Det är tur att det finns killar när vissa lärare försöker förstöra ens dag.

Victor, även känd som Tomten, väckte mig idag vid 10-tiden med ett sms, varpå jag somnade om rätt snart. Jag hann dock bara sova en timme innan Bronka också skickade sms och frågade om jag hade lust att träffa honom i centrum. Eftersom det var kallt och regnigt föreslog jag att han istället skulle åka hem till mig, men eftersom hans lokalsinne enligt honom själv inte är det bästa tordes han inte försöka åka hit. Jag fick då istället vägleda honom till Torsviks pizzeria, vilken lat kille!

Apropå lata killar och lokalsinne åkte jag efter att ha fått mitt personporträtt totalsågat av Petra hem till Oscar på söder. Jag var förbannad, då alla som läst porträttet sagt att det inte finns något att anmärka på och att det både är intressant och bra skrivit och så kommer då Petra och påstår att jag tramsar för mycket med Adam och beskriver honom som "en för bra kille". Hur fan kan man beskriva någon som "en för bra kille"?! Det är väl inte mitt fel att det inte finns så mycket elakt att säga om honom, eller? Tja.. tills nästa gång får jag väl helt enkelt hitta på att Adam knarkar och rånar godisbutiker om nätterna.. jösses!

Hur som haver åkte jag till söder för att mötas upp av Oscar, trodde jag. Jag fick som vanligt leta mig dit själv och med mitt lokalsinne säger det sig själv att det inte går särskilt bra, men efter många om och men lyckades jag till slut hitta till Oscars port. Det borde jag ha fått beröm för tycker jag, men Oscar passade istället på att kommentera hur trasig min kjol såg ut. Det är ju för fan meningen att den ska vara trasig... killar alltså!

Efter att Oscar gett mig en specialguidad tur ned i sin källare mådde jag dock mycket bättre än innan och nu sitter jag här och undrar om han hann peta i sig någon mat innan han skulle iväg på den där kryssningen, samtidigt som Martin retas med att skicka en massa bilder från dalarna.  Titta bara hur otroligt vackert det är däruppe nu!



 

  
Ibland önskar man ju att man bodde i Dalarna alltså.

Sexfixerade, sinnesslöa och på dagisnivå.. vad fan gör jag i den skolan?


Dagens lärdom är att det är en enorm tur att jag har Max på kultur- och idéhistorialektionerna. Jag tror att jag har exploderat gånger tusen på mina kära kurskamrater idag.


Det hela började med att läraren gav oss en artikel, skriven av en man med arabiskt påbrå, där det påstods att det enbart är västvärldens fel att muslimerna är så pass hämmade sexuellt som de är idag. Vidare påstod han att den muslimska befolkningen var inne i en underbar guldålder, med bajssex, böcker om analsex och incest innan västvärldens Napoleon stormade in med sina normer och moraler. Att författaren påstår att detta utgjorde guldåldern i den muslimska kulturen tycker jag bara det är absurt, men att vår lärare lyfter fram och riktigt propagerar för texten är ju helt obscent.

Diskussionen kring artikeln gav dock en kurskamrat tillfälle att låtsas som om hon var den enda i hela världen som någonsin haft sex.  Helt utan anknytning drog hon upp sin mormor i diskussionen hux flux och sade då "Min mormor tycker inte om att jag har sex med min pojkvän och jag och min pojkvän har sex rätt ofta..." Vill du ha medalj eller vad fan är det frågan om? När till och med vår lärare blev helt ställd och sedan försökte avleda samtalet tillbaka in på den västerländska kulturen kontra den muslimska tycker man ju att denne elev borde ha insett att det inte var sexualkunskap vi läste, men hon fortsatte då istället med att prata om hennes värderingar vad gällande sex före äktenskap. Nästa gång jag vill ha en predikan om någons sexliv säger jag till själv, tack!

Den stora chocken kom dock inte förrän samtalet ledde in på varför inte barn får köra bil förrän de är 16 år. Det var då inte som jag tyckte, att barn inte är mogna för att köra bil och inte har tillräckligt utvecklade sinnen, utan enligt min klasskamrat är det heelt enkelt för att barn har medfödd instinkt att mörda andra barn och inte bryr sig om någon annan. Så sätter man ett barn bakom ratten kommer denne alltså medvetet att försöka köra på allt i sin omgivning, jag tror inte jag vill veta hur hennes mörka barndom såg ut.

Max följde med mig till tunnelbanan trots att han skulle ha tyska efter, vilket jag uppskattade enormt med tanke på hur kallt det var och hur förbannad jag var. Det känns skönt att höra att det är någon som har samma åsikt om klassen, ett tag undrade man ju nästan om man stod ensam mot alla sinnesslöa jävlar. Det framkom även att Max hade liknande åsikter om Jens och samhällskunskapsklassen. Fy fan vad skönt! Nu kanske man orkar masa sig dit imorgon.

På torsdag infaller "Sunedagen" på min skola, där man skall klä ut sig och vinna pris för bästa utstyrsel. Jag hörde även några tjejer i klassen lovorda denna dag, då de tyckte att vi behöver fler sådana här dagar för att få bättre sammanhållning till studenten. Hur fan menar de att den här dagen skulle skapa bättre sammanhållning? "Oh titta, du är också utklädd till Batman! Ska vi ses efter skolan?" Vi går väl fan inte på dagis? Eller?

image157
Jo jag håller med, skulle man ha satt mig bakom en ratt när jag var liten
hade jag nog kört ihjäl allihop. Man ser ju hur mordisk jag ser ut, eller?

Efter en aktiv fredag blev det en lugn lördag.

Mina mål för dagen blev en aning spolierade när jag märkte att dagen i princip var förbi när jag vaknade. Frukost klockan 3, följt av serieritning med Linda över msn är i princip det jag hunnit, och orkat, med att göra. Av någon anledning blir man så grymt seg av att vakna för sent, men det går ju inte att sticka under stolen med att det är enormt skönt att sova ut efter en fredag full av plugg och umgänge.

Jag var nämligen tvungen att tvinga mig upp till ett möte med Jens klockan 9 och som vanligt förstår han ingenting av det man säger, utan när jag sa att jag skulle vilja läsa Samhälle C på distans eftersom jag inte tyckte att vi gjorde något värdefullt på lektionerna frågade han om jag ville prata med någon i skolan om hur jag mår. Naturligtvis måste man ju må extremt dåligt för att kunna kritisera Kunskapsgymnasiets felfria system, vad tänkte jag på?

Efter det otroligt givande mötet satt jag och pluggade lite spanska i väntan på att Linda skulle bli klar med sin tyska och under tiden satte sig Mikaela med mig och pratade lite om hennes spanskaprov hon just haft. Tydligen är det rimligt att man ska kunna skriva en rapport om traditioner utan hjälp av lexikon eller tidigare kunskaper om Spaniens traditioner när man precis läst klart spanska steg 3. Uscha, jag är glad att jag läser steg 5 så jag slipper det där just nu i alla fall.

Efter det lunchade jag och Linda. Vi passade även på att snacka skit om Jens och våra ex och avslutade sedan diskussionen i klassrummet där jag skulle ha filmkunskap. Sedan droppade resten av tjejerna in och lektionen kunde ta sin början. Läraren berättade att vi skulle lära oss om genrer, men inte vanliga genrer som hon tyckte var tråkiga utan enbart om hennes favoritgenrer... det känns så otroligt givande att gå en kurs som enbart göder den där extremt okunniga lärarens absurda filmsmak. Att hon har A Clockwork orange som favoritfilm tycker jag säger allt.

Efter lektionen satt jag kvar med Malin och fikade i cafeterian någon timme eller så och erfor att vår skolbespisning gör grymt god äppelpaj. Kanske borde man fråga efter receptet? Fan att jag inte tänkte på det!

 

image155
På begäran av Dennis har jag nu fotat mina nya stövlar
tillsammans med min mytomspunna kjol, varsågod!

Estoy enfadado, or angry, eller arg!

Nu är jag riktigt upprörd. Så upprörd att jag måste blogga. Min käre vän Patrick Sillén har just förolämpat mig så till den milda grad... så jag vet inte vad! ååh jag bara kokar!! Hur kan han?! Hur har han mage?!

Vi satt i lugn och ro och diskuterade fenomenet kring priser och kvalité. Patrick säger då att man får vad man betalar med, medan jag argumenterar emot med min väska som exempel. Jag köpte väskan för 450 kronor, och den har hållit bra mycket längre än den väskan jag köpte i nian för 700 kr från Friis & Co. Patrick, den jäveln, invänder då att man kanske borde ha fattat att en väska från Friskis och Svettis inte är värd 700 kronor. Hur understår han sig att påstå att jag skulle vara så indolent att jag köper en väska från FRISKIS OCH SVETTIS?! ooh guu, vad jag är upprörd!

Jag får försöka tänka på den trevliga lunchen vi hade på Subway häromdagen så jag inte glömmer bort Patricks goda sidor helt och hållet. Hans allvarliga misstag kommer dock att ta tid att förlåta och under tiden ska jag se till att ta ut hämnd på alla möjliga sätt, trust me!

Hur som haver... för att lugna ned mig redan nu tänkte jag beskriva händelseförloppet på min prövning i Engelska B idag. Jag har glömt bort hur man pratar engelska. När läraren frågade vad jag tyckte om boken jag läst började jag ledigt beskriva bokens innehåll, tills jag insåg att alla satt och stirrade på mig med frågande blickar. Jag hade pratat spanska. Illa, illa, illa!

När jag ställt om mig till engelska fortsatte jag dock att smyga in spanskt tal i mina uttalanden. Bland annat började jag säga "por eso" istället för "therefore". Inte så lyckat kanske, men till min stora lycka gick den skriftliga delen betydligt bättre och jag insåg att jag sällan är så lycklig som när jag får skriva.


image153Nej, det är ju ingen skillnad alls..
image154


Nattsudderi + lektion + avancerade foton = Trött Vivvi.

Jag var sådär lagom död när jag kämpade mig upp imorse vid 9-tiden efter att Patrick hållit mig vaken till 3-4 på morgonen. Det som fick mig att gå upp överhuvudtaget var nog att jag visste att Patrick började tidigare än mig... och även förstås att jag skulle till kultur- och idéhistorian där Max och Jonny riktigt lyser upp tillvaron. Med facit i hand vet jag dock att Patrick knarkat sömntabletter för natten och som resultat av detta vaknade han inte förrän vid 16.00. Det var nog tur att jag inte visste det då, för då hade jag antagligen inte orkat kämpa mig upp.

Hur som haver så var kultur- och idéhistorian ovanligt trist. Kanske var det för att vi inte fick jobba så mycket enskilt, vilket ju resulterade i att jag och Max enbart kunde utväxla ett par korta ord mellan lärarens föreläsningar. Vi fick dock en kort paus på 10 min och då passade vi som vanligt på att gå ned till cafeterian för att dricka vatten, "förebygga" diabetes som Max kallar det. Under den pausen lyckades jag samla in mycket värdefull information om Max som helt klart kan komma till användning vid utpressningstillfälle, men tyvärr spolierar jag ju själva utpressningsmöjligheten om jag avslöjar den informationen här.


Idag kom även skolfotona och Becki som dansade runt glad som en lärka för några månader sedan av skadeglädje och formligen skrek ut hur ful jag såg ut på kortet med stängda ögon kan ju bara slänga sig i väggen. Jag varken blundar eller grimaserar och måste säga att med tanke på hur hon själv ser ut på kortet skulle man ju kunna tro att jag vunnit miss world-titeln 10 gånger om. Tjejer alltså.


Apropå foton så har Patrick suttit och skickat över bilder från valborg som jag helt missat och blev smärre chockad över att se. Som den otroligt generösa människa jag är tänker jag delge de bilderna, kolla bara inte på mitt hår... okej? :)


  
Guu så vackert! :D

Ensam, lättklädd och handhållare... vart är skolan på väg?

Textkommunikation stod på planeringen idag. Mina ädla kompanjoner Mikael och Nina dök inte upp och läraren passade på att högt inför klassen uttrycka hur synd det var om mig som inte hade några att arbeta med idag, varpå jag antar att de flesta trodde att jag var dum i huvudet eller en riktig smöris. Vet inte riktigt vad som skulle vara värst faktiskt.

Jag spenderade i alla fall större delen av lektionen med att smsa till Patrick och sedan till Bång, som var överlycklig över att hans Comviq kompis inte gått ut ännu. Efter att rektorn stormat in och bett mig hålla honom i handen, varpå hans kvinnliga kollega svansade efter och kallade mig lättklädd hade jag dock fått nog av skolan för idag och smet hem några minuter tidigare.

Efter en tur på ica bland långsamma farbröder med rullator och gnälliga kärringar med varuberg hade jag av någon underlig anledning fortfarande energi kvar för att sätta mig och läsa om 1800-talets kulturliv rekordsnabbt, varpå jag föll i sömn och nyss vaknade av att Dogge ringde.

Eftersom pappa är på någon konferens någonstans måste han själv laga mat, så han tänkte smita över till oss och äta upp vår mat. Vi sade dock till honom att det skulle bli sill till middag, vilket resulterade i att Dogge avslutade samtalet väldigt fort och lovade att hålla sig borta ikväll. Thank God!

image150
Vilka poser jag kan få in trots att jag är nyvaken, fantastiskt!

Stickningsmani utbröt igår.

Det är ett sökande som nog har pågått under hela mitt liv, utan överdrift. Ett sökande som jag numera har gett upp och i och med detta förlorat allt hopp för, sökandet efter min idealiska mössa.


Som tur är fick jag sent igår kväll en briljant idé som löser eländet, jag skall sticka min egen mössa. Det tycks kanske låta omöjligt att jag, som för övrigt är så oteknisk, opraktisk och otålig så det finns inte, ska klara av ett sådant pillerjobb. 

I min research har jag dock fått veta att andra klarat av den enormt krävande utmaningen före mig, bland annat Linda som jag idag tvingade modella med sin mössa. Anledningen till att jag tar upp just Linda som exempel är för att hon gjort en rosa mössa, vilket är mycket imponerande och som bekant ger pluspoäng på alla sätt!

Som ni förstår har jag därför ägnat större delen av dagen till att sitta och putsa upp mina otroliga sticknings-skills. Det gick väl sådär. Jag tror mest att jag blev distraherad av modellen som har på sig mössan jag är intresserad av att sticka och sedan gjorde ju mina gulliga msn-pöjkar som vanligt sitt till.


Det hela har hur som haver lett till att jag glömt bort att jag ska peka ut en dålig och en bra reklam tills imorgon och motivera varför jag valde just dem. Det kommer att bli svårt, då jag i princip tycker all reklam är dålig utan att riktigt veta varför. Finns det någon som gillar någon reklam överhuvudtaget...?

     
Mösshysteri.

Skolan suger, Bio suger, IFL suger, 93or är däremot underhållning.

Energin tar mer eller mindre helt slut när man åker in till skolan och upptäcker att läraren i filmkunskap tycker att vi ska se "the matrix" i ett streck. Förutom att det var en grymt invecklad och tråkig film var dessutom bänken vi satt på otroligt obekväm och inte blev det direkt bättre av att jag hamnade bredvid en tjockis som gjorde oanständiga saker som fick hela bänken att vibrera och rummet att lukta jäävligt illa. Som tur var fick vi en liten paus och under den tiden passade jag och Malin på att gå ned och handla i cafeterian och när vi kom tillbaka hamnade Malin bredvid tjockisen istället, varpå jag kunde dra en lättnadens suck.

Som ni kanske förstår hade jag ingen lust att hitta på något den fredagskvällen. Jag hade dock bestämt bio med Patrick och gick därför och lade mig efter skolan i hopp om att kvickna till en aning. Det fungerande inte. Så när Patrick frågade vilken film vi skulle se och jag upptäckte att det bara går skitfilmer på bio satte jag igång att gnälla värre än någonsin... tills jag fick se att IFL gick på tv den kvällen. Så jag schasade undan pappa till mamma och Dogge ut på stan för att kunna ta dit Patrick och se fighterna ifred och kunna avnjuta varsin öl med gott samvete.

Matcherna visade sig dock suga rejält och jag antar att det inte var ligans vassaste fighters vi fick se. Underhållningen anlände dock när Dogge kom hem igen och berättade om sin dubbeldejt med några 93or. Tydligen hade en av tjejerna, efter att ha slängt sin osläckta cigarett i donkens sopor, sprutat ut sin medtagna grädde på ett av borden tillsammans med medtagen chokladsås, varpå de allihop hade blivit utkastade. Jag vill inte veta vad hon hoppades på, men när Dogge föreslog att vi skulle bjuda hem henne fick jag och Patrick en snilleblixt om att låsa ut henne på den inglasade balkongen och starta föreställningen "Kom och se en 93a med sprutgrädde och chokladsås i bur." Dessvärre bangade 93an av någon anledning ur.



image142
Det här ser ju väldigt underhållande ut,
men det är just sådana här attacker som leder till att de
spenderar resten av ronden med att ligga på golvet och kramas.
Tråkigt!

Vivvis teori: Revolt på hög nivå = en skolkad lektion.

När jag såg över min situation igår kväll insåg jag att den blivit kritisk. Jag hade ingen ork till att gå och lägga mig och mådde dåligt när jag insåg att jag skulle upp tidigt idag. När Patrick då föreslog att vi skulle luncha idag var jag först beredd på att avfärda förslaget direkt, hur ska jag orka stressa in till stan för att äta lunch när jag inte ens orkar med att gå till skolan? Jag är dock glad att jag tänkte igenom det hela en gång till innan jag svarade, för jag tror att det var precis det jag behövde, skita i skolan ett tag och göra något meningsfullt för en gångs skull.

Medan jag och Patrick satt och bestämde tid över msn vid 2-tiden upptäckte jag att jag tappat förmågan att tänka i två led, vilket gjorde mig panikslagen. Jag såg att tåget skulle gå 12.30, men medan jag försökte tänka ut när jag skulle gå från skolan glömde jag när tåget skulle gå fastän jag precis kollat upp tiden en halv sekund innan. Usch, jag känner mig helt imbecill, enligt mamma är det dock bara ett tecken på allvarlig stress och jag hoppas att hon har rätt. Sådär lagom obehagligt att bli helt sinnesslö över en dag.

Det hela slutade med att Patrick fick tänka åt mig och ta alla beslut, vilket resulterade i att vi åt indiskt vid zinken, vilket blivit lite av min favoritmat trots att jag var omåttligt skeptisk i början. Det var enormt skönt att träffa Patrick och tänka på något annat än skolan för en gångs skull. Vi hamnade i mycket givande meningsutbyten som man enbart kan ha med just Patrick och jag är enormt tacksam för att han skippade en av sina lektioner för att äta lunch med mig.

Ännu gladare är jag nog faktiskt över att jag själv skippade min eftermiddagslektion på 3 timmar, det känns frihetsgivande på något vis. Jag lär ju dock få en föreläsning om skolkets allvarliga konsekvenser på fredag, då jag ska träffa min Ph. Enligt Hänt Extras horoskop ska jag dock kunna charma vem som helst den här veckan, så det låter ju lovande faktiskt!

image141
Det här kortet har JAG och  absolut ingen annan smygfotat,
om någon hävdar motsatsen ska ni veta att Patrick själv vittnar till min fördel.
(Hoppas jag!)

18årskrisen sätter sina spår.

En viss Veronica glömde att kolla ut genom fönstret innan hon gick till skolan idag. Detta resulterade i att jag halkade runt i mina gympadojor i snöslasket på vägen till tåget och det hela slutade med att jag fick vända hem för att byta till mina vinterstövlar. Som ni förstår går lidingöbanan enbart någon gång i halvtimmen eller något sådant så jag skickade ett sms till Max för att han skulle kunna meddela läraren att jag kom sent. Det visade sig dock att han själv precist tänkt ringa mig och säga samma sak så vi fick helt enkelt låta läraren lista ut missödet själv.

Under lektionens gång höll jag tal om mayaindianerna, astrologi och mina egna hemmasnickrade teorier om döden. Max verkade relativt skeptisk, men gav det ändå en chans. Johnny däremot skakade mest på huvudet och försökte byta samtalsämne, vilket jag naturligtvis inte kunde tillåta. Max fick dock tyst på mig till slut genom att ställa diagnosen 18-årskris på mig.

Jag tror faktiskt att Max har rätt, vilket är en aning läskigt. Om exakt en månad idag blir jag 18, och jag har ingen aning om hur jag ska få allt att gå ihop tills dess och som nämndes ovan har jag dödsångest. Detta bådar inget gott, men jag antar att det löser sig på ett eller annat sätt. Jag ska försöka ta till mig Johnnys visdomsord "lev livet varje sekund och skit i att vara hälsosam för det har man inget för, då man enbart lever 3 år längre och hela livet präglas av tristess." Det är tur att jag har mina kultur- och idéhistoria-lektioner ibland tror jag.

På vägen hem från skolan fick jag syn på den mystiska larsbergs-killen igen. Det är så extremt lockande att bara gå fram och fråga vem han är, men av förklarliga skäl tror jag att jag skippar det. Hur som haver skall jag i alla fall skriva ihop ett personporträtt om Adam nu. Ska bli intressant att se hur det går med tanke på hur distraherad jag blev under intervjun... haha!

image140
Dagen i ära gav jag bilden samma nyans som det rådande vädret, kreativt va?

Att skaffa akvariefiskar eller pojkvän, det är frågan!

Efter en grymt jobbig helg präglad av sjukdom och avbokade dejter bröt jag halvt om halvt ihop igår och var helt övertygad om att jag inte skulle fixa skolan och därför borde hoppa av. Patrick räddade dock upp mig som den ängel han är och sade åt mig att jag helt enkelt borde skaffa en hundvalp istället.  Nu kanske det blir svårt att skaffa en hundvalp när min mamma är allergisk och nog inte tänker flytta ut på balkongen för min hunds skull, men jag tror att Patrick har en poäng där ändå. Jag behöver hitta något som kan balansera skolans jobbigaste år någonsin. Frågan är, bör jag skaffa pojkvän eller akvariefiskar?

Vad jag än bestämmer mig för att tillföra i mitt liv bör jag nog göra det snabbt, då jag bland annat höll på att få spader idag när engelskläraren skulle ge mig instruktioner inför prövningen och frågade om jag visste vad kultur var. Kultur?! Den stackare som inte vet det måste ju ha skolkat halva grundskolan, om inte mer. Jag blev förbannad för att hon i princip idiotförklarade mig, men jag antar att det är ett uttryck för intelligensnivån på övriga elever på skolan som för övrigt har svårt att handskas med ord som t.ex. opponera, disponera, kalkylera, kreativitet och skillnaden mellan kvalité och kvantitet.

När min diskussion med Patrick var över igår kunde jag inte direkt sova, så jag stannade uppe till 3 på morgonen och sov sedan tre timmar innan väckarklockan ringde. Jag var hyfsat död när jag vaknade, men märkte till min stora glädje att Patrick fortfarande var inne på msn när jag vaknade. Otrolig kille må jag säga!



 När jag kom hem idag somnade jag nästan genast, tack och lov för sidenlakan!


Thank God it's friday!

Mauricio visade sig vara en betydligt mer enträgen människa än jag någonsin kunnat ana. Efter mitt sms med den otroligt finkänsliga men rättframma dissen ringde han och skickade sms till mig hela kvällen utan att jag svarade. För att försöka få honom att fatta lät jag min mamma svara och efter att hon sagt honom ett par väl valda ord blev det faktiskt tyst. Jag befarade dock att han skulle stå och vänta på mig vid skolan idag, då hans ton känts ganska hotfull.

Jag fick panikångest och satt och hyperventilerade på vägen till skolan, men han dök som tur var inte upp vaken på dit- eller hemvägen. Åter igen tack till alla de som ställt upp för mig under den här incidenten.

Extra uppmärksamhet förtjänar:
Patrick som ställt upp på alla möjliga vis och framförallt erbjudit sig att åka och hämta mig vid skolan idag,
Kjelle med solnagänget som lät mig veta att de stod bakom mig,
Jacob som fick mig att dra mig ur eländet innan det blev för sent,

Dogge och Jocke som lovat att slå upp förövaren om han dyker upp igen,
GG som lovat att hålla extra koll på globenområdet framöver,
Dennis som lovat att inställa sig inom 5 minuter oavsett tid på dygnet,
och till sist Johnny som lockade fram ett skratt genom att berätta om sin egna stalker.

Att jag lärt mig en läxa av detta bevisades redan i Ropsten på vägen hem idag. Efter att ha sällskapat med Jenny till gullmarsplan och snackat igenom en del saker lyckades jag matcha in ropstentåget väldigt bra, men lidingöbanan ville som vanligt inte gå som jag ville.

Medan jag väntade på tåget satt jag enbart och stirrade rakt framför mig för att inte riskera att hamna i ögonkontakt med någon (kanske något paranoid?) då jag stötte på Emma från min gamla skola. Jag kände först inte igen henne och undrade varför hon stod framför mig och log innan jag till slut kopplade hur det låg till. Vi snackade på vägen hem och kom underfund med att det nog var ett halvår sedan vi sågs sist, i Ropsten då också. Kan saker förändras så pass mycket på ett halvår att man inte känner igen varandra? Tydligen.

Efter att jag legat och halvsovit efter skolan kom killarna över och jag och Dogge passade på att msn-lana. Han kom dock inte ut på internet så jag är osäker på om det räknas som msn-lan. Nu har de i alla fall gått hem och jag kan äntligen andas ut efter den här dagen.



image137
Mina stövlar hittade hit idag, trots att jag skrivit fel adress,
cred till posten.. eller ica...
eller vilka det nu är som har hand om folks brev numera.

Vivvi die Disser.

Jag skickade just iväg ett sms till Mauricio, där jag förklarade att jag inte ville ses något mer. Jag är nu extremt nervös för att han ska dyka upp vid min skola och be om en förklaring till detta, men jag får väl börja gå till skolan i solglasögon eller något helt enkelt.

Sedan har jag rådfrågat mina 3 nyblivna livvakter Patrick, Jacob och Bång, som alla tre reagerade och sade att jag måste göra mig av med honom. Så nu har jag suttit och snackat igenom problemet med dem allihop och kommit fram till en bra lösning, en otroligt finkänslig diss över sms. Originellt!

Tack för hjälpen killar! :)

image136 You keep my feet on the ground.

Varför dubbeldejta när man kan trippeldejta?

Den enkla frasen "vad är klockan" inledde idag ett långt filosofiskt samtal. Killen som yttrade meningen fortsatte att snacka med mig efter att jag svarat och mitt uppe i diskussionen kom Max förbi och drog med mig in till skolan för att ha Kultur- och idéhistoria. Det var den tråkigaste lektionen på länge och jag och Max kunde inte förströ den med att sitta och kommentera allt och alla som vi annars alltid gör, då vi hamnade vid bordet närmast läraren så att han hade full koll på oss. Riktigt olyckligt!

När lektionen var över och jag begav mig ned mot gullmarsplan dök den där killen upp igen och föreslog att vi skulle byta nummer och ta en promenad. Eftersom Adam, som jag tidigare stämt träff med, inte skulle vara inne i stan förrän en halvtimme senare nappade jag på erbjudandet och jag och Mauricio begav oss av mot söder. Jag vet inte varför men jag kände en sådan enorm lycka när han sade "jag såg direkt att du var annorlunda, du är mer social, utåtriktad och trevlig än de flesta andra. Du vågar stå för dina åsikter." Jag skrattade bara och sade att det inte direkt är lätt när ingen annan gör det och han svarade då "men du ska inte tro att det är dig det är fel på. Det är de andra fega jävlarna som är felet." Trots att jag enbart pratat med honom någon timme kändes det på något sätt som han var en av de få personerna som faktiskt förstod mig... just då.

Hur som haver stod Adam nu på Hötorget och väntade på mig så jag skyndade mig dit. Vi gick in på ett mysigt café där han bjöd mig på te samtidigt som jag pressade honom med en massa frågor till mitt personporträtt. Sedan promenerade vi ned till gamla stan och slog oss ned på kajkanten och snackade tills regnet blev alldeles för ihärdigt. Att Adam var en sådan gentleman att han till och med stod och väntade med mig på mitt tåg anade jag inte och det var mycket trevligt att äntligen träffa honom när vi skjutit upp det i så många år!

Till slut var jag i alla fall nästan hemma, stelfrusen och trött, då min pappa uppenbarade sig strax utanför ica och mutade mig med saffransbullar för att få sällskap in till affären. Eftersom jag fick hela 4 lussebullar kan man dra slutsatsen att jag har en väldigt generös (eller smart) far.

Väl hemma berättade GG att hans prov gått hyfsat efter att jag igår kväll, 23.30, undervisat i psykoanalysens alla konster. Bra jobbat, GG! ;D

image135
Ooh vad gott det är! :D

Mitt dubbelliv som plugghäst.

Jag har invaderat Lidingös bibliotek idag och jag måste erkänna att jag fullkomligt förlorade uppfattningen om både tid och rum medan jag stod där och bläddrade igenom böcker om gotiska katedraler. De är fantastiskt vackra och jag kan inte låta bli att förundras över hur människan faktiskt lyckats konstruera sådana konstverk. Det fanns otroligt många böcker faktiskt, men jag lyckades begränsa mig till 7, vilket var bra tungt att bära hem ändå vill jag lova!.

ComHem fick för sig att de skulle fixa "underhåll" med mitt bredband idag. Jag undrar just vad för slags "underhåll" det kan vara eftersom internet inte har fungerat förrän för bara någon timme sedan. Jag trodde underhåll skulle förbättra, men jag antar att jag misstog mig. Det är dock tur för dem att jag varit för upptagen för att ringa och häva ur mig diverse svordomar åt dem.

Mitt i pluggandet hann jag faktiskt hjälpa Bång att få 10.000 träffar på sin fragbiteprofil. Jag blev naturligtvis nr 10.000, vilket jag är mäkta stolt över. Grattis Bång! ;D



image134

    10.6 kg?! Om lärarna inte tycker att jag tar studierna på allvar nu så...


Peripeti.

Den här dagen började suveränt. Jag upptäckte att mina nya värktabletter är rosa och att de hjälper. Dessutom åt jag världens godaste bagels till frukost och mamma gav mig ledigt från tvättstugan. Medan jag låg i sängen och såg på tv för att samla kraft till att sätta igång att plugga bröt helvetet ut. Ringklockan ringde gånger tusen och det var inte direkt svårt att ana vem som stod utanför.

Jag drog täcket över huvudet och låtsades sova men odågan genomskådade mitt desperata flyktförsök och efter att med gäll röst ha skrikit "Vivvi!" hoppade han på mig och slagsmålet var i full gång. Jag och mamma har precis lyckats kasta ut honom och jag har tappat all ork till att plugga överhuvudtaget. Om ni någonsin önskat er en lillebror bör ni tänka om, det säger jag er.

 

  

Det som började så bra...
...slutade i fullkomlig tragedi.

     

Matilda Larsson - jag saknar henne.

Sent igår natt gick det upp för mig att det finns en utomstående person som påverkat och fortfarande till viss del påverkar mig starkare än någon annan och som jag omedvetet förträngt. Igår var första gången någonsin som jag berättade om henne för någon tror jag och det gick inte att göra det utan att låta tårarna rinna.

Det var i åttan som hon flyttade hit till ön från Motala och började i vår klass, Matilda. Vi fann nästan genast varandra och stod snart väldigt nära varandra. Hon dök upp hemma hos mig timmar innan skolan började på morgonen och efter skolan gick vi tillbaka hem till mig och hon gick inte förrän sent på natten. Dag ut och dag in umgicks vi så mycket med varandra utan att bli osams en enda gång. Vi skippade så många idrottslektioner vi kunde och stod istället och flirtade med killarna från Torsvik som lånade vår tennishall för att ha idrott i, vi ryckte tag i killar på stan vi tyckte var snygga och raggade hej vilt, vi myntade mottot "så många killar, men så lite tid" och hade helt enkelt hur kul som helst.

Jag vill tro att det finns en mening med allt som händer, men varför jag enbart fick behålla henne som vän några månader kan jag inte hitta någon som helst mening med. Nu efteråt borde jag inte ha låtit henne flytta tillbaka till Lindesberg och Motala eller åtminstone flyttat med henne, för det finns inga tjejer som henne. Jag inser det nu, jag borde inte ha låtit henne försvinna ned dit. Det är hon som gör det svårt för mig att umgås med andra tjejer, för vilka de andra tjejerna än är blir de aldrig Matilda. De blir inte den där tuffa tjejen som man har otroligt kul med, kan dela allt med, som man kan lita på och som ställer upp i alla lägen. De andra tjejerna ödslar mest tid på att snacka skit om allt som rör sig och när de inte gör det handlar samtalet enbart om mode eller smink.

Jag tror inte att jag har insett hur mycket jag har saknat Matilda förut och hur grymt omöjligt det är att hitta någon som är som hon.. och som jag själv. Jag kommer nog aldrig hitta en människa som är så pass lik mig som hon var och jag kommer kanske aldrig att sluta förebrå mig själv för att jag borde ha gjort mer, men jag är ändå oerhört tacksam för att hon kom in i mitt liv och visade mig hur jag vill leva.


image126
Vi har båda förändrats mycket på 4 år,
men jag kommer alltid att minnas henne som hon var.


Nordeakillen snodde mina kort, jag hatar tjejer och sedan föll snön.

För att uttrycka mig milt så har denna fredag ej bidragit till att min kvinnosyn förbättrats. När jag idag åkte in för att köpa smink kryllade det med fjortisar överallt på varenda HM och de svansade efter mig och petade på allt jag kollade på, bröt plomberingar och smittade sina äckliga bakterier över alla ytor medan de samtidigt spred hemska skrik i lokalerna. Kill them all säger jag bara. Usch usch usch!

Det var slutet för min dag i stan, då jag snabbt tog mig hem och sedan gick och lade mig för att sova bort huvudvärken ett par timmar. Innan dess hade dagen faktiskt varit riktigt bra! Jag var bland annat inne på Nordea för att fixa mitt leg som försvann en kall vinternatt i Januari efter en kväll på krogen med Patrick. Där lyckades jag öppna allmänt utbyte av nummerlappar och lyckades byta ut en killes kölapp från nummer 94 till 88, vilket han var mycket tacksam för. Min egen kölapp lyckades jag bara förbättra med ett nummer, men det var ändock tur då detta resulterade i att jag blev betjänad av den enda manliga expediten som fanns där.

Eftersom jag tappat bort mitt leg bör jag egentligen betala för ett nytt, men eftersom den här killen av någon anledning var extremt medgörlig så bjöd Nordea mig på ett nytt leg. När han bad om ett kort till mitt leg räckte jag honom en liten plastficka med x antal småkort och sa att han kunde ta ett av dem. Jag fick inte tillbaka plastfickan och man behövde enbart ett kort till legitimationen. Jag tordes dock inte fråga vad han skulle med de andra fotona till och kanske är det lika bra att jag inte vet.

Efter att jag sovit de där x antal timmarna väckte mamma mig och så sprang vi över till killarna för att äta pizza, och det är där jag varit hela tiden fram tills nu. Patrick föreslog att vi skulle dra på bio, men då jag hade ont om pengar och filmerna verkade sådär och min mamma dessutom somnat kände jag att det var bättre att stanna hemma och hålla pappa sällskap när han faktiskt bjudit oss på middag och resten av sällskapet antingen sov eller spelade wow. Det är tur att åtminstone jag har lite hyfs!


 

image125
Eftersom den första snön föll på vägen hem fick jag lov att leka ninja! :)

Patrick bör hädan efter vara på sin vakt! ;)

En viss Johan väckte mig vid 10 idag och meddelade att han befann sig på ön. Jag förväntade mig dock att Patrick skulle sköta sig idag och kunde därför inte bjuda över Johan. Jag vet inte om han blev så besviken egentligen eftersom vi ska ses på lördag, men en kille som antagligen är mer besviken är Adam.

När han för en gångs skull hade en ledig dag från jobb och skola hade jag bokat upp den med Patrick. Adam bad mig dock höra av mig ifall det skulle bli något strul med Patrick, men godtrogen som jag är litade jag fullt ut på att Patrick inte skulle svika mig två gånger i rad. Dessvärre hade jag fel igen och Patrick kan numera förvänta sig en gruvlig hämnd när tillfället kommer! ;)

När klockan närmade sig ett och det fortfarande inte fanns några livstecken från Patrick började jag montera ned takfläkten i vardagsrummet så att pappa skulle kunna komma och hämta den och sedan passade jag på att ersätta benen i min säng, då de av mystiska anledningar vikt sig inåt och knakar något förskräckligt. Jag är nästan oskyldig! ;D

Idag skulle även Jenny och Linda ha något halloweenparty hos Linda, men då jag just nu faktiskt inte riktigt orkar umgås med 10 tjejer under samma tak utan killar som kan neutralisera blir jag nog hemma, men det går nog ingen nöd på dem!



  

Jag är ledsen killar! :(

Vad vore denna sega dag utan en ännu segare Patrick?

Den här dagen har trots det fina vädret känts riktigt seg. Jag lyckades dock hasa mig upp ur sängen vid 12 och åt frukost en hel timme innan jag loggade in på msn för att be Patrick om ursäkt för att jag gått upp så sent och försenat vår shoppingrunda. Var Patrick där då? - Njaae. Jag måste erkänna att det är riktigt skönt att ha någon som till och med är segare än mig på att komma iväg och göra saker.

Patrick kom väl in på msn någon gång vid 3 och behövde då chilla "en stund" innan vi satte fart. Jag började ana vart det hela lutade åt och blev därför lättad över att jag inte stressat så fasligt mycket innan. Vid 5 tillkännagav Patrick att han skulle in till stan för att äta middag med sin mamma och föreslog då att jag skulle dejta honom efter och ta shoppingrundan på Åhlens då. Det kunde ju Patrick glömma och så blev det ingen mascara för mig idag heller, men han har lovat att ställa upp imorgon så vi får hoppas att det går bättre då! ;D

Just nu sitter jag på msn och varvar ned med GG (som skriver helt osammanhängande saker på nysvenska som jag inte alls förstår) samtidigt som jag försöker ge Pw en lektion i hur man får en tjej i säng. Han är dock alldeles för ärlig och fantasilös för att det ska kunna lyckas och jag blir återigen påmind om varför jag föredrar att umgås med killar framför tjejer - killar är ärliga och rättfram. Jag måste dock erkänna att jag är förvånad över att Pws taktik, att säga "KUUUK", enligt honom själv faktiskt brukar fungera.

image122
Det känns helt klart tryggt att ha med honom när man shoppar! ;D