Genomtänkt värre.

Igår var första gången som det plötsligt slog mig att det inte bara finns en ekonomisk nackdel med att flytta till en ny stad och bo själv. AlexX med två x var den första som inte spontant blev glad för min skull, han tyckte att det kändes som om jag "lämnade honom", lite skämtsamt uttryckt förstås, men kanske ligger det ändå en viss sanning i det?

Jag har aldrig reflekterat kring hur det kommer bli med alla vänner och bekanta jag lärt känna här i Stockholm när jag flyttar, kommer jag ha råd att åka tillbaka och hälsa på i storstan? Kommer jag ha tid att ta emot besök? Kommer mina vänner ens finna tid/pengar/ork/vilja att försöka hälsa på mig? Kommer jag lyckas behålla kontakten med alla?

Jag insåg nog inte riktigt hur många jag förmodligen kommer att sakna, och framförallt insåg jag inte hur många som kommer sakna mig (eller åtminstone påstår att de kommer det ;D haha). Det känns.. konstigt faktiskt.


Nickää är en gosse jag troligtvis kommer sakna en hel del

och eftersom han och Martin lyckades gömma sig undan kamerorna i lördags

printscreenade jag den här tjusiga bilden utan deras vetskap.

mohahah :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0