Max och Samir vet hur man roar en tjej hela natten... och morgonen.


Varför bloggade inte Vivvi igår? Tja, jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja. Det var tänkt att jag, Max och Samir skulle dra ut på krogen, men då det spöregnade och jag var osedvanligt seg började det halvt luta åt att sova resten av kvällen. Så blev det dock inte riktigt eftersom Samir öppnade sitt hem för oss och det gick förstås inte att nobba.


Efter att ha inlett kvällen med att stå ute på verandan och diskutera diverse konspirationsteorier i timtal intog vi Samirs rum där bilder från hans resa till Syrien visades samtidigt som någon (Max) snart började blanda till drinkar. Skulle Max ha varit bartender och inte bagare skulle stället definitivt ha gått back med tanke på hans uppfattning om en drinks rättmätiga proportioner, men därmed inte sagt att jag klagar då jag tycker det är godare att dricka sprit rent och ja, det var väl så nära på rent det kunde bli, eller? ;) Hahaha!

Sedan måste jag motvilligt erkänna att en del är rätt suddigt, trots att jag inte drack i närheten lika mycket eller länge som gossarna. Jag minns dock något som är väldigt viktigt att poängtera, vi hittade Maxs mening med livet. Medan vi plötsligt fann oss själva tittandes på porrfilm började nämligen Max dubba filmerna till tyska för oss och den gossen har då en sann talang! Jag tror aldrig jag skrattat så mycket till porr förut "jaaa... jaaaa... das ist guuuut!" Sjukt bra, Max kommer att bli miljonär på nolltid.

Vid tretiden lade jag och Samir märke till att det bara var vi som satt och kommenterade tvn och när vi kollade upp på Max såg vi att han så gott som somnat på Samirs datorstol (i en extremt gullig pose bör tilläggas) och vi gick upp för att bädda ned gossen. Han såg ut att bli väl behandlad av täcket och vi lämnade honom således för att lägga oss i Samirs säng igen. Vi ansåg dock att det faktum att Max somnade vittnade om att vi fått en tillräckligt stor porrdos i flera dagar framöver och började istället prata om diverse världsliga ting... tills dess att Samirs behov av McDonalds mat blev för stor.

Samirs syster var vänlig nog att köpa med sig mat hem till oss och det kändes förstås himmelskt när man satt och åt det, men strax efter började jag få feberfrossa och illamående så man kan ju verkligen undra vad McDonaldsgubben gjort med min hamburgare och med diverse porrfilmer i åtanke vill jag nog inte veta.

Vid sjutiden var jag hur som haver hemma och några timmar senare blev jag väckt av ett sms från Max, "är du kvar här eller försvann du inatt?" När jag sedan svarade att jag försvunnit hem avslöjade Max att han inte kom ihåg så värst mycket och då passade jag på att upplysa honom om att han dubbat porrfilmer till oss och det kom han ihåg, men han trodde att han drömt det. Det säger väl det mesta om både Maxs drömmar och vår kväll, right? ;D




Då jag hade så roligt att jag glömde bort att ta kort
får ni nöja er med en rooosa playboykanin :)


Det gick inte helt friktionsfritt, men jag var nöjd med natten

- Samir.

Utbytt säng och skavank på flykt.

Idag har jag, förutom att ha slutfört ett grupparbete, träffat ännu mer nya människor och pluggat, inte gjort särskilt mycket idag. Det största som hänt är väl att jag bytt säng till min gamla, då den nuvarande av outgrundliga anledningar gått sönder så pass mycket att jag får ont i ryggen av att ligga i den. Dessvärre är väl inte min gamla 90säng i avsevärt bättre skick, men förutom att den knakar en del och är liten i jämförelse med min andra blir det nog bra. Jag kan ju åtminstone hoppas att ryggontet går över så att jag orkar förstöra den här totalt också? ;D hahah!

Avslutningsvis fick jag igår en hel del frågor kring ett av påståenden jag skrev i föregående inlägg, att det bara är en kroppsdel jag är missnöjd med. Samtliga har undrat vilken kroppsdel det rör sig om och när jag berättat det har alla bara skrattat och sagt att det inte ens syns.


Jag borde kanske ha omformulerat det påståendet faktiskt, för det är ingenting jag direkt skäms över heller, det är bara det att om jag fick ändra min kropp hur jag ville skulle jag bara vilja fixa det. Men nog pratat om vad jag skulle och inte skulle vilja, jag tänkte publicera skavanken. Jag försökte fota de pyttesmå bristningarna igår, men då hittade jag dem inte. Undrar om de försvunnit i och med min träning? Jag kollade hur som haver således igenom gamla bilder och hittade faktiskt en bild där det syns ganska bra. Så ja, nu kan ingen komma och påstå att jag förtiger något och inte bjuder på min ofullkomlighet! :p



I somras, före min träningsepidemi.
Haha, har det försvunnit är jag ju perfekt.. woo! :D hahaha!



Den mätte sig 61 cm när vi fick upp den,
men den vek sig två gånger innan vi lyckades

- Micke som läser Aftonbladet.

Oredigerade Sanningar.

Det finns egentligen inte så värst mycket att förtälja om mina skoldagar längre. Jag träffar nya intressanta människor varje dag, efter den första riktiga lektionen idag känns allting om möjligt ännu bättre än innan, jag är lycklig och allting är toppen. Vad för slags blogg blir det? - En ganska tråkig blogg va?

Då dagen präglats av en enträgen kille från SATS, trevliga kurskamrater och plugg tänkte jag därför skippa att berätta mer om dagen och istället avslöja saker om mig själv som ni kanske inte redan visste. Jag tycker egentligen att sådana där krysslistor är ganska tråkiga att läsa själv, så jag har försökt att göra det lite roligare genom att dela in sanningarna i 4 kategorier - läs de ni vill och hoppa över det som verkar tråkigt! :)




Oredigerade Sanningar om..

Mitt utseende

Jag har aldrig noppat ögonbrynen.
Jag har aldrig färgat håret eller haft i löshår och dylikt.

Jag använder enbart mascara, kajal och läppstift och har aldrig använt t.ex. foundation.

Jag har aldrig haft problem med vikten, även om skolsystern i grundskolan trodde jag var anorektiker medan skolsystern på Norra Real trodde att jag knarkade.

Det är bara en sak på min kropp som jag är missnöjd med.



Mina erfarenheter av kärlek och pojkar.

Jag har aldrig känt mig svartsjuk i hela mitt liv.

Jag har aldrig gråtit över att det tagit slut med en pojkvän.

Jag har aldrig varit olyckligt kär.

Jag har haft 7 pojkvänner.

Jag har blivit dumpad 1 gång.

Ett av mina ex plantade en mus i min brevlåda efter att jag gjort slut.

Jag har aldrig varit otrogen och ingen av mina pojkvänner har varit det mot mig.

Första gången jag var full var jag ute i Stockholms parker tillsammans med 2 killar, dessa var bästa kompisar och det slutade med att jag strulade med dem båda två.



Mina illegala handlingar.

Jag var på krogen första gången när jag precis fyllt 17.

Jag har badat i Sergelfontänen.

Jag har sparkat sönder en papperskorg.

Jag har plankat på tunnelbanan 1 gång.

Jag har plankat in på bio 1 gång.

Jag var 15 när jag lyckades köpa ut sprit, men gjorde bort mig genom att säga "jag är tju...go...åtta" precis när köpet gått igenom.

Jag har dock aldrig provat på att röka, snusa eller ta droger.



Ställen jag haft sex på.

Sängar.

Grushög.

Tegnérlunden.

Duschar och Badkar.

Parkbänk på innergård.

Källare och Källarförråd.

Köksbord.

Soffa.

Bilparkering.

Hävstångsredskap.

Golv.

Moderna museets utecafé.

Naturhistoriska Riksmuseet.

Skogar.

Trapphus.

Hotellrum.

Madrass.

 Hiss.

Offentlig toalett och Offentlig dusch

Buss.

Snöhög.
Toalettsits.


Sade jag för mycket nu? :o hahah :D


Sitter du här och gökar alldeles ensam?
Nej, jag menade ugglar, fel fågel!

- Mamma.

GRATTIS :D ...och skäms på mig :/

Jag är fullkomligt värdelös, jag vet. Inte nog med att jag glömde Maxs, och även Kenneths födelsedag, jag glömde bort Samirs också. Tilläggas bör att grabben påmint mig bara några dagar innan och ändå slutade det med att jag igår fick fråga "har jag missat din födelsedag föresten?" Det visade sig att den ägde rum just igår och jag får skämmas ögonen ur mig... igen. Jag håller tummarna för att Samir är så pass storhjärtad att han kan tänka sig att förlåta mig och sedan ska jag förstås även passa på att säga grattis! :D



Samir ute på äventyr :D Det låter som en dålig titel på en barnbok,
men jag kommer inte på något annat. Förlåt igen, typ? :D hahaha!



Den ska suga sådär.
Det var därför pappa fick byta sin,
 för att den inte sög tillräckligt.

- Mamma.

Get your handcuffs ready for a good time.

Jag läste precis att Spejje inte ville att jag skulle byta bloggdesign och.. well.. too late! :D haha! Jag lyckades plugga undan en massa under timmen jag väntade på att studentexpeditionen skulle öppna för att betala mina kompendier och detta gjorde att jag faktiskt fick tid över till att knåpa ihop en bloggdesign. Jag vet inte om jag saknade mitt älskade rosa eller om det var Divinyls låt som inspirerade mig, men så här blev det i alla fall. Jag hoppas att Spejje och ni andra står ut med den nya designen också :)


Tilläggas bör att headern, som ni förmodligen kan se, är photoshopad. Förutom att jag blekt bilden har jag ändrat färg på halsbandet (vilket jag även gjorde i profilbilden) och sedan "lagt på" något tygliknande över magen för att få det att likna ett linne. Jag hade gärna publicerat originalbilden också, men då den var betydligt mer lättklädd innan jag photoshopat dit kläderna tror jag att jag avstår. Sorry! :D




Rooooosa :D


Snorre fablar om en gris

- Grammatikbok.

EmoMode: Off.

Efter en sådan suverän dag, som följt efter åtskilliga andra bra dagar kände jag att det var dags att fimpa emostuket. Med andra ord bye bye silverchair och hola The Divinyls med låten "Touch Myself". Kanske bör ni vara beredda på en ny bloggdesign inom kort? Om jag någonsin får tid över det vill säga, universitetet är bra mycket tuffare än vad jag trodde, haha! Jag ska förstås som vanligt ge cred till den som fick mig att börja lyssna på låten i fråga, så även om du inte ser detta Patrick, tack! :D



When I think abooout you I touch myself... ;)


Det som händer i satsen är någonting som... jag står för

- Professor på universitetet.

Gamla och nya bekantskaper samt diagnoskatastrof.

Dagen har varit präglad av såväl gamla som nya bekantskaper och det hela tog sin början på Östermalmstorg. Efter att precis ha missat tunnelbanan mot Mörby centrum orkade jag inte stå mer och gick således bort för att sätta mig ned och vart tror ni jag lyckas klämma in mig själv? Precis bredvid Alex och Emelie! Jag har inte träffat dem sedan vi var på bio i slutet av förra året och blev förstås stormförtjust när jag fick höra att de också skulle till universitetet. Visserligen träffar man som sagt sällan på varandra pga. skolans storlek, men det är ändå kul att ha vänner i närheten... utifall man helt plötsligt skulle bli söndermobbad av de andra, haha, stor risk!

Vid Stadion klev Adam från min gamla skola på tåget och det visade sig att även han skulle till SU. Han skulle läsa musik... någonting (skamligt dåligt minne Vivvi) och visade mig en av sina böcker med massa noter i. Kommer han lära sig alla de där (på engelska dessutom) gör han mig grymt imponerad. Då imponerad och förvånad ungefär betyder samma sak (i Vivvis värld) vill jag passa på att ta upp hur förvånad jag blev när jag fick höra att hans kurslitteratur gick på 3.500 kr?! Jag kan bara säga att jag kom lindrigt undan i jämförelse.. hitintills i alla fall. Jag har ju fortfarande de där kompendierna för 300 att betala samt massa nobelpristagarböcker på spanska :o My God.. var jag inte redan fattig hade jag definitivt blivit det nu.

För att avrunda detta inlägg tänkte jag berätta om diagnosen som vi fick göra första dagen. Faktum är att jag inte tänkt avslöja mitt resultat först, då jag fann det uruselt, men efter att en av mina kurskamrater muntrat upp mig hela vägen till Östermalmstorg (tack och lov för honom) gör jag det ändå. Maxpoäng var 81, jag fick 41. Det är fasansfullt sorgligt och ett tag undrade jag vad fan jag sysslat med de här sista åren jag läst språket. När jag sedan hörde mig för verkade det som om majoriteten (bortsett från de redan spansktalande människorna) fått kring 20-30 poäng. Så visst är det inte helt åt helvete, men det är nog första gången i hela mitt liv som jag enbart lyckats spika hälften av alla frågor på ett prov/diagnos. I've got a lot of work to do! :D




Nu jävlar skall här drickas blåbärssoppa så jag blir smart! :D


Varför är din son en rosa furbee?

- Max.

Studieuppehåll - Tack Kjelle och Olaani :D

Visst, jag behövde plugga, men det går inte att säga nej till Kjelle och Olaani. Gossarna föreslog att vi skulle ses och det slutade med att jag övergav studierna för att ta med grabbarna ned till stranden här nedanför i syfte att grilla. Efter att ha inhandlat korvar och anförtrott Olaani mitt exceptionellt funktionella rosa grillbestick begav vi oss av till vattnet. Det visade sig att det var högvatten och jag var nästan iramlad redan innan vi kom fram, haha! ;D

Det artade sig dessvärre inte alltför mycket bättre och jag tror faktiskt att Kjelle låg sämst till när enorma vågor slog upp alldeles för långt på stranden. Det var dock inte hela världen, då Kjelle redan blivit blöt efter att en nybadad valp vid namn Lucas hoppat upp i hans knä. Tilläggas bör att denna lilla valp lyckades brotta omkull mig så jag låg och skrek i sanden, vilket påminner mig om att jag inte tränat på en hel vecka. Att Lucas är starkare än mig tycker jag vittnar om att jag skulle behöva dubbla dosen träning - minst! :o

Sammanfattningsvis var det oerhört roligt att träffa dem alla tre och Kjelle och Olaani underhåller som vanligt så att man storknar av skratt, vilket gör att jag inte borde ha några problem med att ta itu med den väntade grammatikboken. Dessvärre går det snart en film som fångat mitt intresse, så vi får se hur det blir med den saken ;D hahah!



 

      
Olaani med de sista korvarna som vi halvt glömde bort,
sedan Lucas som är fullt upptagen med att göra Kjelle blöt ;D hahaha!


  
De där förädiska vågorna som inte bara blötte ned oss allihop,
utan även tog vår grill när Olaani satte ned den vid vattenbrynet
så att den kunde slockna. Nog såg den ut att slockna alltid ;p



Det känns som om jag behöver 2 citat idag, så det får helt enkelt bli så :)


Jag tycker bara om Gustafs korv, från Dalarna

- Kjelle.


Jag står bara här och beundrar utsikten,
ja alltså inte du Vivvi, utan den bakom dig


- Olaani.

Svaret på varför jag inte har pojkvän, bil eller jobb.

Flera av mina vänner har frågat hur jag kan stå ut med universitetet, varför jag inte har pojkvän, varför jag inte sökt jobb, varför jag inte tar körkort och dylikt. Bland annat sade Spejje igår att han aldrig skulle vilja plugga mer än nödvändigt. Jag vill inför alla klargöra detta: det är mig vi pratar om och ni kanske inte förstår mina drömmar, men snälla ni, förvänta er inte att jag ska vilja ha era.


Jag har aldrig tyckt att det är särskilt jobbigt att plugga, förutom att det är relativt tråkigt när det finns andra alternativ, men jag har turen att tillhöra den grupp av människor som kan färdigställa ett arbete på 2-3 timmar medan andra sliter i flera veckor. Självklart känns det rätt trist just nu när jag insett att jag kommer att behöva sitta med spanskan hela dagarna för att hänga med i det hektiska tempot, men det är trots allt förståeligt med tanke på att de flesta personer som går i min grupp antingen har spanska som modersmål eller bott i Spanien en längre tid.

Vidare ser jag det här året på universitetet som en nyckel till nästan oändliga möjligheter. Mitt drömscenario ser inte ut som de flesta andras. Jag vill inte ha en pojkvän, massa ungar, ett välbetalt jobb, ett stort hus i förorten, en vit bil med rost i kanten och vänner som jag kan fika eller skvallra med på söndagarna. Jag vill vara singel, jag vill inte vara begränsad till en person och sitta fast med barn, jag vill ha flera utmanande jobb som ger mig precis nog med pengar att klara mig, jag vill bo på olika platser varje natt, jag vill färdas kollektivt utan en bil som måste parkeras och jag vill träffa nya människor varje dag. Jag vill ha äventyr och frihet.

Jag är så utless på att höra "varför vill du inte ha pojkvän? Varför vill du inte ha mig, har du någon annan?" Nej, jag vill inte ha någon alls, faktum är att även om jag är kär i killen i fråga blir en del av mig alltid ledsen när jag väljer att bli tillsammans med honom. Jag har inte bara roligare som singel, jag mår bättre som singel.


Skulle jag dock helt plötsligt ångra mig och vilja ha Svenssonliv går det att ordna på 1-2 dagar, jag kan hoppa av skolan, välja ut den rikaste beundraren och skaffa hus, barn och guu vet vad. Det livet jag siktar på nu behöver dock lite mer omtanke än så, men när jag läst spanska tills jag kan det tillräckligt bra kan jag plötsligt kommunicera med 400 miljoner människor till, varav säkerligen några miljoner borde vara lovliga arbetsgivare, vänner, tidsfördriv och vem vet, kanske en själsfrände?



Hjääälp? :D
Föresten har jag lovat att säga till om jag photoshopar något på mig själv
och tja.. jag har satt på ett förkläde samt tagit bort hår :)


Hur fick du upp din?

- Jag.

Änglatankar och synderi.

Jag lade märke till att Spejje anmärkte på att två av mina senaste inlägg var relativt kryptiska och det ber jag om ursäkt för. Ni lär dock inte behöva oroa er för fler svårförstådda dagar i min blogg de närmsta veckorna/månaderna, då mitt liv verkar vara väldigt enkelt upplagt fram till jul: plugg, plugg, plugg, plugg och ännu mer plugg :D

Som jag nämnde igår såg jag över allt jag behövde ta itu med och i samband med detta passade jag på att skriva in datumen för samtliga tentor och insåg då att vår första tenta är om cirka 2 veckor och sedan följer resten i en intensiv ström. Jag hade tänkt att det kanske var dags att fixa ett deltidsjobb parallellt med universitetet, men som det ser ut nu finns det ingen som helst tid för ens ett helgjobb, vi skriver för bövelen 4-timmarstentor på lördagar! Det känns som om jag borde prioritera att försöka ha ett liv vid sidan av studierna istället för att satsa på ett jobb - speciellt med tanke på att jag bland annat lovat Spejje att hoppa av skolan om det visar sig att jag inte har tid för honom. Tight!

Jag kan även meddela att jag syndat idag - ordentligt faktiskt. Som jag nämnt tidigare var jag totalt pank, men jag var förstås tvungen att införskaffa litteratur till studierna och åkte således in till stan. Mamma blev mitt sällskap, då hon hade pengarna och dessutom skulle hålla koll på att jag inte köpte något annat än just böcker. Låt oss bara säga att min mamma är en värdelös övervakare, jag kom nämligen hem med en svinigt dyr kjol, massa sytillbehör, helt onödiga pennor (som jag påstod var extremt viktiga för att lyckas med mina studier) och väldigt nyttigt asiatiskt godis, innehållandes 25% socker. Låt oss be för att min mamma inte tvingar mig att betala tillbaka allt, hahah! ;D



Min nya bibel :)


 Lilla tjejen vs bamse daggmask

- Kjelle.

Nej tack till bullar och ja tack till plugg.

Idag var det meningen att vi skulle infinna oss på universitetet för två olika informationspass. Dessvärre läste jag schemat lite väl slarvigt och kom således dit när det första passet slutade, istället för när det började (vilket ju hade varit en aning bättre). När jag gick in klassrummet för att prata med informatören i fråga förväntade jag mig faktiskt en rejäl utskällning, jag har en bild av universitetet som ganska strikt, men istället utbrast en kille bakom mig "precis vad som hände mig också" och informatören skrattade bara och sade att den här delen av informationen ändå bara var onödig så vi hade "tur" som sluppit lyssna på det. Det var inte riktigt vad jag förväntade mig att en professor skulle säga om sitt eget informationsföredrag kanske? ;D haha

På vägen ut berättade killen för mig att han studerat 2 år på en annan högskola och att han titulerade sig som serietecknare. Det är ju galet hur många intressanta och vänliga människor som verkar rymmas på campus och jag hade gärna pratat mer med honom, men han tillhörde den spanska nybörjargruppen och då den andra föreläsningen började inom fem minuter var jag tvungen att avböja. Jag måste säga att jag blev smått besviken över att han inte gick i min grupp, eller ens i Spanska I-gruppen (som vi har en del föreläsningar gemensamt med), men å andra sidan var det även mäkta intressant att lyssna på en av tjejerna från min grupp när hon berättade om sitt arbete som personlig assistent innan föreläsningen började. Det går med andra ord ingen nöd på mig! :)

Oscar ville absolut att jag skulle åka hem till honom och baka bullar idag, men då jag har en hel del att ordna med inför nästa vecka tror jag att jag blir hemma. Jag försökte att sätta mig in i det hela precis innan jag kom hem, men ni som känner mig är ju fullt medvetna om att jag föredrar att sova först. Det är nog där jag hamnar innan jag tar tag i litteraturlistor, planering, ansökningar, uppgifter och dylikt :p


Universitetet verkar dessutom vara något helt annat än gymnasiet som är fullt av inkompetenta människor som aldrig borde ha fått sluppit ur högstadiet, här finns människor som är intelligenta, motiverade och socialt kompetenta. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men det känns som om jag hittat rätt, jag känner mig inte längre malplacerad. Det är förstås kanske alldeles för tidigt för att säga ännu så låt mig återkomma till det i oktober när jag sliter mitt hår över alla tentor som skall skrivas, haha! ;D



 
 
Det är en himla massa att hålla reda på som ni ser
och det blir väl det dubbla när jag kompletteratlitteraturlistan.
Vivvi is back in the skolbänk.



Nu fick du mig att skrika rakt ut igen, Max

- Jag.

Överlevnadsregler :)

Saker och ting kan ju inte alltid fungera som jag vill och när de inte gör det tenderar jag att låta världen rasa samman för en stund, det måste den få göra ibland. Jag kan dock inte sitta still och älta det som gått snett för länge, kanske är det just för att jag gått igenom så mycket i mitt liv och lärt mig att jag tar mig igenom svåra tider, men oftast passerar inte lång tid innan jag börjar klättra upp. Ja, det är väl det jag gjort idag, klättrat.

Även om jag spenderat mycket tid ensam med att springa ärenden för att rätta upp det som gick snett (och blivit fångad mitt i det största av störtregnet på vägen hem, bör tilläggas) så måste jag erkänna att jag fick hjälp. När jag vaknade imorse tillkännagav bland annat Samwise, som genom ett mirakel, att han skaffat en blogg. Jag vet inte hur pass sneakiga ni läsare är, men utifall att ni inte redan märkt det (men ändå vill läsa hans blogg) finns den länkad bland de andra under den inte helt otippade rubriken "länkar" till höger. Jag måste säga att Samwises förmåga att uttrycka sig imponerar, men det faktum att han inte vill ändra sin bloggdesign imponerar väl inte lika mycket. Jag förstår inte varför majoriteten av mina vänner är så bångstyriga? :D

Nu hör jag tyvärr att det börjar regna ordentligt igen och att även åskan gör sig påmind, så det blir till att avsluta detta snabbt utifall att jag skulle behöva dra ur modemet. Jag fick mitt schema från universitetet igår och det verkar som om idag är min sista lediga dag på riiiktigt länge, förutom helger då. Aldrig hade jag kunnat ana att det behövdes så många lektioner (och så många lärare/doktorander/adjunkter/professorer och guu vet vad) för att enbart läsa spanska, men med tanke på att det är ett himla roligt språk att lära sig borde jag överleva, det gör jag väl föresten alltid :)


 


Samwise in action, jag förstår inte hur han kan sjunga utan Pandy vid sin sida,
men tydligen funkar det rätt bra! haha! :D


Du skulle vara en jävligt bra strippa tror jag

- Samwise.

Tillfällig olycka.

Det finns så mycket som jag just nu bara vill häva ur mig min ilska över, men i slutändan är det mitt eget fel. Det är just de där undantagen som jag nämnt tidigare, den där minimalt lilla procentenheten som är nästintill fatal. Självklart är det även just den lilla, enligt statistiken, betydelselösa marginalen som bär på det rätta vapnet för att kunna underminera dig. Det är just den vapenbäraren som inte är rädd för att använda vapnet mot dig. Jag är träffad, men jag tänker inte låta den jäveln se mig förblöda.



Enligt statistiken är det otur,
men sägs det inte även att statistik är den största av lögner?


Doing what's right is no guarantee against misfortune

- William McFee

Jag är död efter gårdagen, men jag är glad.

Nu kan jag officiellt titulera mig "studerande", första dagen på universitetet är avklarad. Efter en väldigt kort introduktion fick vi lunch i 2,5 timme och då planerade jag att gå runt och fota samtidigt som jag då skulle lära mig att hitta bättre på campus. Dessa planer ruinerades dock när jag valde att sätta mig på en bänk ett tag innan jag gav mig iväg.


Snart slog sig nämligen en kille ned bredvid mig och efter att en geting hjälpt oss att bryta isen (genom att attackera killen i fråga så att denne ställde sig upp och fladdrade med armarna i högsta hugg) tillbringade vi hela lunchen tillsammans. Han hade bland annat en jävligt bra livssyn som jag måste försöka anamma, men jag vet dock inte hans namn då jag som vanligt glömmer att fråga. Typiskt!

Efter att han gett mig en snabbguide till de olika matställena på campus och hjälpt mig hitta mitt klassrum skildes vi åt och även om chansen, på grund av storleken på stället, är liten hoppas jag att jag får tillfälle att träffa honom igen. Sedan skrev vi spanskstuderande hur som haver en diagnos och det ska bli spännande att se hur det gick med tanke på att jag inte pluggat ett dugg på de där nedrans verben som jag lovat mig själv. Nå väl, första dagen överträffade samtliga förväntningar och jag hoppas att fler bra dagar följer! :)


        

Jag var på så pass bra humör att jag bestämde mig för att gå hem från Ropsten.
På vägen stannade jag för att strippade lite och passade på att ta bilder, då bilderna
på campus aldrig blev tagna. Varför det blev så många, om varandra påminnande,
egopics härrör från att jag lagt upp så många stora bilder i bloggen på sista tiden.

Ni får stå ut helt enkelt! ;D



Universitetet? Då blir det mycket kuksugande för din del då?

- Stolle.

Snörpligt slut på sommaren.

Hedemark loggade till slut in på msn och det blev bestämt att jag skulle åka dit för att se film och vilken kontrast det blev mot mitt besök hos Samwise! Det visade sig att det var en del annat folk i lägenheten när jag kom dit, vilket i och för sig inte gjorde mig särskilt mycket även om tjejerna (på 18 och 14 år) var så pass mycket fjortisar att jag ett tag undrade om jag verkligen hamnat på rätt ställe. Kulmen nåddes när grabbarna satte på en film med underbara våldtäktsscener, där bland annat en kille spydde över tjejen han våldtog. Nu i efterhand kan jag dra slutsatsen att det förmodligen var filmen som gjorde mig alldeles vimmelkantig.

Jag fick nämligen en kraftig huvudvärk, illamående och synfältsbortfall och stapplade således ut i hallen för att bege mig hemåt, lagom till att två andra fjortistjejer joinade tillställningen. Dessa nya fjortistjejerna började genast bråka med de tidigare tjejerna, jag hörde inte exakt vad som sades, men tydligen kände de till varandra sedan tidigare och kunde inte förstå hur killarna bjudit dit dem alla fyra samtidigt. Ungefär vid samma tidpunkt öppnade Hedemark ytterdörren för mig, tillsammans med Pw skrattandes åt att jag såg ut att vara full och jag fick således leta mig till pendeln själv på ben som nätt och jämt bar mig.

Självklart var de första personerna jag mötte ett invandrargäng som började skrika saker efter mig på ett språk jag inte förstod och när jag inte reagerade, utan bara ökade på stegen, började de skrika "billig hora" efter mig. Kanske bidrog denna incident till att jag gick vilse tills dess att jag träffade på ett par trevliga svenska killar som visade mig rätt till pendeln. De får min hedersutmärkelse idag innan jag avslutar med att berätta att jag förmodligen aldrig åker ut till Västerhaninge igen, såvida det inte är för att fullfölja mitt löfte till Sanny om att träffa honom medan han jobbar här i Stockholm. Om han i utbyte lovar att följa mig till pendeln, vilket jag tror är en självklarhet för honom, är det ju ingen fara.



Nu blir det till att fixa iordning sakerna till imorgon och sedan sova.
Universitetet skulle gärna få börja vilken dag som helst, förutom imorgon.


Im sweet and you're hot, we are like the perfect couple

- Lange.

Jag är kär, helt totalt nedkärad.

Jag blev väldigt imponerad av mig själv när jag lyckades tvinga mig upp vid 5.00 för att simma. Det kändes naturligtvis rätt segt, men när den nya killen i kassan var riktigt rolig och resten av morgonfolket i bassängen riktigt trevliga var det förstås värt det. Att jag sedan skulle komma att hitta mitt livs kärlek idag, just på grund av att jag var uppe redigt tidigt, gjorde ju inte att det kändes mindre värdefullt att gå upp vid den tiden.

När jag efter simningen loggade in på msn fanns nämligen Samwise inloggad och då han jobbat hela natten och skulle till skolan några timmar senare hade han inte för avsikt att sova. När han sedan frågade om jag hade lust att komma över tyckte jag först att han var galen med tanke på hur trött jag var, men det dröjde inte länge förrän han övertalat mig och jag var på väg till Söder. Där har jag spenderat hela för- och större delen av eftermiddagen närmare bestämt gosandes i Samwises säng. Lite för länge om vi ska vara ärliga, Samwise missade nämligen sin lektion.

I hans säng fann jag nämligen mitt livs kärlek och det sade bara klick direkt, kändes hur rätt som helst. Medan vi låg där, alla 3 faktiskt, och Samwise berättade den mest fantastiska historien efter den andra lyssnade vi även på Noice och idyllen var fulländad. Tyvärr fick jag inte ta med mig min nya förälskelse hem och Samwise varnade för att killen i fråga förmodligen inte kommer ringa mig, då han är en vild player. Jag har fått mitt hjärta krossat och vi får se om Hedemark behagar logga in på msn snart så att jag kan använda honom för att komma över min älskling. Det är just typiskt att Hedemark glömde laddaren när han flyttade hemifrån just när jag behöver honom som mest. Ack!





Jag älskar dig, Pandy <3

Jag vill bara gnugga dig tills du inte orkar bli gnuggad mer

- Samwise.

Dramatik och nytt drömobjekt.

Nu blev det visst två inlägg idag trots att det inte alls var tänkt så från början, jag hoppas att ni står ut. Det pågick nämligen stor dramatik i mitt trapphus idag och det hela tog sin början när jag skulle ned till tvättstugan. I en av de trånga gångar man passerar på vägen dit stod en ung hantverkare och plöjde ned taket. Jag blev förstås halvt betuttad direkt, men lyckades ta mig vidare till tvättstugan efter att vi utväxlat ett par ord. Som jag nämnde för Micke hade jag stor lust att lite fint smyga in "vill du 'hjälpa till' i tvättstugan", men så modig var jag inte. Attans! ;D

På vägen tillbaka hade killen i fråga fått sällskap av en annan hantverkare och efter att den första killen berett väg för mig genom att flytta på diverse bråte blev det snart uppenbart att även han hade fått något annat än det han skulle ha i tankarna. Mitt hus blev nämligen strömlöst och några minuter senare trängdes 3 olika el-firmabilar utanför porten. Mitt nya sexdrömsobjekt är minst sagt misstänkt.

Tyvärr lyckades de inte fixa elen särskilt snart och jag som hade tänkt sticka ned till simhallen och inviga den får göra upp andra planer. Då vi inte haft någon el har vi inte kunnat koka potatisen och eftersom hallen stänger snart lär jag få grymt håll och eventuellt drunkna om jag skyndar mig ned dit. Jag ska försöka hinna med det imorgon istället, jag tränade nämligen bara 1 gång förra veckan så har lite dåligt samvete. Stygg Vivvi! :D



Min kamera har fått för sig att färga alla objekts ögon röda.
Jag förstår inte varför, för så har den aldrig hållt på förut
och det hjälper inte med att ändra inställningarna. Olydig kamera! :(


Så snabb är jag inte

- Micke.

Darkness.

Jag vet inte exakt vad det var som påverkade mig, men jag kände för att göra min blogg mörkare. Förmodligen blev jag inspirerad av Silverchairs "emotion sickness" som numera spelar i bakgrunden i bloggen. Det var en av mina före detta pojkvänner, Adde, som introducerade gruppen för mig för en herrans massa år sedan och jag har inte lyssnat på deras musik sedan vi gjorde slut. Nu har jag dock återupptäckt dem och nu får ni också njuta av dem, ni som har Internet Explorer i alla fall ;)




Enjoy! ;D


Du kooom på miiig

-  Jag.

Aggressivitet.

Jag steg upp tidigt imorse för att bege mig till Solna i syfte att besöka mina farföräldrar. Farmor hade nämligen mottagit ett mail från ett spanskt telefonbolag angående telefonabonnemanget i deras hus på Gran Canaria och detta mail behövde översättas. Det gick dessvärre inte att öppna, men efter att ha studerat rubriken och konstaterat att det handlade om att telefonpriserna skulle gå ned ytterligare tyckte farfar att de nog skulle överleva utan att kunna läsa resten av mailet och farmor såg istället till att bjuda på den godaste smoothie jag någonsin druckit. Farmors hemliga receptbank är helt klart mer än godkänd! :D

Sedan fick jag av en slump även reda på information som jag behöver konfrontera min far med och detta gjorde att jag åkte hem istället för att träffa Kjelle efteråt som det var tänkt. Jag vet inte riktigt när jag ska ta till mig ork att ringa pappa, då det känns rätt jobbigt att behöva gå igenom fler dispyter angående hans sätt att bemöta mig och Dogge i samband med hans dejtande. Det känns ju grymt roligt att veta att det förmodligen var därför han mystiskt fick för sig att sticka ut på landet utan att ringa mig som han lovat häromdagen. Det är kanske inte konstigt att det verkar vara svårt att begära att mina bekanta ska vara ärliga mot mig när inte ens min egen far kan vara rak och säga som det är.

Att min blogg fått för sig att helt på egen hand publicera något konstigt inlägg, som jag placerat i utkast, medan jag var över hos farmor känns ju ännu roligare. Det kan möjligtvis inte ha att göra med ett utav blogg.se's många driftstopp? Jag tänker skylla över det på dem hur som helst, det är en sådan dag idag.


 


Bild från Dalarna. Jag känner för att sova idag helt enkelt.


Sex kan löna sig

- Illustrerad Vetenskap.

Är det konstigt om jag får storhetsvansinne ikväll?

Trots att alla var skeptiska har jag nu bevisat er fel: jag kan göra maränger. Kjelle var nämligen över och efter att ha smaskat i oss mammas Tikka Masala beslöt vi oss för att baka maränger enligt ett gammalt hederligt recept, med andra ord i ugn och inte i mikron. För att vara på den säkra sidan valde vi även att göra dem blå istället för rosa, utifall att det skulle vila någon slags förbannelse över min älsklingsfärg. Vi fick ut två plåtar med minimaränger och 1 med 7 stycken oversize-are. De smakade förträffligt och förutom att jag knäckte äggen helt fel i början begick jag inte ett enda misstag, det ni! ;D

Sedan måste jag även passa på att skryta, jag är fortfarande obesegrad mästare i Mario Party. Det känns grymt, för jag trodde att om någon skulle kunna slå mig skulle det vara Kjelle. Att jag dessutom slog honom i poker borde också tilläggas, medan jag väljer att utelämna det faktum att han kan ha slagit mig i diverse andra kortspel. Bottom line: Lyckad kväll.


För att bespara Kjelle besväret med massa misstankar när mästerdetektiven Spejje är fast besluten att ta reda på vilka jag har och inte har sex med bör jag kanske understryka att jag och Kjelle enbart spelade tv-spel och inte "tv-spel" ;D



  
Härligt lyckat resultat! :D

  
Allt var i sin ordning tills Kjelle tog sig tid att läsa receptet
och jämföra det med min blandning i bunken. Schh! ;D


  
Kjelle jobbar och jag äter,
allt är med andra ord i sin ordning :D


Du är bara ute efter en enda sak... bloggmaterial

- Hedemark.

Hedemark har sabbat min dag.

Idag hade jag 4 saker på min planering: Köpa ett blixtlås, hämta ut piller, träffa Samuel och träffa Hedemark. Såhär i slutet av dagen kan jag summer att ingen av följande saker blivit gjorda och jag tror att jag skulle vilja skylla allt på Hedemark. Han lyckades nämligen prova en väckningsteori på mig vid klockan 10 och efter att ha vaknat till hans sms kunde jag inte somna om. Sedan blev jag extremt seg och det slutade med att jag stannade hemma och sov, alltså måste det ju vara hans fel. Dessvärre måste jag erkänna att jag senare under dagen hade x antal sexdrömmar om honom, så kanske var det helt fel beslut av mig att sova vidare i min egen säng och inte i hans som han föreslog?

När jag väl kvicknat till något sånär förhörde jag André om gårdagen och det verkade som om den blivit bra mycket mer intressant efter att vi lagt på telefonen igår. Tydligen började gossen hallucinera om att det utbröt krig och utifall ni vill ha mer detaljer kring detta får ni helt enkelt läsa hans blogg. Varför han ville ha barn med mig avslöjar han även i en kommentar till föregående inlägg. Så... nu är jag nöjd med gossens bloggprestationer för idag.

Just nu sitter jag och försöker övertyga Max om att astrologi till stora delar stämmer. Jag minns inte om jag någonsin skrev ut det, men boken om hans stjärntecken lejonet som jag gav Max i present snodde Kenneth istället. Kenneth hade fyllt år bara någon dag innan och sade att min present var den bästa för dem båda 2 - Max slapp läsa boken, men kunde ha den i sin bokhylla, medan Kenneth själv kunde läsa den, men slapp ha den i bokhyllan. Om Kenneth lyckas hålla föreläsningar om ämnet för Max senare så han också blir intresserad av Astrologi blir det ju riktigt perfekt! :D




Jag röjde även upp en del inför skolstarten och hittade i samma veva min
autentiska id-bricka från födseln. Som ni ser fann jag det mäkta intressant
eftersom jag på den tiden hade 2 efternamn. 


Den är väldigt kort, 30, gör det något? Jag kan göra den längre...

- André.


Trådlöst inlägg.

Jag kom på mig själv med att inte ha bloggat idag och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt varför. Jag har på något vis känt mig rätt apatisk på sista tiden, känner mest för att vara hemma och vila innan skolan sätter igång. Detta är trots allt mitt definitivt sista sommarlov, haha! Jag har dock lovat Kjelle att han ska få försöka slå mig i Mario Party och jag tänkte således ta hit honom på lördag så får vi se om han har vad som krävs. Mohaha!

Sedan måste jag faktiskt erkänna att jag börjar se resultat av min frekventa träning. Efter att jag varit på gymmet idag tyckte jag mig kunna ana mina forna armmuskler igen och det känns overkligt att jag ser så pass bra resultat så fort, jag har trots allt bara hållit på i.. 3 veckor va? Fast jag har å andra sidan alltid haft sådan tur att min kropp responderar snabbt på träning och ja.. det är bra synd att Erikp inte har möjlighet att omvärdera min rumpa i en jämförelse med badmintoneliten helt enkelt! ;D haha!

Annars har det inte hänt så värst mycket, André har supit sig full och förklarat att han vill ha barn med mig om ungen ser ut som jag gjorde när jag var liten. Han kommer minst sagt ha en hel del att förklara imorgon ;D Dessutom har Hedemark kommit på revolutionerande väckningstekniker som han ville testa på mig, han förklarade dock att det var jag (och inte han) som tog den största risken i experimentet. Låter inte helt säkert, eller vad säger ni? ;D

Utöver dessa underhållare finns det en till som sticker ut idag, det gör han väl rätt ofta egentligen. Det är Eric, som bland annat skickat över ljuv spansk musik i form av Ill Niño. Han har helt klart hjärtat på rätt ställe den gossen, det började bli rätt enformigt med Enrique Iglesias som enda spansk artist i min spelningslista. Om någon har för intention att mobba mig för att jag lyssnar på Enrique tänker jag försvara mig genom att hänvisa vederbörande till övrig spansk musik. Den suger på det hela taget sjukt hårt helt enkelt :D



Jag har inte hunnit ta någon bild idag och bad därför Eric att skicka mig en.
Denna har han gjort själv i photoshop och han berättade att det
föreställde mig som glad och ledsen. Då båda varelserna är vackra
tar jag det som en stoor komplimang. Tack Eric! ;D


 Det är skit..kuk med citat

- Eric.

Minnen igår, framtid idag.

Efter att ha behövt gå upp omänskligt tidigt för att bege mig ut till mödravårdscentralen imorse sov jag bort större delen av dagen och jag hade således inga större förväntningar på den här dagen. Märkligt nog blev den här dagen osedvanligt betydelsefull, jag kom nämligen äntligen på vad jag vill göra efter universitetet. Jag skulle hemskt gärna delge er vad det är, men då det finns alltför många som försöker apa efter allt jag gör föredrar jag att låta bli tillkännagivanden i bloggen tills vidare. Dessutom vet vi ju hur ombytlig jag är, även om jag nog måste medge att jag aldrig blivit så nöjd med en framtidsvision som denna förut. Nå väl, går allt enligt planerna är mina år fram till 23 års ålder utstakade, kanon!

Då all övrig tid idag gått åt till att göra detta framtidsrelaterande research har jag faktiskt inte hunnit med så värst mycket mer. Jag fick dock ett väldigt uppskattat vykort från Samir idag och det är väl helt enkelt bäst att den gossen kommer hem till Sverige snart så att Max inte blir ännu mer överrepresenterad dem emellan? ;D haha! Sedan har André även suttit och i detalj berättat hur han tillagat sin middag. Jag föreslog att han skulle skriva ett blogginlägg om det, tror ni att han gör det? Jag är tveksam, han verkar bångstyrig.




Lämpligt nog fick min specialtränade fotograf, mamma,
en bild på mig när jag lagade mat.
Ytterst spännande för er att se, inte sant? ;D


Den såg riktigt bra ut när jag fick upp den

- Jag.

Mer firanden, massa minnen och första kärleken.

Min morfar, som fyller år i övermorgon, måste förstås också firas. Detta utfärdades på Djurö idag efter att jag och mamma mött upp mormor och shoppat lite i Värmdö först. Tilläggas bör att mormor och morfar alldeles nyligen köpt ett radhus därute på Djurö som de tidigare bott i och jag har inte varit där sedan de hade stället sist, dvs. ungefär 12 år. Så fort vi svängde in i på området sköljde en våg av minnen över mig, hur Eivind jämt ville ha med mig ut för att cykla och lyssna på hans filosofiska tankar, hur pissmyrorna bet upp ett stort sår på min vänstra fot när jag följde med de äldre tjejerna ut i skogen, hur den förvildade Alex imponerade med sin hypermoderna trampbil och självklart... "Tandreas".

Tandreas var min absolut första kärlek. Han hette egentligen Andreas, men vid det laget kunde, eller ville, jag inte uttala hans namn korrekt. Jag var nämligen blott 4 år när jag föll för honom, medan han var 5 år äldre och förutom att han var en av de snyggaste killarna jag sett var han dessutom väldigt snäll. Jag brukade springa och visa upp mina dockor för honom och trots att han jämt hade sina tuffa kompisar omkring sig tog han sig alltid tid att titta på dem och prata med mig. Sedan flyttade mormor och morfar som sagt och jag vet inte om jag någonsin kom över honom (otroligt hjärtskärande) men från den dagen har jag hur som haver alltid varit killtokig. Jag hade förstås hoppats på att han bodde kvar när jag hörde att mormor och morfar köpt huset igen, men det gjorde han dessvärre inte. Kanske är det lika bra det, tänk om han hittat en annan? ;D hahahha!

För att avsluta i nuet och en aning seriösare, Grattis till min morfar och stort tack till min mormor som köpte oss riktigt god paté till middag och var vänlig nog att köra oss hem! :)

  
Såhär ser altanen ut och så ville jag även visa uppbadrummet,
men det blev visst mest Vivvi och ingen jacuzzi på bilden ;p

     
Lekparken, trappan till allmänningen och så en av badplatserna.
Sjukt mycket härliga minnen! :)


Mindre härligt potentiellt minne: Myggbett,
STORT myggbett.. på halsen också. Snyggt!


Det är synd att han vill så sällan

- Mamma.


Firad Max, läskig hemfärd och blommor.

Jag hade egentligen ont i ryggen och jag satt således i min morgonrock när Max vid 21-tiden retoriskt frågade om jag ville hänga med ut. Självklart kunde jag inte dissa hans födelsedag och var snart påklädd och väntandes vid Medborgarplatsen. Jag troor att jag minns rätt när jag berättar att vi var på 3 olika krogar, bland dem nivå 22. Det är väl det tillsammans med två andra ställen, Viper Room och Harry B James (tror jag att det stavas), som fått usel kritik av mina kompisar. Trots att jag var förvarnad blev jag lite tagen över den extremt sunkiga atmosfären och varken jag eller grabbarna hade lust att stanna någon längre tid och avslutade därför snabbt våra billiga öl (det var därför vi kom dit överhuvudtaget) och begav oss vidare.
 
Efter krogrundan fick vi för oss och ta en buss ut i ingenstans, dvs. Fredhäll. Vi hade ingen aning om vart vi befann oss, men hittade av en slump Maxs gamla skola. Där fick Max och Kenneth för sig att hitta på rackartyg när de fick syn på två bord med skylten "släng inte borden" och ett telefonnummer. Naturligtvis slängde de borden och Kenneth ringde upp numret och talade in ett meddelande på telefonsvararen. Det går förstås inte att återge såhär i efterhand, men just när han sade "veet du vad som hääänt? Jag har släängt ditt bord, höhöh" gick det helt enkelt inte att hålla sig för skratt.

Eter att vi spanat stjärnor, gått på McDonalds och killarna plockat x antal blommor till mig från folks balkonglådor fann vi oss sittandes vid Fridhemsplan och det var dags att sära på oss. Jag började gå mot St. Eriksplan, men hann bara nätt och jämt över bron innan en suspekt kille helt oprovocerat kom fram till mig och sade "you have a nice body, would you like to go around the corner with me?" Jag var livrädd, det fanns inte en människa i närheten och inte direkt någonstans att fly mitt ute på bron. Jag har nog aldrig sprungit så fort i högklackat förut.

När jag väl kom över bron kände jag mig lite säkrare och pustade ut, för tidigt. När jag äntligen befann mig på Mickes välbekanta hemmatrakter vid St. Eriksplan kom ett stort killgäng och började gapa saker efter mig. När jag inte nappade började de kasta pengar på mig och gick efter tills jag kom fram till busshållsplatsen. Där satt min räddande ängel, i form av en trevlig kille från Solna som skrämde iväg killarna och underhöll mig tills bussen kom. Tack och lov för honom!

Sedan marscherade jag från Odenplan till Centralen och hade sådan tur att resten av de otrevliga människorna befann sig på andra sidan vägen och kunde således bara skrika saker. Jag förstår ingenting, jag hade inte ens bara ben eller urringat på mig. När nattbussen sedan kom fick jag huvudvärk då någon transa satt och skrek i telefonen "nääe, Karro! Du sjunker inte så lågt! Kasta ut honom, säg att jag, din bror Pontus, kommer hem. Jag är ju faktiskt känd" ååh guu man ville bara hoppa av och gå hem, vilken gnällig röst! Som tur var underhöll Eric mig på vägen hem, han var till synes den enda som verkligen checkade att jag kom hem ordentligt :) såå tusen tack till dig! :D



Max och Kenneth :D

  
Här slängs borden :D hihih, buusigt.

  
En av alla blommor jag fick,
denna var förstås finast eftersom den var rosa :D
Nu när jag tänker efter var nog alla rosa.. hmm.


Jag tänkte faktiskt precis på att göra dig blöt

- Max.

Med blommor och med blaad, jag borde minnas denna daaag!

Mitt tredje inlägg för idag, har jag någonsin bloggat så mycket? Det är hur som haver ett väldigt viktigt inlägg, Max fyller nämligen år. Pinsamt nog fick han påminna mig om det och jag förstår inte för mitt liv hur jag kan ha glömt det när det var bland de sista saker jag hade i tankarna innan jag somnade igår. Sorgligt nog har jag en tendens att glömma bort födelsedagar, märkligt nog inte min egen, så jag antar att jag borde skaffa en sekreterare som kan hålla koll på sådant åt mig?

Max ska hur som haver ha ett stort grattis på 19årsdagen! :D



Eftersom Max dessvärre inte är en linslus
kan jag bara finna studentbilder på honom
och eftersom ni redan beskådat grabben i studentmössan
får jag helt enkelt fota hans present. Grattis igen Max! :D

Det är utsidan som räknas ju

- Max.

Jag får alltid som jag vill.. till slut :D

Ja, jag vann :D
André har numera en helt ny, och personlig (!), design.
Jag misstänker till och med att han gillar den,
även om han inte riktigt har velat erkänna det ännu ;) haha!


  
Före och Efter ;D


De är inte duktiga så det tar lite längre tid än planerat,
inte direkt: 10min sedan kommer jag

- André.


Ytterligare en ny blogg :D

Mina föräldrar är officiellt gårdagens änglar. Kort efter att jag bloggat fick mamma igång datorn och pappa lade beslag på min ickefunktionella mobil för att åka till Solna och fixa den inom kort, vilket resulterade i att jag genast blev mindre hysterisk. Dessutom har jag smått börjat gilla min rosa Razr V3 igen, kanske blir svårt att ta tillbaka den som skall in på lagning? :o haha! Eller så låser jag upp min Samsung, den som jag fick gratis av killen på Vodafone, den är nog egentligen den exklusivaste jag har. Vad fan har jag 4 mobiler för egentligen? :S hahah!

Som resultat av detta firade jag hur som haver kvällen framför msn och facebook. Jag fick helt plötsligt, utan anledning, för mig att bli förhållandevis aktiv på facebook när jag bara några dagar innan funderat på att lägga ned sidan. Kan det bero på att André generöst via sidan erbjöd mig att komma och besöka honom i Italien där han numera bor? Facebook lär i alla fall hänga med ett tag till och hade jag haft någon tusenlapp över hade jag helt klart åkt ned till Italien, men ack för 23 kronor kommer jag inte ens till Arlanda.

När jag inte kunde åka till Italien för att ta del av hans erfarenheter lyckades jag istället tjata tillräckligt på André för att han skulle starta en blogg. Visst är min inflytelseförmåga fantastisk? Jag har dock inte lyckats övertyga honom om att han behöver en annan design än standardmallen, men jag jobbar på det! ;D Vill ni spana in bloggen kan ni leta upp den i min länklista till vänster. Nu får han till och med gratis reklam, vilken underbart snäll människa jag är! :D




André satt även och roade mig via webbcam igår.
När man ser resultatet idag inser jag att det måste varit natthumor på hög nivå.


Blanda inte vodka och sprite, spriten förstörde spriten

- André.

Död åt elektronik.

Jag är aggressiv. Redigt aggressiv. Det visade sig idag att det var min mobil som förstörde mitt simkort, den avslöjades när den försökte tugga upp mitt andra kort. Detta resulterade i att jag med nöd och näppe lyckades rädda kortet in i min gamla Motorola, som visserligen är rosa, men det hjälper föga när jag till synes glömt hur man hanterar den.


 Jag skulle svara på ett sms från Eric när jag märkte att den inte hade t9 och vilka knappar jag än tryckte på för att radera de osammanhängande bokstäverna och börja om från början skickade den istället iväg det. Jag kan med andra ord inte använda min ordinarie mobil och jag förstår mig inte på min reservmobil. Att jag dessutom lånade ut min tredje mobil till min bror häromdagen, liksom det faktum att jag är pank och således inte har råd med en ny är ju bara extra underbart.

Att även min ordinarie dator kraschade igår gör ju inte saken så himla mycket roligare och jag sitter därför fast med min Pentium 2a, som dör så fort jag har mer än 3 fönster uppe. Det gör det hela liiite svårt att vara inne på msn och jag hoppas för bövelen att mamma lyckas fixa den andra datorn snart. Dubbelmorr!





Hemkommen från träningen.
Det är nog en himla tur att jag tränat idag,
vem vet hur mycket aggressivare jag varit utan mina endorfiner?



Man går bara in och säger 'jag vill ha 32 cm' så är det klart

- Jag.

1-0 till marängerna.

Efter att jag och Micke kommit fram till att det inte blev krogen för oss igår, och jag dessutom var sjukt trött, bestämde jag mig för att stanna hemma och ta det lugnt bara. Så började den onda sidan av Eric berätta om de maränger han satt och åt, vilket förstås ledde till att jag ville baka maränger. Eric och Dogge var snart på väg över, Kjelle och Max blev också inbjudna, men kunde tyvärr inte komma då den ena inte hade något att åka på och den andra precis fått av sig skorna. Då Max är bagare coachade han mig över msn innan, men med facit i hand hade jag nog behövt honom här ändå.

Marängerna blev nämligen redigt misslyckade och smakade enbart pepparkaksglasyr. Trots att jag gjort dem rosa kunde jag inte få i mig dem, vilket varken Eric eller mamma fick heller, medan Dogge däremot åt upp de flesta med god aptit. Som tur var hade vi alternativet att se film när vi inte kunde äta det vi, egentligen jag och Eric, bakat. Vi såg således Adrift och jag, precis som Dogge och Eric, blev grymt besvikna över det luddiga slutet igen. Att Dogge dessutom betedde sig som en femåring som ville hem och spela wow gjorde kvällen till ett officiellt misslyckande. Det är tur att Eric inte är i närheten lika odräglig som min bror för annars hade jag nog kastat ut dem långt tidigare än 2 :D


  
Jag lade ned väldigt stor möda på att forma dem innan mikron
och som ni ser var det helt förgäves när de sedan kom ut. Usch! :D

     
Eric, Dogge och så jag.


Hur hade du tänkt få in ugnsplåten i mikron, Vivvi?

- Eric.


080808 = Vattenkrig, fotbollsplaner och underkläder.

Max informerade igår att han blivit tvungen att åka till Norrland och när han idag sedan fick veta att Norrlandsresan inte blev av trots allt hade jag gjort andra planer. Matte föreslog nämligen att jag skulle följa med och vattenkriga vid Gärdet, vilket jag naturligtvis snabbt hakade på. Jag hade dock inget godkänt vapen att tillta och då Virran inte heller hade det bestämde vi oss för att enbart vara åskådare för att sedan dra in till stan. Samwise utlovade varmkorv till oss båda om han kom ifrån sitt band, men då både jag och Virran åkte hem hungriga antar jag att han inte kom loss.

Det var dock roligt att se att Virran har lika uselt lokalsinne som jag själv har. Hon kom nämligen senare än beräknat och efter att jag spårat vattenkriget långt ut i skogen ansåg vi båda att det var bäst att vi sågs vid fotbollsplanerna, det finns inte ett träd ivägen någonstans så det lär ju vara grymt lätt att hitta varandra där? Well.. inte för mig och Virran. Hur lyckas man gå vilse på ett stort fält av fotbollsplaner? Det är GRÄS så långt ögat kan nå, GRÄS! Aah, otroligt helt enkelt.

När vi väl hittade varandra stack vi in till stan för att besöka min nya favoritshop med underkläder. Efter att ha kollat runt på de minst sagt intressanta kreationerna och fått bekräftat att kassörskan kände igen mig tyckte vi att det var dags att dra hem till Virran för att inta mat. När vi såg att klockan var halv 6 insåg jag dock att jag var tvungen att åka hem och vi skrattade åt att vi båda två trodde att klockan inte var mer än 3-4, lite lustigt med tanke på att det var då vi åkte hemifrån. Nå ja, det är härligt att veta att vi inte enbart delar namn, stjärntecken och lokalsinne, utan även dålig tidsuppfattning. Heja oss Veronicor! :D



  
Matte och Lisa med sina badringar,
och så team Nord som marscherar.
Typiskt att jag glömde att fota Virran när vi ses så sällan :/

Du ska alltså aldrig bränna hemma när det åskar, Vivvi

- Mamma.

Kanske är hemmafru något för mig trots allt?

Större delen av dagen har spenderats i stan och jag är nu officiellt pank, mitt saldo står på 23.00 sek. Jag anser dock inte att jag köpt något onödigt, tvärtom hittade jag en kjol som jag har för avsikt att sy om. Jag vet inte hur jag blev såhär huslig och det är ju egentligen mycket enklare (och många gånger billigare!) att bara köpa kläder, men genom att sy kläder från scratch eller sy om ett plagg får jag ju möjligheten att ha mina efterlängtade unika plagg. Att jag dessutom just upptäckt att jag tycker det är sjukt roligt att sy gör förstås det hela ännu mer meningsfullt. Äntligen får jag användning för symaskinen mina föräldrar köpte till mig för 4 år sedan, woo! ;D


Det är dock tur att jag tvingat Max att träffa mig imorgon så att han kan hjälpa mig med min ansökan om studiemedel, det verkar sjukt krångligt, och med mina disponibla tillgångar i åtanke är det verkligen tur att jag får hjälp, haha! ;D Avslutningsvis tipsade Bång mig om en intressant sanning, allt som står i Aftonbladet är ju sant, nämligen att sex botar huvudvärk. Tre gånger i veckan, tror jag det var, skyddar dessutom mot hjärtsjukdomar. Får ni er veckovisa dos? ;D



  
Som om jag inte verkade huslig nog har jag idag bakat "käsekuchen".
Det var Max som tipsade mig om denna tyska kaka
som skall likna en av mina favoriter: vår svenska ostkaka.
Det skall bli ytterst spännande att se hur den smakar! ;D

Den låg i min säng, det mesta hamnar där till slut

- Jag.

Hurra, Hurra! :D

Det är en viss gosse som fyller år idag och därmed bör han naturligtvis uppmärksammas. Ett stort plus är ju dessutom att mitt föregående inlägg inte är det första som syns i bloggen längre, det har blivit alldeles för mycket mode i min blogg på sistone. Hur som haver, stort grattis till Eric! :D Wiiiio!


Eric, fullt upptagen med att ragga på japanska skolflickor ;D


Det är jättebra att ha sex

- Mamma.

Träning resulterar i för mycket modeblogg? :(

Efter att ha noterat att vädret blivit bättre befarade jag att min far snart skulle meddela att det var dags att åka ut på landet och jag passade således på att tvinga honom att köra mig till jobbet så att jag kunde träna innan vi eventuellt åker. Det kan vara så att jag blivit beroende av endorfiner, men då dessa förhoppningsvis gör mig piggare och gladare så jag får tillbaka lusten att umgås med folk efter de senaste dagarnas smällar är det nog värt det. Det är faktiskt rätt skandalöst av mig att försumma er allihop så länge, jag är ledsen!

Träningen har åtminstone fått mig att orka röja ur min andra garderob idag, där jag hittade plagg som jag köpt för en himlans massa år sedan och aldrig använt. Jag hade ingen vidare känsla för kläder när jag gick i 6an måste jag erkänna, men mina favoriter (Björnborgjeansen) kommer jag fortfarande i, haha! Jag får sy in dem nedtill så de inte ser ut att komma direkt från 70-talet så är de redo att användas när jag får för mig att börja använda jeans igen, om det någonsin kommer ske med tanke på hur galen jag är i mina kjolar.


Jag hittade faktiskt även ett par andra plagg som jag nog kan tänka mig att använda när jag ändrat dem också, men idag har jag hittills bara vågat mig på är den stickade kreationen jag köpte ifjol. Jag kan faktiskt inte tro att jag lyckades klippa bort kragen utan att förstöra hela tröjan, det är trots allt den otekniska Vivvi vi pratar om här, haha!




Denna ofantligt snygga...(vad är det för något?)köpte jag i 6an-7an
och man kan ju verkligen undra vad fan jag tänkte på.
När hade jag tänkt ha den?

  
Före och efter mitt avancerade krag-ingrepp.


Stop excersising if you feel pain or faint

- Intelligentaste varningstexten på en träningsmaskin ever.

De där jävla undantagen...

Jag har tidigare i bloggen skrivit att jag sällan ger folk en andra chans, att jag anser att man slätt och jämt skall bryta med personer vars inflytande orsaker mer skada än glädje. Just det där ordet "sällan" lämnar plats åt undantag och även om de är måttligt få, så händer det att jag väljer att ge personer en andra chans. Nu föll det sig inte bättre än att jag igår fick erfara att ett av dessa undantag inte var värt besväret.

När man väljer att inbringa en tidigare plåga i sitt liv igen för att fungera som en bekant, oavsett vilken typ av relation personen i fråga får, lägger man ned osedvanligt mycket tid och energi för att försöka läka de ärr båda parter besitter sedan de tidigare erfarenheterna. Då man sedan vaknar upp och inser att alla dessa ansträngningar är förgäves lägger man ned ytterligare mer tid på att ta farväl, för att få den andra parten att förstå vad som gick snett denna gång och varför det inte går att reparera.

Det som slog mig var att det inte är särskilt många gånger dessa undantag fungerar. Jag såg tillbaka på mina vänner och insåg att det inte är många som finns kvar i min bekantskapskrets efter att jag brutit med dem en gång tidigare. Det är bara en, en, person som jag bett lämna mig ifred för alltid och som lyckats nästla sig tillbaka in i mitt liv och bevisat att han verkligen är värd den chansen. Det är en person som jag är evigt tacksam över att ha i mitt liv efter att ha velat säga upp bekantskapen helt, en enda. Jag ställer således mig själv denna fråga: baserat på ovanstående ekvation, är det värt det, att ge människor en andra chans?



Kanske skall man alltid låta det som en gång kastades
ligga kvar i papperskorgen, utan undantag?



Second chances, they don't ever matter, people never change

- Paramore.


Ups and downs.

Jag vet inte exakt vilken i raden av händelser som fick mig att bli seg igår, men redigt seg var jag i alla fall. Jag blev till slut tvungen att tacka nej till Hedemarks lockande erbjudande och jag fann mig istället i säng tidigt igår kväll. Sedan hade Spejje föreslagit att jag skulle följa med på dagens Djurgårdsmatch, men när jag vaknade imorse kände jag mig på dåligt humör och fick dessutom migrän senare. Jag hoppas att jag får ett nytt tillfälle att träffa grabben snart igen och med facit i hand hade jag tur som inte följde med, matchen blev nämligen inställd på grund av regnet.

Något som däremot är bra är att jag fått i mitt nya simkort i mobilen och jag har således bara 22 nummer i mobilen inlagda ännu så länge eftersom det är antalet personer som har skickat sms sedan igår. Det känns lite tomt och jag hoppas att ni har överseende med att jag undrar vilka ni är när ni skickar sms under de kommande dagarna, det hade nämligen inte Max. Han tyckte det var förfärligt att jag inte memorerat hans nummer utantill när vi ska gifta oss, ja, han sade faktiskt "när vi ska gifta oss". Kan jag tolka det som ett löfte om att ett tyskt frieri närmar sig? ;)

Sedan är jag enormt tacksam gentemot min mormor och morfar, då de donerade ett treo-rör till mig att ha på bussresan. Efter en tablett idag var migränen borta och jag började packa upp min (egentligen morfars) berg till resväska och fick samtidigt för mig att rensa ur en av mina garderober. Det tog flera timmar och jag kan inte förstå hur jag lyckats samla på mig så mycket kläder på så kort tid (bara 18 år liksom? hahah). Det är grymt skönt att ha det gjort i alla fall och med tanke på de, minst sagt sorgliga, nyheterna jag mottog idag känns det bra att ha gjort något nyttigt under dagen.

Det visade sig nämligen att Max fått kalla fötter och bestämt sig för att inte bli lågstadielärare via frescati som det var tänkt. Det känns förstås enormt tråkigt att inte kunna hålla honom i handen under universitetstiden. Samtidigt är det kul att se att Max, liksom jag själv, är en spontan person som inte är rädd för att ändra väg när man känner för det. Jag undrar om han också är skytt? Det måste jag ta reda på! Hur som haver, nu ska jag skälla lite på Micke för att han skickat kryptiska meddelanden till mig enbart för att han visste att jag inte hade hans nummer. Tack och lov för att hitta.se finns, annars hade jag undrat vilken "muhammed" jag råkat träffat, haft det "fett bra" med och gett ut mitt nummer till. Busigt Micke! ;D



  
Här ser ni hur jag fightas med väskan..
och, mot alla odds, vinner :D


Det är för att vi aldrig ses, annars hade jag kunnat ta på dig själv

- Jag.


Hemma och väl mottagen av Erickar.

Hemresan var hyfsat hemsk faktiskt. Mot alla odds kom samma tyskar, som ställde till otrevligheter på resan upp, med vår buss och trots att de hamnade långt bakom mig och mamma lyckades de ändå irritera oss till max. De sprang bland annat fram till chauffören och skrämde honom så att vi nära på körde av vägen och alla gnälliga tanter som envisades med att fråga varför bussen var försenad gjorde resan ännu mer horribel. Chauffören, som vi känner till sedan tidigare, måste dock vara en av de skönaste människorna på Swebus. Han svarade nämligen bara "jag har varit och druckit kaffe", det ultimata sättet att få tyst på kärringarna.

Nu har jag precis varit nere och handlat frukost för 200 kronor (jag är glad över att det är mamma som står för utgifterna i det här hemmet) och sitter och konverserar med 3 erik/c-ar. Den ena berättar om någon (för mig hittills okänd teori) om killars fantasier och tjejers potentiella förmåga att vara perversa, den andra leker dryg och den tredje försöker lura ut mig till Västerhaninge. Även om det natuuurligtvis är väldigt lockande att träffa Erik Hedemark vet jag inte riktigt om jag har lust att slänga mig ut till PWs lägenhet medan han tränar med tanke på att det går rykten om att storm skall utbryta. Jag tror att jag blir hemma, men med mig vet man som sagt aldrig. Skönt att vara hemma i alla fall! :)



     
Eric, Erikp och Hedemark.

Men seriöst, tjejer ska vara perversa.. Det är ju tråkigt annars?

- Eric.

Jag kunde ha varit på väg till Vegas för att gifta mig nu...

Jag var i full gång med att borsta tänderna när jag kom på att jag inte bloggat idag, jag som tidigare idag skällde på Erikp för att han inte gjort det. Jag har hunnit med att se ytterligare två filmer häruppe och resten av dagen har i princip spenderats med att hitta på kreativa lösningar för att få in min massiva packning i min mindre generösa väska. Det gick inte. Istället lånade mormor ut en bamseväska som jag alltså ska dra från centralstationen hem till Larsberg, minst sagt spännande!

Något som ni kanske finner ännu mer spännande är att jag nästan ingick förlovning idag. Max försökte nämligen kommunicera med mig på spanska och när jag märkte att hans kunskaper i språket var relativt bristfälliga tog jag tillfället i akt och friade till honom. Max, som påstod sig inte ha en aning om vad orden betydde, var snabb att säga "siiiiiii" och förlovningen var ett faktum... tills dess att jag tyckte mig komma på att det förmodligen inte gällde om kvinnan i förhållandet friar. Jag vet inte vem som blev mest ledsen, jag eller Max, men han har ju faktiskt tillfälle att fria på tyska om han så önskar. Fortsättning följer, eventuellt.

Sedan fick jag ett erbjudande av Jaron att komma och bo med honom i USA. Jag antog att han var mindre seriös och skrattade således bort det, varpå han (förmodligen mest på låtsas) blev ledsen. Jag undrar dock om jag borde tagit chansen, ett strandhus i Kalifornien är ju inte så tokigt och Jaron verkar dessutom vara en rätt trevlig kille. Det är synd att jag och Patrick inte har någon kontakt längre, eftersom det egentligen är han som känner Jaron hade jag ju kunnat rådfråga honom. Ack! Jag får nog förbli singel ett tag till, men det är som bekant så jag trivs bäst så jag skulle inte vilja påstå att jag känner för att hoppa från en bro eller dylikt just idag i alla fall :)




Det blev lite halvakut med bild
så jag fick ta en i farten medan jag borstade tänderna.
Njut av det oerhört intima ögonblicket så ses vi i Stockholm imorgon människor! :D


Det viktiga är inte att hålla tungan rätt i mun,
utan att hålla tungan i rätt mun

- Mormor.

Info om bilder i bloggen samt ett hedersomnämnande.


Blogginfo: Flertalet av er läsare har klagat på att de mindre bilderna i bloggen inte går att förstora upp och att ni när ni klickar på dem antingen hamnar i min gamla blogg eller får information om att sidan inte kan visas. Det förhåller sig inte bättre än att hela bloggsidan, med samtliga bilder, måste laddas innan ni kan klicka upp en bild. Jag har försökt förbättra detta genom att förkorta antalet inlägg på sidan, men det hjälpte föga. Jag ber er således att ha tålamod tills hela bloggen laddat klart, det tar normalt mindre än en minut. :)



Idag har jag haft magont och därför inte gjort mer än att fika med Ann och Lars, samt sett 2 filmer. Därför tänkte jag fylla ut detta inlägg med att uppfylla en väns önskan, nämligen genom att nämna herr "JagVillHaGlass" i min blogg. Vad filurens riktiga namn är törs jag nog inte avslöja, men att han är en av två gossar som jag har minst sagt trevligt med i det uberseriösa forumet "Skogsvandrarna" kan jag erkänna. Skulle ni mot all förmodan vilja besöka något av forumets populära ämnen, t.ex. "raggar järnet på Abbe och när jag är full även på Victor", är det honom ni ska tjata på för att få adressen ;)



Jag har inte orkat ta varken smygfotade eller egocentriska kort idag
och då det förmodligen ändå var dags för en bild på Max, varsåågoda! :)


Du får bestraffa mig hur du vill bäjbääääh

- Max.

Min nya diet: bakdeg, smet och hallon.

Jag fick just påbackning av mormor för att jag inte ätit upp nektarinen hon tilldelat mig. Hon och morfar var nämligen upptagna med att bevaka reprisen av paradise hotel och kunde således inte personligen se till att jag fick i mig frukten. Fast om jag ska vara helt ärlig är jag ganska nöjd, utöver den goda maten jag fått idag har jag fått i mig en massa kaksmet/deg och provsmakat hallon som morfar snott från sitt eget hallonland. Allvarligt boveri förstås och det är nog en himla tur att jag tränat varje dag här uppe annars hade jag nog rullat fram när jag väl kom hem, haha!

Sedan fick jag veta en väldigt trevlig nyhet igår, Max har bestämt sig för att studera vid Frescati och börjar den 25e. Det känns tryggt att veta att han kommer finnas i närheten av mig under mitt planerade universitetsår, inte minst med tanke på hur mitt lokalsinne förhåller sig. Gissar jag rätt blir det Max som får visa mig runt på campus och inte tvärtom, trots att jag börjar fem dagar tidigare än honom, haha!

Dessutom har även Bång anmält sig levande för ett par dagar sedan och han lyckades bestiga berget utan problem och meddelade att han gärna stannat kvar där uppe ett tag till. Den grabben är minst sagt beundransvärd och jag undrar om det gick lika bra för den bergsbestigande grabben som jag träffade tillsammans med Max, Samir, Emelie och Sofia? Hans nummer är ett av de få som finns kvar i min mobil, så jag skulle ju kunna ringa upp och fråga om jag vill. Jag tror dock inte att det är värt det utifall han, liksom många andra, skulle visa sig vara en stalker han också. Tunnelbanekillen skickade sitt sista sms för bara någon vecka sedan, så jag bör nog ta det lite lugnt, tror ni inte? ;D


     
Idag är det morfar som råkat ut för mina paparazziskills
och blivit tagen på bar gärning i hallonlandet ;D


Det är visst inne med huvudvärk nu

- Morfar.

RSS 2.0