Grååååååskala.

Numera gör jag ju om min blogg så ofta att ni knappast behöver informeras, haha! Aja, ni har säkert vant er för länge sen, men här är nu den ytterligare nya designen! Spyr ni på den får ni väl skriva en kommentar och klaga! ;D haha!




Grått, men inte alltför trist!

Pluggandet ersätts av framtidsdrömmeri.

Jag vaknade någon gång vid 12tiden idag och kände mig faktiskt motiverad att plugga historia B som jag tidigare bestämt mig för att göra. Såhär vid dagens slut kan jag dock meddela att jag inte arbetat ett dugg med det. Orsak? Tja.. jag fastnade väl vid msn antar jag.

Det fanns nämligen två mycket underhållande personer där som riktigt lurade mig till att stanna kvar så pass länge som jag gjorde. Linda är naturligtvis en av dem (och vad vi pratade om är absolut sekretessbelagt!) och sedan fick jag även sällskap av Adde.

Jag och Adde satt mest och pratade om hur vi skulle lyckas bli miljonärer. Efter att han hade dissat mitt förslag om att skriva ihop en bok med "nya" sexställningar (t.ex. 96:an och Catty-style) kom vi på att han skulle passa som riksdagsledamot med en månadslön på cirka 1 miljon. Jag skulle sedan bli hans sekreterare med 1,1 miljon i lön och slutligen skulle han se till att instifta en lag om att ingen skulle få ha kortare kjol än mig. Jag har en känsla av att det blir en bra politiker av den grabben! ;D

Sedan tyckte jag att jag hörde min mobil ringa från väskan ute i hallen och när jag grävde fram den var det mycket riktigt Estelle som ringde. Hon förklarade att hon försökt ringa mig både igår och hela morgonen och efter att vi avslutat vårt samtal såg jag att det var fler som försökt få tag i mig. Bland annat någon Henrik Andersson från Uppsala, vem nu det kan vara. Ooh kanske en hemlig beundrare...? spännande!



image35
Härligt framtidsyrke.. ;p

Händelserik, men ändock vanlig dag.

Denna veckas onsdag har känts riktigt lång. Dagen började relativt alldagligt, förutom att jag råkade få syn på min brors kompis Stefan som såg till att göra halshuggnings-tecken till mig på tunnelbanan så att resten av resenärerna obekvämt skruvade på sig. Kanske borde jag ha en aning dåligt samvete för den oro som skapades för dessa människor, men med tanke på att en av dem nyss satt sig preciiis bredvid mig när resten av sätena var tomma gjorde att jag helt enkelt tyckte att det var rätt åt dem att oroa sig.

Sedan rullade väl allt på, spanskalektion, lunchdejt med Linda (där det för ovanlighetens skull faktiskt inte inträffade något speciellt, förutom att även Cissi dök upp som jag inte sett på år och dagar och att skollunchen såg mindre ätbar ut än vanligt) och slutligen började min absoluta favoritlektion, SamC/SvenskaC/Projekt. Där delades vi in i grupper, varpå en av medlemmarna i vår grupp genast inledde med att fråga ut oss andra om huruvida vi hade våra oskulder kvar eller inte. Han gav sedan tipset "Ligg med en kompis första gången" till gruppens enda oskuld, varpå resten av oss ljudligt protesterade. Jag vet egentligen inte varför, men nog känns det väl fel att offra en vänskap enbart för att bli av med oskulden? Hm aja, jag antar att jag helt enkelt får vara glad över att det inte är ett dilemma som är aktuellt i mitt liv.

Efter lektionen fick jag sällskap av Max som jag faktiskt inte fått tillfälle att prata med sedan veckan innan jullovet och detta resulterade naturligtvis i att vi snackade på om allt möjligt. Faktum är att vi pratade så mycket att jag glömde bort vilken perrong jag egentligen skulle till och på vägen tillbaka till farsta-perrongen ringde Jocke och meddelade att han stod på den andra perrongen. En aning förvirrande, men det hela resulterade i att jag drog med mig Jocke hem.

Efter att ha beskådat en tant på bussen som valde att halvt kväva sig själv med en plastpåse över huvudet för att undvika att förstöra håret blev vi vittne till ett utav de största slarv snacksbolaget förmodligen någonsin gjort. I porten bredvid min körde nämligen en lastbil från företaget upp och parkerade, varpå föraren klev ur bilen. Efter enbart några sekunder började den stora lastbilen rulla ut på gatan igen, där trafiken för ovanlighetens skull kändes relativt tung. Föraren som glömt att lägga i handbromsen sprang förtvivlat efter bilen, medan kommande bilar tvärbromsade för att inte kollidera med fordonet. Jag och Jocke bevittnade det hela med stor fascination och blev väl kanske smått besvikna över att föraren hann få fatt i lastbilen innan den kolliderade med bilar och höghuset på andra sidan vägen. Det hade ju varit rätt bra att stämma honom för vållande till psykiska men eller något och därmed begära skadestånd. Attans!

Joakim åkte hem för 1,5 timme sedan och på vägen skickade han ett sms om att han misstänkte att han sett ett av mina ex någonstans på vägen. Jag uppmanade honom att hälsa på grabben i fråga, men Joakim hävdade att människan såg för "gay" ut för att han skulle kunna närma sig honom. Jag antar att vi båda två får leva i ovisshet angående Erik Pantzars närvaro under den här kvällen, men kanske är det väl lika bra det?


Nu sitter jag i alla fall på msn med ett par tappra nattsuddare, däribland Matte, Jenny och Bång. Jag antar att det är dags att krypa till sängs, men innan jag gör det måste jag ju passa på att göra er andra avundsjuka genom att avslöja att jag är ledig imorgon. HIHI!




     
Den hårfagra damen, min extremt aptitliga skollunch
och sedan några söta minibananer,
för att ni inte ska tappa matlusten helt!

Riktiga insikter i skolmiljö, fantástico!

Jag somnade insvept i Jockes tröja vid niotiden igår och vaknade inte förrän vid nio i morse, med ett kort avbrott vid fyratiden. Tolv timmars sömn kändes perfekt för mig som knappt sovit något alls på sista tiden och bättre blev det. Enbart tjugo minuter efter att jag stigit upp ringde nämligen Linda och sade med förtvivlat desperat röst "Har vi inte psykologi idag?" Hon hade alltså tagit fel på tiden och åkt till skolan vid 9.10 istället för 12.30, då vi egentligen börjar. Skadeglädjen måste jag erkänna var riktigt stor, samtidigt som jag även var glad över att få extra sällskap när jag skulle in till skolan vid 10-tiden för att plugga projektarbete med Estelle.

Halvvägs till skolan ringde Estelle för att meddela att hon skulle bli en aning sen och detta resulterade i att jag och Linda fick tid till att snacka skit om Jens och skolan innan Estelle dök upp, då vi avnjöt en fantastisk lunch bestående av mackor med härsket smör och lite potatis med hårda klumpar i mitten innan vi satte igång och pluggade. Egentligen är vår skolmat under all kritik och varför till synes ingen annan än jag reagerat på att smöret står framme utan kyla cirka 4 timmar per dag förstår jag inte heller.

Att jag tycker att jag förstår allting annat kom jag dock underfund med under psykologin idag, då vi diskuterade narcissism. När läraren beskrev de olika kännetecknen för fenomenet måste jag erkänna att jag kände mig ordentligt träffad. Jag tror att jag är bäst på alla sätt och vis, jag skyller ifrån allt på alla andra och vägrar ta på mig något som gått snett och jag hyser dessutom ett visst förakt mot omvärlden. Enligt Linda är jag dock bara en mini-narciss under hennes ledning så jag antar att hon är the bad guy och därför bör ni inte på något vis försöka skuldbelägga eller kritisera mina narcissiska drag, haha! ;)

Under min otroligt äventyrliga dag i skolan sprang jag även på min matte/naturkunskapslärare som jag hade förra året. Oartig som jag var brydde jag mig knappt om att hälsa då vi egentligen aldrig snackade särskilt mycket under kurserna heller tyckte jag, men till min stora förvåning satte han igång och fråga ut mig om "hur det känns att snart vara ute i den stora vida världen." När jag förklarade att jag tyckte att det kändes underbart och knappt kunde vänta till att få jobba/plugga/resa runt skakade han bara på huvudet och sade åt mig att se till att vila ett år innan jag gjorde något annat för att kunna samla ork till att gå vidare senare. Jag vet inte om han sade det för att jävlas genom att antyda att jag inte sköter skolan ordentligt eller för att antyda att jag helt enkelt gjort mig förtjänt av att vila, men nog känns det lite som om han vet något som jag tydligen missat. Hmm... spooky.

Hur som haver kommer denna kväll förflyta på ett helt annat sätt än att vila. Jag har just läst och gjort övningar till 13 sidor i ett häfte vi fick av spanskläraren tills imorgon och snart ska jag sätta igång och formulera syfte, problemformulering och frågeställningar till projektarbetet tills imorgon också. Om jag får säga det själv måste jag erkänna att jag känner mig riktigt duktig och skall nog därför belöna mig med resterna av cheesecaken som jag och Jocke bakade i helgen. Håhåhå, känn er avundsjuka... speciellt DU Linda! ;D


  
Dogge som absolut borde vila mer (!)
och sedan el cheesecake.

Energitjuven dök upp, plantade snus och försvann.

Trots att jag denna förflutna helg inte gjort ett skit egentligen har den känts otroligt hektisk och stressig. Det kanske låter oförklarligt, men när jag berättar att min bror valde att flytta hem till oss i torsdags förstår ni säkert hur det kan bli så. Han är nog den mest högljudda energitjuv jag känner och hur han lyckas reta gallfeber på oss allihop på enbart ett par dagar har jag ingen aning om, men att han kommer hit när pappa plockat av honom nycklarna och i princip kastat ut honom för att sedan flytta hem dit igen efter 4 dagar övergår mitt förstånd. Å andra sidan måste jag erkänna att det är skönt att ha tillbaka lugnet här hemma.

Det kanske är taskigt att ge Dogge hela skulden egentligen, jag får nog lov att beskylla folket på andra sidan gatan också. Efter att ha hört att min far sagt åt min bror att inte släppa in mig i hemmet utan att vidtala honom kändes det som om vi skulle behöva rensa luften och därför vandrade jag (med Jockes trygga hand i min) och min bror över dit för att prata med pappa. Dock visade det sig att tillskottet var där och hon brydde sig inte ens om att komma ut i hallen för att hälsa på oss och det var väl ungefär då jag kände att det inte var någon idé att prata med min käre far. Han är förlorad, till en kanadensiska med ett spritförråd lika stort som ett lager och ett kläddförråd lika litet som hos en avdankad eremit. Jag hoppas att han tycker att det var värt det.

Nå väl, jag ska skatta mig lycklig också, väldigt lycklig. Utan Jocke hade jag nog inte fixat den här helgen och därför är jag så oerhört glad över att ha honom. Tack älskling!


image29
Joakim <3

Jag är en baddare på ursäkter!

Jenny bekräftade i en kommentar till det senaste inlägget det ni alla antagligen tänker: Vivvi hittar på otroligt kreativa ursäkter till varför hon inte kan sova. Tro det eller ej, men här kommer ytterligare en: jag kunde inte sova igår natt då jag blev otroligt irriterad på att filmen "closer" var så otroligt dålig. Hm... jag tror att min kreativitet håller på att sina.


Eventuellt kan det även bero på att jag blev så otroligt glad över att jag äntligen lyckades övertala Linda att skaffa en Internetsida som jag tjatat om i flera månader nu. Tyvärr var även jag tvungen att gå med i nordisk.nu för att hon skulle gå med på det, men eftersom jag har fått en så riktigt fin "avatar" på den sidan, i form av Nike från Samothrake, så känns det faktiskt som en helt okej byteshandel.


Hur som haver så var det egentligen tänkt att jag idag skulle plugga järnet och bland annat läsa "Gulag"-boken som är cirka 2 dm tjock (med viss överdrift). Min bror kom dock över vid 10-tiden någon gång och det kastade om mina planer en aning, när han för en gångs skull har slitit sig från wow måste man ju passa på att umgås lite!

Tyvärr var det inte han själv som beslutat att överge wow ett tag, utan det artade sig inte bättre än att en av hans lärare beslagtog hans dator under lektionstid eftersom att han lyssnade på musik medan han arbetade. Det låter ju nästan som om hans skola skulle innehålla fler indolenta inslag än vad min gör, vilket är jävligt sorgligt.

Ikväll skulle jag egentligen umgås med Tomten också, men eftersom han absolut hävdar att jag lovat honom att vi ska gå ut på krogen imorgon istället (när jag egentligen lovat Jocke att umgås med honom) får jag och Tomten helt enkelt leva med att inte träffa varandra den här veckan. Livet är hårt.



 Stackars lilla tomten! :(

Nike, fantastiskt vacker!

Vingar av roosa glas ;D

Jag kröp ned i sängen för att sova relativt tidigt igår, men gjorde det stora misstaget att slå på tvn. "Vingar av glas" gick och eftersom jag kom in mitt i filmen tänkte jag slökolla på den, det verkade ändå vara en så töntig story från vad jag hade hört. Men efter 1,5 scen var jag absolut fast och beslöt mig för att se hela filmen, så jag rotade fram den bland alla gamla inspelade VHS-band och såg den helt enkelt. Halv 2 var jag klar och helt uppe i varv av filmen, vilket gjorde att jag inte kunde somna förrän vid 4 säkert. Sedan skulle man ju upp klockan 7, men det var absolut värt det! Bra jobbat Vivvi!

Efter att ha lyckats segat mig på Lidingötåget fick jag syn på Emma och vi började prata på om allt mellan himmel och jord. Hon visste redan vad hon ville göra efter gymnasiet och vad som krävdes, vilket fick mig att få liite smått panik. Visserligen är jag säker på att jag kommer att hitta något att underhålla mig med, men jag har ganska svårt att tro att jag egentligen någonsin kommer att hitta en och samma passion som jag håller mig till hela livet. Jag kommer säkert byta karriär x100 bara för att jag ändrar mig så mycket, men nu när jag skrev ut det låter det ju fan riktigt roligt! Jag kommer ju lätt kunna ge ut böcker om mitt liv sen. "Veronica - del 1 - en croupiers berättelse", "Veronica - del 2 - en bagares berättelse" osv. haha!


Något annat jag hade panik, egentligen ångest, för var projektarbetet. Det ska vara klart v12, lärarna ger oss absolut ingen lektionstid till att jobba med det och jag har inte ens kommit på exakt vad det är jag vill göra. Kört fast helt enkelt. Det redde dock ut sig idag, då Estelle lät mig hoppa på hennes arbete om barnprostitution. Det låter riktigt intressant och för första gången på riktigt länge känns den där jävla meningslösa lektionen med SamC/Projekt/SveC inte alls lika jobbig.

Det kan dock även bero på att vi idag fick en ny lärare som kommer att ha oss till studenten. Nog för att hon pratar så flummigt och annorlunda att jag inte kan hålla mig för skratt på lektionerna, men hon tar faktiskt tag i saker och har koll på det vi ska göra. Lite skillnad mot de förra lärarnas ihopslängda "diskussionsövningar" som enbart ledde till att alla kastade skit på varandra.


Dessvärre kan ju inte allting vara frid och fröjd. Folk i den här skolan har faktiskt inget som helst hyfs. Inte nog med att de envisas med att säga "JAG ska LÖSA Palestinakonflikten...", utan de sitter även och kastar skit på andra folks idéer till projektarbeten. Nå, ja... vill de tro att de som inte ens kan argumentera utan att börja skrika och bråka ska kunna lösa Palestinakonflikten får de väl tro det då. När jag tänker efter låter det ju riktigt rimligt, klart att en gymnasieelev kommer att lyckas lösa hela konflikten som resten av världen försökt lösa i årtionden! Varför har ingen tänkt på det förut..?

 


Grymt bra!

Jennys nya design.

Det har länge tjatats om designändring i Jennys blogg. Jenny själv har dock inte riktigt haft tid till att komma upp med nya idéer till sin design och det har därför inte hänt något alls i bloggen. Efter att ha gått in och läst hennes blogg idag fick jag dock nog av juldesignen och tog saken i egna händer. Som tur var uppskattade hon resultatet och jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Nå väl, nu har jag ytterligare en anledning till att göra om min blogg igen.. senare.


Oh så fint! :D

Jag är arg.

Det verkade som om vädergudarna tyckt att det var extremt lustigt att jävlas med mig med tanke på att de såg till att ge oss ännu mer snö imorse. Jag var måttligt road när jag stövlade ut i den snöande miljön och efter att ha hört att både Linda och Jenny skulle svika mig på psykologin kände jag mig riktigt på krigsstigen, men eftersom jag egentligen är en så oootroligt positiv människa innerst inne försvann alla tecken på aggressivitet när jag lyckades lägga krokben för en gnatig sak som tjatade om att mina ben var för långa. Tyvärr ramlade hon inte, utan bara snubblade.. men jag antar att man inte kan få allt :D

Efter skolan var jag extremt duktig och valde att ta bussen till centrum istället för lidingötåget hem (som för en gångs skull faktiskt tajmade t-banan?! MORR!) På vägen till centrum och biblioteket ringde jag min kära mor för att höra efter vad de böcker som historialäraren kräver att jag läser hette. Till min enorma besvikelse berättade hon att hon stod och tittade på min plånbok, innehållandes bibliotekskort, som låg på köksbordet. Någon som tror att jag blev arg igen? :D

Jag hade dock bara mig själv att skylla så jag fick byta buss i centrum och bege mig hem. Under min resa hem fick jag sällskap av en synnerligen social herre som pratade på om alla möjliga ting, dessvärre var jag så trött och arg att jag inte riktigt orkade lyssna.

Väl hemma höll jag precis på att koka upp några ägg till mellanmål när min mobil ringde. Jag tyckte att jag kände igen numret så jag svarade och kan man tänka sig...? Det var någon som sökte kjell, igen! Kjells familj ringde nästan varje dag precis när jag fått mitt nya nummer och nu när jag äntligen trodde att jag blivit av med dem hör de av sig igen. Jag får kalla kårar så fort jag hör den där bonniga dialekten säga "tjääwnaree... jeeooag sooekeer kjäääll!" Usch. Undrar vem denna mystiska Kjell är som ger ut mitt nummer till massa bönder.. fast å andra sidan är det nog kanske lika bra att jag inte vet faktiskt.

Om man ska se lite positivt på dagen i fråga så finns det nog inte så värst mycket mer saker jag kan bli arg på idag, så det är förmodligen en glad Vivvi som befinner sig på msn ikväll! ;D

image21
Såhär konstigt såg mitt hår ut i morse :S

Jepp, musiken är tillbaka!

Eftersom jag alltid gillat att ha musik i min blogg och de som klagade på den förut antagligen inte läser min blogg längre har jag länge velat ha tillbaka musiken, men inte kunnat hitta en bra låt som man dessutom kan läsa till. Mitt uppe i mitt ivriga letande kom en viss Andreas till min räddning och skickade många grymt bra låtar som nästan gjorde det svårt att välja. Jag bestämde mig till slut för The Used - It's hard to say och det är faktiskt inte såå svårt att säga tack för detta, så tack Adde! :D


image19
Killen med bästa musiksmaken ser vi här! ;D

Soptippen och Spelstationen

Resterande helgdagar har förflutit riktigt lugnt! På lördagen fick jag och Jocke för oss att gå över och hälsa på min far (som inte gått att resonera med alls sedan han flyttat ihop med någon kanadensiska efter en dejt) och Dogge. Till vår stora förvåning hade pappa och hans nya tillskott i hemmet dragit ut på landet. Jag har så länge jag kan minnas tjatat på pappa att få åka ut till landet under vinterhalvåret, men då har han sagt nej med motiveringen att det är för jobbigt att inte ha något vatten därute. Kul att han hittade någon som på något magiskt vis trollar dit vatten under vintern då!

Uscha, hur som haver, försökte jag och Jocke istället tillbringa lite kvalitetstid med min bror. Han var dock djupt försjunken i spelet wow och kunde enbart slita sig några sekunder när vi gjorde juicedrinkar åt oss och honom. Ensamheten och den övergivelse jag och Jocke kände när vi satt ute i deras kök resulterade i att vi tröståt upp en hel skål med pistagenötter. Först var jag rädd att pappa skulle misstycka, men när jag sedan slängde ytterligare en blick på alla systemkassar som tillskottet dragit dit insåg jag att stället numera redan såg ut mer eller mindre som en soptipp, så lite skal från pistagenötter skulle knappast göra någon skillnad.

När vi kom hem rotade mamma fram några gamla datorspel som jag och Jocke genast satte klorna i och blev beroende av. Jag formligen avgudade spelet "Zeus", som jag inte spelat på år och dagar, tills dess att jag insåg att det var alldeles för svårt för mig. När jag äntligen lyckats locka dit hjälten Jason för att dräpa monstret Talos kom Guden Zeus och dödade Jason! Vad fan är det för fasoner? Om han ska vara en Gud över himlen kan han ju åtminstone bete sig som en.

Mitt och Jockes spelberoende kulminerade igår, söndag, då vi satt bredvid varandra och lanade i princip hela dagen. Efter ett tag lyckades vi dock slita oss för att spela bandy, vilket gick betydligt bättre när det inte låg snö på planen. Dessvärre ser jag i skrivande stund hur snöflingorna ramlar ned från skyn här utanför. Jag hoppas verkligen att det smälter bort nu för jag vill ha vår och en bra bandyplan. Som om vädergudarna skulle lyssna på de argumenten...

Hur som haver gjorde jag en egen beräkning av de dagar som återstår till studenten och kom fram till att jag enbart har 50 skoldagar och totalt 135 dagar kvar! Det är det bästa nyheter jag hört på länge måste jag säga. Jag längtar ännu mer till studenten nu efter att ha sett psykologiläraren formulera ett av sina påstående såhär: "Störiga barn har inte fått någon uppfostran." Sedan när skriver man STÖRIGA barn?! Herre guu jag blir upprörd igen, bäst att jag avslutar.


  
Jocke och våra juicedrinkar


  
Min nedräkning och något konstnärligt som
ska föreställa Jocke med sin plattång.

Överbegåvade lärare...? Knappast.

Simning och sökande efter chili cheese stod på planeringen igår, men efter att jag av någon konstig anledning blivit tvungen att sjukskriva mig från skolan blev det enbart en snabb tripp till stan och sedan tillbaka hem. Under vår tripp till stan lyckades vi smaska i oss hela fyra påsar chili cheese från Burger King och även hitta en piercing till Jocke, vilket behövdes eftersom hans gamla försvunnit någonstans i mitt rum under mystiska omständigheter.

Nu sitter vi här vid varsin dator och ska till att plugga. Jag känner mig dock inte särskilt motiverad efter att ha fått veta att min lärare satt betyg på mig utan att ha läst igenom mina uppsatser. Nog för att jag fick vg, men det känns ändå jäävligt märkligt att han kan sätta betyg utan betygsunderlag. Jag förstår inte poängen med att plugga om lärarna är så otroligt kunniga att de kan sätta betyg ändå. Undrar vad rektorn skulle säga om det?


Nej usch vad gärna jag vill ta studenten! Enligt Lindas beräkningar är det dock bara drygt 80 skoldagar kvar tills dess, så det gäller väl att bita ihop och kämpa på helt enkelt. Sen kan man jävlas med lärarna, efter studenten. Mohahahha!



 

  
Jockes piercing..
och hur jag fick massa godisar i ansiktet vill ni nog inte veta! :D

LANTLIGT och inte tantigt.

Ja, vad ska man säga? Rosa är Vivvi och Vivvi är Rosa. Enligt Jocke är det här en "tantig" design, men ni andra kan naturligtvis se att den är lantligt och inte tantigt inspirerad. Eller hur? ;D



Märks det att jag är galen i Laura Ashley?

So much of not enough

Nu har Lellan gjort skriftliga klagomål offentligt på att jag inte har bloggat på länge och nog har hon rätt, så jag får helt enkelt ta och skärpa till mig! Tack för uppmuntran tjejen! :D

Så.. jag kan väl inleda med att göra ytterligare en bortförklaring och återigen skylla hela skulden på Joakim. Han och jag har nämligen varit fullt sysselsatta hela helgen, med att jaga rätt på ett ställe som säljer Burger Kings "Chili cheese" till privatpersoner. Det gick så långt att vi kastade oss hals över huvud ut till kungens kurva för att plundra CityGross frysdiskar. Dessvärre hittade vi inga chili cheese någonstans, vilket betyder att jakten fortsätter och förhoppningsvis blir uppföljningen minst lika spännande...

Nå ja, nog med dramatik. Eller...föresten inte. Jag kom på att min bror även äger del i skulden. Han var nämligen här igår och förutom att han åt upp alla våra chips var han faktiskt ovanligt vettig och skickade äntligen över Neverstore - So much of not enough. Den håller just nu på att spränga mina högtalare på datorn, meen eftersom den tillhör min inte alltför högt aktade skola har jag inga planer på att bry mig det närmsta halvåret i alla fall.



 

image10
Att mitt hår är så omedgörligt kanske också är Jockes fel?
Ja, det tycker jag att vi säger! :D

Das grosse Boot ist für das kleine Boot zu groß

Efter en tämligen jobbig dag i skolan, där halva samhällskunskapsklassen blev mycket aggressivt inställda till mina åsikter om jämställdhet, tänkte jag faktiskt försöka vända tillbaka dygnet igår. Jag kom i säng vid 20.00, vilket inte hänt på år och dagar, men vaknade dessvärre fyra timmar senare och kunde inte somna om förrän vid 6 på morgonen. Jag har alltså vänt på dygnet ännu mer och måste erkänna att jag förundras över hur jag lyckas.

Jocke väckte mig vid 12-tiden idag och jag insåg att jag försovit mig rejält. Jag hade egentligen tänkt åka in till skolan vid 9 för att se den där filmen min spansklärare så gärna ville att vi spanskelever skulle se, men nu blir jag antagligen tvungen att springa och hyra den själv, vilket är lagom roligt med tanke på att hon sa att den i princip var omöjlig att få tag på. Bravo Vivvi!

Jag kom i alla fall iväg till biblioteket till slut för att låna böcker om skulptur till min uppsats som egentligen skulle varit inne för någon månad sen, men det är en annan femma. Väl där hittade jag fem böcker. FEM ynka jävla böcker. Jag blev måttligt upprörd och klagade hos bibliotekarien som påstod att den skulle finnas ungefär 60 böcker om just skulptur i alla dess former. När vi kom tillbaka till hyllan blev hon dock tvungen att erkänna att det precis som jag sa bara stod 5 böcker där och hon påstod då att hon inte visste vart de andra 55 tagit vägen. Som om 55 böcker bara går upp i rök?

Jag lyckades dock komma därifrån med en bok på 20 sidor, strålande material verkligen, som dessutom tjöt som fan när jag försökte lämna biblioteket. Jag orkade dock inte gå tillbaka och tjafsa med tanten igen och därför fortsatte jag ut ur byggnaden och låtsades som om det regnade. Ingen galen tant kom dock efter mig och med det i åtanke kan jag nästan förstå hur dessa 55 böcker försvunnit, även om jag har svårt att lista ut vem som skulle vilja stjäla 55 böcker om skulpturer.

När jag väl var hemma och diskuterade lobotomi med Linda över msn försökte jag även få min kära pojkvän att gå in på facebook. Detta misslyckades totalt, trots att jag hotade med att äta upp samtliga kolakakor som vi bakat för att sedan bli tjock. Han påstod att jag kanske skulle se söt ut om jag var tjock. Jävla kille... Klart som fan jag skulle vara söt om jag var tjock! Men eftersom jag antagligen skulle bli såå söt att alla fetma-fantaster skulle svimma när jag gick på stan låter jag nog bli kolakakorna i alla fall och låter istället linda äta upp dem imorgon. Håhå, hämnden är ljuv! Fast vad jag hämnas för vet jag inte riktigt, men jag kommer på något!

Jag satt nu i köket med min dator och försökte hitta pluggro när jag bevittnade det rödaste fartyg jag någonsin sett passera utanför mitt fönster. Efter sig släpade det en mindre båt som riktigt såg ut att kämpa för sitt liv. Om man kan uppleva sådan dramatik utanför köksfönstret är det ju nästan ingen idé att gå ut alls.


  
Dramatik på hög nivå!

Läser ni mellan raderna avslöjas en hel del ;)

Igår var det egentligen tänkt att jag skulle kämpa mig upp till den sista textkommunikationslektionen, men det tyckte tydligen inte mitt undermedvetna om. Sista gången jag tittade på klockan innan jag somnade den natten visade den nämligen 06.45 och väckarklockan ringde enbart en kvart senare... utan att jag hörde den.

Dygnsrytmsförskjutningen fortsatte även natten därpå. Denna gång hade jag dock en bra anledning till att inte somna förrän vid 7, då jag hade en viss pojke bredvid mig som inte heller kunde sova och konstigt nog resulterade detta i att ett parti av Mario Party på N64 kändes betydligt mer lockande än att sova. Frågar man dock Jocke så är det helt och hållet mitt fel att vi båda vänt på dygnet. Jag förstår inte var han får allt ifrån!

Efter uppstigning och frukost vid 3 på eftermiddagen idag satte vi igång att baka kolakakor. Jag som alltid sett mig själv som en expert på bakning misslyckades helt med degen och skyllde det hela på bristen av sirap. Hur Jocke fick ihop degen utan mer sirap bara sekunder efter att jag fått mitt utbrott övergår mitt förstånd och får mig att tvivla en aning på mina underbara skills i köket. Låt oss hoppas att det hela enbart är en svacka och att jag snart är mästare i köket igen.

Nu har jag precis kommit hem efter att ha satt Jocke på sin dödsfiende, lidingötåget, och jag måste säga att det känns konstigt att jag saknar honom så mycket med tanke på att jag för enbart någon månad sedan planerade och var lycklig med tanken att vara singel tills jag fyllt 35. Jag har ju tidigare sagt att det ska vara en väldigt speciell kille som rycker mig från singellivet och med tanke på hur många som har försökt måste den där Jocke vara riktigt speciell. Tja, står man ut med att jag biter sönder personen i fråga när jag förlorar på Mario Party antar jag att man måste vara rätt unik, haha!

image6
Någon har gjort mig galet kär.. och filosofisk.

Gökboet kan vara en smittrisk? Oh my...

Dagens aktiviteter har varit mycket simpla: plugg, paus, plugg, paus och lite mer paus. Även om Gökboet är en intressant film att analysera sönder måste jag erkänna att jag är en aning less på det nu. Jag skall dock inte misströsta, för det enda jag har kvar att göra nu är att beskriva hur filmen speglar samhället. Så, hur speglar Gökboet samhället? Tja... en massa sinnessjuka mentalpatienter som äter mediciner och spelar kort med cigaretter som insats kan väl liknas lite grand med lärarnas aktiviteter i lärarrummet?

Nja, kanske inte ska rikta min ilska mot lärarrummet med tanke på att det är dess invånare som kommer att betygssätta mig. Jag får helt enkelt klura ut något annat. Innan jag sätter mig med det tänkte jag dock lägga ut en bild och förklara varför mina kinder ser så gulligt orange ut.

Jo, det är nämligen så att jag på något mystiskt vis har fått två stora märken på ena kinden. Och på de sugmärkena har jag dessutom fått en allergisk reaktion så jag är helt rödprickig om hela kinderna. Så jag försökte helt enkelt applicera rouge tills dessa inte syntes längre. Nu när man ser resultatet kommer ni förstås undra om det inte är bättre att gå runt med lite ojämna prickar på kinderna, men tro mig... det är det inte! Då förstår ni kanske hur illa det är, oh stackars mig! :D Nå ja, det finns ju folk som inte kan gå utanför huset utan smink så jag antar att jag får stå ut de här dagarna mina röda prickar sitter kvar. Jag överlever! :)




image5
Jag ser ju heelt normal ut.
Kanske har Gökboet smittat mig? :o

Bli inte rädda, det är bara grönt!

Två inlägg. Sedan fick det vara nog med mesigheterna. Om jag ska vara ärlig så var det blogthings som tyckte att jag behövde mer grönt i mitt liv och eftersom Blogthings aldrig har fel var jag helt enkelt tvungen att göra en total makeover på min blogg... igen. Kalla det virrigt, men jag är trots allt skytt och det ger mig privilegiet att ändra mig. Om ni mot all förmodan skulle ha något att invända har ni ju faktiskt den fantastiska kommentarfunktionen! Otroligt, inte sant? :)




Vad som inspirerade mig
är hemlighetsstämplat! ;D

Vivvi glömmer bort sin blogg, vart är världen på väg?

Trots den uppmuntrande kommentaren jag fick av Stoffe på första inlägget tycks min helt nya blogg vara halvt bortglömd tycker ni. Jo, det var nog ett tag sedan jag skrev och det får jag väl helt enkelt be om ursäkt för och bortförklara med något dåligt i stil med att jag varit upptagen med annat. Det är förvisso sant, men bloggen borde ju gå före allt annat, tycker ni inte? ;)

Hur som haver. Efter att ha bakat utsökta kokostoppar och segat till x antal filmer tillsammans med Jocke kände vi båda att vi borde göra något aktivt för att inte sega ihop helt och hållet. Promenader i minusgrader är jag nog inte ensam om att ogilla och till min stora glädje nappade Jocke på mitt förslag att spela innebandy... fast ute. Tja, då är det kanske inte innebandy längre, men trots att det låg snö och is på banan här utanför måste jag faktiskt säga att jag fick en kick av alla endorfiner. Det fick mig också att inse hur mycket jag saknar innebandyn, men jag antar att det finns en mening med att mina hälsenor skulle bli inflammerade och att laget skulle dö ut medan jag rehabiliterade. Det märks att jag är ironisk, va?

Nå väl. Jag måste ha blivit beroende av endorfinkickarna för jag och Jocke drog iväg och simmade idag, vilket ju jag och Jenny tidigare försökt göra till rutin, men misslyckats med totalt. Kanske kan det bero på att vi badat på Forsgrenska vid Medis där medelåldern på alla simmare ligger på 50+? Till en början tyckte jag faktiskt att det var skönt att slippa alla killar som försökte ragga på en, men efter ett tag började jag inse att de är betydligt trevligare än att se de där 50åriga gubbarna få stånd för första gången på 10 år. Usch!

Jag och Jocke badade dock på GIH-badet istället. Jag började gilla stället redan innan jag klivit in i omklädningsrummet och sett vilka människor som badade där. På dörren till tjejernas omklädningsrum stod det nämligen "manlig personal kan förekomma." Sjuukt nice! Dessvärre kunde jag inte se skymten av någon manlig personal alls, men kanske är det tur det med tanke på att jag faktiskt har Jocke nu.

Det bästa var dock ändå bassängen som var lagom belamrad med tillintetsägande människor, helt perfekt! Den enda nackdelen var väl att det fanns någon liten unge som såg ut att ha blivit överkörd av en ångvält som hela tiden simmade efter mig och Jocke av någon konstig anledning. Kanske kan det vara så att hon var tänd på Jocke, men det vill nog varken jag eller han veta om i så fall!



image3
Dags att rikta blicken mot bloggen nu, Vivvi!

Första inlägget, igen!

Ny adress, nytt utseende, nya äventyr, men samma Vivvi.
Välkommen till 2008!


RSS 2.0