt nummer trots att han var bakis efter gårdagens studentskiva. Han påstod att det var jag som var "grymt söt", men det kan ju vara så att min utomordentligt unika klänning gjorde sitt till? Vad vet jag?

Gruppsamling och champagnefrukost. Efter fotograferingen var vi alla redo att springa ut för att avnjuta vår champagnefrukost, men vår kära ph stoppade oss omedelbart och meddelade att vi skulle ha en speciell avslutning bara vi i klassen. Så efter att ha signerat en hel del mössor och mottagit boken "konsten att vara snäll" (lagom mycket pik där) och en lapp där lärarens allra högsta tankar om oss stod nedskrivna var vi äntligen fria att champagna loss.


Jag och Linda satte oss ned i parken och delade på hennes flaska, men efter ett tag kändes det lite ensamt och vi gick därför tillbaka till skolan för att hitta lite mer sällskap. På vägen dit stötte vi ihop med några killar från skolan som vi hängde på tillbaka till parken och efter att ytterligare några grabbar, bland annat Max och Samir, joinat var frukosten i full gång. Som tur var för mig behövde jag inte oroa mig för att jag glömt champagnen eftersom killarna var extremt generösa (kanske för att Linda skrikit "ooh vivvi, man ser dina trosor" varpå killarna konstaterat att så var fallet, men att de inte ansåg sig ha någon anledning att klaga?)

Studentlunchen. Efter att jag, Linda, Martin och Christoffer blivit filmade av något tv-team på två pers avslöjades snabbt våra kunskaper om fotboll. Reportern höll fram tennsoldatliknande figurer av olika landslagsspelare och så skulle vi gissa vilka de var. Efter att de övriga gissat fram Chippen, Källström och Ljungberg var det min tur. Reportern påstod att den jag skulle få var lite klurig, men efter att ha gissat "Linderoth" på första försöket blev reportern minns sagt förbluffad och vi kunde konstatera att jag var den som hade bäst fotbollskunskaper av oss 4. Woohoo! :D

Eftersom fotbollsreportaget tagit sin lilla stund blev vi en aning sena till lunchen, men vi grabbade första bästa lediga bord och sedan fyllde killarna på. Rektorn höll ett otroligt givande tal medan vi åt och några kassa uppträdanden senare lyckades jag och Max på något vis trixa lite för mycket med ramlösan och vattnet hamnade i mitt knä. Som om min klänning inte var genomskinlig nog?

Utspring och hemfärd. Sedan var det dags att springa ut. Vår klass skulle springa ut näst sist, men detta fann vi oss naturligtvis inte i och alla rusade helt enkelt mot globentrappan och skrek för fulla halsar. Eftersom min 2 meter långa bror höll upp min skylt syntes den bäst av alla och jag hittade snabbt mina kära supportrar. Där mottogs jag med både kramar, blommor och gosedjur och vi började vandra mot tunnelbanan. Några femtio meter bort slår det oss att vi glömt något, eller snarare någon, nämligen Kjelle. Jag får halvt panik och ringer snubben medan jag rusar tillbaka och efter ett kort tag var Kjelle med i mitt segertåg på väg hem.

Från Ropsten blev ett visst antal ungdomar i sällskapet eskorterade av polisen. Det diskuteras om vi borde köras in till Maria eller 32an och efter en viss övertalning blev det 32an, hem ljuva hem! Polisen tyckte att vi borde anordna poliseskort hem ikväll också ifall jag fick för mig att sticka ut och rekommenderade vilken av bussarna jag skulle anlita. Polisen är ett mycket trevligt folk, helt klart!



     
Utspringet, Ropsten och polisbilen. Woohoops?! :D



Mottagningen. Medan vi skålade i champagne höll mormor ett väldigt rörande tal, även om hon själv poängterade att hon inte tyckte att det var ett tal, för mig som var både överraskande och oerhört uppskattat, tack! Sedan högg vi in på både smörgåstårta och vanlig tårta och timmarna flöt på fortare än någonsin. Jag fick underbara presenter i form av smycken, både nya och sentimentala från min gammelfarmor, solglasögon, mobil, presentkort och även pengar. Tusen tack!

Avslutningsvis vill jag tacka alla som medverkade idag, speciellt tack till Kjelle som kom alldeles ensam och tillförde riktigt trevlig energi till min stora dag! Sedan tycker jag faktiskt att det var urgulligt av Eric att köpa blommor till mig att ha om halsen och med tanke på hur många som jobbade och därför inte kunde fira mig måste jag säga att jag ändå känner mig väldigt firad och nöjd. Än en gång, tack allesammans! :)



  
Världens bästa släkt och världens bästa föräldrar! :)
Tyvärr kom inte alla med på bild, men ni är superba ändå!

     
Kjelle mitt ibland de sansade piff och puffarna. :)

Bara EN dag kvar, EN!

Mitt trosdilemma är fixat, tror jag. Jag måste erkänna att jag inte provat dem under klänningen ännu, men de nyinköpta trosorna sitter bra på i alla fall så ni får hålla tummarna för mig, haha! I övrigt har dagen gått ut på att förbereda inför imorgon, införskaffa dukar och flaggor, städa rummet och tårtorna är äntligen klara - i alla fall så gott som klara. Jag ska spritsa på lite text imorgon, men jag är ännu osäker på vad som skall stå och vart på tårtan jag skall skriva det. Har ni några förslag är det bara att hojta till! ;D



  
Mina nästan färdiga tårtor (som tyvärr inte ville få den där mörkblå färgen jag ville ha)
och så de nyinköpta trosorna vs de jag köpte igår.
Efter det här har jag lärt mig att aldrig köpa trosor i förpackningar
så att man inte kan se hur de ser ut,
mycket skickligt att lista ut det efter 18 år tycker jag ;)


Trosproblem i allra högsta grad.

Efter en timmes underbar sömn beslutade jag mig för att åka med mamma till Mörby centrum och leta underkläder till studenten eftersom hon ändå skulle dit. När mamma övergett mig för att springa sina ärenden insåg jag dock hur svårt detta skulle bli, jag kan inte på långa vägar påstå att jag förstår modet som råder. Stora tanttrosor i alla möjliga spyfärgade mönster och kombinationer, vem fan kan känna sig bekväm i spetsunderkläder i militärgrönt, kissgult och plommonlila?

Till slut fick jag hur som haver panik och bestämde mig för att köpa ett par sloggisar för 79 spänn eftersom de såg ut att inte göra alltför mycket väsen av sig, trots den hiskeligt fula blomman på framsidan, isch! När jag väl mött upp mamma igen, blivit ett par tårtingredienser rikare, gått runt i stan och ätit mina efterlängtade chili cheese var det dags att göra dekorationerna till tårtorna. Det var ett jävla pillerjobb som tog hur lång tid som helst och verkligen testade mitt annars så korta tålamod, men resultatet blev väl ungefär som jag tänkt mig förutom att färgen var lite mörkare än jag ville. Sånt är dock livet och jag hoppades på att ha mer tur med de nyinköpte underkläderna, det var dock optimistiskt värre!

Det visade sig nämligen vara en katastrof. Trosorna var på tok för stora (det var ju bra synd att mitt kleptomaniska ex snodde mina rosa wild-thing trosor av samma märke så att jag inte kunde kolla vilken storlek som passade) och min studentklänning är numera officiellt utnämnd som genomskinlig. Detta utgör naturligtvis ett stort dilemma eftersom det ser för jävligt ut med trosor under klänningen. Jag planerar därför att göra ett sista försök i Lidingö centrum imorgon, hittar jag inte ett par trosor som passar bättre där funderar jag på att gå utan. Om klänningen ändå inte vore såå kort! Vilka horribla i-landsproblem jag har va? ;p




De där trosorna skulle ju som synes passa en elefant, jävligt onödigt att slösa 79 kr på.
Eric vill föresten ha copyright på den här bilden, men det vet jag inte om han får.
Vad säger ni? ;D

Tårt- och hjärtdrömmar.

Alla släktingar, utan undantag, har försökt övertala mig att låta dem köpa en tårta till min student. De tycker inte att jag borde sätta en sådan tidspress på mig själv innan min stora dag genom att göra en egen tårta och därför borde jag "unna" mig att för en gångs skull låta dem köpa mig en tårta. Nu råkar jag vara av den kalibern att jag anser att köpetårtor både är opersonliga och extremt schablonaktiga, rentutav tråkiga faktiskt, och därför har min släkt inget att säga till om den här gången heller. Enbart för att jävlas med min oroliga släkt har jag dessutom bestämt mig för att inte bara göra en, utan två tårtor, och skulle de vara medvetna om detta skulle de förmodligen gå i taket. Därför anser jag att det är lika bra att de inget vet förrän det är dags på onsdag! ;D

Hur som haver, anledningen till att jag förklarade detta är att jag tvingat min far att tillsammans med mig länsa varenda affär på hela Lidingö på jakt efter de perfekta ingredienserna. Dessvärre fanns dessa ingenstans, men jag tror att min nödproviant skall hålla måttet ändå. Jag ska sätta igång att göra dekorationerna imorgon och jag kan verkligen inte bärga mig! Det skall bli grymt roligt att designa mina egna studenttårtor även om det blir tidspressat. Jag måste ju även hinna med att införskaffa vita underkläder imorgon och trots att jag fått relativt många kandidater till smakråd tror jag nog att det är bäst att jag åker in och shoppar ensam, vi vet ju hur det brukar sluta med smakråd + underkläder + provhytt.

Nu ska jag försöka sätta mig och skriva ihop min hemtenta i historia B, det sista jag gör, och till min stora förtret infinner sig inte Linda någonstans. Jag behöver ju hennes pep-talk för att känna mig pluggmotiverad, men den som bekant sneakiga människan har gått och gömt sig. Alltså måste jag hitta egen motivation och varifrån den skall komma vet jag inte riktigt. All potentiell hjälp mottages tacksamt!



Jewhan och jag ritade idag varsina kartor till respektive hjärta och om jag skall vara helt ärlig är det nog bland det mest romantiska jag varit med om, haha, är det tragiskt? Äsch, han är onekligen en charmerande filur som jag vill ha för mig själv och jag hoppas förstås därför att jag klarar att läsa hans karta bättre än alla er andra! ;) hahah!

RSS 2.0