Farväl 2007.

Sista dagen på året 2007.
Jag har bloggat i ett helt år och det är dags
att sammanfatta den här bloggen och börja en ny.
Adressen till den nya bloggen kommer att vara
http://foamy.blogg.se/mmviii
och kommer förhoppningsvis upprättas imorgon. 
Tills dess får ni läsa igenom sammandraget här under och ha ett riktigt bra nyår!


Framlyfta händelser
(med andra ord är de man vill glömma bortklippta! ;D)


Erfarit Sveriges sjukhus extremt dåliga service.

(Hade jag verkligen haft en blodpropp hade jag varit död nu.)

Somnat på Hoback.
(Fråga mig inte hur alltså, haha!)

Nattgibbat med Kyttlan
(CS-turneringen gick kanske inte så bra, men vi hade kul!)

Producerat en film med Max, Max och Denise.
(Underbart resultat och härliga människor!)

Plankat för första gången.
(Det gick bättre då när jag var full på Valborg
än när jag gjorde det sist jag var i Bålsta i alla fall!)

Upptäckt att Dalarna ha "Spruthus."
(LOL? :D)

Missade Mickes student.
(Hur lyckas man missa ett sånt moment?
Helvete! Kommer att dröja länge innan jag
får se honom i smoking igen!)

Åkte till Rissne för första gången.
(Det trodde jag aldrig om mig själv,
så där lyckades Micke riktigt bra!)

Klarat av en tjejkväll utan att dö
och dessutom badat i Sergelfontänen.
(Jennys tjejkvällar är faktiskt riktigt trevliga! :D)

Dragit med mig några förvildade
pojkar till Jenny för att partaja.

(Hade de inte kastat upp stolarna i träden
hade vi kanske kunnat göra om det! ;p)

Firade 18-årsdagen i Motala.
(tja.. tur för mig att Solnagänget firade mig
dagen innan helt enkelt! :D haha!)

Varit i Sälen med Jocke.
(Jag är sannerligen ingen vinter-människa
men med Jocke gick det faktiskt an! :D)



De konstigaste människorna jag träffat i år...

första plats måste vi ha en dalmas. Dock inte vilken dalmas som helst, utan den 40-åriga dalmas jag träffade på Classic Car Week i somras som kysste mig på handen och bad mig stanna i Rättvik. Uuh-usch!

andra plats har vi den otroligt världsberömde "Geraldo" som friade till mig på tåget på väg till Södertälje trots att han hade fru och barn, eller? Nog var det smickrande, men inte ens en korkad fjortis skulle väl gifta sig efter att ha känt killen i 15 minuter?

Den som tar tredje platsen måste vara Mauricio. Jag har aldrig haft en riktig stalker efter mig och även om det är en kul grej att berätta om vill helst inte uppleva mardrömmen igen.

Fjärde platsen kniper de två amerikanarna på T-centralen efter att ha hållit fast mig med motivationen "We should be friends" och gjort så att jag missade tåget. Tur för mig var det att Dennis kom gående och räddade mig. Fy fan vilka typer det finns!

Nattbusskillarna får dela på femte platsen. Just därför att de allihop var rätt konstiga, i alla fall de sista 3 stycken jag stötte på. Den ena som ville skicka ett vykort till mig som inbjudan till sin begravning efter att jag hjälpt honom hitta meningen med livet och den andra som höll på att flumma en massa filosofi och sedan gick alldeles för nära mig på vägen hem ända tills jag berättade att min pappa var polis. Slutligen den tredje som sprang och gömde sig på bussen efter att ha stammat fram min pappas namn och sagt "han har jagat mig"! Ingen motivering behövs.

sjätte och sista plats sätter jag Viktor. Killen som följde med mig hem från T-centralen en natt och sedan bad om en kyss, varpå jag nobbade, och efter att ha smsat några dagar och jag klargjort att jag enbart var intresserad av en vänskaplig relation hörde han aldrig mer av sig. Lite mer hyfs kan man väl visa, eller?


De bästa filmerna jag sett i år...

Simpsonsfilmen, sågs på bio med Kjelle och den var trots mina övriga vänners kritiska omdömen fantastiskt rolig! Kanske var det just för att jag kommit att få så pass låga förväntningar om den innan som gjorde att den var bra, men det har ingen betydelse.

Reststop sågs här med Micke, Jenny och Patrick. Det var bara jag som gillade filmen och det var bara jag som blev rädd. Jag tycker dock fortfarande att det är en grymt bra skräckfilm som nästan totalt bryter ned ens psyke. Gud vilken bra reklam jag gör för den, nu kommer ju alla vilja se den... eller inte! :D

Tomten är far till alla barnen, sågs med pappa hemma hos honom och kort sagt, den är fortfarande bra. Jag hade glömt bort slutet trots att jag sett den så många gånger förut. Jag är noob, jag vet! :D

Fear har setts vid flera tillfällen och den är precis som Reststop riktigt psykologisk. Den här filmen flippar dock ut i slutet, men det struntar vi i! :D


De underligaste filmerna som jag lyckats se i år...

A Clockwork Orange
sågs hemma hos Patrick tillsammans med Jacob och det var kort sagt den märkligaste och äckligaste film jag någonsin sett, och då såg jag inte ens klart den! Att min filmkunskapslärare sedan har den som favoritfilm säger väl egentligen allt.

Dawn of the Dead sågs hemma i mitt rum med Niclas. Som jag tidigare beskrivit var Nattliv bättre och då är det för fan riktigt illa!

Dold identitet sågs på bio med Micke. Micke ville ju egentligen se Hostel, vilket jag nobbade då jag befarade att jag skulle må illa. Dold identitet fick mig dock att må riktigt jävla illa, så jag är inte säker på om Hostel hade varit så mycket farligare.

This is England sågs på bio med Alex och Emelie. Jag tyckte egentligen att filmen var bra, men nu när jag tänker tillbaka på den kommer jag bara ihåg rakade skallar och en knubbig unge. Ja, jag vet inte... konceptet känns konstigt nu när man fått perspektiv på saken.
Uuh-huu.

image261
Vi ses 2008! ;D


Fyrverkerierna startade alldeles för tidigt om du frågar mig.

Att se hur Jocke klarar sig själv på Lidingötåget är mäkta intressant. Sist ringde han och sade att han åkt alldeles för långt och gick därpå av tåget, trots att han åkt 2 stationer för kort. Idag var dock fallet annorlunda och det visade sig att han hamnat ute i Kottla och jag förstår fortfarande inte hur han lyckas. Hur svårt kan det vara att se vart man ska gå av, trycka på stoppknappen och sedan gå av?

När jag väl lyckats hämta upp honom på rätt station och ätit mammas ljuvligt goda kycklinggryta drog vi med oss min bror ut för att "Jocke hade leksaker till honom, eller vapen mot honom" beroende på hur man såg det hela. Det var en mycket skärrad lillebror vi fann utomhus och han berättade att han befarat att det var en elpistol Jocke haft med sig. Jag vet inte hur ni andra resonerar, men skulle jag tro att min bror försökte lura ut mig för att chocka mig med en elpistol skulle jag inte lämna rummet.

Min absoluta favoritbror blev dock betydligt gladare när han till sin stora lycka upptäckte att det var raketer Jocke hade med sig och de båda lyckades skjuta slut på en större mängd medan jag, livrädd som jag var, höll mig på avstånd och passade på att dokumentera händelsen som bevismaterial ifall någon av dem skulle träffa mig. Som tur var lyckades vi undvika det hemska scenariot, men jag hade ändå varit beredd med de otroligt snygga glasögonen Jocke tagit med sig till mig just för att jag skulle känna mig en aning säkrare.

Jag måste dock erkänna, jag är en fegis. I alla fall när det kommer till raketer, det är fan riktigt otäckt när man inte har en blekaste aning om vilket håll de där olika sakerna kommer explodera. Uscha! Nu ska jag i alla fall lura med mig Jocke till köket och preparera toast eller dylikt för att kompensera för den såå otroligt goda kycklinggrytan vi fick till middag. Tack mamma!


  
  
Pyromanerna i full gång.

     
Boys will be boys antar jag...


Jag var som sagt rädd :P


Cs rådde bot på ensamheten.

Det känns som om det vore år och dagar sedan jag ägnade mig åt att ta det lugnt en dag. Även om det var skönt att samla ihop lösa tankar och vila ut kändes det ändå rätt tomt, så det blev till att spela cs en stund. Jag förstår dock inte riktigt vad min bror har gjort med den dator han överlåtit till oss för både cs och datorn i övrigt är hur seg som helst och det är naturligtvis det som gör att jag förlorar spelet hela tiden, blir förbannat sur och lägger av. ;P

Inte kan det vara så att jag är dålig i alla fall, för att jag är bäst på cs vet ju alla. Äsch, det måste vara all värdelös porr min bror laddat ned och som jag inte lyckas få bort. Tja, om jag ska vara ärlig har jag väl inte gjort sådär överdrivet många försök till att få bort det heller, men det är en annan historia! Haha!

image249
Jag förstår inte varför jocke har så mycket bättre grafik än mig,
och bättre stats dessutom!

Julmaten kan vara djävulsk.

Ja, vad har ni nu för teorier om hur vår vistelse till Sälen artade sig? Äsch, jag har aldrig påstått att jag varit en tålmodig person, så jag förbehåller mig rätten att bara berätta innan ni hinner svara. Vad maktfull jag känner mig! :D

Hur som haver så kan jag börja med att berätta att det var extreemt mycket snö där uppe i Sälen, bara för att retas lite med er innan jag berättar om det otroligt fruktansvärda tinget som drabbade mig där uppe. När vi kommit upp till stugan blev vi nämligen bjudna på julmat av några släktingar som bodde över oss. Precis när vi allihop satt oss ned och huggit in på julmaten börjar en av dem skratta hysteriskt sade sedan "Ja, alltså igår låg vi ju och spydde hela bunten eftersom vi var magsjuka, vi trodde att vi skulle behöva ställa in, men imorse mådde vi faktiskt bättre så det är därför det finns julmat kvar."

Som ni förstår satte vi övriga maten i halsen och jag var i alla fall övertygad om att vi allihop skulle ligga med flunsan dagen därpå. Jag hade dock fel, för morgonen därpå följde jag med Jocke till backen för att se honom åka skidor och på kvällen satt vi barnvakt åt ungarna över oss, varav den ena höll på att spöa upp Jocke medan den andra iakttog från soffan och sa åt Jocke att sluta springa ifrån den andra ungen. Jag tror nog att ungarna vann den fighten! ;D

Dagen därpå slog dock den där jävla sjukdomen till och både jag och Jockes mamma mådde för jävligt. Oturligt nog var det just den dagen då vi planerat att bowla, åka pulka och snöskoter. Så istället fick jag stanna hemma och kurera med blåbärssoppa och bananer tills middagstid idag då jag faktiskt lyckades trycka i min en sallad på donken på hemvägen. Fy fan vad donkens mat är äcklig, till om med salladen. Hur fan kan man misslyckas med en sallad?!

Nu är jag i alla fall hemma och saknar faktiskt att bli ompysslad av Jocke, även om man känner sig som en maktgalen idiot när man ber honom hämta allt och ligga och krama en för att få upp värmen. Oh well, medan jag sitter här och småfryser kan ni ju spana in den otroligt vackra miljön där uppe!

        
Stugan och "utsikten"

      
Jocke puttade ned mig, men jag fick min revansch!

     
jocke på skidor och så jag med pulkan
som vi dessvärre inte hann åka.

Efter att ha träffat första delen av släkten flyr jag till Sälen.

Efter en lagom mysig julafton med Jocke, familjen och pappas sida av släkten tog jag och Jocke varandra i hand och vandrade hemåt relativt tidigt. Jag har nu blivit övertalad att åka med Jocke och hans familj till Sälen imorgon istället för att umgås med mammas släktingar och jag måste erkänna att det gör mig en aning nervös. En Vivvi som i princip aldrig stått på skidor, vägrar ha annat än kjol på sig och som aldrig åkt snöskoter, hur fan ska detta sluta?

Jag får väl helt enkelt hoppas på att Jocke stöttar upp mig i den nya, något skrämmande, miljön. Medan ni väntar på rapporten om det extremt spännande äventyret kan ni passa på att spana in några bilder från min julafton, God Jul!
 

Rekvisita.

  


Jag och Jocke.

  


Dogge såg till att vara med överallt.


        


Bara tomteluvan som saknas...

Visserligen är det egentligen julafton nu, men eftersom jag ännu inte gått och lagt mig har det inte riktigt sjunkit in. Jag har däremot, tillsammans med Jocke, letat efter en julutstyrsel på stan idag, utan resultat. Vi hann dock istället med att åka en snabbis till Bålsta och träffa Jockes mamma och önska henne god jul.

Nu har jag, assisterad av Jocke och min mor, gått igenom hela min garderob på jakt efter något rött eller annat jullikt. Dessvärre hade jag inte ett enda rött plagg och då fick det bli en nödlösning i form av svarta plagg med röda band i. Mormor kommer bli chockad, men det är tack och lov inte mitt bekymmer.

Nu ska jag hjälpa Jocke att tvätta bort kajalen jag precis tvingat på honom och jag måste erkänna att han inte alls passar som emo-pojke, vilket jag trodde. Men ack, tur är väl det! :D



image228
Guu så vackert.

Nu kan julen komma :)

Efter en medioker skolavslutning, vars enda höjdpunkt skulle ha varit julmaten (om den bestått av annat än prinskorv och halvruttna potatisar), sade jag och Linda god jul till övriga klasskamrater och begav oss till Globen City för att leta julklappar. Efter att ha införskaffat ett fåtal presenter (bland annat en prinsessas pysselbok till Lindas äldre bror) drog vi vidare till stan.

Väl inne i stan märktes det verkligen att vi var ute i sista minuten, då varje affär och gata var överbelamrad med långsamma människor som tycktes tro att de hade all tid i världen. Jag och Linda ansåg att de skulle kunna bli lite mer stressade och skynda på så att även vår framfart i stan skulle gå lite fortare, men tydligen var övriga fotgängare av en annan åsikt och segade värre än någonsin. Tur för dem att jag och Linda var alltför trötta för att ställa till en scen vid det laget!

Efter långa timmar på stan var vi båda relativt slut och tog farväl lagom för mig att lägga beslag på Jocke vid t-centralen och dra med honom hem. Vi har nu tillsammans slagit in de flesta julklapparna och julstämningen börjar sätta sig in ordentligt, mamma har till och med bakat sin berömda gummilimpa till julen. Nu saknas bara en rosa tomteluva, så är min jul kirrad! :D


  
Allt man behöver i jul... och så en rosa luva förstås! :D

Pojkvänsalternativet slog akvariefiskarna.

Med facit i hand förde faktiskt Motala med sig någonting bra för min del i alla fall. Jag som alltid sagt att jag vill vara singel och bara ha kul med mina pojkar kom på andra tankar. En viss kille nästlade sig in i mitt liv och stal mitt hjärta och nu sitter jag här och kan inte vänta tills han kommer tillbaka hit trots att vi skiljdes för bara 40 minuter sedan, livet är oförutsägbart inte sant?

image225
All I want for christmas is you.

Det kommer dröja länge innan jag vågar mig ut från stan igen.

Ja, vad ska man säga om Motala egentligen? Jag fick panik och ville hem innan vi ens hunnit av tåget. När endast en minut kvarstod tills vi skulle vara framme i den lilla byhålan var vi fortfarande helt omgivna av skog och de enda "hus" man sett skymten av på flera timmar var ladugårdar. Läskigt!

Hotellet såg rätt fallfärdigt ut från utsidan, vilket gjorde mig ännu mer panikslagen, men lokalerna var mysiga och vårt rum kändes riktigt hemtrevligt. Linda lade snabbt beslag på den ensamma sängen, varpå Jenny paxade en säng vid fönstret och jag fick då ligga mellan den sängen och Jockes turistsäng. Turistsängen kändes stenhård och riktigt obekväm, men eftersom det slutade med att den stod tom under natten gjorde det kanske inte så mycket.

Efter att ha letat oss till Motala Centrum, som inte ens hade en vanlig mataffär, åt vi varsin french hot dog och begav oss tillbaka till hotellet där Emil, Stoffe och Fellmo satt i lobbyn och väntade på oss. De hade tydligen börjat förkröka vid 10-tiden på morgonen och tyckte att vi skulle äta och sedan sätta igång att förfesta ordentligt, men då vi Stockholmsmänniskor inte riktigt är vana vid att festa vid 2 på eftermiddagen segade vi hotellrummet ett tag innan vi gick lååånga kilometrar till Emils och Weronicas lägenhet.

Efter att ha ätit den värsta pizzan jag någonsin smakat urartade saker och ting relativt snabbt. Mer folk strömmade till lägenheten och Fellmo var väl den första att däcka, efter att ha talat om hur vacker jag var och hur gärna han ville ha en kyss av mig x50, sparkat till Jocke i huvudet och själv blivit nedslagen av Stoffe. Linda fick nog med röksällskap för flera år framåt, Jenny försökte konversera med Stoffes ragg som Fellmo tidigare sagt var mindre attraktiv än en köttfärslimpa och jag och Jocke försökte försäkra Emil om att vi inte skulle ha sex på hans köksbord. 

Kanske var det inte alltför konstigt att kvällen slutade tidigt och vi valde att dra oss hemåt. Jag hade dock av någon mystiskt anledning mist förmågan till att gå själv så Jocke och Stoffe fick turas om att hjälpa mig hem. Under promenaden träffade vi Stoffes mamma som lovordade sin son och senare upptäckte jag att denna incident lett till att jag blev 70 kronor rikare. Skumt, eller hur?

Innan vi nådde hotellet, låångt efter Linda och Jenny, hade jag tydligen hunnit slå till både Jocke och Stoffe för att jag inte fick gå själv och dessutom hade jag slagit i backen x antal gånger och hade därför blåmärken över hela kroppen när jag vaknade imorse. Tur att Jocke är en sådan gentleman som hållit min panna och mitt hår hela dagen, tack! :)

Medan vi väntade på bussen beslöt vi oss alla fyra för att detta fick bli vårt första och sista besök i Motala och Linda påstod även att det var sista gången hon sov i samma rum som mig och en kille samtidigt. Jag förstår inte alls vad hon menar för Jenny klagade ju inte trots att hon låg i sängen bredvid. Kanske hade hon sådan tur att hon sov hela natten, men jag tror ändå att det är Linda som hallucinerar.   :D


     
Detta är i Hallsberg och det var väl ändå gången
 som jag tyckte att det var värt att dokumentera vistelsen.
Tyvärr var jag själv inte med på några bilder,
men ni överlever nog! :D

Motala here we come!

Nu tvingar jag med mig Linda, Jenny och Jocke till Motala över natten.
Hoppas ni saknar oss! ;)

image219

Jag blir bortskämd med födelsedagsfiranden!

Man kan inte utelämna solnakillarna från födelsedagsfirandet och därför bestämde sig Kjelle för att bjuda mig, Jenny och de andra grabbarna på bowling. Jag och Jenny åkte då efter en lång dag i skolan, som präglats av massa prov, ut till Sundbyberg för att införskaffa lunch åt mig medan vi väntade på killarna och vi fick faktiskt oväntat lunchsällskap. Precis när vi satt oss till rätta på en bänk utanför Konsum slog en äldre man med mytoman-tendenser sig ned bredvid oss och började väva upp en hel story om sitt eget aktiva liv, som nog i verkligheten var rätt obefintligt.


Efter att han hört att vi skulle bowla sade han även att jag som nybörjare aldrig skulle klara av att kamma hem 70 poäng och då var min toleransnivå passerad och jag och Jenny lämnade honom med sina piggelinglassar för att möta upp killarna istället. Ni må tro att jag var ivrig att visa att den där gubben hade fel om mina bowling-skills!

Dessvärre gick det väl inte alltför bra, jag tror faktiskt att Matte vann och jag kom sist. Jag förstår inte hur det kunde ske med tanke på att jag kastade besvärjelser över de andras "kast", men den enda logiska förklaringen är väl helt enkelt fusk. Jag lyckades dock kamma ihop hela 73 poäng, men gubben var dessvärre inte kvar när vi återvände för att berätta det för honom. Kanske hade han ett liv ändå?

Efter bowlingen drog vi till Burger King och skrattade allt vad vi orkade medan vi åt, varpå vi begav oss av på godisplundring bland affärerna runt Hötorget och sedan fortsatte till Biljardpalatset vid St. Eriksplan. Vi hade lite problem att hitta stället och jag och Jenny tvingade då, trots enorma protester, med pojkarna på en buss som faktiskt stannade precis utanför Biljardpalatset. Killarna trodde väl inte sina ögon, men jag och Jenny har minsann koll... vill vi att de ska tro i alla fall! ;)

Efter att ha gått runt i området ett tag beslöt vi oss dock för att ta oss till T-centralen och ta farväl och vid det laget kände jag mig riktigt firad, igen. Tack hörrni! :D



Bowlingen

     
De där skorna är så grymt fula,
så det är väl tur att vi är så extremt snygga då! ;D



Burger King

           
Alla sa att jag var extremt svårfotad eftersom jag rörde på mig hela tiden
och nog ser de ut att ha haft rätt?



Matte som trädkramare, mitt bland mina presenter.

      
Tack för presenterna och en riktigt trevlig kväll! :)

Tack för all uppvaktning som kommit ända från Danmark!

18årsdagens uppvaktning inleddes klockan 00.00, då Linda var först att gratulera mig till ännu en milstolpe i livet. Sedan haglade sms och telefonsamtal in titt som tätt och jag känner mig av någon anledning helt slut. Kanske är det för att jag dumt nog inte lärt mig att sätta mobilen på ljudlöst ännu och därför blivit väckt i stort sätt hela natten eller så är det helt enkelt så att min svåra ålderskris satt sina spår.

För att bli av med ålderkrisen föreslog Max att jag skulle supa mig redlöst full, medan Jocke tyckte att det räckte med att gå ned till ica och köpa 2,25:or för att överkomma min rädsla för att bli äldre. Jag valde dock helt enkelt att plugga febrilt fram till 16.00 och sedan springa över till killarna och baka min alldeles egna tårta, rosa givetvis. Och ja, det måste ha fungerat, för det känns helt okej att vara 18 numera. Jag ser till och med framemot att nobba att köpa ut snus åt min bror, haha! ;D


 

     
Såhär pigg har nog aldrig en 18åring sett ut innan mig! :D

     
Tur att alla andra var pigga åt mig :D

Sista dagen som barn, om man vill tro rädda barnen i alla fall.

Under min sista dag som 17åring svek Kyttlan mig på lunchen eftersom hon tydligen blivit sjuk. Jag blev helt utom mig av sorg och tyckte i alla fall att hon kunde ha ringt och meddelat det så att jag kanske hade kunnat ta med min plånbok och köpt något att äta istället, men till min undsättning kom som tur var Jenny. Eller snarare, jag kom till henne. Ringde och väckte henne riktigt brutalt, varpå jag våldgästade hennes hem och åt upp det sista av våra pepparkakor. Stackars Jenny!

Sedan var jag i princip tvungen att gå lika snabbt som jag kommit för att åka till min absoluta favoritlektion: Samhälle C. Vi fortsatte den ändlösa diskussionen kring jämställdhet (för 3e månaden i rad eller något sådant) och dessutom hade de bjudit in en jävla föreläsare. Jag har nog egentligen aldrig varit särskilt fascinerad av jämställdhet, men nu är jag riktigt jävla less på det. Kvinnor är inte lika bra som män, acceptera och gå vidare... Eller vad fan, när vi ändå håller på, gå tillbaka till stenåldern, det är där jämställdheten hör hemma!

Som tur var lyckades Max lägga beslag på mitt block, varpå han skrev ihop en riktigt fin dikt om föreläsaren och den dikten räddade helt klart den urtråkiga lektionen. Kanske skall man klippa in ett smakprov? Ah, kan inte dölja en sådan fin dikttalang, här kommer det!

"Irene är sen.
 Irene är trist,
 för hon är feminist.
 Irene får mig att tänka på müsli.

 Ingen vill trakassera Irene sexuellt,
 men Irene tror ändå att hennes liv är speciellt.
 Irene tror att hon är värd guld,
 men egentligen är hon en bitter oskuld."

Vackert!

Jag har även två tillkännagivanden att uppge.
Numero uno: Mitt pa-konto ryker idag, eftersom jag lovat mig själv att inte ha kvar det när jag fyllt 18.
Numero dos: Jag finner det intressant att en del människor tror att de kan bete sig hur som helst och sedan försöka muta sin väg tillbaka in i mitt liv med cs. Lite komiskt... eller?

image200
Igår fick jag en digitalkamera av min käre far!
Nu kan till och med jag se skillnaden på bildkvaliteten!

"En bild säger mer än 1000 ord".. nej, men jag var desperat.

Nu har jag äntligen kommit igång med plugget, och har bara pluggat hela dagen och har därför inget intressant att förtälja. Jenny lyckades dock skicka över lite bilder från i fredags och jag har lekt med kameran idag.. så BILDER!! :D varsågod!

Fredags

     
Jag och Jenny leker -4 år.

  
De rosa pepparkakorna som ser ut att ha
blivit nedsprutade av något annat..?

Idag

     
Efter mycket grubblande...

  
...upptäckte jag att det äntligen ser
okej ut när jag har toffs igen!


Någon friade, men tyvärr var det inte Martin.

Vistelsen i Martins etta var riktigt mysig, även om jag hade en hel del synpunkter på färgvalet rörande tapeter och köksluckor. Det fanns inget rosa någonstans och det förstår vi ju alla att det är extremt viktigt att ha när Vivvi kommer på besök. Jag härdade dock ut och vi såg bland annat den nya American Pie filmen på Martins dator, som vi ställt på det extremt bohemiska soffbordet i form av en stegpall. Extraordinärt!

Det var dock på vägen till Martin som det mest händelserika inträffade. Jag fick mottaga mitt livs andra frieri, innan jag ens fyllt 18 och enligt lag får gifta mig. Tänk vad många frierier jag måste erhålla om 3 dagar, då jag faktiskt är 18!

Skämt å sido, är det sådana frierier som gäller avstår jag helst. Igår kom en kille vid namn "Geraldo" fram och pratade och påstod att han var 18, fotbollsproffs, hade fru och bil och åkte runt hela världen som världskändis. Efter cirka en kvart gick han ned på knä straxt innan vi nådde Södertälje centrums station. Jag hade redan innan ljugit ihop en story om att jag hade pojkvän sedan 1 år tillbaka och påpekade att han hade fru, men han tyckte absolut att vi skulle lämna våra respektive för varandra eftersom jag var så lång och snygg och därför visste han att han älskade mig.

Jag hyperventilerade av rädsla när vi klev av tåget och han sade att han ville bevisa att jag var vacker genom att kyssa mig och detta resulterade i att jag snabbt tog upp mobilen och sprang därifrån. Jag lugnade inte ned mig och slutade inte skaka av rädsla förrän jag vistas i Martins lägenhet i cirka en timme. Fy fan vilken pärs! Jag måste fan skaffa livvakt eller något, detta går inte längre. Några frivilliga...? Inte? Om jag bjuder på glace au four då? :D


     
Jag lyckades smygfota Martin hela 3 gånger, skickligt va? :D

Jag börjar faktiskt tröttna på ordet "jul" nu.

Ett mms i form av en julhälsning väckte mig vid 10tiden idag. Fråga mig inte vad som tagit åt min käre far, men julkänslan måste ha rotat sig djupt från igår. För nog är det lite väl tidigt att börja skicka elektroniska julkort? Eller?

Hur som haver blev jag trots detta extremt sugen på lussebullar och jag tvingade därför min mamma att baka med mig. Trots att vi gjorde en dubbelsats kommer inte lussebullarna räcka till jul, vilket de alltid gör annars och ska man tro mamma så beror detta helt enkelt på att jag åt upp all deg alternativt gjorde lussekatterna på tok för stora. Frågar man mig däremot så beror det på att mamma borde ha gjort en trippelsats.

Nu ska jag snart göra mig i ordning och åka över till Martin i Södertälje som börjar lessna på att jag prioriterar bloggen framför honom. Hockeykillar är helt klart bortskämda. Nå väl, jag ska nog se klart ett tv-program innan för att riktigt reta honom. Jag menar, jag stannar trots allt över natten så lite tålamod får han fan lov att visa. Eller?



 

image185
Kanske är taskigt av mig att hålla honom på halster? Hmm.. njaa! :D


 


Jag lär ju tröttna på julen innan den verkligen är här...

Då jag dessvärre inte hann med tåget mot hallonbergen för att träffa solnagänget och se Matte uppträda funderade jag ett tag på att kasta mig ut till Salem, men då min käre far starkt avrådde mig bestämde jag mig helt enkelt för att bege mig rakt över gatan och hjälpa honom att sätta upp alla julsaker istället. Jag vill inte skvallra, men om vi säger såhär då: han behövde verkligen hjälp. Jag har aldrig varit med om sådana bångstyriga granar och ljusslingor, riktigt elaka saker det där!

Nu sitter allt i alla fall uppe och med julradion i bakgrunden blir det riktig julstämning trots att datorn med all julmusik krashat. Dessutom fick jag låna en av pappas mobiler när han hörde om missödet med datorn och bilderna och även om den här kameran enligt kritiker och grafik-kunniga pojkar inte direkt tar de bästa bilderna måste jag ändå påpeka att bilderna blir avsevärt bättre än de min förra mobil tog. Att det sedan är betydligt enklare att föra över bilderna till datorn gör ju inte heller något direkt.


Men fy fan, nu spelar de Peter Jöback på julradion, så nu tvingas jag lämna datorn. Vem fan förknippar Peter Jöback med julen föresten? Och vem fan vill höra honom sjunga jullåtar överhuvudtaget? Usch... galenskap.



          
 

   JUL!! ...och så min bror.  


        

Julbak och datortragedi.

I min strävan att komma på rätt köl igen hade jag som sagt planerat att bland annat hinna luncha med Linda. Otroligt nog hann jag faktiskt dit i tid, men skolans uppfattning om tacos är kanske inte riktigt densamma som vi andra människor har. Visserligen fanns det väl grönsaker och sådant också, men köttfärsen såg så pass suspekt ut att i alla fall jag tappade matlusten helt och nöjde mig med ett glas ljummet vatten (är inte det en hälsorisk egentligen?) Linda lyckades dock modigt peta i sig lite av köttfärsen och taco-chipsen innan vi satte oss i mitt klassrum och snackade lite skit innan lektionen började. Undrar om man får pengar för att ange sin skola till hälsovårdsnämnden? I så fall bör de börja smöra för mig omedelbart om de inte vill bli riktigt ruinerade.

Efter att lektionen tagit slut åkte jag i alla fall till Jenny i Sandsborg, där vi inledde våra upptåg på ica supermarket. Vi virrade runt i 55 minuter, utan överdrift, i jakt på pepparkaksdeg. Dessvärre såg vi inte till degen någonstans och personalen verkade ha vetat att vi skulle komma och gått och gömt sig. Tills en modig kille plötsligt uppenbarade sig vid kyldisken.


Jag och Jenny satte genast klorna i honom och bad honom visa oss till pepparkaksdegen, vilket han gjorde och varpå jag skällde ut honom för att ha gömt den så väl. Killen blev väl en aning stött och försökte förklara att det var en kylvara och därför behövde förvaras i kylskåpet, men jag kan tyvärr inte påstå att jag lyssnade särskilt väl. Det var kanske synd egentligen med tanke på att han såg rätt bra ut, vi borde kanske ha bjudit honom på pepparkakorna sedan? Attans...

Hur som haver kom vi över killen i mataffären rätt snabbt och begav oss hem för att äta mellanmål och baka pepparkakor, enbart för att upptäcka att bakplåtspappret var slut. Så vi tvingades återigen bege oss till Jennys inte alltför organiserade mataffär. Den här gången hade även killen vid kyldisken gått och gömt sig, så vi hittade ingen att fråga om bakplåtspappret. Efter en halvtimme eller något hittade vi dem i alla fall på egen hand och alla var glada och nöjda (särskilt personalen som måste ha tyckt att det var jätteskönt att bli av med oss).

Väl hemma igen började vi lyssna på julmusik och karva ut kreativa pepparkakor ur degen, varpå de målades (eller dränktes, beroende på hur man ser det) i rosa glasyr som vi gjort själva. De blev riktigt vackra och det enda man kunde klaga på var väl egentligen att våra självporträtt i pepparkakor inte riktigt överens stämde med verkligheten. Jennys avbild blev dubbelt så stor som min och min hade dessutom rosa hår. Snygga var de i alla fall!

Vi tänkte avsluta det hela med att se en skräckfilm, "one missed call", men både jag och Jenny flippade ur av rädsla enbart 5 minuter in i filmen så vi struntade i det. Istället såg vi "ensam hemma", vilken klassiker det är! Vi blev dock extremt trötta efter den och bestämde oss då för att skaka loss till några jullåtar, och det kan vi väl sannerligen säga att vi gjorde. Efter det kollade vi på några bilder på Jennys dator och sedan blev det hemfärd för min del, tyvärr inte med nattbuss, men det var väl kanske lika så bra med tanke på vilka konstiga människor jag tenderar att dra till mig.

Vid dagens slut hade även Jocke, den urgulliga hyperungen, ringt och muntrat upp mig och jag mådde faktiskt riktigt bra på hemvägen, helt klart ett steg i rätt riktning för mig. Jag passade sedan på att lägga in alla bilder från kvällen på datorn, där jag upptäckte att de flesta bilderna hade en äckligt grön nyans, men jag tänkte fixa till dem och lägga upp i bloggen idag. Där tänkte jag extremt fel.

Det är nämligen så att den datorn har sagt adjö idag. Den vill icke starta och alla bilder ihop med all julmusik och allt annat kul man kan tänka sig är numera förlorade. Som om detta inte vore nog har jag numera bara min skoldator att tillgå, där jag inte kan installera några program och kan därför inte ta nya bilder.


Att besvära Stoffe och Martin med att skicka mer julmusik är kanske inte heller så lyckat, då de antagligen servat mig tillräckligt för flera år framåt. Jag hittar inte tillräckligt fula svärord för att uttrycka mitt tyckande om datorn eller min oro över hur jag ska kunna dokumentera mitt 18års-firande senare, så istället måste jag helt enkelt komma på en lösning tills dess. Några idéer? SNÄLLA?!

image172 

Efter ett sådant fruktansvärt långt inlägg måste ni ju i alla fall ha någon bild att kolla på,
så det får bli den här. Inte i närheten lika fin som våra pepparkakor var,
men sånt är livet.

El momento de cambio.

Igår kom jag i säng först vid 3 och somnade någon gång vid 7 och även om Dennis även denna natt var en starkt bidragande faktor till att jag hade svårt att komma i säng känns det som om jag skyllt tillräckligt mycket på honom nu. Faktum är att även om jag är helt död just nu, så var det skönt att få tid att tänka.

Jag kom fram till att det inte går att sitta och älta detta, det är dags att gå vidare och börja ta tag i allt som tynger ned mig. Riktigt i vilken ände jag ska börja vet jag inte riktigt, men det ger sig med tiden. Jag måste se till att klara ut mina egna problem så att jag kan bli ett stöd för dem runt omkring som kommer att behöva mig och jag vet att det är många som kommer att behöva mig framöver, det är ju delvis därför jag känt mig så deppig.

Så med nya perspektiv på saken kan jag tala om att jag trots detta försov mig idag också och min stora ambition blir att försöka hinna till lunchen med Linda idag, annars missar jag ju att se henne äta tacos med halsont och bortdomnad käke. Går inte att missa helt enkelt! :D



image171
Det är kanske dimmigt nu, men det gäller att se de tappra solstrålarna förstår du, Vivvi! :)

Solskenet är borta

I've hit rock bottom. När jag äntligen börjat klättra upp ur detta mörker återvänder folk som kallat mig känslokall, egoistisk och jaa, jag vet inte vad. Jag har sagt att "nu kan det inte bli värre" så grymt många gånger att jag inte törs säga det mer, för det blir  alltid värre... mycket värre.

Jag har nu varit hemma en hel vecka för att kunna tänka igenom saker och ting, men det ges ingen tid till det. Jag har tvingats säga upp bekantskapen med 4 personer den här veckan enbart för att få vara i fred, men de klänger sig fast ändå. Tror att man kan glömma allt gammalt för ett enda ord som "förlåt", eller "förlåt, jag var trött och arg och sade saker jag inte menade." Varför inte bara slänga dit "jag var full" också?

Jag försöker se fram emot helgen, mot min födelsedag, mot jul, mot kryssningar och nyår... hela tiden tänka "Efter regn kommer solsken", men det tycks vara extremt tjocka moln som gömmer solen just nu. Och nej, jag ska inte klaga mer... för som jag själv alltid säger, man drar bara ned andra i skiten genom att klaga över sina egna bekymmer och det finns självklart de som har det mycket värre. Jag är ledsen för att jag bara klagar i det här inlägget, riktigt sprider negativ energi över er allihop, men jag behövde skriva om det bara.

Ni som fortfarande håller mig flytande vet kanske inte detta, men jag ser er och ni ska veta att ni betyder multum för mig just nu! Återigen borde jag absolut nämna allas namn, men jag kan inte riskera att glömma någon. Så vi låter er som känner att ni bör ta åt er göra det, tack!


Med Jocke och hans Dick på stan, höhö!

"Imorse" (klockan 12) försov jag mig igen, dock inte till skolan den här gången eftersom jag sjukanmält mig klockan 4 inatt. Jag skulle däremot träffa Jocke i stan vid ettiden, så det blev till att springa upp och kasta i mig frukost. Trots att jag skyndade mig mer än någonsin kom jag inte in till stan förrän vid 14.00, dålig Vivvi! Det visade sig dock att Jocke lyckats lura med sig Dick, som kom med för att slippa äta pölsa till middag, så han var snabb att förlåta mig för min oförklarliga seghet.

Vi gick direkt till en frisör i gamla stan som min kusin rekommenderat i sin blogg och jag och Dick lämnade en något nervös Jocke åt sitt öde för att promenera längs gamla stan medan vi väntade. Jag tyckte personligen att Jockes hår blev riktigt snyggt, men han själv saknade sin nästan helt avklippta lugg något enormt eftersom frisören klippt av den trots att Jocke uttryckligen sagt att han ville ha den kvar. Ytterligare ett exempel på hur fel det kan gå om frisören inte kan svenska.

Efter upprepade misslyckade försök till att trösta Jocke begav vi oss till Nordea för att hämta ut mitt leg och lustigt nog blev jag betjänad av samma kille som snodde mina passfoton sist jag var där. Det kändes lockande att fråga var han gjort av dem, men han verkade vara på dåligt humör (kanske för att jag sällskapade med 2 killar som var mycket snyggare än han själv) så jag lät bli.

Sedan begav vi oss till apoteket där jag hade svårt att hitta mina järntabletter. Som tur var fick Jocke för sig att köpa tuggummin och passade då på att be tanten att fixa fram tabletterna, vilket hon faktiskt gjorde. Kanske blev hon lite betuttad i Jocke, vem vet?

Efter det promenerade vi från Odenplan till Karlaplan för att käka på Donken, där en man med äckligt snarlikt pedofil-leende hela tiden vände sig om för att spana in någon av oss... eventuellt oss allihop. Hyfsat jobbigt var det hur som haver, så efter att vi ätit upp begav vi oss tillbaka till t-centralen där vi tittade på NKs julskyltning som i alla fall jag upplevde som totalt överskattad i år.

Vi avslutade vår vistelse i stan på ytterligare ett apotek där jag hämtade ut mina p-piller och sedan slog mig ned med Dick och Jocke bland några stolar där och kollade på Porr i Jockes mobil. Efter ett tag började de andra apoteksplundrana bli en aning sura över att vi bara satt där och tog upp stolplatser, så vi begav oss tillbaka till centralen för att ta farväl och åka hem.

Väl hemma funderade Martin på vilken film han skulle se och jag föreslog då Ridskolan 3, vilket tydligen blev succé. Det känns som om jag själv också borde se den snart med tanke på hur många jag rekommenderat den till. Lite pinsamt om de kommer på att jag inte sett den själv ännu, höhö! Nå väl, efter att detta har publicerats lär ju alla veta om den mörka hemligheten ändå... attans!



image170
Då Jocke vägrade att posera i sin nya lugg får ni nöja er med en bild på mig, sorry!

Jag har glömt bort hur man sover.

Det är numera officiellt att jag har vänt på dygnet. Jag kom inte i säng förrän vid 5 imorse och jag skulle vilja lägga hela skulden på Dennis och André. Visserligen hade jag svårt att somna redan innan, men har man sånt trevligt sällskap om nätterna är det grymt svårt att slita sig! Det blev väl inte lättare att gå och lägga mig när jag upptäckte att UFC gick på tv heller.


Medan jag försökte tysta ned Andrés historia om hans livs karriär och diskuterade olika sömn-metoder med Dennis hann jag faktiskt notera att matchen på tvn var riktigt intressant... tills den ena killens näsben gick av. Aj?

Det hela resulterade inte helt otippat i att jag försov mig idag. Hade jag inte blivit väckt av Stoffes och Jockes sms hade jag antagligen aldrig orkat stiga upp, så tack killar!

När jag väl orkat upp skickade jag genast sms till Max och förklarade att jag inte skulle hinna till kultur- och idéhistorian, varpå han (enligt honom själv) brast ut i gråt av besvikelse. Även om fallet kanske inte riktigt var så allvarligt fick det mig att inse att det är tur att jag har honom på en del lektioner, annars hade jag nog inte orkat gå till skolan överhuvudtaget.

Sedan dess har jag bara försökt vila upp mig, klankat ned på skolan tillsammans med Jenny och sedan balanserat den negativa attityden med att garva järnet med Jocke och flirta med Stoffe. Not bad! :D

 

image169
Imorgon ska jag hjälpa Jocke att hitta en frisör som kan klippa sådana frisyrer..
Undrar hur det kommer att gå med tanke på att jag numera har fobi för frisörer.. haha!

Återfall rakt in i fjortisträsket.

Jenny skickade igår över några bilder från grillningen i höstas som jag inte sett tidigare och jag förvånades över hur otroligt fjortisstämplade vi ser ut. Jag är ju dock oändligt hängiven er läsare så jag tänkte publicera några bilder ändå, dock bara på mig och Jenny eftersom jag inte fått godkännande till att distribuera bilderna på den övriga grill-terrorist-skaran.



image166

Varför min röda BH syns överallt och varför Jenny ser helt borta ut vet vi icke! 

     

Juldesigner

Nu har vi alla drabbats av julfeber och jag har lyckats designa 3 bloggar inom ett dygn, WOOA!
Om jag får säga det själv så tycker jag att alla blev fina på sitt vis! :)

     

Ett extra tack till Martin som skickade fler jullåtar till mig,
utan dem hade jag inte kommit i rätt stämning, haha! ;)

Nu äre jul igen!

Igår eller idag, beroende på hur man ser det, var Stoffe en sann ängel och satt och skickade massvis med jullåtar till mig! Jag hamnade därmed i riktig julstämning och kom då ihåg att Therese ville ha sin blogg omgjord med en mer julig känsla, så det satte jag igång med genast. Ni kan se resultatet här.

Som om detta inte vore nog blev jag själv inspirerad att göra om min blogg. Hjärtan och snöflingor är ju typiskt Vivvi-igt, precis som udda musik. Yes, ni gissade rätt! Musiken är tillbaka, i form av min favorit bland jullåtarna "All I want for christmas."


Jag har dock aldrig gillat Maria Carey (Kan inte ens stava hennes namn som ni ser) och jag letade därför febrilt efter en annan version och hittade faktiskt till min stora glädje en cover av My Chemical Romance. Nice!


Jag vet dock att alla inte uppskattar min musiksmak lika mycket som jag själv gör, så utifall ni vill stänga av musiken går det att göra på den blååa spelaren längst ned i högerspalten. :)


image164

Jävligt.

Igår var jag på ett riktigt uselt humör. På filmkunskapen tvingades vi se "Återkomsten", eftersom läraren själv ansåg att det var en riktigt bra film. Personligen tyckte jag att den var otroligt seg, även om filmens uppbyggnad och kameravinklar var ganska intressanta. Det var nog tur att Linda och jag bestämt dejt för att luncha innan, annars hade jag nog aldrig kommit iväg till skolan överhuvudtaget.

Dessvärre serverade vår skolbespisning ingen god mat alls, så vi hoppade över att äta och började istället prata jämställdhet. Linda hade väl ganska liknande åsikter som jag själv och när musikläraren råkade höra oss framföra dem började hon påstå att det var farligt för samhället och att vi absolut måste överge våra åsikter omedelbart. Tur att man inte läser musik för i sådant fall hade man antagligen kunnat räkna med att få IG direkt.

Efter skolan var jag less på allting och gick och lade mig och orkade inte riktigt upp för att gå över och äta middag med killarna, utan jag gick över dit först vid 9 någonting och vid det laget var jag riktigt hungrig. Jag har nog aldrig ätit upp en pizza så fort och sedan svullat i mig en massa choklad direkt efteråt, haha! Jag som inte ens gillar choklad... hm, aja! :D

 

image160
Såhär ser jag ut när jag blir väckt för tidigt,
så försök inte med det va? ;D

Det är tur att det finns killar när vissa lärare försöker förstöra ens dag.

Victor, även känd som Tomten, väckte mig idag vid 10-tiden med ett sms, varpå jag somnade om rätt snart. Jag hann dock bara sova en timme innan Bronka också skickade sms och frågade om jag hade lust att träffa honom i centrum. Eftersom det var kallt och regnigt föreslog jag att han istället skulle åka hem till mig, men eftersom hans lokalsinne enligt honom själv inte är det bästa tordes han inte försöka åka hit. Jag fick då istället vägleda honom till Torsviks pizzeria, vilken lat kille!

Apropå lata killar och lokalsinne åkte jag efter att ha fått mitt personporträtt totalsågat av Petra hem till Oscar på söder. Jag var förbannad, då alla som läst porträttet sagt att det inte finns något att anmärka på och att det både är intressant och bra skrivit och så kommer då Petra och påstår att jag tramsar för mycket med Adam och beskriver honom som "en för bra kille". Hur fan kan man beskriva någon som "en för bra kille"?! Det är väl inte mitt fel att det inte finns så mycket elakt att säga om honom, eller? Tja.. tills nästa gång får jag väl helt enkelt hitta på att Adam knarkar och rånar godisbutiker om nätterna.. jösses!

Hur som haver åkte jag till söder för att mötas upp av Oscar, trodde jag. Jag fick som vanligt leta mig dit själv och med mitt lokalsinne säger det sig själv att det inte går särskilt bra, men efter många om och men lyckades jag till slut hitta till Oscars port. Det borde jag ha fått beröm för tycker jag, men Oscar passade istället på att kommentera hur trasig min kjol såg ut. Det är ju för fan meningen att den ska vara trasig... killar alltså!

Efter att Oscar gett mig en specialguidad tur ned i sin källare mådde jag dock mycket bättre än innan och nu sitter jag här och undrar om han hann peta i sig någon mat innan han skulle iväg på den där kryssningen, samtidigt som Martin retas med att skicka en massa bilder från dalarna.  Titta bara hur otroligt vackert det är däruppe nu!



 

  
Ibland önskar man ju att man bodde i Dalarna alltså.

Sexfixerade, sinnesslöa och på dagisnivå.. vad fan gör jag i den skolan?


Dagens lärdom är att det är en enorm tur att jag har Max på kultur- och idéhistorialektionerna. Jag tror att jag har exploderat gånger tusen på mina kära kurskamrater idag.


Det hela började med att läraren gav oss en artikel, skriven av en man med arabiskt påbrå, där det påstods att det enbart är västvärldens fel att muslimerna är så pass hämmade sexuellt som de är idag. Vidare påstod han att den muslimska befolkningen var inne i en underbar guldålder, med bajssex, böcker om analsex och incest innan västvärldens Napoleon stormade in med sina normer och moraler. Att författaren påstår att detta utgjorde guldåldern i den muslimska kulturen tycker jag bara det är absurt, men att vår lärare lyfter fram och riktigt propagerar för texten är ju helt obscent.

Diskussionen kring artikeln gav dock en kurskamrat tillfälle att låtsas som om hon var den enda i hela världen som någonsin haft sex.  Helt utan anknytning drog hon upp sin mormor i diskussionen hux flux och sade då "Min mormor tycker inte om att jag har sex med min pojkvän och jag och min pojkvän har sex rätt ofta..." Vill du ha medalj eller vad fan är det frågan om? När till och med vår lärare blev helt ställd och sedan försökte avleda samtalet tillbaka in på den västerländska kulturen kontra den muslimska tycker man ju att denne elev borde ha insett att det inte var sexualkunskap vi läste, men hon fortsatte då istället med att prata om hennes värderingar vad gällande sex före äktenskap. Nästa gång jag vill ha en predikan om någons sexliv säger jag till själv, tack!

Den stora chocken kom dock inte förrän samtalet ledde in på varför inte barn får köra bil förrän de är 16 år. Det var då inte som jag tyckte, att barn inte är mogna för att köra bil och inte har tillräckligt utvecklade sinnen, utan enligt min klasskamrat är det heelt enkelt för att barn har medfödd instinkt att mörda andra barn och inte bryr sig om någon annan. Så sätter man ett barn bakom ratten kommer denne alltså medvetet att försöka köra på allt i sin omgivning, jag tror inte jag vill veta hur hennes mörka barndom såg ut.

Max följde med mig till tunnelbanan trots att han skulle ha tyska efter, vilket jag uppskattade enormt med tanke på hur kallt det var och hur förbannad jag var. Det känns skönt att höra att det är någon som har samma åsikt om klassen, ett tag undrade man ju nästan om man stod ensam mot alla sinnesslöa jävlar. Det framkom även att Max hade liknande åsikter om Jens och samhällskunskapsklassen. Fy fan vad skönt! Nu kanske man orkar masa sig dit imorgon.

På torsdag infaller "Sunedagen" på min skola, där man skall klä ut sig och vinna pris för bästa utstyrsel. Jag hörde även några tjejer i klassen lovorda denna dag, då de tyckte att vi behöver fler sådana här dagar för att få bättre sammanhållning till studenten. Hur fan menar de att den här dagen skulle skapa bättre sammanhållning? "Oh titta, du är också utklädd till Batman! Ska vi ses efter skolan?" Vi går väl fan inte på dagis? Eller?

image157
Jo jag håller med, skulle man ha satt mig bakom en ratt när jag var liten
hade jag nog kört ihjäl allihop. Man ser ju hur mordisk jag ser ut, eller?

Efter en aktiv fredag blev det en lugn lördag.

Mina mål för dagen blev en aning spolierade när jag märkte att dagen i princip var förbi när jag vaknade. Frukost klockan 3, följt av serieritning med Linda över msn är i princip det jag hunnit, och orkat, med att göra. Av någon anledning blir man så grymt seg av att vakna för sent, men det går ju inte att sticka under stolen med att det är enormt skönt att sova ut efter en fredag full av plugg och umgänge.

Jag var nämligen tvungen att tvinga mig upp till ett möte med Jens klockan 9 och som vanligt förstår han ingenting av det man säger, utan när jag sa att jag skulle vilja läsa Samhälle C på distans eftersom jag inte tyckte att vi gjorde något värdefullt på lektionerna frågade han om jag ville prata med någon i skolan om hur jag mår. Naturligtvis måste man ju må extremt dåligt för att kunna kritisera Kunskapsgymnasiets felfria system, vad tänkte jag på?

Efter det otroligt givande mötet satt jag och pluggade lite spanska i väntan på att Linda skulle bli klar med sin tyska och under tiden satte sig Mikaela med mig och pratade lite om hennes spanskaprov hon just haft. Tydligen är det rimligt att man ska kunna skriva en rapport om traditioner utan hjälp av lexikon eller tidigare kunskaper om Spaniens traditioner när man precis läst klart spanska steg 3. Uscha, jag är glad att jag läser steg 5 så jag slipper det där just nu i alla fall.

Efter det lunchade jag och Linda. Vi passade även på att snacka skit om Jens och våra ex och avslutade sedan diskussionen i klassrummet där jag skulle ha filmkunskap. Sedan droppade resten av tjejerna in och lektionen kunde ta sin början. Läraren berättade att vi skulle lära oss om genrer, men inte vanliga genrer som hon tyckte var tråkiga utan enbart om hennes favoritgenrer... det känns så otroligt givande att gå en kurs som enbart göder den där extremt okunniga lärarens absurda filmsmak. Att hon har A Clockwork orange som favoritfilm tycker jag säger allt.

Efter lektionen satt jag kvar med Malin och fikade i cafeterian någon timme eller så och erfor att vår skolbespisning gör grymt god äppelpaj. Kanske borde man fråga efter receptet? Fan att jag inte tänkte på det!

 

image155
På begäran av Dennis har jag nu fotat mina nya stövlar
tillsammans med min mytomspunna kjol, varsågod!