Klagomål på simkort och Erikp.

Det är nu officiellt: mitt simkort är dött och jag är utan mobil tills jag kommer hem, nästan i alla fall. Jag var faktiskt så pass klipsk att jag snodde mammas simkort för att meddela mina flitigaste smskontakter om missödet, så det går att nå mig på det numret. Det är dock sorgligt att nästan alla nummer jag hade inlagda är borta, utom ett fåtal som jag lyckats spara i mobilminnet. Linda måste ha jobbat hårt med telefongudarna för att få dem att hämnas åt henne på det viset! :o

Ska man se det positiva i det hela är det inte alltför långt kvar tills jag är hemma, jag åker på måndag, och jag misstänker att detta gör en del människor väldigt glada. Max är en av de personer som nära på varje dag frågat "är du hemma nu? kommer du hem snart?" och bör således hoppa av glädje snart. Han blir kanske lite besviken när han hör att jag förmodligen flyr ut på landet rätt snart efter hemkomsten, men det är en annan femma!

Idag införskaffade jag en kjol, som jag personligen anser liknar mer en topp då den är väldigt kort. Min mor och mormor påstår dock att den ser bra ut, så jag får väl helt enkelt lita på dem. Dessutom kan inga copycats hitta en likadan, då det är en provkollektion så det är jag naturligtvis nöjd med. Något som jag däremot inte är lika nöjd med är att Erikp hade synpunkter på min rumpa när han jämförde den med badmintoneliten. Jag vet inte riktigt vad hans syfte var, men han skall helt klart ha minuspoäng för det och vara tacksam för att jag inte hämnas.

Sedan vet jag att Spejje undrade hur jag hade råd med att köpa så mycket kläder, när jag egentligen inte har pengar, och jag tänkte därmed avslöja min hemlighet. Jag hittade mina undangömda pengar från studenten för ett tag sedan och det är alltså med dessa pengar jag har lyckats överleva sommaren såhär långt. Stående ovationer till min härligt givmilda släkt, ni är bäst! :)


  
Jag har upptäckt att mitt nyklippta hår alltid ser olika ut från dag till dag,
men det passar väl rätt bra med tanke på att jag är en ombytlig skytt?
Ovädersmolnen från igår får symbolisera min vrede över simkortet, morr!


Jag är inte rasist, jag hatar alla

- Tryck på t-shirt.

Problem i allra högsta grad.

Efter de enerverade incidenterna nere på byn igår kände vi allihop att det var läge att fly fältet och vi åkte således upp till vårt favorittillhåll för att sola och bada. Jag måste dock erkänna att det inte riktigt varit min dag idag. Mamma väckte mig nämligen med ett kvittrande "upp med dig, vi ska åka om en timme", vilket jag fullkomligen hatar. Efter 18 år kan man ju tycka att hon borde ha lärt sig att det inte är lämpligt att stressa mig genast på morgonen, men så är vi ju förstås släkt och med tanke på hur mitt minne är antar jag att det inte är alltför konstigt att mamma glömmer det.

Det slutade i alla fall relativt lyckligt med att jag föll i sömn så fort vi kom hem och de flesta känner väl vid det här laget till att jag formligen älskar att sova på dagen? När Linda dessutom gav mig tillfälle att reta henne för att hon jobbade medan jag låg på playan och åt rostbiff förgyllde naturligtvis dagen ytterligare. Mohaha, jag är ond.

Sedan upptäckte jag igår när jag var ute och provade kjolar att min rumpa blivit större. Jag vet inte om det beror på att jag tränat varje dag häruppe eller om det är mormors många bakverk som valt att göra sig till känna på det viset. Lite jobbigt är det dock med tanke på att jag redan hade kjolbrist och jag nu knappt kommer i en av mina favoritkjolar, plus att det även verkar som jag har svårt att komma i de nya jag vill köpa. Haha, vilket ytterst intressant problem att ta del av, tycker ni inte? ;p


Ett problem som drabbar mig ännu värre är att min mobil just tillkännagav att den vägrar "godkänna" mitt simkort. Det hände helt oprovocerat när jag skickat iväg ett sms till Linda. Hur skall jag överleva nu? :o




Strandbild :D


Skratta inte - din dotter kan ligga i baksätet

-Dekal på raggarbil.

Varning: Modebloggsliknande inlägg (och så lite mer klagomål på alla raggare).

Jag har nu lovat mig själv att aldrig mer dyka upp i Dalarna under classic car week. Det är inte ens halvklokt så många dräggiga människor som glider omkring i sina avdankade bilar och ser fisförnäma ut. Att man råkar leva kvar i 50-talet och vara innehavare av en bil som är i desperat behov av skrotning är väl ingenting att vara stolt över? Att dessutom vara innehavare av en blek ölmage med massa hår på är inte heller någonting att vara direkt stolt över, men det verkar de inte heller inse för det är grymt många tjockisar som visar upp sina magar som ibland till och med är fulla med bristningar. Som sagt, man behöver verkligen inte känna sig tjock och ful här uppe i alla fall!

Dessutom har de en ganska lustig inställning till sin vikt. Medan jag var och införskaffade underkläder kom en kraftig kulla, endast iförd bikini, fram till mig och frågade om jag visste vad storleken "f" stod för - varpå jag svarade att det är en onesize-storlek som skall passa alla. Då säger hon "jaa, men skär de inte in så att valkarna hänger utanför då?" Det är med andra ord tydligen trosorna det är fel på. Att börja motionera och äta ordentligt för att bli av med, och slippa oroa sig för, valkarna finns tydligen inte i hennes värld i varje fall.

Sedan har gubbarna ett himla sätt också. Det var två killar som stannade sin bil för att jag och mamma skulle kunna passera vägen och då sticker de ut huvudena, spanar in den genomskinliga påsen med mina nyinköpta trosor och skriker "nu får du ta och dela med dig", varpå världens råaste garv följer efter. Vad fan ska jag dela med mig av? De får väl köpa egna som alla andra och lämpligtvis kanske kalsonger och inte trosor? Uusch.

Kläder har de i alla fall, det kan jag inte klaga på. Jag hittade till om en jacka i den modellen jag ville sy. Den var inte så värst roligt utsmyckad, men jag tog den ändå för att inte behöva ha en sådan panik över att sy min egna. Då kan jag fokusera på lite spanska verb istället, mycket bra! Dessutom hade de hur mycket läckra underkläder som helst och när de dessutom satt upp ett tält häruppe från min favoritsexshop i Stockholm kan ni ju gissa hur bra jag har det här just nu :D


 


Såå mycket folk för lilla Rättvik.. och så mycket drägg. Försvinn försvinn!

  
Min jacka och mina underkläder, grymt!


Bara man får in den är det inga problem

-Mormor.

Extrem hårklippning.

Förmodligen var det gårdagens solsken som lade in den sista dödsstöten i mitt redan slitna hår. När jag vaknade imorse var nämligen den permanentade delen av håret totalt förstört och drastiska åtgärder behövdes vidtas omedelbart. Då mitt senaste besök hos frissan slutade med att jag fick gå runt med korta flätor i flera månader har jag mer eller mindre tappat förtroendet för frisörer och har således inte klippt mig sedan julavslutningen i 2an. Därför kände jag att om håret ändå skall saboteras är det lika bra att det saboteras gratis, alltså fick mamma göra jobbet. Modigt värre av mig, inte sant?

Jag måste säga att det känns rätt jobbigt att återigen ha relativt kort hår när det precis växt ut, men jag hade verkligen inget annat val och blotta tanken på att permanenten snart är borta gör det hela värt det faktiskt. Dessutom växer det ju ut snart igen, hoppas jag i alla fall för jag tänker då inte sjunka så lågt som fjortisarna och skaffa fejkat löshår, usch, aldrig i livet!


Apropå oäkta ting föreslog Erikp att jag skulle färga håret platinablont. Jag funderade faktiskt på det för ett par år sedan, men sedan var det ju någon sommar då verkligen alla gjorde det och då jag alltid strävar efter att vara unik blev det således aldrig av. Nu när den blonda vågen lugnat sig lite skulle jag väl i och för sig kunna göra det, men jag vet inte... är inte det också jävligt fejkat att färga håret egentligen? Jag vet inte.



  
Före och Efter.
Som ni ser använde jag tidningarnas välkända trick
för att få efterbilden att se ut som en mirakulös förbättring.
Sjukt smart av mig, eller hur? ;D


Vad har människan genom årtionden fått i halsen? Falukorv?

- Morfar.

Strandbesök leder till omvärderingar av masar och kullor.

Efter att ha spenderat den ohyggligt varma gårdagen med ett, ganska misslyckat, försök till att måla naglarna, sola och baka visste vi idag bättre och åkte således upp till Furudal för att sola och bada i värmen. Ann hade med sig sin termometer och kunde konstatera att vattentemperaturen varierade mellan 22 och 27 grader, fruktansvärt härligt! Dessvärre mötte vi på lite problem på vägen hem, då bilen körde fast i sanden. Jag måste säga att jag nog ändå måste ändra uppfattning om dalmasarna för inom loppet av en halv minut var strandens snyggaste masar framme vid vår bil och erbjöd sin hjälp. Riktigt heroiskt av dem allihop måste jag erkänna!

Jag löste även mysteriet med dalkullornas avvikande underkläder, de flesta kullor häruppe är faktiskt riktigt storvuxna och jag kände mig ofantligt smal där jag trippade runt i den brännheta stranden. Helt klart ett plus för Dalarna, känner man sig tjock på stranden skall man definitivt åka hit.

När vi ändå är inne på kullor och masar kan jag även rapportera att Rikard förmodligen är synsk. Han skickade nämligen ett antal sms idag och han måste ju helt enkelt känt på sig att jag var här uppe, för det var ett tag sedan jag hörde av honom. Jag får se om det hinns med att träffa killen, då det faktiskt är precis ett år sedan jag såg den där rättviksmasen, men schemat är dessvärre rätt fullspäckat ändå. Nu när Classic car week börjar imorgon finns det väl i och för sig inte särskilt mycket man kan göra, då hela byn översvämmas av bilar, husvagnar och raggare och gör det i princip omöjligt att ta sig fram. Trevligare än så blir det inte.



     
Stranden, fruktansvärt bra bild på mig och mamma (haha, kaanske inte)
och så jag igen.


     
När solen gick i moln blev det tråkigt att ligga still
och då åkte kameran naturligtvis fram.


     
Sedan fikade vi här, modellade lite
och njöt av den fantastiska utsikten över vildmarken.


Det där är en typisk penisförlängare

- Ann.

Hur överlever dala-folket egentligen?

Att hitta underkläder i Dalarna är tydligen inte det lättaste. När mormor och mamma styrde kosan mot Kupolen i Borlänge idag följde jag med i hopp om att hitta nya underkläder och nya kjolar, då mina gamla på mystiska sätt tycks gå sönder. Jag måste ha underskattat dalkullornas storlekar och överskattat deras klädsmak rejält. Det enda som fanns i kjolväg gick ned till vaderna, hade jag tur kunde någon affär rea ut en "vågad" kjol som slutade strax under knäna och underkläderna bör vi nog egentligen inte gå in på. Det är tydligen inte alls viktigt att BH och trosor matchar här uppe, allt hänger huller om buller utan något som helst tecken på symmetri. Kan ni gissa vilken den minsta trosstorleken var? Large! Hur sjutton överlever tjejerna här uppe? Fast mest synd är det väl förstås om deras pojkvänner som måste bevittna dem i de eländiga kläderna antar jag.

Som ni förstår gav jag upp jakten på kjolar och underkläder ganska snart och var istället nära på att impulsköpa 5 par skor innan jag kom på att det vore ruggigt trevligt om jag kunde ha råd med studiematerial i augusti också. Det gick dock inte att lägga band på mig alldeles, utan jag lyckades dessvärre köpa 2 linnen, 2 koftor, 2 par örhängen och 1 halsband också. Preciiis vad jag (inte) behöver, men det gick inte att låta bli efter nederlaget med underkläder och kjolar.

För att detta inte skall låta som en urtråkig modeblogg antar jag att jag borde rapportera om något mer spännande, som t.ex. dalmasarna. Om jag ska vara helt ärlig så finns det, inte helt oväntat, relativt lite att rapportera om. De flesta har hållit sig i skinnet, med undantag från någon gosse på Hemköp som flirtade sönder mamma och mormor igår. Det ryktas dock om att Classic Car Week närmar sig och har jag otur innebär det att friden är över. Förra året var det som bekant alldeles för många kärlekskranka människor av manligt kön som gjorde spektakulära närmande. Jag ska förmodligen försöka gömma mig här uppe i huset under den tiden de invadera Rättvik, för att vara på den säkra sidan ;)



Det här parasollet var jag naturligtvis också enormt sugen på att köpa,
men jag insåg snart att jag inte har någonstans att ställa det. Attans! :D

     
Igår var även Ann och Lars över tillsammans med Lucky.
Innan de anlände höll jag, som synes, på att storkna i värmen.


Man kan faktiskt ha två

- Mormor.

Efter Maxs och Samirs diss krävdes shoppingterapi.

Max bröt sitt löfte nästan direkt. Det visade sig nämligen att han och Samir planerade att gå ut ikväll och ville ha med mig. Jag förklarade då genast att jag gärna följde med om Max kom och hämtade mig, vilket han faktiskt inte verkade helt emot förrän han kom på att jag befann mig borta i Dalarna. Jag förstår verkligen inte att de vägrar åka 60 mil för att hämta mig, det borde jag ju helt klart vara värd...tycker ni inte? ;D

Det har dock inte gått någon direkt nöd på mig här uppe, jag har impulsshoppat ordentliga hål i min plånbok och ätit jättegod mat och mormor har även lurat i mig på tok för mycket godsaker. Detta resulterar i att jag känner ett frenetiskt behov av att träna och jag lär därmed gå ned senare ikväll och leta upp potentiella träningsredskap på undervåningen. Det är ju näästan lika bra som att gå ut med grabbarna?

När jag kommit över min, för tillfället rådande, träningsmani kommer jag förmodligen vara fullt sysselsatt ändå. Jag lyckades nämligen hitta en sömmerska som faktiskt förstod vad för slags jacka jag var ute efter att sy och jag gick således därifrån med ett mönster till min blivande jacka. Hon föreslog att jag skulle skiss-sy den av ett lakan först för att skapa mig en uppfattning kring mått och sådant och mormor har, modigt nog, lovat att låna ut sin symaskin och donerat mig ett lakan. Hur detta slutar lär ju förstås vara oerhört spännande med tanke på att det enda jag tidigare sytt i mitt liv är en kjol. Fast såå stor skillnad kan det ju inte vara... eller? ;D


Jag och pojkarna satt även och diskuterade min blogg och kom fram till att Samir borde nämnas mer än Max för en gångs skull. Därför tänkte jag nu nämna att Samir händelsevis äter ostbågar till frukost, att Samir också har ett grymt fint hus, att Samir även äger en motorcykel och därmed har hans namn nämnts fler gånger än Maxs i detta inlägg. Otroligt va? :D


  
Demonstration av mina nyinköpta grejjer.
Lite lustigt är det nog att köpa sommarsandaler och
vinterjacka på samma dag, eller? ;D


Man pillar lite med fingret så går det

- Mormor

Snuskigheter och Gratulationer.


Rättelse: Jag begick imorse ett allvarligt misstag som måste klargöras, trots att jag annars inte hade för avsikt att blogga. Erikp har blivit felciterad, jag skrev att han sade "du är som en rosa smurf som säger 'oowiiii...owiiii'", han sade egentligen "Du är som en rosa smurf som säger 'wieee', (alternativt), 'whiieee'". Mycket viktig skillnad som jag är glad över att han poängterade, även om han själv påstår att han mest gjorde det för att jävlas ;)



Nu sitter jag hur som haver i Dalarna efter en grymt otrevlig bussfärd i 3,5 timme. Det var nämligen ett tyskt par med son (vars ålder uppskattas till ungefär 25 år) som totalt förpestade övriga resenärers resa genom att rastlös hoppa upp och ned på sätena, planlöst irra runt i gången fram och tillbaka samt gjorde otrevligheter på toaletten i 20 minuter vardera så att ingen annan behagade använde den under resten av resan. Usch, vilka människor det finns!

Nå väl. Jag fick just höra att Max tagit sitt körkort idag och detta måste därför uppmärksammas. Han ska ha ett stort grattis, samtidigt som jag måste erkänna att han ger mig lite dåligt samvete för att jag inte ens gjort något som liknar ett försök till att ta körkort. Om jag ska vara ärlig är jag inte ens säker på att jag vill det, jag trivs så bra med tuben (bortsett från de tusentals klagomål jag har på SL var och varannan dag) och skulle jag ändå få för mig att försöka fixa körkortet skulle det enbart vara för att reta min bror. Max har dock lovat att han med nöje ska köra runt mig när jag behöver skjuts och i och med detta trevliga löfte kan jag ju inte ge honom skulden för mitt dåliga samvete. Stort grattis till grabben i alla fall! :D

Jag har för mig att Linda skulle åka iväg till Estland på torsdag, rätta mig om jag har fel, och jag tror inte att jag hinner hem tills dess. Därmed måste jag instämma i hennes kommentar till föregående inlägg, stackars Stockholm! Hur ska staden överleva utan oss båda? Jag måste dock tyvärr meddela att det kan bli svårt att försöka dra hem mig, om någon skulle få för sig det, då det som bekant finns så kallade "spruthus" här i Dalarna. Helt klart ett hus värt att inspekteras? ;D


 

  
Spruthuset som jag lyckades fota från bussen.
Jag hann även med att illustrera hur fin dubbelhaka
man får när man fotar nedifrån :D Varsågoda!
(Obs! Prova inte fototekniken hemma).


Han har svårt att sitta still...
och du verkar ha svårt att hålla kvar saker i munnen

- Mamma

Se upp, dalmasar! ;D

Spejje är till min stora lättnad välbehållen. Jag fick tag i grabben igår och han förklarade då att han både fått och svarat på mitt sms, men förmodligen gick det aldrig fram. Han var ute på Tjockö och hade det bra, vilket verkligen var skönt att höra. Fy fan för mobiler, skrämma upp mig på det viset! :o

Nu ska jag hur som haver hoppa ur negligén och klä på mig vanliga kläder inför resan till Dalarna. Hur frekvent jag kommer uppdatera bloggen där vet jag inte riktigt. Mormor och morfar har nämligen också bredband, men i ärlighetens namn används den datorn, enligt min åsikt, bäst till att bevittna morfars elitskills i DxBall. Ni får hur som haver ha det så bra och se till att sakna mig ordentligt, okej? ;)




Packad och klar..nästan i alla fall ;D


Du är som en rosa smurf som säger 'oowiiii...owiiii''

- Erikp

Killarna som gör mig orolig.

Bång meddelade häromdagen att han ska bestiga Kebnekaise, vilket förstås gör mig enormt orolig. Det vore bra typiskt om han skulle gå och dö när det bara är några månader kvar tills vi, enligt årslånga planer, ska ses igen. Han är dock en atletisk idrottsman med god fysik så jag tror egentligen inte att han kommer möta några komplikationer egentligen. Någon som jag däremot börjar bli riktigt orolig för är Spejje. Jag har inte hört av gossen på någon vecka nu och när jag skickade sms för att fråga om allt var okej svarade han inte. Han har heller inte bloggat sedan jag hörde av honom och jag hoppas innerligt att han åkt utomlands på semester utan att meddela mig och att han inte ligger på sjukhus och kämpar för sitt liv med sina dåliga blodvärden.

Jag ska se till att försöka få tag i honom igen innan jag åker iväg till Dalarna. Jag var nämligen inne i stan idag för att införskaffa biljetterna upp dit, Erikp ställde upp som mitt moraliska stöd. Vi hann även med att plundra webbhallen, inspektera Observatorielunden och besöka hans rum som jag inte sett på något år. Det var svårt att känna igen sig i rummet och även i resten av huset då hans familj gjort om i princip allting. Det såg dock väldigt hemtrevligt ut och eftersom hans säng var densamma som förr somnade vi båda tryggt i den en liten stund innan det var dags för mig att bege mig hem. Varför har inte jag en sådan skön säng? :(


 


Erikp vill uppenbarligen inte vara med på bild
och jag oroar mig just nu därför över hans reaktion på denna bild.


Det blev gott när man spottade ut det

- Jag själv.

Färg.

Jag ansåg verkligen att det var dags för ordentligt med färg i bloggen och därmed skapades denna kreation.
Jag hoppas ni tycker om den nya designen lika mycket som jag gör! :)

Jag passade även på att byta låt, då Oasis förmodligen känns uttjatade för er. Njut därför av Shinedowns "beyond the sun" medan jag skattar mig lycklig för att Eric introducerade låten för mig. Tack! :)



Lila ska göra en kreativ,
hoppas det funkar även för er ;)


Du är jättelik en som tillhör topp5 på min lista över tjejer jag vill ha sex med,
men aldrig kommer få.

- Samwise.

Dagen skildrat i klagomål och eloger.

Klagomål:

Dogge som är en jävla skitunge och när jag ännu en gång fått detta bekräftat ville jag inte stanna kvar i samma stadsdel som honom, trots att vädret var idylliskt för pappas 50årsfirande och de gäster som anlänt visade sig vara mycket trevliga.

SL som fått för sig att det är grymt rimligt att bara ha 3 bussar om dagen ut ifrån mitt land. Detta resulterade i att jag fick sitta på en sten och vänta hela 3 timmar innan bussen behagade att dyka upp och inte fan har de vett nog att behålla busskuren med bänken heller. Jag har aldrig saknat en bänk så mycket som just då.

Utländsk mor och dotter som förpestade hela min resa från Norrtälje till Stockholm. Mamman insisterade på att stå lutad över mig där jag satt ned och hennes andedräkt var utom denna värld och fick mig bokstavligen att må illa. Just när jag inte trodde att det kunde bli värre gick någon av bussen och hon flyttade ett steg bakåt och istället fick jag dottern bredvid mig i gången. Dottern höll upp armen i luften för att hålla i sig och hennes armhåla hamnade några centimeter ifrån mitt ansikte. När hon dessutom tog upp en tidning ur väskan och började fläkta svettodören mot mig var måttet rågat.

Busschauffören som var ansvarig för att jag precis missade fruängentåget, ropstentåget och lidingötåget. Hade hon åkt bara en minut tidigare hade jag hunnit med samtliga. Urdåligt!

Min mobil som fick för sig att nästan ladda ur trots att jag laddade den senast igår. Detta resulterade i att Erikp inte fick tag i mig och han påstår i alla fall att jag hade hunnit med någon buss från slussen om han hade fått tag i mig. Kontentan av det hela är att jag missade en helkväll med honom och någon katt. För jävligt.


Eloger:

De många killar som uppmuntrande vinkade till mig från sina bilar medan jag satt på stenen och väntade på bussen. Det var faktiskt rätt upplyftande.

Den trevliga killen vid namn Alexander som kom fram och pratade med mig när vi båda precis missat fruängentåget. Han underhöll mig sedan tills jag hoppade av vid Östermalmstorg och tro mig, jag behövde underhållningen!

Min kropp som inte gav upp trots att den inte fått någon mat på 11 timmar. Guu vad jag älskar den, hahaha!

Mamma som lagade mat åt mig när jag kom hem, jag var så hungrig att jag skakade likt en narkoman hela vägen hem.




För att jävlas med min elaka lillebror tänker jag lägga upp bildbevis
på att han är en jävla fegis
som inte vågade hoppa från bryggan när den sjönk, vilket vi andra gjorde.
Pappa blev tvungen att hämta en stege och Eric fick hjälpa honom över den till land.
Varför lät vi inte honom bara drunkna?


Jag gillar hans munarbete där!

- Eric.

Mer födelsedagsfirande...

Jag antar att jag är skyldig er läsare en ursäkt för ett uteblivit inlägg igår. Det blev i förrgår ingen utgång med Erikp som det var tänkt, istället låg vi vakna och pratade i telefon till klockan 3 på morgonen. Inte helt oförståeligt nog resulterade detta i att jag var relativt trött morgonen därpå och hann nätt och jämt klä på mig och packa det sista innan vi åkte iväg till landet. Väl där var det förstås full fart med tårta, kaffe och presenter och senare på kvällen fick jag mystiska ryggsmärtor och gick därmed och lade mig tidigt. Resultatet av det hela: inget blogginlägg, frusterad Vivvi och eventuellt även missnöjda läsare? ;p

Idag mådde jag hur som haver bättre och har försökt slita mig från min senaste romans: "Inte som andra döttrar." En verklighetsbaserad bok, skriven av Deborah Spungen, som beskriver författarinnans förmodade schizofrena dotters liv från födseln tills dess att hon blev mördad, enligt polisens misstankar, av sin pojkvän Sid Vicious (basist i Sex Pistols). Den är fascinerande och rätt otäck, jag läste 170 sidor rakt av igår kväll/imorse och har stora problem med att lägga den ifrån mig. Förhoppningsvis kanske Dogge och Eric kan lura den ur mina händer när de anländer om några timmar. Farmor har numera åkt hem, tillsammans med farfar och Ulla-Britta, så jag är med andra ord utom räddning tills dess att grabbarna dyker upp då pappa är fullt upptagen med att fixa de sista förberedelserna inför festen imorgon.Läskigt värre, va? ;D


     
Presentöppning vid fikat i syfte att fira både pappa och farmor.

Sedan ett, hyfsat misslyckat, försök till att visa upp min klänning :P

 

Häromnatten meddelade även Erikp att han tyckte att det vore roligare om jag inte angav något sammanhang i mina citat. Jag tänkte därför prova det idag och så får ni helt enkelt kommentera det hela om ni har åsikter kring det :) Med eller utan sammanhang?

Han vill ju träffas, så man får ju ställa upp.

- Erikp


Min pappa lär ju inte missa att han blir 50 i alla fall.

Då jag befarade att min käre bror skulle skvallra om presenten bestämde jag mig för att dra med mamma över till killarna igår och fira pappa i förskott. Även om Dogge från en början såg lite skeptisk ut tror jag att både han och pappa var nöjda med presenten, i form av en fritös, som jag och mamma (otroligt omsorgsfullt) slagit in i en sopsäck. Vi fick till och med tillfälle att inviga den och gjorde detta genom att fritera några av de chili cheese jag köpt häromdagen. Dessvärre var dessa inte alls i närheten lika goda som de andra och därför får jag olyckligtvis nog fortsätta åka till Bålsta, eller skicka min privatchaufför (pappa) dit. :)

Just nu verkar det som om det blir utgång med Erikp, vilket oroar min far något enormt, då han är rädd för att jag inte kommer orka upp och åka till landet imorgon. Det som däremot oroar mig är att jag sitter i morgonrock och är varken redo för att gå ut eller färdigpackad inför imorgon. Sådant brukar ju dock lösa sig, men kanske är det ändå dags att sätta fart? Mja.. kanske snart :)



  
Dogges present bestod av en tom parfymflaska
som pappa köpt själv en gång i tiden.
Dogge var dock generös nog att fylla den med vatten,
lite mer påhittigt än fritösen som pappa öppnar på första bilden.


     
Dogge var som vanligt den som underhöll mest och
även den som stod för serverandet av mat och dryck ;D


Undrar varför jag skrattar oftare åt saker som du inte skämtar om.

- Erikp (om min, alternativt hans, dåliga humor.)

Stort tack till Micke som räddade min dag! :D

Efter att ha insett att den födelsedagspresent jag ville köpa till pappa nte fanns någon annanstans än i Barkarby kändes det förstås lite halvtungt att ta sig dit med tanke på att den väger runt 4 kilo och måste bäras hem också. Så när Micke erbjöd sig att köra mig dit blev han naturligtvis dagens hjälte i mina ögon. Hur bra det gick för mig att läsa vägbeskrivningen kan förstås diskuteras och med facit i hand hade det nog nästan gått fortare att åka kommunalt, men då hade jag heller inte haft lika kul och skrattat så som jag gjort idag ;)

Vi råkade nämligen köra fel på E4an (tror jag att det var, alla vägar där heter ju likadant så det är fullkomligt omöjligt att hålla reda på dem allihop :p) och hamnade söderut istället för norrut. Detta insåg vi dock inte förrän vi hamnat i Kungens kurva, helt åt fel håll med andra ord.

Efter lite skickliga direktiv från mamma och ännu mer tålamod från Mickes sida var vi snart på rätt väg igen och efter det flöt det hela på riktigt bra. Jag hittade de presenter jag ville köpa och snart (ungefär 3 timmar efter att vi startat) var vi på väg hem igen. Då råkade vi välja fel väg igen och hamnade på södermalm istället för Sankt Eriksplan och för första gången i mitt liv fick jag bevittna Micke sur. Detta tyckte ju jag förstås var tvunget att dokumenteras, men det höll inte Micke med om. Förmodligen kommer han vilja att jag tar bort bilden när han ser den, men det kan han glömma! :D

Efter att ha sagt adjö till Micke (och glömt och tackat honom tror jag? Dåligt av mig faktiskt :/) satte jag mig på tunnelbanan hem och ni anar inte vem jag träffade på där? Jo, min käre bror. Han ställde genast frågor om presenten och hotade med att skvallra för pappa om vad det var om han inte fick 100 spänn. När jag vägrade snodde han min mobil och skickade en massa sms och ringde upp några medan jag gick bredvid, helt maktlös, eftersom jag hade den tunga presenten i famnen och inte kunde lägga den ifrån mig. Undrar om sneakigheten sitter i generna?


        
Ser ni den röda tråden i dagens bilder?
Ingen vill vara med på den, inte mamma när jag fotade henne imorse,
inte Micke och inte ens min bror. Vad gör jag för fel? :D
Vill passa på att tacka Micke ordentligt för att han tog sig tid och
stod ut med mig och min oförmåga att hitta, tusen tack!  Du räddade mig! :D


Är Barkarbys Siba samma sak som Kungens kurvas Siba?

- Jag (som just bevisat hur bra mitt lokalsinne är
när jag dessutom drabbas av ett blonde moment.)

Nu är jag hög på endorfiner och bollar, jag älskar det.

Jag hade planerat att dricka vatten hela dagen igår, men Kyttlan hade andra planer. Hon ringde när hon satt på lidingötåget på väg hit och då kunde jag ju inte annat än att låta henne komma över. Vi hade inte heller setts sedan studenten och hade en del att ta igen. Självklart var dock inte detta det viktigaste, utan Mario Party hamnade ännu en gång i fokus. Till Kyttlans stora förtret vann jag, varpå hon åkte hem. Jag undrar varför folk åker hem efter att ha spelat det spelet med mig, kan det bero på att jag springer runt och skriker "jag vann och du förlorade" 100 gånger efteråt? Hm...

Dagens planering var hur som haver att träna och införskaffa grejer till 50årspartajet. Det förstnämnda gick riktigt bra och Micke kommer nog tappa hakan när han ser detta: ja, jag gymmade faktiskt! Jag som baktalat gymträning sedan jag fick hjärnskakning av det på Norra Real har gymmat och, jag erkänner, jag gillade det! Fast om jag ska vara helt ärlig varvade jag tråkerierna med pingis då jag anser att samtliga bollsporter är roligare än gym. Bollar är min grej helt enkelt! ;)

Efter att ha snott en Loka ur polisernas kylskåp utmanade jag min far, som var ledig idag, på pingis där "sista poängen vinner" gällde. Det gick inte riktigt som jag ville, men eftersom jag gjorde om regeln till "Vi spelar tills Vivvi vinner" så vann jag till slut i alla fall och sedan bar det av mot affären.


 Där hittade jag något som påminde om chili cheese och jag köpte således 1 kg sådana och jag håller tummarna för att de är goda. Det vore faktiskt grymt skönt att slippa åka till Bålsta så fort jag blir sugen på de där godsakerna, dels för att det är långt och dels för att jag blivit varnad för folket där uppe. Det var nämligen en finländare från Väsby som stannade och snackade på marknaden och sade då "håll dig borta från Bålsta, det är dit drägget från Finland samlats ihop med den inavlade slummen från Sverige". Med mina erfarenheter i åtanke skulle jag faktiskt tippa på att han har rätt, jag har ju trots allt finsk släkt i Väsby så ;) hahah!



 


Ser ut som om endorfinerna gör mig gott, tycker ni inte? :D


Det här stannar mellan oss, inget bloggande om det här nu, Vivvi

- Spejje (om vår djupa diskussion kring sex och förhållanden
som jag dessvärre måste hålla hemlig, tydligen ;D)

En helkväll, helnatt och heldag. Wiio!

Vid 21 igår föreslog Engan att jag skulle komma över till honom och dricka vin. Vid det laget hade jag dock redan dissat Oscar för det var trots allt bestämt att jag skulle ut med Micke. Så efter att ha krossat två gossars hjärtan (mja, så farligt var det nog inte men ändå) åkte jag in till Micke. Jag lyckades få honom att låta mig betala första ölen själv, men lättpåverkad som jag är hade jag inte så mycket att säga till om angående de följande ölen. Han lyckades även lura i min en tequila-shot som nästan totalt slog bort alla tecken på nykterhet hos mig. Är det möjligt att skylla över det hela på Micke, lite grand i alla fall kanske? :D

När vi försvann ut från krogen och korsade Vasaparken fick jag lust att spana stjärnor från gräsmattan, men det ansåg Micke var olämpligt och tog det som ett tecken på att jag fått i mig för mycket och således borde hjälpas hem. Det höll dock inte jag med om för fem öre och efter att ha ringt upp Max, som försökt ringa mig tidigare utan att jag hört det, bestämde jag att jag och Micke skulle möta upp honom och Samir vid Skanstull. Micke råvägrade dock, kanske tyckte han inte att jag riktigt var i ett sådant skick som man litar på? :D

Så jag tog hur som haver farväl av Micke och åkte vidare mot Skanstull. Väl där blev jag som planerat upphämtad av Max, Samir och även en tjej vid namn Emelie som bara hakat på efter att ha bjudit grabbarna på fanta tidigare på kvällen. Vi styrde direkt stegen mot SÖS för att sno en rullstol till... om det var Max eller Emelie tror jag. Fråga mig inte hur de kom på den idén eller varför jag ens var med på den, men så var det.

Efter att ha misslyckats med att hitta en rullstol där bestämde sig Emelie och jag för att bada i den fontänliknande kreationen utanför sjukhuset. Det var dock så pass grunt att det enbart nådde oss till vaderna, men det måste ju ändå räknas som ett bad. Mitt i badet försvann Max för att möta upp Sofia och under tiden satt vi övriga och diskuterade rökning, prostitution, droger och åter rökning. Mycket trevliga ämnen som vi alla verkade ha mycket gemensamma åsikter kring, men det har man väl förstås alltid efter att ha blivit bjuden på rosévin? Det var hur som haver mitt favoritvin så Emelie kan ju inte ha helt fel smak!

Sedan vandrade vi vidare och plundrade en korvkiosk vid Zinken. Medan de andra stod och väntade på sin mat satt jag och Sofia och snackade lite när vi helt plötsligt fick sällskap av en man som snart skulle bestiga Kilimanjaro, det ni! Efter att ha snott lite av Maxs pommes frites sade han, enligt Sofia, att jag var den vackraste tjejen han sett och att jag såg så levande ut att han måste ha mitt nummer. Det känns ju bra att veta att jag inte ser död ut, men jag lyckades faktiskt nästan säga nej den här gången. Spejje skulle vara stolt över mig!

Sedan hann vi även med en snabb tur upp på Skinnarviksberget, där jag och Emelie stiftade nya bekantskaper med de män som ockuperat den bästa utkiksplatsen. Resten av gänget ville dock inte stanna där så mycket längre till och vi begav och således bort mot Zinkens ip. Där lyckades vi smyga oss in och spelade luftfotboll, gjorde viga yogarörelser och kastade gräskorn på varandra innan vi begav oss vidare till en lekpark i närheten, där vi mer eller mindre avslutade kvällen. Helt klart min typ av avslut, gungandes, höhö!

Sedan sade vi adjö till Emelie, varpå killarna och Sofia följde mig till Zinkens tunnelbana som de precis öppnade när vi kom dit. De följde med till T-centralen där de hoppade av och jag blev ensam efter att ha blivit riktigt fäst vid dem allihop medan vi satt en halvtimme och väntade på tåget. Jag var hemma vid 7 någon gång och medan jag fyllekäkade lite mackor kände jag vilken träningsvärk jag hade i benen. Undrar hur mycket vi gick egentligen? Nå väl, lika bra att jag inte vet kanske :D



 




Eftersom jag glömde kameran hemma
får det bli en tråkig googlebild av det vi aldrig fick.




Det lät helt rätt för mig!

- Engan (om min kommentar
"du får vara snabbare en annan kväll, men vad fel det lät!")

Djuuupdykning ned i fjortistiden.

Igår dissade jag alla inviter till utgång. Dels för att jag var otroligt seg och dels för att min kära mor hastigt insjuknade och tycktes behöva lite support i form av inköp av mat. Att det sedan slutade med att hon själv gick ned och köpte pizza utan mig i alla fall förtäljer inte historien.

Hur som haver var jag förståeligt nog upprymd över att ha kommit in på universitetet, vilket ju faktiskt är en milstolpe i sig. I och med detta vet jag även vilken typ av jobb jag skall börja leta efter och jag antar att jag ska börja leta så fort jag fått reda på vilka timmar universitetet kräver min uppmärksamhet. Det känns som om bitarna börjar falla på plats nu och mitt ständiga tjat om att det nya livet börjar efter studenten verkar faktiskt närma sig en början. Djuupt!

Något annat, som faktiskt var oerhört djupt, var de anteckningar jag hittade från 2003. Jag var alltså 13-14 år när jag skrev ned de där tankarna i form av hur viktigt det är att hålla sig till sanningen, vara sig själv och unik, stå för sina ord och handlingar, ta avstånd från idioter, sluta deppa över barnen i Afrika och ta vara på de fina ögonblicken i livet för allting sker av en orsak. Jag borde helt enkelt ha levt under antikens Grekland som filosof, det är nog där jag hör hemma. Haha!



     
Medan jag kollade disketten efter texter fann jag även bilder från den tiden.
Så ja, här har ni fjortisVivvi, som hon såg ut 2003, för 5 år sedan.


Undrar hur många papper det skulle gå åt
om man skrev ner alla sina tankar under en hel livstid?

- FjortisVivvi (innan hon fick svar på sin egen fråga i form av http://foamy.blogg.se)

Total extas.

Just nu är jag helt överväldigad av lycka. Jag gick in på studera.nu för att se om de kommit någon vart med min ansökan och blev omåttligt nervös när jag såg att antagningsbesked 1 skulle redovisas från och med idag och 5 dagar framåt. Snart övergick dock nervositeten i total lycka när jag såg att jag blivit antagen till mitt förstaval: Spanska I och Spanska II på Stockholms Universitet. Av vad jag förstod var det bara 13 personer från min urvalsgrupp som blev antagna och det trodde jag faktiskt inte att mina skitbetyg från Kunskapsgymnasiet skulle fixa, men tydligen räckte 15,63 i betygssnitt. Wiio!

Något som däremot inte verkar fungera som jag vill är min och Mickes halvspontana tripp till Tyskland. Det visade sig inte helt oväntat att bara resan skulle gå på 1000 kr, vilket min budget inte tillåter och även om Micke, urgullig som han är, erbjöd sig att bjuda mig på resan kan jag inte åka för jag kan faktiskt inte låta honom betala så mycket för mig. Vi bestämde att istället försöka gå ut och fira min antagning till universitetet på lördag och jag tvivlar inte på att vi kommer ha mindre kul då, dessutom slipper vi ju den 16 timmar långa bussresan till Berlin ;) haha!



Här satt jag och väntade på något annat än beskedet,
nämligen på att datorn skulle bli klar.


Då skulle jag bara slösa mer pengar på dig

 - Micke (om mitt förslag att jobba ihop pengar på en bordell i Tyskland
för att kunna betala tillbaka honom senare)

Nya ting och sabbad kjol.

Min käre far kom och överraskade mig på morgonen (med mina mått mätt, egentligen var väl klockan långt efter lunchdags) och hade med sig ett paket som innehöll min mp3spelare. Glad som jag var ville jag naturligtvis dokumentera händelsen direkt via bloggen, men då skulle självklart datorn krångla. Den tappade hårddisken 2 gånger på en halvtimme och därför insisterade jag på att vi skulle lämna in den. Snäll som min far är bar han ned datorn till bilen i utbyte mot att jag följde med till Ikea. Smart byte, tycker ni inte? ;)

Medan datorn sågs över av en datakille i det berömda spökshoppingcentrumet passade vi således på att besöka Ikea. Jag lyckades lura av min far ett rosa bäddlakan till min säng och en batteridriven elvisp så jag kan numera tillverka chailatte mitt i natten utan att väcka grannarna, toppen!

När vi skulle betala varorna insisterade personalen på att vi skulle prova "själv-scannings-kassan" och eftersom jag är såå bra vän med tekniska apparater fick jag vara den som scannade och pappa betalade. Det visade sig att jag var en naturbegåvning på att scanna in saker, vilket ju betyder att jag är ytterst lämpad som kassörska och inte bara som receptionist, vilket en viss Erikp försökt lura i mig de senaste dagarna.

Sedan hann vi även med att besöka donken för att införskaffa rosa glas till mig. Precis när vi fått våra menyer och betalat lägger kassören upp två blå glas på disken, BLÅ?! Han berättade att de rosa var slut och jag blev förstås ytterst upprörd. Här förstör jag min kropp med massa äckliga hamburgare när det fanns goda hamburgare på Max, bara några minuter därifrån, utan att få några rosa glas. Någon borde straffas och det hårt!

När jag kom hem med datorn upptäckte jag dessutom att min kjol på något mystiskt sätt gått sönder i form av en reva i sidan och den skyldiga tycks ha flytt sin kos obemärkt. Kan det möjligtvis vara samma person som totalsabbade min kjol när jag var ute med Linda och hennes homies för ett tag sedan? Usch, elakt att sabba mina kjolar sådär.


     

Eftersom mitt rykte som mästerbagare blivit totalt nedfläckat efter Mickes besök sist
kände jag att jag måste bevisa att jag faktiskt kan baka
och därmed bakade jag kokostoppar igår.
Som ni ser på mina otroligt dramatiska ansiktsuttryck lyckades jag riktigt bra!






Du ser ut som en nyvåldtagen japansk skolflicka..
inte för att jag vet hur en sådan ser ut


- Max (om mitt utseende den 22a mars -07)

En ärad shoppingdag med Spejje.

Klockan var inte särskilt mycket, i min värld i alla fall, när Spejje tyckte att jag sovit tillräckligt. Han väckte mig nämligen med ett sms och frågade om jag skulle med och shoppa. Det är förstås alltid kul att träffa Spejje och när jag dessutom, av någon outgrundlig anledning, anser att det är roligare att spana killkläder än tjejkläder kunde jag helt enkelt inte säga nej trots att jag egentligen behövde (eller åtminstone ville) sova mer.

Vi möttes på Drottninggatan, där jag genast märkte hur praktiskt det är att Spejje är lång eftersom man ser honom över folkmängden direkt, och vandrade ned mot några affärer med en aning surfkänsla över sig. Medan jag stod och gosade med en tröja med ludd på blev Spejje uppassad av expediten och hann halvt om halvt prova alla plagg i hela affären innan han till slut bestämde sig för ett par riktigt snygga plagg. Han fick dessutom ett par flip-flops på köpet och jag kan bara konstatera att Spejje måste ge mig en lektion i hur man gör för att få sådana förmåner utan att flirta sönder personalen alldeles. Fast å andra sidan funkar flirtalternativet rätt bra det också, haha!

Innan vi drog vidare hann jag stå och dregla över mina favoritkorsetter som jag olyckligtvis anser är alldeles för dyra för att införskaffa och i och med detta var min dag naturligtvis gjord. Sedan fortsatte vi runt i fler affärer och Spejje lyckades hitta ännu mer kläder, otroligt! Jag hittade faktiskt också något, världens perfektaste Vivvi-trosor i spets, men då det inte fanns någon matchande BH till blev jag sur. Spejje föreslog att jag skulle köra utan BH bara, vilket jag nu i efterhand kom på hade passat utmärkt till det rosa linnet jag köpte häromdagen med tanke på att man inte kan ha BH i den - faan att jag inte kom på det då! Blö.

Gissar jag rätt kommer Spejje bli rätt överraskad över att jag faktiskt bloggade istället för att gå och lägga mig direkt när jag kom hem med tanke på att jag gick runt och gäspade överdrivet mycket på stan. Nu får jag liite pluspoäng i alla fall, va, Spejje? ;D


  
Okej, ska jag vara helt ärlig passade jag på att provligga sängen innan jag bloggade.
Fy på mig! :D


Nej, hon kommer inte bli gravid.
Jag drog faktiskt ut den första gången i alla fall


- Dogge (som verkligen verkar ha sovit under sexualkunskapen)

Kusligheter och Trevligheter på samma gång.

Även om jag inte var avsevärt bakfull var jag naturligtvis ändå rätt seg dagen efter utekvällen med Linda och hade därför planerat att mysa i min ensamhet hela dagen. Livet hade dock andra planer för mig och efter ett kusligt sammanträffande i form av att Erikp var sugen på kebab och det var ungefär vad jag och mamma skulle äta slutade det med att han gjorde oss sällskap. Det visade sig dock att jag, precis som förr i tiden, har en ovanligt grym förmåga att hålla kvar den gossen längre än planerat och han åkte faktiskt inte hem förrän alldeles nyss.

Micke lyckades sist han var här lura i min mamma att jag fuskade sönder på "Mario Party" och detta resulterade i att hon starkt avrådde Pantzar från att spela det spelet med mig. Modig som han är vägrade han att lyssna på henne och till allas stora glädje vann jag... igen! Jag var förstås bara tvungen att tala om det, även om Pantzar faktiskt erkände det själv efter en smärre brottningsmatch. Tyvärr hann jag inte spela in det och Pantzar lär väl aldrig erkänna det igen, men ni litar väl på mig? ;)

Sedan såg vi, mot min vilja, på något spökprogram på tv. 10 minuter in i programmet ringde min mobil och när jag svarade var det ingen där. Pantzar konstaterade att jag enbart fått ett MMS av Kjelle, men eftersom jag var övertygad om att det hade ringt kollade jag samtalslistan och jag hade mycket riktigt fått ett samtal från "inget nummer". Då jag är van att det står "skyddat nummer" eller "okänt nummer" fick jag halvt panik och var övertygad om att det var ett andligt fenomen tills Pantzar överbevisade mig genom att själv ringa från skyddat nummer och upptäcka att det faktiskt stod "inget nummer" då också. Om det är så mycket trevligare med en pervers person som ringer upp och enbart lyssnar utan att prata (och kanske även smygrunkar?) än med ett spöke kan ju dock diskuteras.

Igår steg vi hur som haver upp vid... öhm... 17.00 någon gång tror jag och jag som kämpat hårt som fan sedan jag tog studenten för att inte vända på dygnet har gjort det helt förgäves med tanke på att det räckte med 2 dagar ihop med Pantzar innan allt hårt arbete var raserat. Jag måste dock erkänna att det är grymt skönt att umgås med en människa som är nattuggla, precis som jag också är egentligen. Cred för det!

Efter att ha ätit frukost/lunch/mellanmål/middag på samma gång såg vi filmerna under belägring och under belägring 2 tillsammans med min kära mor som bjöd på godis och Pantzars favoritchips: holidaychips. Innan vi gick på nästa film passade vi på att ta en promenad eftersom Pantzars rygg krampade av för lite träning under de senaste dagarna. Vi besökte min lågstadieskola, där jag inte varit på evigheter och medan jag upplevde gamla minnen bar Pantzar runt på mig för att träna ryggen. Grymt bra teamwork! :D

Just nu försöker Engan övertala mig att följa med ut till landet, men jag känner att jag är skyldig mig själv en dags vila. När Max dissar mig på msn, när han fick den bara igår, för en film vid namn "bee movie" känns det dock rätt lockande att dissa honom för att åka ut på landet. Ääsch, jag är nog inte riktigt lika taskig som Max helt enkelt! ;)


  
Vid ett tillfälle gick Pantzar och halvt dog i min hall,
vilket ju tvunget måste dokumenteras
även om huvudpersonen i dramat mest skakade på huvudet
när han började leva igen.



Den är bredare än jag kommer ihåg

- Jag (om något hemlighetsstämplat.)

Jag, Linda och en massa, massa killar.

Efter Ålandstrippen var jag bra trött och ville egentligen bara ligga hemma och sova, men när jag för en gångs skull får tillfälle att träffa Linda måste jag ju ta den och med facit i hand hade jag säkert varit bitter för resten av mitt liv om jag missat gårdagen. Det var grymt kul!

Precis när jag mött upp Linda vid T-centralen fick jag min första komplimang för kjolen, av en romsk kvinna faktiskt! Lite lustigt med tanke på att hennes kjol var traditionellt lång och vid, vilket min verkligen inte var. Hur som haver så styrde vi på Lindas förslag kosan mot St. Eriksplan och när vi väl var där gömde vi oss i en gränd för att tanka lite cider innan vi gick in. Trots att vi försökte skynda oss att dricka upp dem eftersom det blåste förfärligt lyckades en väktare få syn på oss. Jag fick halvt panik, då det vore rätt tragiskt att få påbackning av en väktare för att man dricker offentligt vid 18 års ålder, men Linda lyckades som vanligt rädda oss ur knipan. Hon snackade bort honom och snart gick han skrattandes därifrån utan att ha påtalat cidern som vi ytterligare snabbare tömde efter incidenten.

Väl inne på krogen fick vi snart trevliga bordgrannar som höll våra platser medan Linda försvann in i rökrummet med några killar och jag stod utanför med drinkarna (som man av outgrundliga anledningar inte fick ta med in i rökrummet) och såg på när några andra killar spelade blackjack. Trevligaste killen därinne måste dock ha varit William, som satte sig ned vid oss och snackade ett tag innan vi försvann vidare. Innan vi tog farväl insisterade han på att jag skulle kyssa honom på kinden, vilket jag förstås gjorde och sedan vinglade vi (eller åtminstone jag vinglade) mot tunnelbanan för att möta Lindas homies.

När vi mött upp dem och det uppstod problem med att hitta resterande parter av party-sällskapet bestämde Linda och jag oss för att avlägsna oss från gruppen och styra stegen mot Max hamburgarrestaurang. När vi stod utanför märkte jag att Burger King flyttat till andra sidan gatan, men när jag påtalade detta för Linda påstod hon att jag såg fel. Jag är dock helt säker på att Burger King låg på andra sidan gatan mot vad det brukar göra igår, bara så att ni vet. Hur som haver är kontentan av besöket att jag lyckades beställa utan att ramla omkull, mot alla odds, och trots att jag inte riktigt var i stånd att avgöra hamburgarens smak tror jag att jag gillade den bättre än både Donkens och Burger Kings hamburgare. Skickligt!

På vägen mot nattbussarna blev vi uppsnappade av en kille som var påtagligt påverkad och inte visste hur han skulle komma hem. Medan vi väntade på Lindas buss kom några fler killar fram till oss och en av dem frågade om han fick ge mig en komplimang. Det visade sig att vederbörande tyckte att jag hade snygga ben, vilket var andra gången under kvällen som jag fick höra det. Det är ju grymt bra att de är snygga när de inte riktigt fyller sin riktiga funktion efter ett par öl, nämligen att bära upp mig utan att vingla.

När Lindas buss kom visade det sig att killarna skulle med samma buss som henne. De satte sig längst bak och skrek åt mig som stod kvar nedanför att jag skulle visa rumpan för dem. Senare fick jag även höra av Linda att de försökte få henne att smyga in en av killarnas nummer i min mobil och en annans av dem i sin egen. Det funkar alltid! Be mig visa rumpan så tar jag ditt nummer direkt... kanske inte.

Medan jag åkte hemåt kom jag och tänka på att jag helt glömt bort killen som vi skulle hjälpa hem och fick lite dåligt samvete för att jag oavsiktligt bara lämnat honom borta vid Lindas busshållsplats. I övrigt gick min hemresa faktiskt riktigt bra och jag träffade även på min granne som lyckades lura av mig en kram i regnet innan vi fortsatte prata lite och han sedan försvann ut i vimlet. Jag glömde att fråga honom hur det känns att bo själv nu, men jag antar att jag förmodligen kommer att få tillfälle till det senare. Strax före 4 var jag hemma och slocknade så fort jag fått höra att Linda kommit hem säkert utan att ha fått alldeles för mycket trubbel med grabbarna på bussen. Sjukt trevlig kväll som jag hoppas att vi gör om, Linda! :D



  
PosarVivvi efter x antal piña colada
innan jag stack ut.

  
Linda mitt i vår fjortisaktion.
Om ni undrar över den andra bilden,
så härmar hon en före detta klasskompis till oss
och det är så sjukt likt att den bilden var tvungen att komma med.



Glöm inte att ta med skydd nu, Vivvi

- Micke (om att det eventuellt skulle regna
och jag således tycktes behöva ett paraply)

McDonaldsrecensioner blandat med Åland tur och retur.

Vistelsen på landet blev en aning förkortad, då Linda föreslog att jag skulle hänga med henne och hennes vänner ut på krogen idag. Eftersom jag och min far hade mycket att planera inför festen var det verkligen olämpligt för mig att avvika, men med tanke på att jag inte träffat Linda sedan studenten och den hårt arbetande ungen sällan kommer att ha tid att träffas framöver heller eftersom hon fastnar med gräsklippmaskiner i golfbunkrar var jag förstås tvungen. The good news är i alla fall att jag hann åka till Åland och assistera min far i smugglandet av specifika varor ändå och kom precis hem i god tid till att umgås med Linda, woohoo!

På vägen ut dit stannade vi på 2 olika McDonalds i jakt på bananmilkshake. Det första, i Hägernäs, hade det inte och sög förstås därför, men Norrtäljes McDonalds var värre. Det var nämligen rent utsagt motbjudande. Vi blev serverade av en uberkort, tjock tjej med hängiga ögon och hår som såg ut att drypa av fett. Visserligen kan man inte förvänta sig alltför mycket av de som jobbar på McDonalds, men har man svart och rött hår som liknar en fågelskrämmas kan man väl för fan se till att tvätta det i alla fall? Har hon tur försvinner de där fula röda slingorna ur det också. Som ni förstår tappade vi halvt aptiten där inne och beslöt oss för att ta med våra milkshakes och det dröjer nog innan jag besöker McDonalds i Norrtälje igen. Ska vi se det från den ljusan sidan kände jag mig dock faktiskt riktigt snygg trots att jag var osminkad, helt ofixad i håret och iförd mjukiskläder och en kjol. Nice!


Båtresan var däremot riktigt trevlig, bortsett från en tjockis som stalkade mig och några otrevliga bordsgrannar vid frukosten. Dessutom var jag relativt trött, då en viss Erikp ringde och väckte mig mitt i natten. Faaast, ska jag vara helt ärlig hade jag nog inte så mycket emot det, hihi! Nu är dock smuggelvarorna fixade och jag ska tillsammans med pappa och Dogge hålla ett möte angående resten av förberedelserna. Fan vad uberseriösa vi är! :D



På sådana båtar ränner det för övrigt runt 5åriga pojkar vid spelautomaterna
och skriker "dumma pappa! Du kan väl skaffa mera pengar?"
Lite illa att vara spelberoende så tidigt, eller? ;D



Den kommer ju inte när jag vill att den ska komma!

- Farmor (om att hennes mobil inte ville logga in henne på hotmails hemsida.)


(Btw ska hon ha cred för att hon löste det och kan numera ta ned e-post på sin mobil.
Det vet inte jag hur man gör och jag måste erkänna att jag känner mig gammal.)

Powershopping och introduktion av "dagens citat"

Tro det eller ej, men idag var jag uppe strax efter klockan 7 imorse. Kanske var det för att Pantzar tillbringade resten av kvällen med sin flickvän och inte med att prata i telefon med mig? Eller så var det för att det av någon anledning var isbite-kallt (jag vet att det inte stavas så, men det hänger med sedan barndomen så vänj er :D) i mitt rum när jag vaknade och jag således längtade till duschen? Hur som haver drog jag med mig mamma in till stan för att göra ett sista desperat försök till att hitta en jacka eftersom hon fortfarande inte tror att jag skulle lyckas sy en själv om jag försökte. Tilläggas bör att hon heller inte trodde att jag kunde göra studenttårtor, så hur pass mycket vikt man skall lägga i hennes ord kan förstås diskuteras! ;D

Vi lyckades dock inte hitta någon jacka trots att vi plöjde runt hela söder och det känns relativt kört. Mamma ansåg dock att vi skulle åka hem så att jag fick fundera vad det innebar att sy en egen jacka innan vi åkte iväg och köpte tyg till den. Så därför tänkte jag nu fundera, vad innebär det att sy en jacka? Well, jag syr en jacka och vips har jag en jacka! :D Klaar!

Ikväll åker jag troligtvis ut på landet, då jag och min far har en hel del saker att planera inför hans 50årsfest som äger rum där ute om precis två veckor. Jag har en vision om massa stjärntårtor, men pappa tycker det verkar vara slöseri med sockerkaksbottnar och eftersom födelsedagsbarnet alltid bestämmer får jag nog tyvärr hitta på en annan design. Blää! :D


  
För att bli något sånär pigg gjorde jag lite
intressant morgonstretching...typ.



Jag hittade ingen jacka,
men jag hittade det här linnet
som jag ju var tvungen att ha då det är rosa ;D





Blogginfo: Jag kollade igenom Erikps blogg och insåg att det enda hans blogg har, som inte min har, är hans "dagens uttryck." Eftersom min blogg måste vara den ultimata, och hans första "dagens uttryck" dessutom var myntat av mig, tänker jag sno hans idé. För att maskera att jag snott idén och för att han inte ska märka detta tänker jag döpa om denna finurliga finess till "dagens citat". Blir ni förvånansvärt glada eller vad? ;D



Det är ju gott, men man blir lite chockad
när man får det i munnen första gången

- Mamma (om Lokas nya smak: blåbär.)

Ofta HPsås slår snusk? Since when?!

Runt 17.30 mötte jag upp Pantzar vid Hötorget, varpå vi gick mot centralstation och pendeltågen för att möta upp Johan. Medan vi väntade lyckades Pantzar lägga vantarna på en mindre god smoothie för 45 spänn, gissa om han blev lurad(!), och sedan dök Johan inte helt oväntat upp. Föreställ er glad entrémusik här!

Vi styrde stegen mot en kebabrestaurang, där en kvinna parkerade sin cykel farligt nära min stol, men då hon frågade om det var okej kunde jag ju dessvärre inte protestera mot detta förargelseväckande beteende. Pantzar fick mig att dra mitt favoritskämt, den om VDn och sekreteraren, men ingen utav killarna skrattade. De påstod sedan att det var jag som berättat skämtet på ett oengagerat sätt samt att den i sig inte var särskilt rolig utan bara snuskig. Sedan när var snusk inte kul? I dont get it!

De tyckte tydligen att HPsås var roligare för det fick jag lyssna på otaliga historier om under promenaden mot tunnelbanan. Vid det laget hade vi hunnit med att se någon halvt okej film där Adam Sandler ville bli hårfrisör, besökt donken och slutligen även kungsträdgården. Avancerade saker helt klart! Speciellt imponerad blev jag nog faktiskt av Pantzars matskills, att den gossen kunde äta mycket visste jag redan, men först middag hemma, sedan smoothie, kebab, Ahlgrens bilar, hamburgare och han sade dessutom att han gärna hade tagit en burgare till på Burger king om de haft öppet. SuperErik, igen please!

Nu hade jag tänkt avsluta detta inlägg med att lyfta fram Eric. Min bror rymde nämligen hemifrån ett par dagar och under tiden var han förstås i trygga händer hos Eric. Att grabben står ut med min bror är ju värt en hel del bara det, men att han dessutom stått ut med att min far ringt honom x antal gånger under de här dagarna och sedan fortfarande har energi till att låta mig ventilera saker över msn... det ska han ha cred för, Big time.
 

After-bio-look-2008.
Slå det om ni kan, modebloggare! ;D

Blyg Design

Erikp hade ju som sagt tänkt försöka konkurrera ut mig och jag insåg förstås att han var helt chanslös med sin blommiga-tapet-blogg och tyckte därför att den behövdes stylas om. Visst är jag för snäll?


 Eftersom Erikp ändå var hyfsat nöjd med sin blogg försökte jag inte ändra alltför mycket i den, utan jag gjorde den enbart en aning mer maskulin och läsbar. Nedan ser ni resultatet som Pantzar just nu sitter och leker med i sin blogg och Gud vet vart det slutar.



  
Före och efter, i alla fall som det såg ut när jag lämnade bloggen.
Hur den ser ut nu törs jag ej ansvara för, men vill ni ändå se det
finns det att beskåda här.

Samtalsanalys.

Jag vill inleda detta inlägg med att tacka för allt stöd jag får av mina vänner från alla håll och kanter, ni är helt enastående allihop! Sedan ska Joel ha ett speciellt tack för hans snabba efterforskningar kring brottsrubriceringen, tack! Ni gör livet så grymt mycket lättare, vet ni det?


Sedan hade jag ställt klockan på kvart över 7 idag för att ta mig in till stan. Riktigt så blev det inte, utan jag vaknade inte förrän nu och då undrar ni förstås varför. Som vanligt tänker jag inte ta på mig någon som helst skuld, utan jag vill istället skylla över det hela på Pantzar. Det var nämligen meningen att han skulle ringa mig igår natt och prata tills jag blev trött och jag måste motvilligt erkänna att den grabben har alldeles för intressanta saker att säga för att jag ska bli uttråkad och somna. Ni förstår hur elakt det är av honom va? :o

Jag som inte är särskilt förtjust i att prata i telefon, faktum är att jag undviker det så pass mycket som jag kan, låg igår i sängen i väntan på sömnen och pratade med den gossen i drygt 2 timmar(!). Jag antar att detta vittnar om hur skicklig Pantzar är på att prata i telefon? Till sist somnade jag i alla fall med luren i handen, precis som jag alltid gjorde förr i tiden, under de nätter då vi inte sov tillsammans. Livet är bra oförutsägbart, inte sant?

Vad som blir av den här dagen nu återstår väl att se, men med det halvtrista vädret i åtanke gissar jag på film och matlagning, vilket jag ju numera har bevisat att jag är hur grym som helst på! ;D


Rekonstruering av samtalet:
  
Fas 1

 
Fas 2


Fas 3


Fas 4

Öppet brev till Jocke och Sanna. (Jag ber om ursäkt för ännu ett tjatigt inlägg för mina vänner, hoppas att detta är det sista).

Detta känns så sjukt overkligt så det finns inte. Jag fick ett sms från Jocke redan nu på morgonen och efter det ringde jag upp honom, berättade att jag menade allvar, att jag inte vill ha någon mer kontakt med honom och bad honom ta bort mitt nummer. Hans svar på det hela blev "jag har inte ringt upp dig" och sedan ångrade han sig och sa "tror du att det var meningen att jag skulle ringa upp dig?" Jag skiter i vilket, bara låt mig vara. Ta bort mitt nummer så är det inget problem.

Sedan frågade jag vad fan han gjorde i min blogg och på det svarade han "det var Sanna som sade det". För det första låter det som en omogen 5åring som säger "det var han och inte jag som började kasta sand", han lyssnar på henne och hör av sig. Han letar ju för fan anledningar till att höra av sig och Sanna föder honom hela tiden tillfällen som egentligen inte borde finnas, vill hon inte ha honom kvar eller? Samtalet avslutades när jag begärde att han skulle lova att lämna mig ifred och ta bort mitt nummer, vilket han inte svarade på och lade på luren. Jag antar tyvärr att det betyder att han inte tänker göra det?

Sedan kanske du, eftersom du tydligen läser detta Sanna, kan ta bort mitt nummer från Jockes mobil istället, det har du ju gjort förr medan han och jag fortfarande bara var vänner. Sedan vill jag tillägga att du i mina ögon är exakt lika patetisk som Jocke om du läser min blogg, jag är ett ex till ditt ex och jag skriver om mitt liv, mina vänner och mina erfarenheter. Vad är det som är så jävla intressant för dig? Hoppas du på att det en dag kommer stå "ååh Jocke ringde mig, kom över och vi hade grymt sex"? I sådana fall kan du sluta läsa nu, med facit i hand är han den vidrigaste människa jag haft och göra med och jag kommer under några som helst omständigheter aldrig ta tillbaka honom hur mycket han än försöker. Så ja, du kan sluta läsa från och med nu för det står inget av intresse för dig här och jag ser gärna att du försvinner ur min blogg och mitt liv. Men det har jag ju sagt åt dig så många gånger förut, så det är väl inga nyheter, eller hur Sanna, ditt photoshopade spektakel?


Varför har ni två sådana jävla problem med att låta mig vara?


RSS 2.0