Dalarna kontra Norrtälje.

Min resa till Dalarna blev kortare än vad som var planerat. Klockan fem över sju imorse rullade bussen hem, utan Tess. Jag tror att vår promenad ned till samhället igår blev droppen för mig. Vid midnatt kunde vi konstatera att Rättviks nattliv bestod av två pojkar på cykel som hängde utanför Statoil, bedrövligt. Var håller alla människor hus vid den tiden, sover? För att liva upp stämningen skrev jag ned Oscars telefonnummer på en gatsten utanför apoteket. Det ska bli intressant att se om det finns någon dalmas som törs ringa honom, jag skulle i alla fall ta alla chanser till spänning om jag bodde i den byn.

Imorgon bär det av till landet, som kanske egentligen inte har så mycket bättre nattliv än vad Rättvik har, men man kan åtminstone skratta åt de grannpojkar som super sig fulla på lättöl och sitter inne och spelar tv-spel oavsett hur vädret ser ut. Sedan får man ju inte missa den årliga djurgårdsmatchen där ute, jag måste höra efter med Eje när den är. I absolut värsta fall kan jag alltid börja skissa på kläder till mitt och Tess blivande klädföretag, eller skriva ihop några erotiska noveller haha!

Boys boys boys...

Snart beger jag mig av mot cityterminalen för att ta bussen upp till Rättvik med Tess för att sedan stanna där uppe en vecka. Det ska bli skönt att komma upp till en ny miljö samtidigt som Martin sannerligen gav mig något att längta tillbaka till imorse. Jag måste erkänna att jag har förundrats över varför mina killkompisar alltid öppnar dörren med bar överkropp när jag kommer över trots att jag förvarnat dem om mina visiter. Martin har dock all anledning i världen att gå utan tröja, så jag ska försöka sluta klaga på att han spelar för mycket hockey.

Hemma hos Martin hann vi även med att se en bit av filmen "The fast and the furious", vilket påminde mig om min och stoffes diskussion angående vilken film vi borde sett igår. Vi valde båda till slut att se "Gigli", och jag kom underfund med hur lik Jonny faktiskt är Ben Affleck. Det var himla synd att jag inte trodde Jonny när han påtalade deras liknande drag medan vi fortfarande var tillsammans. Då hade man ju kanske behållt honom enbart för den sakens skull... Nitlott.

image10


Mitt liv som singel!

Min midsommar slutade på landet, där jag bevittnade den årliga fotbollsmatchen mellan Klohammaren och Nenninge. Vårt lag Klohammaren vann, men det var inte den största anledningen till att jag blev så pass glad som jag blev. Jag märkte att Nicklas inte hade någon flickvän i år, igen. Det är bäst för honom att han fortsätter så, för vi har spanat in varandra sedan jag var 10 (det året då jag tyckte att Fredrik blev ful).

Under midsommarnatten drömde jag om Eje, jag vet dock inte om det räknas med tanke på att jag inte hade lagt några blommor under huvudkudden. Jag får nog lov att göra det nästa år för att kunna veta säkert.

Jag undrar egentligen om jag skulle stå ut med att gifta mig över huvudtaget, då jag har en tendens till att gilla singellivet lite väl mycket. Jag tror att det måste till en väldigt speciell kille för att jag ska kunna ge upp det. Han bör vara en bad-boy-gone-good med heroisk touch, atletiskt skal och charmig insida. Undrar just om Tess kan hjälpa mig att hitta honom i Dalarna under nästa vecka?

Citerar Noice "En kväll i tunnelbanan"

Jag tror bestämt att ett mirakel inträffat idag. Jag och Micke lyckades faktiskt träffa varandra, hotet om att den som lämnade återbud blev skyldig den andra en fylla var tydligen det som krävdes för att det skulle ske. Dessvärre måste jag för första gången i historien offentligt erkänna att jag hade fel, om filmen jag valde att vi skulle se på bion. "Dold identitet" fick mig nästan att må mer illa än "Hostel" som Micke propagerade för att vi skulle se istället. Jag hoppas att han inte tycker lika illa om sin studentpresent som han gjorde om filmen!

På vägen hem lyckades jag missa t-banan trots att den körde in, stannade och passerade rakt framför mina ögon. Det var först när den åkt som jag insåg att jag stod på fel sida av perrongen och väntade på fel tåg, hur lyckas man? Som tur var hade jag sedan tidigare lyckats övertala Patrick att skaffa Comviq kompis, så jag kunde ringa och snacka bort de 30 minuterarna som jag fick stå och vänta på nästa tåg för en billig penning. Vilken tur att Patrick litar så till fullo på mig... ibland.

Inget regn utan solsken.

Det var med sant vemod som jag vaknade till regnets smattrande på min fönsterruta. Det kändes mysigt att vakna till det, samtidigt som jag förstod att det inte skulle gå att grilla och spela kubb, vilket Kjelle och Matte föreslagit. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa dem och resten av gänget då det var länge sedan vi sågs, men vädret hade tydligen andra planer för mig.

Precis när jag gick ned och satte på den sista maskinen i tvättstugan ringde Linda och tillkännagav att hon missat jobbet på grund av pendeln och var på väg till mig. Det hela resulterade i 6 timmars konstant tvspelande, och jag tror aldrig att jag svurit och skrattat så mycket på en gång. Ingen kan sätta ihop en så bra startelva i svenska landslaget som vi två, eller hur Linda?

Idag kommer Bång hem från Hultsfred (tror jag). Har dock inte sett till honom ännu, och börjar få riktig abstinens efter hans "höjvepöjviga" uttryck.

image9

Nu förestår sommarnätter med betoning på nätter.

Jag måste uttrycka en viss förundran över hur svårt jag och Micke har för hitta en bra tid att träffa varandra på. Jag tror inte vi setts på nära ett halvår just för att det alltid dyker upp något emellan, det är ganska frustrerande. Kanske kommer jag inte att känna igen honom när vi väl lyckas hitta en dag som vi båda kan ses på?

Istället för att träffa Micke såg jag en film med Niclas, "dawn of the dead" har jag för mig att den hette. Jag tror att vi båda var överens om att till och med programmet "nattliv" som vi såg efteråt var bättre än den filmen. Jag måste passa på att påtala att det är ganska underligt folk som ringer in till det där programmet i hopp om att vinna pengar. Det var ungefär 5 personer som turades om att ringa in och gissa titeln på en ickesvensk film som haft premiär för minst 10 år sedan (jag tror nog att de flesta blev rätt tagna när de avslöjade att svaret var den tecknade versionen av "Bambi"). Den mest underliga personen som ringde in var väl "Johan" som började prata om att han låg i sängen och ville sätta på en porrfilm, jag måste dock tillägga att jag är mäkta förvånad över att han blev tänd av att titta på det där tråkiga programmet.

I och med att jag gick och lade mig en timme efter att Niclas åkt (klockan 8) är det numera officiellt att jag lyckats vända på dygnet helt och hållet, som tur är kan jag ta sällskap av Patrick som också verkar ha gjort det.

image10 


Måndag morgon och jag är ändå glad?

Trots den alltför tidiga morgontiden hos min sadistiska tandläkare har denna förmiddag flutit på riktigt bra! Jag känner mig relativt frisk, och är på ett strålande humör trots att jag enbart sovit en timme i natt. Vem sade att man behöver mycket sömn för att må bra? 

Med ett brett leende och smöriga kommentarer fick jag min tandläkare till och med att tro mig när jag sade att jag använt nattskenan varje natt fastän jag egentligen tappade bort den första dagen jag fick den. Det borde min förra dramalärare på Norra ha sett med tanke på att hon tvivlade så hårt på min utomordentliga skådespelartalang. Så nu är jag äntligen av med Eastman och behöver enbart plåga mig igenom ett besök per år till den vanliga tandläkaren.

Jag ska snart äta lunch och sedan dejta Linda inne i stan för att kolla efter en bikini. Att leta efter en bikini är inget man egentligen ser framemot då bikinimodet varit fult de senaste åren, men jag slår vad om att jag och Linda får kul oavsett hur årets bikinimode ser ut!

Tack till sommarvärmens räddningskår!

Visst, det är helvetiskt att vara sjuk i den här värmen och inte kunna gå ned till stranden och bada. Det är just vid sådana här tillfällen som det är härligt att ha vänner som hör av sig för att lätta upp den dystra stämningen här hemma som präglas av hostningar och kväljningar. Tack till Linda som ringt, tack till Patrick och Tess som skickat sms och tack till Micke och Stoffe m.fl. som håller mig sällskap på msn när solen blivit för stark. Ni är värda er vikt i guld!

Det ska finnas en mening med allt, men jag hittar den inte idag.

Hur stor är chansen att man blir dunderförkyld precis dagen innan skolavslutningen? Igår hostade jag så förfärligt att jag tappade andan upprepade gånger, men det kändes ändå som om jag var på bättringsvägen. Lurad! Idag är jag helt borta i huvudet och har feber. Micke springer ut om 3 timmar! Hur många gånger i livet gör man det? EN! Det känns verkligen för jävligt att inte kunna vara där och ge honom min present som jag så noga tänkt ut just för att han ska tänka på mig i sängen.. oj, avslöjade jag för mycket nu?

Om jag inte blir mirakelfrisk imorgon kanske jag missar skolavslutningen? Vilken tur att jag är för lat för att handtvätta, annars hade jag slösat bort en smärre förmögenhet i onödan på den där underbart oskyldiga klänningen. Bång var dock väldigt nära på att övertala mig till att köpa den, och nu när jag ser den kanske det inte är så farligt att handtvätta i alla fall? Typiskt...

image6

Positiva förändringar, utan tvekan!

Efter att killarna i hushållet blivit halvt om halvt utkastade har större delen av den fina helgen tyvärr spenderats med att städa upp efter dem och deras ständiga intågande med skorna på. Nu känns hemmet dock extremt rent och det känns härligt att äntligen börja leva igen. Jag har även haft tvättstugan för första gången i mitt liv och som i ett mirakel lärt mig hur man hanterar tvättmaskiner och torktumlare, och vad jag förstått på ett telefonsamtal från pappa har även han utfört (ett rätt misslyckat) försök till att tvätta för första gången. Detta tyder helt klart på att jag är bättre lämpad att fixa tvätten än vad han är, men jag måste ändå säga att jag ser framemot att skaffa en rumskompis som kan sköta allt som har med tvätt att göra åt mig!

Igår uttryckte en viss aikare, med mig som vittne, sin kärlek till Djurgården. "Jag tycker om Djurgården" sade han klart och tydligt och ändrade sig faktiskt inte trots att jag skrattade för att markera att han just försagt sig. Tyvärr kan jag inte publicera vederbörandes namn, då jag lär bli halvt nedslagen om han ser det. Hans förändrade tankar om Djurgården vittnar dock om att det kanske finns hopp om grabben!