Fyrverkerierna startade alldeles för tidigt om du frågar mig.

Att se hur Jocke klarar sig själv på Lidingötåget är mäkta intressant. Sist ringde han och sade att han åkt alldeles för långt och gick därpå av tåget, trots att han åkt 2 stationer för kort. Idag var dock fallet annorlunda och det visade sig att han hamnat ute i Kottla och jag förstår fortfarande inte hur han lyckas. Hur svårt kan det vara att se vart man ska gå av, trycka på stoppknappen och sedan gå av?

När jag väl lyckats hämta upp honom på rätt station och ätit mammas ljuvligt goda kycklinggryta drog vi med oss min bror ut för att "Jocke hade leksaker till honom, eller vapen mot honom" beroende på hur man såg det hela. Det var en mycket skärrad lillebror vi fann utomhus och han berättade att han befarat att det var en elpistol Jocke haft med sig. Jag vet inte hur ni andra resonerar, men skulle jag tro att min bror försökte lura ut mig för att chocka mig med en elpistol skulle jag inte lämna rummet.

Min absoluta favoritbror blev dock betydligt gladare när han till sin stora lycka upptäckte att det var raketer Jocke hade med sig och de båda lyckades skjuta slut på en större mängd medan jag, livrädd som jag var, höll mig på avstånd och passade på att dokumentera händelsen som bevismaterial ifall någon av dem skulle träffa mig. Som tur var lyckades vi undvika det hemska scenariot, men jag hade ändå varit beredd med de otroligt snygga glasögonen Jocke tagit med sig till mig just för att jag skulle känna mig en aning säkrare.

Jag måste dock erkänna, jag är en fegis. I alla fall när det kommer till raketer, det är fan riktigt otäckt när man inte har en blekaste aning om vilket håll de där olika sakerna kommer explodera. Uscha! Nu ska jag i alla fall lura med mig Jocke till köket och preparera toast eller dylikt för att kompensera för den såå otroligt goda kycklinggrytan vi fick till middag. Tack mamma!


  
  
Pyromanerna i full gång.

     
Boys will be boys antar jag...


Jag var som sagt rädd :P


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback