Matilda Larsson - jag saknar henne.

Sent igår natt gick det upp för mig att det finns en utomstående person som påverkat och fortfarande till viss del påverkar mig starkare än någon annan och som jag omedvetet förträngt. Igår var första gången någonsin som jag berättade om henne för någon tror jag och det gick inte att göra det utan att låta tårarna rinna.

Det var i åttan som hon flyttade hit till ön från Motala och började i vår klass, Matilda. Vi fann nästan genast varandra och stod snart väldigt nära varandra. Hon dök upp hemma hos mig timmar innan skolan började på morgonen och efter skolan gick vi tillbaka hem till mig och hon gick inte förrän sent på natten. Dag ut och dag in umgicks vi så mycket med varandra utan att bli osams en enda gång. Vi skippade så många idrottslektioner vi kunde och stod istället och flirtade med killarna från Torsvik som lånade vår tennishall för att ha idrott i, vi ryckte tag i killar på stan vi tyckte var snygga och raggade hej vilt, vi myntade mottot "så många killar, men så lite tid" och hade helt enkelt hur kul som helst.

Jag vill tro att det finns en mening med allt som händer, men varför jag enbart fick behålla henne som vän några månader kan jag inte hitta någon som helst mening med. Nu efteråt borde jag inte ha låtit henne flytta tillbaka till Lindesberg och Motala eller åtminstone flyttat med henne, för det finns inga tjejer som henne. Jag inser det nu, jag borde inte ha låtit henne försvinna ned dit. Det är hon som gör det svårt för mig att umgås med andra tjejer, för vilka de andra tjejerna än är blir de aldrig Matilda. De blir inte den där tuffa tjejen som man har otroligt kul med, kan dela allt med, som man kan lita på och som ställer upp i alla lägen. De andra tjejerna ödslar mest tid på att snacka skit om allt som rör sig och när de inte gör det handlar samtalet enbart om mode eller smink.

Jag tror inte att jag har insett hur mycket jag har saknat Matilda förut och hur grymt omöjligt det är att hitta någon som är som hon.. och som jag själv. Jag kommer nog aldrig hitta en människa som är så pass lik mig som hon var och jag kommer kanske aldrig att sluta förebrå mig själv för att jag borde ha gjort mer, men jag är ändå oerhört tacksam för att hon kom in i mitt liv och visade mig hur jag vill leva.


image126
Vi har båda förändrats mycket på 4 år,
men jag kommer alltid att minnas henne som hon var.


Kommentarer
Postat av: matilda larsson

heej gumman adda mej på msn

PiinkBarbie@hotamil.com

kramar

2008-11-01 @ 09:46:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback