What have you done to me?

Missförstå mig inte när jag skriver detta, jag är tacksam för att mina vänner jagar mig och vill ha med mig ut (annars hade det varit för himla sorgligt om jag suttit hemma dag ut och dag utan att någon saknat mig), men sedan jag kom hem från Dalarna har allt bara känts tungt. Att mobilen ringer känns tungt, att folk på msn frågar om jag vill komma över känns tungt och att se hur besvikna alla blir när jag säger nej känns nästintill outhärdligt.

Jag måste inse faktum: jag har blivit folkskygg. Jag är rädd för att han skall försöka förföra mig om jag åker över till honom för att se film och eventuellt sova över, jag har ju varit med om sådana försök som förstört vänskapen såå många gånger förut. Jag är rädd för att jag sänder ut fel signaler om jag bestämmer mig för att fika med den andra killen, eller den tredje, den fjärde, den femte osv. Det är väl egentligen det som är problemet: signaler.

Killar tolkar mig aldrig rätt och jag vet inte vad jag gör för fel. Drar jag mig undan jagar de mig mer, säger jag att jag har det jobbigt och vill vara själv vill de komma över och trösta mig, berättar jag att jag vill vara singel antar de på något underligt vis att jag underförstått menar "jag ville vara singel tills jag såg dig, så snälla ta mig med storm bara" och säger jag att jag verkligen uppskattar vår vänskap och hoppas att kärlekslika känslor aldrig förstör den svarar de genast "jag älskar dig och nöjer mig inte med att bara vara vän med dig".

Varför tror ingen mig när jag till och med säger rakt ut att jag vill vara singel och inte ha någon jävla pojkvän?!



Himlans värld vi lever i.
Bilden är för övrigt en aaaning photoshopad.

Dalabilder :)

Jag tänkte att jag skulle publicera lite bilder från Dalarna också, jag kan ju inte bara tillåta att det ryms tråkiga saker i min blogg och när Susanna nu motiverat sina besök med att hon ville se om Jocke hade tagit kontakt med mig (varför hon nu tror att det skulle ske via någon av alla mina bilder på bilddagboken och vad hon nu skulle ha att göra med det) och att Linda även berättat att Susanna tydligen även stalkar henne så känns det rätt hopplöst. Jag har bett om att få vara ifred i snart ett år och det hjälper ju inte. Kanske borde jag bara ta bort bilddagboken (använder den aldrig längre ändå) och lösenordsskydda bloggen igen? Jag vet inte, det vore så jävla enkelt om hon bara kunde växa upp någon gång.

Anyhow.. här kommer utlovade bilder :)


  
Vivvi i skolflicketoffsar.


  
Vi hann med att åka spark på Siljan tillsammans
med resten av dalmasarna som kommit från
alla delar av landskapet enbart för detta :)
Supermysig tradition, och på bilderna kan man först se
isen och sedan mig och mormor.


  
Här ser vi mormor och ann,
och sedan Lasse, Ann och någon unge som ville hänga med :)

Voy vittu :)

Jag har haft det hur bra som helst där uppe i Dalarna, jag sov på bussen tillsammans med en supergullig kille och hade sedan en ypperligt snäll far som körde mig hem från centralstation. På vägen hem från Dalarna körde vi som vanligt förbi Bålsta och jag sade då till pappa "fyy fan vad skönt, jag har inte hört av varken Jocke eller hans ex på ett halvår nu, jag är nog äntligen av med dem". Huuur många tror att jag hade heelt fel? :D

 Well, när jag kommer hem avslöjar min bror att han skaffat bdb och vill att jag ska gå in för att acceptera honom som vän. I samma veva upptäcker jag att Jockes ex Susanna (även kallad Sanna och äckligt photoshopande fetknopp) varit inne i min bilddagbok minst två gånger och penetrerat varenda jävla bild jag har där. Varför? - Det enda svaret jag kan hitta är att hon är sjuk. Det är ta mig tusan inte normalt att stalka sitt ex/nuvarande pojkväns ex trots protester från min sida och att fortsätta kontinuerligt med detta sjuka beteende efter att ett halvår har gått är ta mig fan inte psykiskt sunt någonstans. Kan någon i den där jävla ghettoförorten till Uppsala se till att hon spärras in med lämplig vård?!

Skulle någon få för sig att släppa en atombomb över Bålsta ikväll skulle jag inte gråta, jag är så sjukt less på att bli trakasserad på det här viset, det är helt löjligt. Jag tänker nu rikta mig till dig, Sanna, av anledningen att det inte finns ett uns tvivel hos mig om att du läser det här också eftersom du är så pass besatt av mig i andra sammanhang. Susanna, gå gärna och dö och gör det nu, för jag betvivlar att någon skulle sakna dig, dina photoshopade bilder, din övervikt och ditt för jävliga beteende.

Hej igen vintern :D

Det är hur galet vackert som helst här uppe just nu, det är snö exakt överallt och jag formligen tappar andan vid synen av alla dessa snötyngda träd. Jag håller sannerligen tummarna för att detta vinterlandskap inte skall smälta bort och ge plats åt våren innan jag kommit hem igen. Som jag trivs här just nu!

Dagen har dock inte enbart spenderats med att beundra snö, jag har även agerat städtant iförd ett superblommigt förkläde och utrustad med en rosa tvättsvamp i jakt på smuts inför visningen av huset som mormor och morfar håller på fredag efter att jag åkt hem. Mormor tyckte absolut att det var värt att fotografera mig i förklädet, men av någon (inte alls förståelig) anledning hamnade dock inga av dessa bilder i min kamera och således inte i bloggen... siicken ootur! :D

Dessutom känns det riktigt skönt att spendera tid med mormor och morfar när jag inte träffar dem alltför ofta, speciellt då förstås med morfar med tanke på att han inte mår riktigt bra just nu. Han håller dock humöret relativt uppe och igår satt jag och pratade med honom hur länge som helst och han berättade då bland annat om hur han och mormor träffades och att han fortfarande tyckte om henne minst lika mycket nu som då. När jag hör honom berätta om det börjar jag nästan undra om kärlek kanske är mer än animaliska drifter i alla fall. Men, men.. jag sätter punkt här innan jag utvecklar inlägget till något som liknar en långrandig filosofiuppsats ;p





  
Bild upp mot huset
(mormor agerar modell utan att veta om det :D)
och sedan en buske på tomten med snööö på :D


  
Långbryggan ute i isiga Siljan
och sedan utsikt från altanen ned mot vattnet :)

Blunda, Dalmasar ;D

Ich bin eine gladen Vivvilainen. Mamma upptäckte just den otroligt underbara funktionen med internetköp vid köp av biljett för mig till Dalarna, vilket innebär att jag icke kommer att behöva rusa in till stan nu på morgonen. Ja, för er som jag inte redan skvallrat för hejvilt, så är det numera bestämt att jag skall åka idag och inte imorgon för att få ytterligare en dag där uppe. Då Micke (från falun, inte leksandshoback och inte stockholmsmicke.. varför heter alla mina kompisar likadant jämt?!) även hintat om potentiell fika där uppe kan det vara bra att ha en dag extra på sig ;D

Madde upplyste mig även om att vår före detta lärare Fernando hyrt en våning för att anordna någon slags karnevalfest enligt brasiliansk tradition och vi var alltså inbjudna. Det vore faktiskt riktigt kul att gå, enbart för att se hans min när vi dyker upp och även för att se honom iförd svart glittertrikå (som jag och Madde bara antar att han lär ha på sig). Vi får se hur det blir med den saken dock, Fernando står inte såå högt i kurs hos Madde efter att han skällt ut henne för olovligt mobiltelefonanvändande x antal gånger ;D

Igår föreslog Stefan även att jag skulle åka över och ha snöbollskrig och det är första gången på riktigt länge som jag kände för att nappa på någons förslag och det är väl himlans typiskt att jag skulle åka idag och inte ville bli sjuk, vilket jag tydligen lätt blir nuförtiden. Anyhow, när jag kommer tillbaka skola jag umgås med Stefan och sedan hoppas jag att livet känns lite lättare än vad det gjort på sistone :)


Hejdåå Stockholm :D
när jag kommer tillbaka på fredag
får vi hoppas på en lite piggare och gladare Vivvis :)

Djävulstårta.

Med anledning av min favoritmammas födelsedag, som äger rum imorgon, skall detta firas inom familjen idag och detta kräver naturligtvis tårta. Det blivande födelsedagsbarnet ville prompt ha en djävulstårta och insisterade även på att vara med och skapa den. Jag måste dock säga att jag och mamma lyckades någorlunda bra med tårtan, den ser faktiskt lite djävlig ut, tycker ni inte? ;)


  
Maammiiis och tårtan :D

Still dark, huh?

Jag har nu mottagit klagomål från Kirrs om att jag inte uppdaterat bloggen idag och så kan vi verkligen inte ha det - skäms Vivvi! Det finns dock inte alltför mycket att förtälja - dagen spenderades med pappa i hopp om att hitta någon villig människa som kunde låsa upp min mobil, men någon sådan fanns helt enkelt inte. Min originalmobil är numera riktigt inne på sista refrängen, så det börjar bli lite halvt akut.. spännande fortsättning lär följa.

Sedan gjorde även Gbg-Tobbe ett försök till att bli omnämnd i bloggen och då kan jag ju inte enbart ignorera gossen. Han försökte nämligen hålla mig vaken genom att skicka sms, men då han gav upp vid 23.52 tycker jag inte riktigt att man kan säga att han lyckades. Insatsen förtjänar dock omnämning så ja, bra kämpat, Tobbe ;)

Dessutom är det även bestämt att jag skall fly stan på tisdag och då jag verkar ha svårt att ta mig ur den här jobbiga depressionsliknande tiden på egen hand känns det skönt att byta miljö, förhoppningsvis hjälper det. Det är förstås inget kul att må såhär och speciellt tråkigt att göra vännerna besvikna genom att inte umgås med dem, men det har hänt och händer fortfarande så sjukt mycket runt omkring mig så jag behöver vara själv och bearbeta dem. Att mormor och morfar vill ha flytthjälp kunde inte ha kommit så mycket mer lägligt, det skall bli skönt att komma upp till Dalarna och varva ned.


Göötebööörjaaren :D

Systuga nummer 32,5.

Det var redan på försommaren förra året som jag pratade om att sy en egen jacka och well.. nu är det i allra högsta grad på gång. Prototypjackan jag gör innan är av ett påslakan som tidigare gått sönder och efter en hel del uppsprättningar och omsyningar har jag äntligen lyckats få ihop armar, framsida och bakstycke. Woo.. jag är mäkta stolt :D

Det återstår nu att sy på krage och nedermudd på prototypen och sedan är det dags att införskaffa tyg till den riktiga jackan :D Wooohoo.




  
Prototypjackan är förstås inte så mycket att se egentligen,
då den ser ut som någon avdankad 80talsjacka innan
den blivit utrustad med sin nedermudd,
men i brist på andra bilder fick det bli så ändå :D


Linda förgyller simsvärlden genom att skapa mig :D mohaha!

Som jag skrev i föregående inlägg har Linda tagit över simsvärlden och för att reta mig ytterligare för att jag inte kunde joina skapade hon mig som barn i simsformat. Det var länge sedan jag skrattade så pass mycket och jag måste erkänna att jag verkligen önskade att jag hade ett sådant fint hus och goosh vilka superrosa kläder jag fick :D Taack Linda! :D :D



Jag med min mamma,
som tydligen bara ska ha lämnat mig på marken
kort efter att printscreenen tagits.
Tur att hon inte är så hemsk i verkligheten :D



  
Mitt gudomligt rosa huus :D

Huuua :D

Informationsmöte hos arbetsförmedlingen stod på planeringen idag och jag som naturligt antagit att det skulle vara de längsta timmarna i mitt liv hade fel. Visserligen drog handläggaren över tiden, men det gjorde inte så mycket, då det fanns flera intressanta typer där. Speciellt en kille var hur trevlig och rolig som helst, jag skrattade mig igenom hela mötet och väntetiden innan på 15 minuter tack vare honom. Stor eloge till honom :D

Sedan lyckades jag bränna vid ärtor (?) när jag skulle laga lunch till mig själv, men Linda var vänlig nog att trösta mig med att alla misslyckas med ärtor och därmed kändes det naturligtvis betydligt bättre. Den sneakiga människan har även installerat the sims på sin dator och det får jag själv superlust att göra för nostalgitrippens skull, meen mina datorer orkar nog inte riktigt med det. För himlans typiskt :D grr..


Nu kom mamma just innanför dörren så nu tänker jag undvika att avslöja att jag sovit bort halva dagen i soffan, mohahahha!




"Jag tror Veronica är lite över 30 egentligen,
hon vill bara åt den rosa mappen"
håhåhå :D

Robin borde vara såå glad på mig nu :D

Tror ni att jag just glömde bort ytterligare en födelsedag? Well.. nää-ää :D Min käraste vän och det största fanet av mina egopictures Robin Ek fyller år idag. Egentligen borde jag dryga lite mot honom, då det blivit vårt sätt att kommunicera, men jag är just nu så himla nöjd med att jag faktiskt kom ihåg hans födelsedag före tolvslaget att jag inte på något vis kan komma på en enda spydig kommentar om gossen :D

Stooort grattis till Robinsson och stooort tack till facebook som jag idag väldigt lägligt gick in på enbart för att besvara en friend request. Huu-huu facebook räddade mig bigtime måste jag erkänna :D Anyhow, grattis igen och nu är du bortskämd med icke-spydigheter för det här året, Robin :D




Jag stalkade även upp denna fantastiska Robinbild på facebook :D
My my, kanske dags att gå in på den sidan oftare? ;D

1-0 till Vivvi.

Mission äntligen accomplished. Jag hade sådan tur att Ann-marie jobbade på expeditionen idag och med henne framför datorskärmen var det inget som helst problem att få ut mina betyg från universitetet. Vi hann även med att prata lite om vad som hänt efter att kursen slutat (vi läste en kurs gemensamt) och hon peppade mig dessutom inför jobbsökandet. Mycket trevlig människa det där :D

På vägen hem hoppade jag av vid stationen för att tvinga pappa att arbeta lite och jag hann i samma veva med att luncha med poliserna där, ytterst trevligt och det är nästan så man får lust att bli polis enbart på grund av sällskapet och deras läskmaskin. Det är nog ingen annan arbetsplats som har en läskmaskin stor som ett kylskåp..riight? Haha, nej men, polis vore kanske något... bortsett från det faktum att jag inte står ut med att se blod och sådant, men deet kan nog gå superbt ändå :D



     
Jag med mina efterlängtade betyg,
universitetets logga och så smygfoto på polisen..
mohahha :D
 


     
Sedan lite mer egopicsiisar :D

Sov med mig tack.

Man skall visst aldrig sluta förvånas över killars olika raggningstekniker. Efter att ha misslyckats med att få tag på mina betyg hos universitetet mötte jag upp mamma, som precis hade slutat jobbet, i stan och efter en smärre shoppingrunda stod vi snart i tbanan och väntade på att få gå av vid t-centralen för att byta tåg. På andra sidan glaset står ett gäng killar, varav den ena hajar till när han ser mig, börjar peka på mig och gör minst sagt skumma miner. Jag blev enbart rädd och flydde fältet tillsammans med mamma medan han försökte hålla kvar mig genom att viska något i mitt öra. Obehaglig typ.


Hur som haver, det superspännande äventyret fortsatte på bussen, där jag och mamma suktade lite lammkött med räkchips. Skämt å sido, grabbarna framför oss var både odrägliga och kunde av någon anledning inte sluta vända sig om och stirra på oss. Hur uppfostras ungdomar nu för tiden egentligen? :D

Iisch.. jag är för trött för att blogga egentligen, så det är nog bäst att jag avslutar här innan ni tvingas läsa om busschaufförens intressanta bravader också, haha! Fast han var ju rätt rolig... hm, nej nu får det räcka :D Risken finns att jag somnar vääldigt snart, men den risken välkomnar jag med öppna armar just nu.. :D bara så att ni vet, för det ville ni nog.



     
Då jag inte hade med mig kameran kunde jag varken fota
busschauffören, lammkötten eller den skumma killen
(hade jag haft kameran med mig hade jag natuurligtvis gjort det)
såå det får bli random egopics på mig i mitt kök :D
wiie vad kul va?
Speciellt Robin tycker att det är meningsfullt vet jag :D

Man präglas av allt i sin samvaro, tyvärr även av sina ex.

Nu bloggade jag för.. mindre än en halvtimme sedan, men det dök upp något som gör att jag känner att jag behöver ventilera lite i bloggen. Det var nämligen så att Max frågade mig vilka jobb jag sökt/söker och han kunde inte förstå varför jag inte litade på honom tillräckligt mycket för att avslöja det för honom. Jag tyckte således att det kanske vore dags att berätta varför jag är så paranoid angående jobbsökerier.

Det var nämligen så att medan jag var ihop med mitt ex förra året och sökte sommarjobb i januari/februari någon gång tjatade han som tusan för att få veta vilka jobb jag sökte. Jag var redan då motstridig mot att berätta det för honom, då man hört om hur många skräckexempel som helst där personerna blivit snuvade på sina framtida jobb på grund av att de berättat om det för andra. Exet tjatade dock vidare och bedyrade att han inte var ett dugg intresserad av att söka samma jobb som jag och att han inte skulle berätta det för någon annan. Då vek jag mig, förhållanden bygger ändå på tillit, right?

Efter ett tag försade min, då så väldigt käre, pojkvän att inte bara han sökt samma jobb som mig, utan även hans högt hatade exflickvän (?!) och hans bästa kompis hade också sökt det. Jag bad honom dra åt helvete redan då och hur många fler som sökte jobbet efter att ha hört det av honom vill jag inte veta, men han lyckades som vanligt nästla sig tillbaka genom att dra någon snyfthistoria om hur synd det var om honom och hur hans ex tvingat honom att berätta för henne. Då hon var en sådan förskräcklig markatta trodde jag ju på honom och det blev sista gången jag lät honom beveka mig. Hur som haver, därför låter jag ingen veta vad jag söker för jobb och jag hoppas att ni respekterar det :)



En del saker håller jag för mig själv
och det handlar inte om brist på tillit för mina vänner,
utan om överskott av dåliga erfarenheter.

Det brinner i mitt rum.

Fråga mig inte hur eller vad, men någonting brinner i mitt rum. Varken jag, mamma eller pappa har lyckats lokalisera exakt vad det är som brinner, men att det luktar brand där inne går inte att ta miste på. Det vore ju lite betryggande om vi skulle lyckas hitta orsaken till odören innan jag ska sova ikväll för det vore sådär lagom kul att vakna mitt i natten och vara omringad av eldslågor ;p haha!

Anyway. Leta bränder är tack och lov inte det enda jag hunnit med idag. Jag har lyckats konstruera ett cv (med en bild där jag nästan ser ofarlig ut :D), ett personligt brev och sedan börjat planera jackan jag så länge sagt att jag vill sy. Nu är den alltså på gång och jag måste erkänna att det verkar 1047856 gånger svårare och mer komplicerat än vad jag först trott, så det skall bli ytterst spännande och se om jag fixar det eller inte. Jag klarade visserligen att sy i velour, så håller ni tummarna för mig borde detta inte sluta i total k-strof i alla fall ;)





Oh just det, imorse lagade jag blå (notera blå) pannkakor som frukost till mig och mamma.
Det var andra gången jag någonsin försökte mig på att laga pannkakor
och det gick galant, speciellt i jämförelse med sist ;D hahah!

Allt kan visst inte gå vägen jämt ;p

Det här med att köpa nya kläder är rätt menlöst om man missfärgar dem i första tvätten efter inköpet, haha! Mina supersöta rosa underkläder är numera väldigt gråå och ser ut som jag vet inte vad.. haha! Dessutom var ett antal andra plagg också missfärgade, så det är alltså bland det första som kommer hamna på listan över saker som måste göras nästa vecka: försöka hitta likadana kläder att komplettera med. Ytterst onödigt om jag får säga det själv :D

Sedan var det tänkt att jag skulle åka över till Madde idag, men då deras köksgolv blivit halvt uppbrunnet igår var detta förståeligt nog inte så lämpligt och jag fick göra om mina planer för kvällen. Vad blev det för planer istället då? Well.. då jag snart intar den roligaste perioden i månaden såg "sega chokladrutor" väldans lockande ut och jag såg således till att baka dessa. Resten av kvällen lär spenderas genom att med dessa kakor förändra mitt midjemått något, inte heelt illa ändå alltså.

Slutligen bör ni alla veta att jag nästan vann över Kirre på msnspelet "röj flaggor" och även att vi startat klubbett, där jag utnämnde mig själv till Gudett. Detta kommer garanterat på "provet om mitt liv", så ni bör anteckna ;)




  

 Då jag, oavsett om jag har pojkvän eller inte, alltid tyckt
att alla hjärtans dag är ett riktigt löjligt kommersiellt jippo
har jag aldrig brytt mig om att fira det.
Förra året lagade jag dock mat efter valentinrecept,
vilket var riktigt roligt.

 I år fick det bli hjärtan som knappt syns
(florsocker är inte min vän) på chokladrutorna och även
i glasen som mamma fyllde med okänd rosa vätska i.
Hon  vet vilken som är min favoritfärg i alla fall ;D


Fredag den 13e och jag dör enbart på D2.

Ni som läser bloggen är inte alltför obekanta med det faktum att jag ibland får för mig att jag måste vara helt ensam och idag var en sådan dag. Det är egentligen aldrig kul att tacka nej till roliga förslag som vännerna kommer med, men jag hoppas att de förstår mig och inte tar illa upp.

Ett av förslagen som jag nobbade var att åka med Tobbe och sitta kattvakt, men den gulliga gossen påstod sig förstå helt och hållet och föreslog istället att vi skulle spela cs. Min fredagskväll har alltså bestått av cs - dock mest med Jonas och inte med Tobbe (han måste väl förmodligen se efter katterna också när jag var så dum och dissade dem :p). Låt mig säga såhär - jag var nog aldrig någon cselit, men nu finns det verkligen nada skills kvar och detta bidrog till att jag tröttnade rätt fort. Datorspel är överskattade ;D

Slutligen till "den riktiga Linda", skriv ned din e-postadress i en kommentar så lägger jag till dig på msn (det är bara jag som ser den om du skriver in den i fältet för "e-post" :D).



Någon, enligt honom själv, supergammal bild på Tobbe.

Vivvis superspännande dag, Del 2.

Eftermiddagen bestod av lååångshopping med min favoritmamma (som om jag hade fler att välja på, höhö). Vi hade supertrevligt, mamma sabbade sin egen födelsedagsöverraskning och jag kom hem med lite BHar och ett par stövlar som jag bara letat efter i... 2 år? Wiio :D nu är de mina, mohahah. Anyway, bilder på sakerna är obligatoriskt, så nedan följer dem :D



Det kändes så tråkigt att bara lägga upp bilder på underkläderna liggandes på bordet,
såå här har ni dem på mig och aa.. stövlarna är ju också med :) haha!


        
Här är resten :)
Fråga mig inte hur de sista trosorna
kan vara snygga på, för det fattar jag inte heller,
men det är de på något underligt vis :D

Vivvis superspännande dag, Del 1.

Förmiddagen bestod av två delar: arbetsförmedlingen och kvalitetstid med min far på stationen. Jag fick en rosa mapp av arbetsförmedlingen (det får säkert alla, men vi vet ju alla att de måste ha tänkt på mig när de designade dem) och jag har därför börjat gilla dem redan nu. Huruvida det håller i sig eller ej återstår att se.

Sedan begav jag mig som sagt av till stationen, där pappa enbart befann sig tillfälligt för att avboka de förhör han egentligen skulle hålla idag. Sedan åkte vi och handlade på Willys och som ni hör var inte det så värst spännande. Varför var jag ändå tvungen att berätta om detta då? Well... Dogge hade ritat teckningar till pappa när Dogge var... betydligt yngre (och trevligare) och de var ju så pass konstnärliga att jag bara måste publicera dem här i bloggen. Där har ni skälet och därmed avslutar jag :D


 



        
Dogges teckningar, den första är ett porträtt av pappa
och den tredje bara en inzoomning från den andra.
Notera dock att han stavat "pakkera" istället för "parkera"
samt att jag iiicke vill veta vad siren på taket
egentligen liknar för något.

  
På pappas jobb,
stackars pappa hade för ont i ryggen
för att få på sig uniformen :/ naaw :D


  
Och vad vore ett blogginlägg utan onödigt
många egocentriska bilder på mig? :D

ÄnglaVivvi nummer 32,5.

Samtliga av dagens planer blev omflyttade när jag ringde pappa för att tigga skjuts och vederbörande berättade att dennes ryggskottsliknande symtom blivit så pass allvarliga att han knappt kunde ta sig ur sängen. Då min wowspelande och beroende, bör tilläggas, bror inte innehar "hjälpa till" i sitt vokabulär gick jag över till killarna och såg till att pappa inte dog bort.


Till hur pass mycket hjälp jag var kan kanske diskuteras med tanke på att jag mest åt upp deras bröd, men ändå. Jag lyckades till exempel även koppla in datorn till tvn så pappa kunde se på film (jag gjorde alltså något tekniskt utan dödlig utgång, det ni!) och handlade dessutom middag till dem. Liite bra var jag nog allt :)

Nu ska jag komma på en passande bild till det här inlägget och sedan gosa ned mig i soffan... om inte msnfolket håller mig kvar, de brukar ju vara rätt bra på det. Hur som haver, tillbaka till bilden. Mike föreslog nyss att jag skulle duscha och sedan ta en bild efter/i duschen... kan det vara en bra idé? Hm...

Oh btw.. krämen var god ;)



  
Det fick bli Max förslag istället:
"ett vaniljhjärta så kan du skriva om vårt
superintressanta samtal".
Well, Max sade att han hade mycket att göra
på jobbet inför alla hjärtans dag.
Jag sade då att jag gillade vaniljhjärtan
och berättade någon superinvecklad story
om en kille som kallat mig och Matilda för
vaniljhjärtat och hallongrottan när vi gick i 8an.
Sedan lämnade vi ämnet och började prata
om barn.. THE END :)

Misslyckande på arbetsförmedlingen = matlagning.

Efter att ha tagit mig själv till arbetsförmedlingen och suttit där i någon timme i väntan på min tur blev jag upplyst om att deras datorer inte fungerande, men att jag skulle komma tillbaka klockan 13. Väl hemma hade min kropp andra planer för mig och det artade sig inte bättre än att jag föll i sömn och vaknade av att mobilen ringde vid 15. Dåålig Vivvi.

Sedan har jag sysselsatt mig med att koka kräm. Jag fick nämligen en superfin receptbok av mormor i födelsedagspresent och känner således att det är dags att prova de olika recepten jag har kvar sedan hemkunskapen i låg- och mellanstadiet för att se vilka som skall kasseras och vilka som skall skrivas in i den nya boken. Först ut blev alltså äppelkräm och det skall bli ytterst spännande att se hur jag lyckades, den såg i alla fall ätbar ut trots att det faktiskt är jag som gjort den. Kan ni tro det? :D




     
Notera min rosa potatisskalare
som enbart är knappt synlig på den 3e bilden
(Linda kunde inte se den,
så då kan nog inte ni heller det,
men den är där nåånstans :D)

Utredning av diverse saker påågår.

Finns det någon som har det ultimata tipset för hur man håller sig vaken? Jag har sannerligen aldrig varit en särskilt bra lanare och just nu har jag svårt att hålla ögonen öppna även om jag inte befinner mig på lan. Egentligen har jag lust att se en film eller något, men detta kommer med 99,98% säkerhet sluta i sömn. Nog för att man känner sig en aning gammal när man inser att man fyller 20 detta år, men att lägga sig före 21.... icke! Så gammal är jag inte ännu.

Vad har gjort mig såhär trött då? I ärlighetens namn har jag ingen aning, eventuellt kan det faktum att jag knappt blev insläppt på polisstationen ha något med saken att göra, men det betvivlar jag. Det mest troliga är väl att Tobbe, den rackarn, igår meddelade att han förmodligen åker till USA i år och inte om en 2-3 år som det först var bestämt. En sådan sak bör naturligtvis diskuteras igenom noggrant, vilket vi ungefär gjorde över sms till tidigt imorse. Yees, det låter som en bra idé: vi skyller mina sömn/vaken(?)-problem på Tobbe. Problem solved, case closed.



Jag blev insläppt till slut
efter att ha blivit identifierad av målsman..
mohahah ;D Nää.. det låter mer spännande än det var,
men drama är ju min grej så varför inte?


Nattligt telefonsamtal och ny msn.. woo.

Samir ringde mig halv ett inatt för att "reda ut" vad som hände med vår vänskap. Egentligen visste han dock redan varför jag inte ville ha kontakt med honom och när det var utrett avböjde jag hans förslag om att ta upp kontakten igen. Killen ringde minst sagt vid fel tillfälle, precis när jag insett att den enda av mina kompisar som förtjänat en andra chans egentligen inte heller gjorde det. Därmed inte sagt att jag skulle ha tyckt att det vore en bra idé att ta upp kontakten ändå, men nu är det verkligen så enkelt att jag får lita på min första instinkt angående att säga upp bekantskapen med människor för numera finns det verkligen inte ett enda levande bevis på att folk förtjänar en andra chans i min bekantskapskrets. Sad thing.

Anyyway :D när vi ändå är inne på människor och kompisar tänkte jag meddela att jag bytt msn. Jag satt nämligen och omgrupperade bland mina grupper på min gamla msn igår och upptäckte då att den grupp som innehöll flest personer var "Sådana som egentligen borde tas bort". Deet säger väl helt klart att det är dags att byta msn och gå vidare? :D haha! I nuläget har jag dock bara hunnit med att lägga till de personer som var inne när jag skapade min nya msn, så känner ni att ni fattas på listan får ni säga till eller helt enkelt vänta tills jag loggar in på den gamla igen :)


 


Egoopictures är väl alltid bra att ha? eller något :D

Schh...

Saker och ting förändras konstant och att min blogg inte är något undantag är ni nog vid det här laget väldigt medvetna om. Såhär ser bloggen ut nu alltså och låten som en del av er kan höra via internet explorer är förstås även den utbytt :) Enjoy!


Schhhh :D


  
Då headerbilden och profilbilden är redigerade i färgerna
tänkte jag att jag skulle lägga upp originalbilderna :)

Nog med depp.

Man kan nog inte sitta och deppa över en tenta alltför länge och om jag skall vara ärlig är det väl inte det enda som tyngt mig på sista tiden, men jag hade tänkt leverera ett liiite gladare inlägg så jag skall inte dra upp alla faktorer här, så det slipper ni läsa om! Att Linda sedan har lovat mig att avrätta läraren så fort vi tagit över världen gjorde väl sitt till för att muntra upp mig måste jag erkänna ;D

Hur som haver, jag sitter just nu hos killarna efter att ha fikat hos mormor och morfar. Morfar har mått dåligt på sista tiden så det var skönt att träffa honom och se att han i alla fall lever, det får han se till att göra ett bra tag till tycker jag, för jag gillar honom.


Sedan var det inte så värst mycket mer att rapportera, jag är på väg uppåt helt enkelt och nu skall jag faktiskt övertala min kära familj att köpa pizza till middag så får det vara slut med alla depperier från och med nu :)


     
Fikafolk :)





Det finns verkligen ingen som min morfar,
skulle kunna lyssna på hans spännande berättelser
och skratta åt hans skämt hur länge som helst faktiskt :)



Take me away.

Det var ju ovanligt dumt av mig att tro att allting faktiskt skulle reda ut sig till något bra, det är bara för mig att skriva om tentan och det tidigaste tillfället de kunde ge mig var i maj. MAJ?! Jag skall alltså gå runt med ofullständigt eftergymnasialt betyg ända fram till maj på grund av detta. Det känns ju för jäävla underbart.. jag känner bara för att strunta i tentan och gå vidare utan de poängen, men då är ju ett halvårs studier mer eller mindre förgäves. Fy fan.


Ikväll tänker jag vara hemma och äta godis och ni skall inte bli förvånade om resten av helgen förflyter likadant. Vad fan är det för fel på världen? Och guu vad jag behöver en jävla kram!



     
Utless Vivvi (bilden är redigerad då jag mörkat ned den)
och sedan blev jag faktiskt rörd idag

när mamma kom hem med ett halsband till mig.
Hon har det riktigt tufft själv just nu och att hon trots detta tänker på mig
är för himla fint av henne. Tack mamma! ♥

Faaaail.

Jag misslyckades med att somna igår kväll, mestadels på grund av min rädsla för mörker som näästan får mig att vilja skaffa permanent sovsällskap. Det är bra otur att killar automatiskt tolkar sådana inviter som möjlighet till sex annars hade jag ju faktiskt kunnat skaffa det ;D haha!

Hur som haver, dagen artade sig knappast bättre när jag upptäckte ett mail från sekreteraren som avslöjade varför jag inte fått något betyg. Läraren påstår att jag inte skrivit godkänt på provet och hur han kan påstå det när både jag och Madde med all säkerhet såg att det stod att jag inte bara klarade mig utan det också med stor marginal har jag nu mailat honom och frågat om. Enligt sekreteraren ska ha han tappat bort listan med betygen och enligt mina klasskamrater har han slarvat bort betyg för en annan elev också. Vad för slags lärare är han egentligen?

Jag håller verkligen tummarna för att han letar rätt på listan och att det här reds ut snarast möjligt så att jag slipper skriva om det där jädrans provet nu, när jag förmodligen glömt exakt allt jag pluggade in. Gosh, livet vill mig väl idag känner jag.



Sååå glad är jag :)

Klagomål hanteras alltid på mest rosa sätt :)

Robin har på sista tiden klagat över att min bdb bara innehåller massa egopics utan sammanhang och det har jag visserligen varit medveten om, men inte orkat ändra konceptet för att jag helt enkelt inte har några bättre idéer till meningsfulla teman där. Hur som haver, idag fick jag för mig att byta namn och det har jag alltså gjort :)

http://roosalilja.bilddagboken.se är det numera som gäller, men gästlösenordet är detsamma som förut :)




Denna superavancerade bild lyckades jag
knåpa ihop i photoshop för att inviga namnbytet med :)

Hur jävla svårt ska det vara att uppföra sig som folk?

Vad ska man göra åt mänskligheten egentligen? Jag börjar halvt undra om jag någonsin får återse mina betyg då sekreteraren mailade mig idag och berättade att hon lagt mina papper i lärarens fack i hopp om att han skall förstå vad som hänt och sedan leta upp mina betyg. Hur många fler veckor kommer det ta?! Aja, jag kan faktiskt inte sitta och vänta på det längre så jag får gå till arbetsförmedlingen utan de betygen, men det känns ju sådär lagom kul att inte kunna styrka att man faktiskt läst 30hp eller behöva säga "nää alltså universitetets lärare slarvade bort mina betyg så jag vet inte om jag någonsin får dem eller om jag ska göra om hela kursen." Åh hur svårt ska allt behöva vara på en skala?

Att det sedan finns de "kompisar" som tror att de kan bete sig hur som helst och sedan säga "förlåt", varpå allt ska vara frid och fröjd gör mig också lycklig. Att samma person sedan inte ens bryr sig om att läsa mina sms ordentligt, utan bara börjar anta att jag aldrig mer vill se vederbörande och slutligen skickar 103875 sms för att se till att allt är "lugnt" mellan oss gör saken såå mycket bättre. Helt plötsligt är jag faktiskt inte säker på om jag någonsin vill träffa honom eller om jag vill träffa någon annan för den delen heller. Usch vad jag hatar människor, kan inte alla bara uppföra sig som folk och vara lite hyggliga mot varandra, stå för sina misstag och ge andra människor andrum när de behöver det? Hur svårt är det?



Lilja är ju som bekant mitt efternamn så det fick bli en bild
på liljor mot mörk bakgrund.
Det är lite så det känns idag, Liljan är omgiven av mörker.

Sedan när flyttar Sverige städer utan min vetskap?!

Dagens lärdom är att man missar en hel del information om man sover för länge. Jag klev idag upp halv 6 och har sedan dess blivit upplyst om diverse saker, t.ex. att det kostar 55 kr att bada en halvtimme på mitt badhus om man är över 18, att personalen på badhuset i smyg sitter och bråkar om huruvida man skall ha kvar bassängen eller inte, att en del människor verkar besöka badhuset mest i syfte att sparkas och dränka stackars äldre tanter och slutligen att Kiruna skall flyttas. Kiruna skall flyttas, är jag den enda i hela Sverige som inte hade en aning om det? Gosh, jag skall helt klart ta tillfället i akt och be att de målar det nya Kiruna rosa.

Slutligen känns det ju skönt att veta att man har vänner som Robin :) Att det sedan även känns orättvist att ta på mig hela förtjänsten när Robin också är ypperligt bra på att ta initiativ till att fortsätta underhålla vänskapen behöver vi faktiskt inte nämna, jag står gärna för hela äran ;) Men ni förstår vilken vän Robin är som väljer att enbart sätta mig och inte sig själv i rampljuset, tack Robin! ;) haha!




Då jag tillfälligt förlagt min kamera får jag nöja mig med att publicera en bild från i lördags,
hoppas att ni står ut människor ;D

Saltkar gör allt roligt.

Jag är just hemkommen från middag hos killarna - där pappa hade lagat supergod rostbiff och potatisgratäng. Det är väl inte så värst mycket mer att förtälja därifrån, så jag lämnar över till bilderna, som idag är suuperseriösa och superintressanta :)



  
Efter maten var allt frid och fröjd
med yoghurtglass till efterrätt...


  
...men sedan spårade det ur...

        

...rejält :p

        

RSS 2.0