Den lediga dagen som försvann

Nu tänker jag också börja klaga på vintern. Visst är det vackert med den vita snön som gnistrar och gör det ljust och bla bla bla, men nu är det så att med den här underbart älskade snön tillkommer något djävulskt som de flesta känner under namnet "förkylning". Naturligtvis råkar jag, som hoppades på att klara mig hela vintern, drabbas av eländet. Undrar om det där naturläkemedlet enchinagard ens fungerar, känns inte som om det blivit någon förbättring under de 2 veckorna jag käkat det. Min förkylning kanske hinner gå över innan medicinen ens börjar verka?

Tyvärr är väl inte förkylningen det enda som resulterar i att tonen blir en smula bitter i det här inlägget. Jag ska skriva ihop ett muntligt föredrag som jag ska redovisa imorgon i historia. Kunde inte Lidingö haft någon mer intressant gubbe att prata om än Gustav Dalén? Visst visst, han fixade till vår allas älskade lidingöbana och för detta ska vi vara honom evigt tacksamma. Det är ju bra synd att jag råkar avsky den där konservburken på räls.

En annan faktor som man måste väga in i mitt humör idag är att min lillebror fått för sig att han är sjuk, och därför stannar hemma. Varför ska han bli sjuk just på den dagen då jag är ledig? För tillfället har jag hört honom sitta i venten med någon annan wowspelande nörd och kastat ur sig beska kommentarer om att den andra människan borde skaffa ett liv. Hur vore det om han ville skaffa sig ett liv och gå till skolan istället? Nej, nu ska jag inte vara alltför taskig. Han är ju faktiskt ganska trevlig när han sover... 

Livets små mysterier.

Exakt vad är det bowlinghallarna försöker dölja? Jag har börjat fundera på vad som döljer sig under bowlingbanornas golv eftersom de tvingar på en äckligt svettiga skor varje gång man ska bowla. Varför kan man inte få ha på sig sina vanliga skor? Man går ju trots allt inte ut på själva banan där kloten far mot käglorna, så vad gör det om golvet INNAN banan blir repigt? Någon borde helt klart gå till botten med mysteriet!

Ett mysterium som kanske gör mig ytterligare förbluffad, med tanke på att jag enbart bowlat 2-3 gånger i mitt liv, är icas prissättning på vissa varor. De har satt priset till 40 kr på en liten pastablandning, (med alldeles för starka kryddor), och kallar sedan denna för "sallad". En sallad bör väl innehålla mer än några gröna kvistar, eller? Men det märkliga i det hela är egentligen inte att ica inte riktigt har koll på vad livsmedel kan kallas och inte kallas, utan att de även satt priset 31 kr på en rejält stor pizza som man kan tillaga hemma i sin egen ugn. Hur går det ihop? En sådan där stor snabbpizza som tar upp hela ugnen blir man åtminstone mätt på? Hur ska man kunna motstå frestelsen att vara onyttig med sådana priser?

Ytterligare ett mysterium anser jag är att samhället bestämt en dag då man ska vara "extra romantisk". Jag tänker dock inte utveckla den tanken mer, då de flesta verkar avguda denna dag. Tänk om den moderna människan skulle våga älska när vederbörande ville och inte bara när alla andra gör det? Är det konstigt att det finns fjortisar som apar efter varandra, när ett helt land känner en press på att ge varandra rosor och choklad enbart för att alla andra gör det?

Framtiden är ljus!

Våra sjukhus är bedrövliga. Är det rimligt att man ska behöva bli kvar på sjukhuset i åtta timmar för att ta några röntgenbilder? För att inte tala om hur pass rimligt det är att akuten ska ha undervisning om första hjälpen. Självklart ska alla ha rätt till akutvård om det behövs, men har man fått ett sår på fingret borde man väl veta bättre än att blockera kön till akutens reception? Fast det är klart, fingret kunde ju ha blivit infekterat, eller kanske fallit av? Jösses, tycker synd om den människan som inte klarar att sätta på ett plåster själv.

Ska man bli garanterad ett jobb ska man tydligen jobba inom vården, de verkar behöva lite assistans. Frågan är vad man blir om man inte kan bli sjukvårdare, om man inte är praktiskt lagd alls? Kontorsnissar finns det i min åsikt redan på tok för många av, likaså säljare som försöker kränga på en billiga telefoner med dyra abonnemang. Frågan är om det ens lönar sig att studera på högskolan när akademikerna slåss om McDonalds-jobben? Man kan ju förstås hoppas på att 40-talisterna flyttar på sig snart så man kan ta deras jobb för att... försöka finansiera deras pensioner?

Det lär ju enbart vara i pensionen man kommer att behöva den där matten som man lärt sig under livet, och inte ens där har man användning av alla de där algebraiska termerna man tvingat lära sig. Hur nödvändigt är det egentligen att lära sig något sådant som bara är teoretiskt? NÄR ska man i praktiken tillämpa det? "Jag har tråkigt idag, så ska räkna ut arean av det här trekantiga bordet med hjälp av Pythagoras sats". Seriöst, efter att ha lärt sig multiplikationstabellerna kan man lägga ned matte.