El momento de cambio.

Igår kom jag i säng först vid 3 och somnade någon gång vid 7 och även om Dennis även denna natt var en starkt bidragande faktor till att jag hade svårt att komma i säng känns det som om jag skyllt tillräckligt mycket på honom nu. Faktum är att även om jag är helt död just nu, så var det skönt att få tid att tänka.

Jag kom fram till att det inte går att sitta och älta detta, det är dags att gå vidare och börja ta tag i allt som tynger ned mig. Riktigt i vilken ände jag ska börja vet jag inte riktigt, men det ger sig med tiden. Jag måste se till att klara ut mina egna problem så att jag kan bli ett stöd för dem runt omkring som kommer att behöva mig och jag vet att det är många som kommer att behöva mig framöver, det är ju delvis därför jag känt mig så deppig.

Så med nya perspektiv på saken kan jag tala om att jag trots detta försov mig idag också och min stora ambition blir att försöka hinna till lunchen med Linda idag, annars missar jag ju att se henne äta tacos med halsont och bortdomnad käke. Går inte att missa helt enkelt! :D



image171
Det är kanske dimmigt nu, men det gäller att se de tappra solstrålarna förstår du, Vivvi! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback